Den finns där ständigt omkring mig

Det har varit mycket gråväder sista tiden. Kameran är inte med speciellt ofta. Istället ser jag fram emot att se Visby innestad snöklädd. För jag har sett väldigt fina foton/tavlor när den tre och en halv kilometer långa muren omges av snö.

Vilken ynnerst det är att kunna glida in och ut genom muren. Det måste vara omöjligt att inte drabbas av historiska vibbar när man tänker på vilka användningsområden som Ringmuren har haft genom alla århundranden. Förvaring, skydd mot fiender, fängelse och mycket mera. Jag älskar att läsa litteratur om hur Visby växte till att bli en av de mäktigaste städerna i norra Europa. För att så småningom raseras på olika sätt. Därefter sakta resa sig igen och för att hoppa långt fram i modern tid, bli upptagen på UNESCO:s Världsarvlista 1995.

På några få ställen är det tillåtet att köra in och ut fordon. På flera ställen finns det som tur är möjlighet att ta sig igenom till fots eller cyklande. Här ser du en person som håller på att tappa huvudet och måste stötta upp det. 😉

Muren måste skydda bra för kyliga nordvindar för dem som bor i närheten. Rackarbacken är ingen ”snäll” väg om man viker till höger på fotot. Jag gick där en stekhet julidag en gång. Tror inte det skulle vara lättare att bromsa stegen neråt. Stackars knän.

Först tittade jag vänster och såg ett ensamt får ligga där och ”frysbräka”. Visst tyckte jag synd om djuret, men det fanns så mycket annat spännande att titta på. Sedan hörde jag ett nytt sound som lät som ett välmående. Då vände jag det som sitter ovanför min hals tillbaka och njöt extra av det jag såg. Delad värme. Omtanke. Vad mycket vi små människor har att lära av djuren. ❤

Annonser