Det lilla hotellet vid havet

ett

Innan vi flyttade till Ystad hann vi bo flera gånger i den mysiga lilla staden. Både när vi var på semestrar och när vi febrilt letade bostad under några intensiva vintermånader.

två

Om vi någon gång flyttar från orten är jag övertygad om att vi kommer att återvända till Ystad flera gånger. Då är det troligt att vi kommer att satsa på detta hotell, som ligger ett stenkast från havet och bara en kvart från Ystad. Denna vägsträcka gör mig varm i kroppen varje gång jag färdas på den. ❤ Helst när det är fritt från novemberdimma. 😉

tre
Hotellet har växt och blivit med spa under den tid som vi bott här.

tre b

fyra

fem

Det var mycket folk här så jag tog en snabb-bild i entrén. Allt såg lockande ut. 🙂

sex

Hade inte Solveig varit med är det möjligt att frestelsen med den öppna dörren hade blivit för … 😉

sju

åtta
Jag är alltid svag för små detaljer. Jag blev också förtjust i namnen på rummen. Ex Fårahuset och Stallet.

nio

Detta måste vara den nya delen.

tio

elva

Två pluspoäng för ögat. Minnen från förr när det var lantbruk på platsen. Nu är frågan: Gå en promenad på Mossbystrand eller åka en liten bit bort till underbara Abbekås? Här finns så många fantastiska platser att det ibland blir svårt att välja.

Här kan du se finare bilder och annat spännande http://www.mossbylund.se/

Tänk att det redan är första advent nästa söndag!

 

Återbesök i barndomens stad

Ett

Norre Katts park anlades i mitten av 1800-talet i Halmstad, då under namnet Tivoli.
En oas mitt i staden. Rhododendron, azalea och magnolia växer här. I det gula huset som heter Rotundan finns ett sommarcafé. Många nybakade studenter har firats i denna park i alla sorters väder. Själv har jag spelat boule, skuttat omkring i Friskis & Svettis eller bara njutit av en glass på en bänk.

Två
”Hallå! Du där borta. Har du tid en stund?”

Tre
”Det räcker med en av er. Jag letar efter ett SPA här i parken.
Kan du visa mig fågelvägen?”

Fyra
”Ursäkta! Jag trodde det var mer privatliv. Vad mager du är om… Heter du Nina Ferlin? Släkt med Nisse? Jag får gå smutsig till matchen.
Fem
Hur många hundratals gånger har jag gått in genom dessa grindar. En del opartiska säger att Örjans Vall är Sveriges vackraste fotbollsarena. Jag har inte varit överallt så jag vet inte sanningen.
SexSju
Denna indelning var ny för mig. Nu blev jag osäker. Vad är jag? När jag var liten grabb höll jag på Halmstad Bollklubb. När jag for iväg till Göteborg varje vecka gled mina sympatier mer över till Änglarna. Det var också om denna klubb jag gjorde mitt specialarbete på Gymnasiet. Med andra ord skulle jag gå höger…

Åtta Nio

Roddklubben finns kvar. När jag bodde i staden fanns varken stängsel eller taggtråd. Trist utveckling.

Tio

Det måste vara vackert att ge sig ut med en båt på Nissan i lugnt vatten…

Elva

Oj! Kan de bli så arga om fel lag vinner i fotbollsmatchen. Kanske bäst för mig att åka hem till lilla Ystad.

Tolv

Vad är det som lyser? Ser ut precis som… vad har hänt med ägaren till västen? Matchvärden. Hänger han eller ligger han risigt till? Vad dum jag är. Nu blev jag rädd i onödan. Helt korkad om jag ska erkänna. Befinner man sig på VÄSTkusten är det inte det minsta konstigt att.. 🙂

Seriöst: Allt våld på fotbollsmatcher gör mig nedstämd. Tänk på föräldrar som tar med sig sina småbarn till matcherna för att ha det trevligt. Inte ska man behöva riskera att råka illa ut bara för att man har ”fel” tröja eller halsduk på sig. Tankarna går tillbaks till när jag gick på Sannarpsskolan, gymnasiet. Hur tufft jag tyckte det var på måndagsmorgonen att ha på mig min blåvita IFK Göteborg tröja i skolan. Helst om de tvålat till Bollklubben. Stadens stolthet. (Ni som såg eller deltog i min tramsiga tröjtävling i höstas här på bloggen vet hur tröjan ser ut på en gubbe). Inte en enda gång funderade jag på att det fanns en risk med att välja tröjan. Istället möttes jag av grattis från okända skolkamrater. Flera hejade eller bytte några fraser med mig. Under mitt specialarbetes fortskridande åkte jag oftast ensam upp med tåget för att kunna skriva och intervjua. Jag mötte  tusentals fans från bortalaget. Aldrig var jag rädd. Så borde det vara även 2014.

 

Liv och död

Jag gillar att göra olika sorters roadtrips. Efter en smaskig fika i närheten styrde vi vidare mot Löderups kyrka. En vacker kyrka där de äldsta delarna, långhuset och det breda västtornet härstammar från 1100-talet.
Löderups kyrka

Inte riktigt lika gammalt träd på kyrkogården, men säkert med många år ”på stammen”.

Löderuptvå

Ett långt människoliv som var fyllt av vad?

Löderuptre

Två korta människoliv som lämnade två långlivade föräldrar alltför tidigt. Allt sedan jag precis lärt mig läsa har jag tyckt om att gå fridfullt på en kyrkogård och läsa på gravstenar. Förr tillsammans med mina föräldrar då jag ställde en massa frågor. Som vuxen tycker jag att det är rogivande och får mig att vända mina tankar inåt. Berikar min själ. En del får säkert ont av det och blir dystra till sinnet. Själv drabbas jag mest av en  tacksamhet över livet. Ger mig andlig energi.

Löderupfyra

Denna altartavla fick oss att återvända. Denna gång med kamera. Jag skrev på sportlovet om att vi av en slump hamnade i denna kyrka när vi väntade på att Lizette skulle bli klar med sitt lantliga spa. Den gången halkade vi på flera isfläckar utanför kyrkan. Det var svårt att ta sig fram.
Det går inte att få fram storheten med min gamla digitalkamera. Man måste se mästerverket i verkligheten. Otroligt skickligt målad. Konstnären hette Carl Bloch. En dansk välutbildad målare som levde mellan 1834-1890. Han gjorde många kända verk inom olika områden. ”Christus consolator” heter altartavlan som han gjorde 1875 som sedan kopierats på flera håll.

Löderupfem

Jag är även svag för gammal svensk stavning. Framför allt när jag läser äldre poesi. Finns det någon mer än jag som gillar det?
Löderupsex

Jag är svag för Solveig och rapsfält också. Tur att jag skrev det i rätt ordning. 🙂

Löderupsju

Vi passade på att gå över till andra sidan också, till den nya kyrkogården. Nästa vår är det ”rosa havet” på rätt plats igen. Allt har sin tid.
DSCN86200021

Allt leva också. Fin dikt av en av Sveriges stora skalder.

Löderupnio

Livet består också av gläntor. Är man bara nyfiken och vaken så kan man hitta dem precis var som helst. Även på en kyrkogård.

Löderuptio

Ännu en av många saker jag är svag för. Staket. Snygga staket menar jag. Utan taggtrådar. Det svarta i kombination med det gula tilltalar mig. Hade det varit en blå himmel hade det varit pricken över i:et. Man kan inte få allt.

Löderupelva

”Himlen har landat
på ett grässtrå,
därför darrar det.”
Bo Setterlind

OBS! Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.
Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet.
Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.