Ord som berör mig; 19

Om vi bygger starka och trygga barn 
behöver vi inte laga
så många trasiga vuxna.

Jag såg texten på Solveigs kontor i fredags och blev berörd av de sanna orden. ❤

Sedan min fru började jobba som speciallärare förra hösten har hon inte längre ex. sommarlov. Därför var det tyst och tomt på hennes arbetsplats, när hon återvände i måndags. Eftersom hon har ansvar för två skolbibliotek och det hänt positiva saker på den fronten i sommar fanns det behov av en stark karl som kunde flytta ex. möbler och hålla i gardinstänger. Det var där jag kom in i handlingen. 🙂

När lyften var avklarade var jag ledig och fick göra vad jag ville fram till fikat. Solveig trodde att jag skulle slänga mig över paketet som vi hämtat på Kvantum när de öppnade klockan sju. Avsändare var Scandinavian Book i Danmark. Istället hade jag fastnat i en bok på engelska som fängslade mig. Till slut satt jag med våta ögon och läste boken om mitt favoritlag Manchester United. Jag minns hur berörd jag blev som grabb när jag läste i Hallandsposten om den hemska flygolyckan, när så många människor dog och nästan hela Manchester Uniteds startelva försvann. En ung Bobby Charlton var en av de få som överlevde. Mittfältaren blev en av mina största fotbollsidoler. Duktig spelare och en gentleman utan dess like. Bobby måste varit unik. Förutom alla framgångar på planen i klubblaget, priser och pokaler och VM-guld 1966 med landslaget, blev jag mest impad av han aldrig blev utvisad. Bara fick en varning på alla dessa matcher. En varning som återkallades i efterhand. 🙂

Jag kunde inte låta bli att låta Sebastian Rosander i den fiktiva boken ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ha Manchester United som favoritlag, så jag som författare fick berätta om flygkraschen. När det gäller en kåseribok är det mer tvärtom. Där är det naturligt att vara personlig på olika plan. 🙂 Där var jag rolig utan att jag visste om det. Det var inte alls min ”plan”, inte ens fotbollsplan, när jag skrev förra meningen.
Nu kom solen på ett tillfälligt besök denna sista söndag i juli. Bäst att passa på att hälsa på den.

Den andra resan…

 

30003

Min önskan kom tidigt. Därefter har jag varit försiktig med tjatet. Bara ibland har jag fört det på tal. Solveig har inte vacklat, men hennes arbetssituation har varit på gränsen till kaotisk. Själv begriper jag inte hur hon orkat med heltidsjobb som lärare, lektörsjobb åt BTJ, redigerat tre böcker åt Gleerups Förlag (som hon skrev förra sommaren), klarat av två terminer på distanskursen till speciallärare i Kristianstad samt varit sekreterare i Bostadsrättens styrelse. Ibland har jag varit riktigt orolig för hennes hälsa. De personer man älskar bryr man sig extra om. Förresten bryr jag mig om en massa bloggvänner som jag inte ens träffat.
”Först till sommaren 2014 kan det bli aktuellt”, var hennes replik i höstas. Det har varit min morot i mitt skrivande. Därför har jag inte lagt ut de bästa kåserierna under mina två år som bloggare. De har jag istället sparat i en speciell mapp. Sista månaderna har jag dessutom fyllt på med nyskrivna episoder. Vad roligt det har varit att minnas, skratta och även drabbas av vemodig saknad. Jag älskar att resa mellan då och nutid.

10001

Det handlar alltså om en kåseribok. Om det varit en ny roman skulle ni inte sett några inlägg på min blogg på flera månader. Då behöver jag lugn och ro för att göra berättelsen rättvisa. Jag har fem-sex idéer till olika typer av romaner. En deckare ligger bra till. Behöver först förankras på olika plan. Klarar sig inte ”tvåan” ekonomiskt, blir det i så fall enbart ett manus för mitt eget nöjes skull, eller så droppar jag allt socialt och vänder blad i mitt liv. Jag har aldrig varit en vän av Facebook. Nu vet ni det – om ni inte visste det tidigare. Rätt använt är det trevligt. Annars är det för ytligt för min smak och mycket annat som bara stjäl tid från det verkliga livet som jag vill leva. Att bloggvandra uppskattar jag mycket mer. Då känns det som jag kommer bloggägarna närmare. 🙂

20002

Intressant att läsa hur få, eller inga alls som kommenterade och det ringa antalet visningar jag hade när jag la in mina första kåserier sommaren 2012. Oftast pendlade visningarna mellan ensiffrigt och farliga arton. 😉 Molnen som utåt sett redovisar bloggvädret var tomma på siffror. Inga kommentarer. Jag skrev för mina löss och Solveig som tittade in från sin dator och skapade konstlad och falsk statistik. Alla kåserier och betraktelser som jag lagt in har jag dragit ut på papper. Flera av de som jag startade upp med, tyckte jag själv bra om. Kanske får de en ny chans i boken. Den delikata uppgiften blir garanterat svår – att välja ut de bästa. Först ska en struktur göras upp.

Den här gången var min plan att Solveig skulle få ta plats. Enligt mig är hon en duktigare skribent än vad jag är. Det hade varit både kul och spännande att göra en bok tillsammans. Inte bara att hon hade rollen som min redigerare. Sidproducent är den nya termen för det viktiga yrket. Vår vän Kerstin har också välsignat projektet. Hon var en mycket viktig kugge för ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. 😀

För några dagar sedan sa Solveig JA till mig. Ett litet ord på två bokstäver som gör mig glad och varm inombords. En gång handlade det om en relation och ringar på livstid. Denna gång om en pappersbok med danskt band. Solbo Förlags förhoppning är att skötebarnet med arbetsnamnet ”Skimrande ögonblick och dagar i grått” ska bli en trevlig läsupplevelse eller ”gebortpresent” för våra köpare. Nu återstår bara några hundratals timmar med redigeringssaxen. Något datum kommer vi inte i detta inledande läge att gå ut med. Troligtvis lägger jag in blogginlägg då och då om hur projektet fortskrider. Jag gillar att vara på gång igen… 🙂