Från städning till stranden

DSCN86890001Blogg

DSCN86950007

Från muller och ösregn i morse till… plötsligt kom värmen. Inte i en jämn takt. Nej då, i ett nafs var det som att stiga in i en bastu. På dagens schema stod städning.
Storstädning dagen före stora ”Hoppagrodadagen”. Som belöning blev det sedan en tur till närmsta strand. Lyxigt att nå havet på ett par minuter. Två badkrukor och två delfiner tog samma vita Volvo till stranden. Två av oss hade det riktigt mysigt i strandstolarna. På översta bilden är det svårt att se vilka som tillhör vilken grupp. Hoppas jag. 🙂

Rent spel i garderoben

Jag var en modern man. Hemma hos oss delade vi på hemsysslorna. Vi var nygifta och bodde i den mysiga trästaden Hjo vid Vätterns västra sida. Lägenheten låg på andra våningen i ett gammalt sekelskifteshus. Huset var K-märkt och doftade snickarglädje i varje vrå.

När det var dags för storstädning gjorde vi det mer spännande än det vanligtvis är att jaga dammråttor. Vi kröp upp i en soffa och plockade fram papper, penna och en färgtärning. På papperet klottrade vi ner de sex viktigaste sysslorna. Framför varje punkt skrev vi namnet på en färg. Så här kunde det se ut: blå=damma, röd=dammsuga, vit=torka golven, grön=diska, svart=plocka undan kläder, gul=fixa en romantisk middag som avslutning. Nu var vi inte bara gifta. I denna stund var vi även tävlingskonkurrenter. Vi hade en snäll variant och en betydligt tuffare. Enligt den första kastade vi färgtärningen tills vi fick tre uppdrag var. Använde vi oss av de tuffare reglerna gällde följande. Började Solveig kasta och fick upp en röd prick fick hon äran att dammsuga. Sedan var det min tur. Om Fru Fortuna log mot mig kunde jag få rött vid mitt kast. Då var dammsugningen redan upptagen och tärningen hamnade i Solveigs hand igen. Med maximal otur kunde en av oss åka på alla sex sysslorna. Som jag njöt när det hände mig en lycklig fredag. Dåligt samvete kunde jag inte stava till. ”Jag cyklar ut en sväng. Behöver du något?” Solveig som på den gamla tiden var mindre tränad på att förlora muttrade något ohörbart från en av sina sex sysslor.

En annan novemberfredag höll jag på att torka golv i vardagsrummet. Solveig gick runt med dammsugaren. Jag hörde det monotona ljudet på avstånd. Antagligen från hallen. Jag vred ur moppen. Gnolade på en låt. Hade jag varit gift längre, skaffat mig mer erfarenhet av livet, kunde min hörsel ha anat oråd. Reflekterat övar att ljudet aldrig flyttade sig. Till slut kom jag runt hörnet och såg att dörren till klädkammaren stod på glänt. Den svarta sladden avslöjade att det var därinne min älskade fru höll hus. Jag fortsatte med den gröna sysslan. Diskade och funderade samtidigt över vad vi skulle ha till middag. Vi män är kända för vår förmåga att ha många bollar i luften samtidigt. Det doftade citron. En stor bubbla steg upp från vasken. Jag måste bara fråga Solveig något superviktigt. Troligen något i stil med; Vilken spisknapp hör till vilken platta? Eller så gick tankarna till om det gick att kombinera citron och kyckling. Jag styrde stegen mot korridoren och såg samma syn som tjugo minuter tidigare. Dörren stod öppen så pass mycket att endast sladden tog sig igenom. Visst var klädkammaren stor men… Jag öppnade sakta dörren. Där satt barnbibliotekarie Solveig Lidén i sin favoritställning. En mjuk kudde satt fastklämd mellan hennes rygg och väggen. Dammsugaren stod strategiskt på, medan hon själv slukade en barnbok med hår och hull. Snabbläsare som hon är var det inte många sidor kvar. De gröna kattögonen lyftes från boken. En röd färgton framträdde på hennes äppelkinder när hon sa: ”Förlåter du mig?”

Episoden kommer jag aldrig att städa ut från mitt minne.

Skrivit 2005. Skrev detta kåseri till en veckotidnings novelltävling under tävlingsrubriken ”Ditt städminne” och vann första priset .