Film tjugotre av femtio

 

Tre män och en liten tjej

Tre män och en liten tjej/Three Men and a Little Lady.
Genre: Komedi/Drama 99 minuter, 1990.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 98/120

Favoritscen: När Peter Mitchel gömt sig på rektorsexpeditionen en sen kväll och…”

Egna ord: Det är inte ofta det händer – att en uppföljare är bättre än den första filmen. Vi gillade när ”Tre män och en baby” kom några år tidigare, men denna är ett strå vassare. Jag uppskattar att se om en film någon gång då och då, bara för att få skratta och bara som en ren avkoppling från vardagslivet. Risken är stor att flera av er är uttjatade på denna film som gått så många gånger på olika reklamkanaler. Jag tillhör inte den grupp av människor som slötittar på film på det sättet, därför slits inte filmer ut. För mig är numera den största behållningen i filmen scenerna med två av biskådespelarna. Patricia Gaul gör rollen som Miss Elspeth Lomax, rektorn på den stela engelska internatskolan för unga flickor (Pileforth for young ladies) grundad 1788, med bravur. Hon är det mest osexiga jag kan tänka mig. Den senile betjänten Barrow (John Boswall) lockar till skratt.

Handlingen i korthet: De tre ungkarlarna Peter (Tom Sellek), Michael (Steve Guttenberg) och Jack (Ted Danson) bor i New York tillsammans med ögonstenen Mary som lämnats utanför deras lägenhet som nyfödd. Mamman Sylvia Bennington (Nancy Travis) lever och bor också i denna omaka familj och allt flyter på bra tills Mary ska skrivas in i en skola. Då börjar vardagen vackla. Inte blir det bättre av att Sylvia, som jobbar som skådespelare, blir uppvaktad av den engelske, sliskige regissören Edward – filmens bad boy. Han ska sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i England. Eftersom Peter har svårt för att berätta om sina känslor för Sylvia rinner tiden ut och sprickan är total. Sylvia och Edward flyttar till England och ett bröllop planeras. Det är farligt att köpa barns kärlek, för barn är världens svåraste publik. De genomskådar människor snabbare än vuxna gör. Mary vantrivs. Ryktet når New York och några medelålderns ungkarlar som saknar sin lilla tjej rycker till undsättning. Nu tar filmen en ny vändning och fart. Här ligger filmens styrka. Jag serveras många skratt och har samtidigt lust att vrida om halsen på den falske skurken Edward och jag är tacksam för att det var länge sedan jag blev uppvaktad av någon Miss Elspeth Lomax. Sådana närmanden kan ge mig klåda. Drabbar det andra skrattar jag gärna elakt. Jag ser mellan fingrarna och djupanalyserar därför inte, att jag i båda filmerna har tyckt att mamman Sylvia varit lite för naiv och tam för min smak, orsaken är att jag ser det enbart som komik.

Dagens fråga till dig som sett filmerna: Tycker du ettan eller tvåan är bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014