Film trettiotvå av femtio

I sista minuten

I sista minuten
Genre: Thriller 136 minuter, 1959.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentarer: ”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.”
Favoritscen: Den tysta scenen vid en öde karg busshållplats mitt på vischan.

Egna ord: Eftersom publiken alltmer började koncentrera sig på att hitta Alfred Hitchcock som statist i hans filmer, blev regisören tvungen att dyka upp tidigare och tidigare. I denna klassiker dröjde det inte mer än två minuter innan han hade oturen att inte få komma på en dubbeldeckare. 55 år efter sin premiär anser jag att intrigen i ”I sista minuten” fortfarande håller hela vägen. Möjligtvis kan jag störa mig på det tvära slutet som påminner om; Nu får vi packa ihop snabbt och ta en tågsemester. 😉 Det glänser om den rappa dialogen som är som en hyllning till språket. Stilsäkra ord far i luften och känns inte alls mossiga. Humorn och ironin är medryckande. Den svala Eva Kendall övertygar lika mycket som Roger Thornhills speciella bridgespelande mamma. Spänningen tar inte stryk av att humorn tillåts få ta plats. En svår våg att bemästra. Visst har vissa bilscener spelat ut sin roll, men jag hittar många regipassager där jag förstår att regissörer i årtionden har föreläst om Hitchcock, som en mästerlig förebild för kameraspråk och idérikedom när det gällt att hitta vinklar, och avundats hans sätt att låta kamerorna leka med publiken. Det är en helt annan historia att han säkert inte var lätt att jobba med och att han var en egendomlig och i många fall en elak och udda personlighet. ”För vem kan man lita på i denna bokstavssoppa? FBI? CIA? Polisen?” Jag läste att Eva Marie Saint har varit aktiv i filmbranschen så sent som i år. Nu som 90-åring. Cary Grant dog 1986. Han hann med att medverka i fyra Hitchcockfilmer och privat att vara gift fem gånger och ha en partner under en längre tid. Han är pappa till en dotter som heter Jennifer. Originalmusiken i ”I sista minuten” stod Bernhard Herrman för. Filmen är i färg.

Baksidetext: Roger Thornhill är en reklamman som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt oskyldigt misstänkt för rattfylleri, bilstöld och mord. Thornhill blir jagad kors och tvärs över USA av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är spion. Cary Grant spelar huvudrollen i Alfred Hitchcocks spännande, underhållande och romantiska thriller. I övriga ser vi bl.a. Eva Maria Saint och James Mason.

Kuriosa: I filmen ”En fisk som heter Wanda” heter John Cleeses rollfigur Archie Leach, vilket är Cary Grants verkliga namn. I Cary Grant-filmen ”Det ligger i blodet” nämner Grant själv namnet Archie Leach när han pratar i telefon och han säger att ingen har hört talas om Leach. Sådant tycker jag är häftigt.

Dagens fråga: Vilken Hitchcock film anser du är bäst? (Jag har haft frågan på Facebook hösten 2012).

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Annonser

En bloggstatist har ordet

Nu är en av oss i Familjen en halv Ystadbo. Det finns två krav för att bli en fullfjädrad.
Ett: Ska bli döpt av gamla brandsprutan på torget en lördag på sommaren.
Två: Ska ha deltagit som statist i en Wallanderfilm.

Igår förekom fyra stora aktiviteter som jag ser det i vår fyrapersonsfamilj.
Ett:  Någon lekte bland en massa vilda djur på en djurpark mitt under skoltid fast djurparken är stängd för allmänheten och inte öppnar förrän till våren.
Två: Kurt Wallander hade en dejt med en ung snygg kvinna på Ystad Teater. Hela den anrika teatern var fylld till sista plats.
Tre: Det var sista chansen för dem som ville ha en influensaspruta instucken i överarmen.
Fyra: En vit Volvo åkte mellan dessa aktiviteter mestadels i höstmörker som en svart gratis-Taxi. 😉

Jag Bosse Lidén älskar Kurt Wallander i bokform. Jag har läst böckerna i rätt ordning i tre omgångar genom åren. Fläskkvartetten som uppträdde på scenen kunde jag stått ut med även om de körde samma två låtar gång på gång.

Vår yngsta dotter Lizette drog vinstlotten. Hon fick chansen att vara statist i en svensk Wallanderfilm. Lizette berättade att hon satt två rader från Christer Henriksson. Hon på rad tre. Han med sin dejt på rad fem. Kanske hamnar hon med lite tur på slutbilderna. Vem vet. Vi får se när filmen är färdigklippt och kommer på TV. Titeln är ännu inte bestämd. Lizette berättade att det kändes en aning konstigt att applådera och titta mot scenen när det inte fanns något band där uppe. Detta var extrascener. Hon hann även applådera samma två låtar flera gånger innan dess, enligt anvisningar från en man som gjorde gester.

Med tanke på att jag förekom i två av de fyra stora aktiviteterna igår borde jag haft femtio procents chans att få vara med på djurparken eller allra helst i teaterlokalen. Tänk om jag hade varit mer framåt då kunde jag skickat en statist till vårdcentralen för sticket. Om jag varit mer förmögen kunde jag haft privatchaufför för alla avlämningar och hämtningar av två döttrar och några kompisar. Om jag hade haft mer fantasi hade jag rusat in på Ystad Teater till rad fem och tipsat Christer om min bloggadress. Det här börjar bli rörigt. Hur ska jag komma ur detta? Såhär får det bli. Det är en statist som skriver just nu. En tvättäkta bloggstatist. Eller en robotstatist. Imorgon ska Bosse Lidén berätta en hemlighet för dig läsare. Det handlar om en söt blondin som hans hjärta klappade lite extra för och en låt som han förknippar med henne.

Det börjar bli spännande i ”Bonde söker fru”. Snart är det inte många tjejer kvar på gårdarna. Någon är fortfarande okysst om nu inte skånebonden åkt runt på gårdarna mellan inspelningarna och passat på och bytt munbaciller. Sitter och funderar på en viktig grej. Undra´ om det rör sig om äkta bönder eller om det är inhyrda statister? Det löser sig. Programledaren Linda ska äntligen få min bloggadress ikväll. Tänk som kvinnan längtat. Den som väntar på något… 😀