Stenshuvud på senhösten

ADet var första gången jag var i Stenshuvuds nationalpark vid denna tid på året.

B

Antagligen hade det varit vackrare att kommit hit för ett par veckor sedan när fler träd var lövklädda.

C

En fördel var att vi såg glimtar av Hanöbukten längs med den kuperade rutten mot toppen.

D

Fotografen på utflykten. Sammanlagt hade vi med fem kameror (3 mobiler) men jag knäppte inte en enda bild. Den största orsaken var att jag var hänförd av tystnaden. Ibland drog jag in djupa andetag lungorna. Livet när det är som bäst – jag strävade efter att njuta av varje sekund.

E

Här är fotografens resesällskap. Inte lika gamla som träden – men näst intill. 😉

I

Måste varit jätten Sten som varit på uselt humör. Förr kallades han för Stenhogubben och det finns många sägner om honom.

F

G

H

Tittade man efter med nyfikna ögon fanns det färgklickar och blommor som vägrat att ge upp.

J

Enda missen med resan var att jag glömde köpa ett smaskigt wienerbröd. Den perfekta kostmedicinen för diabetes ett, om man ska göra något riktigt fysiskt under en längre tid. Därför vågade jag mig inte på Norra huvudet eftersom Libra berättade för mig att blodsockret var rejält på väg neråt. Snabbt kopplade jag ur Melissa (min insulinpump) för jag hade ingen lust att missa fikat på favoritplatsen. Stående supersnabbfika är inget för Bosse Lidén. 😦

K

Inte lika klart väder som andra gånger vi gjort besök här. Spelade ingen roll. Kaffet och det ätbara kunde inte smakat bättre. Synd att det är en tolvmilsresa. Här skulle jag kunna sitta ofta och föda skrividéer. ❤

L

En söt nyfiken, fikasugen krabat.

M

”Vi lever en sekund i taget och sekunden är just nu.”
Ack så sanna ord från Eyvind Johnson.

N

Nästa gång vi kommer hit är det vår och trångt på parkeringen. Trots allt mötte vi en del människor och hundar denna härliga senhöstdag. Stenshuvud är en pärla på Österlen. Missa inte det om ni har vägarna förbi. ❤