Skarven mellan två sommarmånader

DSC_34580047DSC_33700131

En snigel i blomman är inte samma sak som att ha en snigel i ögat. 🙂

Veckan som snart gått har innehållit en skarv mellan två sommarmånader. Min hjärna har svårt att inse att tiden rusat iväg. Det är en smula vemodigt att mörkret kommer snabbare på kvällen.
Sommaren 2015 har varit en speciell sommar på många sätt och vis. Våra döttrar har prövat sina egna vingar under sina utlandsresor. De far iväg hit och dit och ibland känns det som om de bara mellanlandar hos oss. Däremellan jobbar de på sina sommarjobb. De är duktiga tjejer båda två och vi älskar dem gränslöst. Visst låter jag neutral? 🙂
Jag och Solveig har gjort många mysiga saker på tu man hand.
Libra har förenklat mitt diabetesliv, medan min ena axel har jobbat hårt på att försvåra mitt liv. Det ska tydligen kännas att man lever. 😦
Solbo Förlag har ”vilat” till skillnad från de två tidigare somrarna. Jag vet hur intensivt Solveig kommer att få det under de två kommande terminerna och jag har värnat om att hon ska varva ner och samla energi inför slutspurten.
Om en dryg vecka kommer jag att börja fundera på min egen framtid. Det finns många vägar att gå. Än så länge hemliga till och med för mig själv.
Denna vecka bjöd jag på ett seriöst kåseri och lät er få en inblick i ett sorgligt minne med en stjärna som slocknade alltför tidigt. ❤
Jag har hunnit göra flera bloggvandringar och tittat in hos ett par hundra bloggar. Både gamla mysiga bekanta bloggar och nya trevliga bekantskaper. Det är spännande att se vad ni sysslar med. En del bloggare är fantastiska på att ta foton. Andra roar mig högtidligt på andra sätt. Jag är ledsen för att några är sjuka eller nedstämda av olika skäl. Flera har blivit som mina kompisar, fast vi aldrig träffats. Ni lär mig hela tiden nya saker och jag får tips som jag skriver ner, (jag är en antecknande person). Jag hinner inte kommentera alla inlägg jag läser. Den tiden finns inte längre. När jag stannade vid denna bloggstation, en blogg med hög fotonivå och välskrivna inlägg, blev jag givetvis extra glad. 😀

http://inghar.blogg.se/2015/july/sa-antligen.html.

Glad blev jag också för ett tag sedan när jag fick reda på att en skola i Skåne använt sig av min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som studentlitteratur. Det känns både overkligt och smickrande.
En kväll och en natt i veckan var jag riktigt dålig. Jag kunde knappt för egen maskin ta mig upp på grund av yrsel. Det var svårt att ligga i sängen eftersom min axel värkte. Om jag vände mig åt andra hållet snurrade rummet. Min vänstra vad höll på att krampa flera gånger. Istället för att tycka synd mig själv låg jag där i mörkret och lyssnade på Supertramp på Spotify. För att lura hjärnan att tänka på positiva saker lät jag Lena Sanders röra på sig genom Sverige medan Sebastian Rosander befann sig på en läkarkonferens i Seattle under tre veckor. Inte trodde jag att jag var så mordisk. 😉 Dessutom var jag säker på att jag klippt banden till mina två skötebarn.
Eventuella kommentarer besvaras med en 🙂  😦  😀 ❤
På torsdag kör jag igång med andra halvlek; Fråga 16 av 30 av Världen & vardagstankar.
Jag önskar dig som läst detta inlägg en fin söndag. Njut av dagen – för den kommer aldrig mer tillbaka. ❤

Annonser