Några sista reflektioner från LSM

Stig Lindberg ligger mig varmt om hjärtat. De kopparna gör vi oss inte av med. Fotot togs på en känd affärsgata i Visby. 😉

Den mannen ligger bakom mycket tufft och fint. Denna bild tog jag på EM i Visby,

Det var något visst med återvändarna. De som bodde i närheten på sommaren och gärna gjorde återbesök hos oss. För att se efter vilka nya samlingar som lyfts fram. Sedan var det vanligt att de som uppskattat ett besök kom tillbaka med någon vän som inte varit där förr.

Denna härligt alltid lika glada kvinna från Helsingborg kom flera gånger. Dessutom var hon en samlare av parfymflaskor. Våran nätta samling var såklart bara en droppe i flaskan jämfört med hennes. Den energin som hon gav räckte till hela min arbetsdag. 😀

Jag tog redan då några tusen foton. En del hamnade offentligt. Busschaufförerna gillade ex. att titta på vilka bussbolag som varit här. Det bussbolag som var där flest gånger under en säsong fick sitt namn på en leksaksbuss, som satt över en monter till allas beskådning.

Anna glömmer jag aldrig. ❤  Hon skulle snart fylla 95 år. Jag hade sett henne under tiden som jag stod på bussen och pratade i en mikrofon. Hon log gulligt mot mig. När jag gick runt i lokalerna senare återsåg jag aldrig henne och frågade därför någon kvinna. Fick reda på att hon gillade kaffekoppar och satt kvar på bussen. Jag gick ifrån frågor och annat för att gå ut till den stora bussen. Dörrarna var öppna. Jag klev på och där satt hon helt allena. Jag pratade med henne. Förstod att hon ville gå in men inte ville vara till besvär. Jag klev av och letade upp den ”lata” chauffören och tillsammans hjälpte vi henne ner.

Med nostalgi, humor och värme kommer jag ihåg hur mycket som helst från den tiden. Vilken tung titelbok jag hade. 😀 Visst skulle jag kunna kalla mig museichef utan att ljuga. Men jag var också toalettstädare, fönsterputsare, brevbärare, diabetessköterska, (några var riktigt dåliga med lågt blodsocker), vägvisare, ekonomichef, marknadsföringschef, turistbyråarbetare, förskollärare, hemmaman, uppfinnare, lekledare, snickare, bibliotekarie, skribent, uthyrare, diversearbetare, trädgårdsskötare, resande och mycket mer. Usch! Den skylten på bröstet hade jag aldrig orkat bära. 😉
På tal om skyltar. Ibland var det de riktigt små detaljerna som gjorde störst succé. Alltid lika intressant att se/höra repliker bakom ett hörn. Kom skrattet när någon läste högt visste jag att jag var i hamn. Jag älskade att förbättra. Leta upp intressant information. Forska på bibblan. Då var det inte google som gällde. Friheten att äga sin tid skapade möjligheten att blanda som jag egentligen alltid hade gjort. Även på andra arbetsplatser. Ju tråkigare arbetsuppgift. Desto större vikt vid att ha roligt och unna sig något gott. Då går tiden fortare. Gnälla kostar bara energi och gör att det blir extra mycket sirap i klockan. Då uppför den sig som en snigel i uppförsbacke, i motvind och med mycket stor hemlängtan. 🙂

Annonser

Dodeka

Uppgift 12 av 30: Viktigt organ
Svar: 5 bokstäver
Facit: LUNGA
Vinnare: Eva Rohlén  ❤  (Eva blev segrare nummer 31 genom åren)
Dagens tävlingstid: 18.00-18.30

Rätt årtal: 2013 (Kortet taget inför lanseringen av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”)
Vinnare: Laila Larsson

Tabell efter 12 uppgifter av 30:
Kategori ett:

1. Anki Arvidson, 46 p.
2. Znogge, 42 p.
3. Gunnel Moberg, Eva Rohlén, 36 p.

Kategori två:
5. Annika Sohlin, 30 p.
6. Gunilla Wahlberg, 26 p.
7. Wiolettan, 25 p.
8. Lisbeth Åhlskog, Eva-Lotta, 24 p.
10. Signhild Hortberg, 16 p.

Kategori tre:
11. Minton, Inger Börmark, 15 p.
13. Maj Johansson, 13 p.
14. Beppan, Ethel Hedström, 12 p
16. Cecilia Ottosson, Sven-Arne Petersson, 11 p.
18. Ditte Akker, Laila Larsson, 8 p.
20. Thomas Petersson, Lena Wik, 7 p.

Kategori fyra:
22. Marie Kristoffersson, Susie på Stjärnarve, 6 p.
24. Pelle Börmark, 5 p.
25. Kerstin Cecilia, Anette Åkesson, 4 p.
27. Ing-Britt Jönsson, 3 p.
28. Yvonne Carlsson, Pia Boman, Börje Carlsson, 2 p

Kategori fem:
31. Marianne Johansson Sturk, Primrose, Mia Juliusson, Eva Johansson, 1 p.
35. Övriga, 0 p. 😊

Kategori sex/Titlar:
Ju fler segrar – desto större procentchans att vinna.
Ingen Vinnare, 4 (utom tävlan)
Anki Arvidson, 3
Znogge, 1
Gunnel Moberg, 2
Gunilla Wahlberg, 1
Eva Rohlén, 1

Kategori sju/ Årtalet då fotot togs:
1. Eva Rohlén, 2 p.
2. Wiolettan, 1 p.
3. Anki Arvidson, 1 p.
4. Gunnel Moberg, 1 p.
5. Lisbeth Åhlskog, 1 p.
6. Thomas Petersson, 1 p.
7. Anette Åkesson, 1 p.
8. Laila Larsson, 1 p.
x. Ingen Vinnare, 3 p. (utom tävlan)

Kategori åtta/Jultema – 11 av 24 kort, redovisas ett i taget:
1. Znogge, 26 p.
2. Anki Arvidson, 25 p
3. Ditte Akker, 23 p.
4. Gunnel Moberg, Lena Wik, 16 p.
6. Minton, 12 p.
7. Wiolettan, Eva-Lotta, Eva Rohlén, 11 p.
10. Gunilla Wahlberg, 10 p.
11. Thomas Petersson, Lisbeth Ahlskog, 9 p.
13. Laila Larsson, 8 p.
14. Beppan, 7 p.
15. Åse Holmander Mehlin, Anette Åkesson, Marie Kristoffersson, Ethel Hedström, 6 p.
19. Sven-Arne Petersson, Susie på Stjärnarve, Börje Carlsson, Kerstin Cecilia, 5 p.
23. Gun Toresson, Annika Sohlin, Ing-Britt Jönsson, Cecilia Ottosson, 4 p.
27. Pia Boman, Eva Johansson, Johan Abrahamsson, 2 p.
30-36. Primrose, Maj Johansson, Yvonne Carlsson, Mia Juliusson, Anne Bondin, Martin Lidén, Katarina Olofsson, 1 p.

Kategori nio/1-30 på främmande språk:
Tävlingsdag är fredagen den 30 november.
Information om tid och regler lades in i ett blogginlägg söndagen den 11 november. Den med flest rätt först vinner en Skrap-Kryss.

Ps. Regler & information. Tryck här!
https://bosseliden.wordpress.com/2018/10/18/i-november-vid-den-har-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fjärde boken i serien om Kurt Wallander; ”Mannen som log”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut.  ❤

Ett

”Vad vi har anledning att frukta
är inte de stora männens omoral,
men det faktum att omoral ofta
leder till storhet.”
                      DE TOCQUEVILLE

Fjärde boken i Wallandersviten:
Mannen som log, 1994, 372 sidor. Ordfronts förlag.
Engelsk Titel: The Man Who Smiled. Publicerad i 25 länder.

Personligt:
I morse drabbades vi av strömavbrott. Hela Ystad släcktes ner. Det har hänt alldeles för många gånger sista tiden. Vid varje tillfälle kan jag inte låta bli att tänka på boken ”Mannen som log”.

Tidsintervall:
Boken startar i den skånska dimman 11 oktober 1993 och slutar på julafton samma år. Den kortaste tidsintervallen av de då fyra utgivna böckerna.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.
Två
Ett av Skånes Pågatåg har givetvis detta för och efternamn.

Familj:
Linda. Dotter. Far och dotter har bara telefonkontakt under den aktuella ”boktiden”. Hon arbetar som lärling på en möbeltapetserarverkstad.
Kristina. Syster som bor i Stockholm. Telefonkontakt under sjukskrivningstiden.
Far Karl Wallander. 80 år. Nygift med sin trettio år yngre hemhjälp,
Gertrud Andersson. 50 år. Lyckligt gift med Karl Wallander.

Kollegor:
Otto Björk. Polismästare. Har magrat. Han hade aldrig behärskat sin chefsroll. Positionen härskade över honom.
Martinson. Fantasifull och energisk, men emellanåt också slarvig. Ständigt snuvig. Ebba. Receptionist och alltiallo.
Karl Evert Svedberg. Kliar sig ständigt på flinten. Bor på Lilla Norregatan.
Ann-Britt Höglund. Utexaminerades från Polishögskolan tre år tidigare med mycket höga betyg. Ung. Kom ursprungligen från Svarte.
Peters och Norén. Radarparet är kvar.
Sven Nyberg. Teknisk expert. (kriminaltekniker)
Per Åkesson. Åklagare. Sover middag trettio minuter på kontorsgolvet varje dag. Döljer en stor hemlighet för sin fru.
Ove Hansson. Har haft Kurt Wallanders kontor under sjukskrivningen. Är ständigt på fortbildningskurs. Rädd för att bli ifrånsprungen. Är emot kvinnliga poliser, anser dem vara odugliga som spanare. Hansson dyker upp först den 25 november. Då har han varit på fortbildning i en månad i Halmstad.

Personer utanför polishuset:
Roslund. Polis i Malmö.
Gustaf Torstensson. 69 år. Advokat. Jobbar mest med ekonomisk rådgivning. Pedant. Original. Gick att ställa klockan efter.
Sten Torstensson. Advokat. Kollega och son till Gustaf. Ungkarl. Företrädde Kurt vid skilsmässan från Mona. Har även träffat Kurt privat vid några tillfällen.
Niklasson. Äger en bilskrot.
Baiba Liepa i Riga.
Doktor Alfred Harderberg. Mannen på Farnholms slott. En av landets för närvarande mest framgångsrika affärsmän.
Kurt Ström. Säkerhetsvakt på Farnholm. En gång i tiden var Kurt polis i Malmö och kollega till sin namne Kurt Wallander.
Anita Karlén. Sekreterare åt Alfred.
Jenny Lind. Sekreterare och inte sångare hos Alfred.  😉
Martin Oscarsson. Limhamn. Tidigare revisionschef vid Malmöhus Läns Landsting. Numera pensionär.
Lars Borman. Landstingsrevisor.
Egil Holmberg och Stefan Fjällsjö. Konsulter.
Lisbeth Norin. En grävande journalist.
Sten Widén. En gång i tiden Kurts bästa vän. Driver hästgård. Denna gång bor det tre unga tjejer som varit på driven, på hans hästgård.
Sofia. 19 år är en av dem. En skärpt och orädd tjej.
Roger Lundin. Märkligt namn. En gång i tiden var det ett alias som döptes i en grön folkvagnsbuss i mitt privata liv. Nu är det ett alias för Kurt Wallander. 😉
Richard Tolpin. Född i Sydafrika. Rådgivare eller livvakt?
Maurice Obadia. Belgier. Rådgivare eller livvakt?
Alfred Hansson. Vimmerby. Kompis med en buktalare.
Sonja Lundin. Kanslist på advokatbyrån.
Fru Dunér. Advokatbyråns sekreterare.
Tre

Kurt Wallander svängde höger vid Hotell Continental och sedan höger igen för att komma in på den smala Stickgatan. Han gjorde en tvivelaktig parkering halvvägs uppkörd på trottoaren utanför det rosa, på Stickgatan 26 där Berta Dunér bodde.
(Undra om ägarna målat huset rosa efter det att boken kom ut eller om det var rosa redan tidigare. Jag tror det förstnämnda.)

Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Han sänder ett brev till Baiba i Riga varannan månad och får svar. Han har betraktat henne som sitt privata skyddshelgon.

Den 22 november skrev Kurt ett brev med en inbjudan till Baiba om att komma till Ystad och fira jul och nyår.

Den 10 december kom ett brev från Riga som gjorde Kurt väldigt upprymd. Under några lyckliga timmar tänkte han inte en tanke på fallet.

Kurts bil:
En gammal Peugeot utan larm, som går en hemsk bildöd till mötes. Sedan har han en hyrbil (Volvo) medan han går och drömmer om en Nissan.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lånar pengar av sin far för att köpa nya möbler, men skälet är att köpa biljetter till en treveckorsresa till Thailand.

Han berättar inte för sina kollegor om Sten Torstenssons besök i Skagen, en vecka innan advokaten blev mördad.

Han norpar två ostsmörgåsar i en matsal på kursgården i Höör.

Han ljuger för sina kollegor om att Kurt Ström inte ville ha något i utbyte.

Kurts hälsa:
Onsdagen den 10 juni 1992 blev Kurt Wallander sjukskriven med omedelbar verkan. Diagnos: Allvarlig depression. När vi bjuds in igen som läsare har han varit sjukskriven i lite mer än 16 månader. Bara att han fortfarande lever är oväntat med tanke på hur han levt i Karibiska världen och i Thailand. Det är först när han hittar oasen Skagen, som läkningsprocessen inleds med det långa arbetet att bli människa igen. På Jyllands yttersta utpost, på stranden mellan klitterna och de två haven tas de första stegen.

Han har magrat och kan ha kläder som han inte fått på sig de senaste sju-åtta åren.

Känslan av att hans inre var som ett utbränt krigslandskap minskade inte.

Alla papper är skrivna. Det återstår bara en namnteckning på Björks kontor. Sedan är Kurt Wallander snart en före detta polis. Då kommer Kurt med sin replik.
”Jag går i tjänst i dag igen. Jag ska kontakta läkaren så han friskskriver mig. Jag mår bra. Jag vill arbeta igen.”
(Detta är inte sant. Men en dödsannons i Ystads Allehanda bär på sanningen.)

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
”Orsaken kan ibland komma efter verkan. Som polis måste du alltid vara beredd att tänka tvärtom. ”

Rydberg skulle manat mig till tålamod.

”Ett polishus är i grunden byggt som ett fängelse. Vi lever som spegelvända avgjutningar av varandra, tjuvarna och poliserna. Vi kan egentligen aldrig veta vem som egentligen är innanför eller utanför murarna.”

”Poliser har en tendens att i tid och otid säga att dom ingenting vet. I själva verket vet vi alltid mycket mer än vad vi tror.”

”Vi måste ständigt växla utsiktstorn. Annars blir våra överblickar meningslösa. Hur komplicerad en utredning än är måste det finnas en möjlighet att beskriva den för ett barn. Vi måste se enkelt utan att för den skull förenkla.”

Nyckelspår & Villospår:
Skånsk dimma, pinnstol, docka, ikonsamling, landmina, en italiensk pistol, en asiatisk bilbomb, en tom platsbehållare och en buktalare.

Fyra
Advokatbyrån låg i ett gulputsat stenhus vid Sjömansgatan, inte så långt ifrån den gamla och snart färdigrenoverade teaterbyggnaden. En polisbil stod parkerad utanför, och på den motsatta trottoaren stod några åskådare och diskuterade det som inträffat. Det blåste en byig vind från havet och Wallander huttrade till när han steg ur bilen.

Fem
Hon gick in på konditoriet. Wallander stod kvar och iakttog de personer som passerade utanför. När han var så säker han kunde vara på att ingen följt efter henne korsade han hastigt gatan. Han ångrade att han inte hade tagit någon med sig som kunde ha hjälpt honom att hålla uppsikt. Han upptäckte henne genast när han kommit in på konditoriet. Hon hade satt sig vid ett hörnbord. Hon såg på honom utan att hälsa när han kom fram till bordet. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Han tackade för den musikanläggning som de hade samlat ihop till och gett honom förra sommaren. (Den vita lejoninnan) Storyn om hur han träffade Baiba och hennes man Karlis dras upp. (Hundarna i Riga)

Han såg sig själv bevittna hur en människa blev skjuten med ett skott rakt genom pannan, och han skjuter sedan själv och … (Den vita lejoninnan)
Sex
”Jag känner igen er, sa mannen i stolen. ”För nåt år sen skrevs det mycket om er … det var nånting med en bil som brann på Ölandsbron … jag minns det eftersom jag var sjöman på den tiden det inte stod en bro i vägen.” (Den vita lejoninnan)

Han hade själv en gång medverkat till att ett pass hade blivit förfalskat. (Den vita lejoninnan)

Han påminde sig den gången han kraftigt berusad kört bil och blivit stoppad av Peters och Norén … (En mördare utan ansikte)

Han märkte hur han plötsligt var tillbaka till händelserna året innan, till döden som väntade där ute i dimman. (Den vita lejoninnan)

Grodor i boken:
Rydberg dog inte på våren utan i januari 1991.

Han skötte er skilsmässa för nio år sen, svarade Berta Dunér. Ni har gott minne, sa han. Bosse Lidén tycker att både Berta, Kurt och Henning tar rejält fel där.

Det är inte snart två år sedan han försvann in i sin långa tystnad. Hans far som nästa år skulle fylla sjuttiofem fyllde honom ständigt med motsägelsefulla känslor. Sanningen borde vara åttioett år.

Upptäckte en av sin fars tavlor i Helsingborg. Hände för 4 år sedan i Kristianstad. Sanningen: Tre år är rätt.

Kuriosa:
Under den andra resan till Skagen slutade Kurt tvärt att lyssna på opera. Istället köpte han kassetter med popartister.

Fortfarande detonerar det ibland minor som lades ut under första världskriget.   😦

Kurt gick på en av toaletterna och spolade ner de antidepressiva tabletter han hade i en burk i byxfickan.

Engman som ersatte Näslund tycks ha gått upp i rök.

Nu har det blivit E65 mellan Ystad och Malmö.

En gång övernattade faktiskt Inga Tidblad på hotell Linden.

En trojka med Wallander, Nyberg och Ann-Britt uppstår.

Fars tavlor:
Wallander skulle just sätta sig i en stol när han upptäckte en tavla som hängde på en av väggarna. Först trodde han inte sina ögon. Sedan insåg han att det var en av hans fars tavlor, en av varianterna där tjädertuppen saknades. (I ett hem i Helsingborg.)

Plats som jag är nyfiken på:
Drabbades av en längtan att återse Skagen som jag har fina personliga minnen från.
Sju
Många år tidigare, när Linda var nyfödd, hade han tillbringat några sommarveckor på Skagen med sin fru Mona. Han mindes veckorna som bland de lyckligaste han upplevt i sitt liv. De hade knappt med pengar, bodde i ett läckande tält men var uppfyllda av en känsla att befinna sig i livets och världens mittpunkt. 

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Mannen på Farnholm hade blod på händerna.

Det var inte benen som ledde honom utan det var hans oroliga tankar.

En bit av min själ har ersatts av en protes.

Han betraktade sin instinkt med respekt. Den kunde både vara hans mest pålitliga inre budbärare och hans värsta fiende.

Det var som om någon oväntat steg in på hans kontor ute på den oändliga stranden.

Blomsterängar och träsk. Livet igenom lever man med ett ben i vardera.

”Varför valde du att bli polis och inte präst?” ”Jag blev våldtagen. Det ändrade allt i mitt liv.”

Man brukar säga att minan är världens billigaste och trofastaste soldat. Man lägger ut honom och han stannar där han är, i hundra år om man så vill. Han bara finns där och väntar. Tills nån kommer och trampar på honom. Då slår han till.  😦

Jag är en man som skrattar för sällan, tänkte han. Utan att jag har märkt det har min medelålder drivit mig mot en kust, full av dystra undervattensskär.

Vi kan kalla det en fyra. En person trampar på minan, svarade kapten Lundqvist. Sen krävs det tre man för att bära bort honom ur en eventuellt pågående strid. Alltså har minan slagit ut fyra personer ur truppen.

Vänlighet, tänkte han. Annars kommer hon att regla alla sina inre dörrar.

Det påstås ju att det döljer sig ett brott bakom varje förmögenhet.

Wallander tänkte att det var något som hade förändrats.
Sedan insåg han vad det var.
Leendet var borta.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
När han kommit in på sitt kontor och stängt dörren märkte han att han var genomsvettig. Han tog av sig kavajen och skjortan och började torka sig på gardinerna. I samma ögonblick öppnade Martinson dörren utan att först ha knackat. Han hajade till när han fick syn på den halvnakne Wallander.

”Kan du tänka dig någon form av brottslighet som minskar”?
”Stölder av svartvita teveapparater”, sa Kurt till sist.

Privat sorg:
Det är mycket som tynger Kurt Wallander. Han har dödat. Varit nära att mista sin dotter.

Åtta
”Polisen i Simrishamn ringde. De anhöll din far. Han hade börjat slåss inne på Systembolaget i Simrishamn. Det hade tydligen gått våldsamt till”, sa Svedberg. 

Antal mord/dödsfall:
4 st.

Antal urdruckna kaffekoppar:
87 st.  😀
Nio
”Prunus” 1962-65, dekor Stig Lindberg.
(Foto från Lidéns Samlingsmuseum.)

Bosse Lidéns betyg:
5/5  😀

Sista tre meningarna:
Hon kom som en av de sista.
Men det var hon, Baiba Liepa.
Hon såg ut precis som han mindes henne.

Tio
På torsdagsmorgonen den 23 december gick Kurt Wallander tvehågset till Österportstorget i Ystad och köpte en julgran. Det var en dag med disigt väder, det skulle inte bli någon jul med snö och vinterstämning i Skåne 1993. Han valde länge bland granarna. 

Baksidestext:
En gråkall oktoberdag i södra Skåne. Dimman ligger tät över slätten när advokat Torstensson färdas hem till Ystad i sin bil. Plötsligt skymtar han mitt på vägen en människa fastspänd på en stol. I sista stund får han stopp på bilen. När han kliver ur bilen fäller ett fruktansvärt slag honom till marken. Samtidigt vankar Kurt Wallander fram och åter längs en dyster sandstrand på Skagen. Han är deprimerad, utbränd och har bestämt sig för att avsluta sin karriär som polis. Men advokat Torstenssons död, som några dagar senare följs av ett mord på hans son och kompanjon, tvingar Wallander att tänka om. Snart är han inblandad i en härva av ekonomisk brottslighet på högsta nivå och hans motståndare är en man som inte hindras av några moraliska skrupler.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

Nu tar vi hem dig

tre

”Nu tar vi hem dig.”

Orden kom från Solveig när vi gick ifrån fikastunden igår. Vad exakt menade hon med dem? Undra om det hade något att göra med vad som hände på Maria Caféet? Vilken tur att jag hann göra en privat sak på toaletten innan en dam kom in när jag stod och tvättade händerna.Tydligen hade jag inte låst dörren. Fast jag hävdade att damen måste ha haft dyrk när jag berättade det för Solveig.
När vi skulle gå ut frågade jag om jag skulle ta brickan och sätta den på vagnen.
”Nej jag kan ta den”, svarade min fru.
Jag gick därför iväg mot utgången. Öppnade dörren, höll kvar den med ena foten samtidigt som jag njöt av Mariakyrkans fasad. Bakom mig noterade jag den svarta jackan. Innan jag släppte dörren med foten sa jag sällskapligt och gulligt:
”Är du med mig?”
Jag ville ju inte att Solveig skulle få dörren i nyllet. Jag skötte mina kort. Släppte dörren i rätt läge utan att titta bakåt.
Toalettdamen ville inte ta mig i handen, 🙂 trots att jag hade tvättat händerna noga. Däremot gjorde nästa kvinna det och fällde inledningsrepliken till detta blogginlägg. Vilken tur att jag är helt okänd i min hemstad.
”Nu tar vi hem dig innan jag ska iväg och …”

Tävling – Kopp TIO; Prunus

tio

”Prunus”, 1962-65, Gustavsberg. Dekor; Stig Lindberg

Då har vi nått sista bilden och det är tävlingsdags. Du har sett tio kaffekoppar under tio bloggdagar. Skriv i en kommentar vilken bild som blev din favoritbild. Ska bli spännande att se vilken kaffekopp som ni gillar bäst. En av er som lämnar en kommentar IDAG vinner dessutom en Trisslott. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59.
Detta är inte de tio finaste kopparna vi hade på vårt museum, utan ett smakprov. Jag gillar flera av dem. En av dem så mycket att jag hällde i kaffe i den och håller i den på författarporträttet.

Närmaste blogginlägg: Imorgon redovisar jag resultatet. Eftersom Jennifer är ledig får hon dra en lapp även i denna tävling när hon sovit färdigt. 🙂
På onsdag ska jag berätta lite kortfattat om vad som hänt med min skrivdröm.
På torsdag blir det allvar. Då handlar det om ett speciellt möte.
Fredagens kåseri kan bli vad som helst.
Solveig ska återkomma som Gästbloggare på lördag. Denna gång ska hon få äran att lämna Månadens boktips.
Jag ser även fram emot att börja läsa bloggar igen och se vad som hänt på olika håll i världen sista veckan. Ha det så bra denna sista Påskdag. Gå nu inte på några aprilskämt under dagen. 😉

Tävling – Kopp TRE; Berså

tre

”Berså”, 1960-74, Gustavsberg. Dekor; Stig Lindberg

Sist på sidan Om mig står kortfattat vad jag sysslar med just nu.

Text för er som inte läste inlägget 22/3 eller deltog i ”Sovtävlingen” vecka 8 och känner igen mitt upplägg: Jag kommer från och med 23/3 lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Uppgiften är enkel. Den 1 april är tävlingsdag. Då har du sett tio av de 3 333 st kaffekopparna som stod i montrar på Lidéns Samlingsmuseum. Skriv i en kommentar denna dag vilken kopp du gillar bäst av de tio tävlande. Ska bli spännande att se vilken kopp som är populärast hos er. Själv gillar jag alla, men allra mest en som jag funderar på att ha med på mitt författarporträtt. En av er vinner dessutom en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA de som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarkoppen. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på kvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna men ni får givetvis skriva om ni vill. Själv är jag fullt sysselsatt med saker som har med mitt manus att göra.