Nu ska vi se hur man gör

1

Igår kom jag på att det var första gången under 2017 som jag lämnade Ystads kommun. Vad fort fyra veckor kan rusa iväg. Ska bli spännande att se om jag lyckas få ihop årets första blogginlägg. Om jag klarar det tekniska.

2
Det fick bli en solskenstur till Olof Viktors. Jag hade väntat mig att vi skulle vara ganska ensamma i cafédelen mot vägen. Den byggnad som de har öppet under denna tid på året. Där tog jag gruvligt fel. Jag hade tur som hittade det enda lediga tvåmansbordet.
Vad jag älskar att ljuset håller på att återvända. Efter fikat blev det en promenad vid havet. När vi kom hem njöt jag av snödropparna i trädgården.
Idag var det nära att jag fick användning av första-hjälpen-kursen, som jag gick en gång i tiden. Först sprang jag som en dopad vit sprinter när jag såg det hemska. Tänk om jag kom fram för sent. Många rädda tankar for runt i skallen. Vad har mannen råkat ut för?

4

Va! Är det första april idag?

3

I förra veckan hade vi gallring och till slut fanns bara de tio finaste julkorten från 2016 kvar. Nu har vi under några dagar, var för sig spanat på bidragen.
Jag har gjort klart min hemliga poängfördelning mellan 1-10. Om en stund ska vi sätta upp våra lappar och utse 2016 års vinnarkort. Vilket tycker du är finast?
5

 

Åttonde boken i serien om Kurt Wallander; ”Brandvägg”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

Ett

”Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.” ORDSPRÅKSBOKEN 21:16

Åttonde boken i Wallandersviten:
Brandvägg, 1998, 454 sidor. Bonnierförlagen. Engelsk Titel: Firewall. Publicerad i 23 länder.

Personligt:
Jag har tänkt på att detta fiktiva hot skulle kunna hända i verkligheten. Vi har byggt upp en värld full av lås och koder. Men enligt mig är den mer sårbar än någonsin. Varje gång det blir strömavbrott och Ystad blir mörkt på kvällen får jag ”Brandväggtankar”.

Antalet häftiga datumsamband har ökat. Jag noterade att vår bröllopsdag, 20 oktober är ett viktigt datum i denna bok. Dagen då den elektroniska vågen skulle börja rulla över världen. Första boken började på Solveigs födelsedag. Andra boken på min födelsedag. Henning Mankell fyllde år på samma dag som vår äldsta dotter. Jag tog ett vinterkort på en kyrka där det var en begravning i en bok. Efteråt log jag när det stod i ”Mördare utan ansikte” att det var just den17 januari som begravningen var, samma datum som jag tog kort. Dessutom bor Ann-Britt numera på Rotfruktsgatan som känns mycket bekant för mig sedan drygt fem år.

Tidsintervall:
Söndagen den 5 oktober 1997 till torsdagen den 13 november 1997. 40 kapitel och 2 avdelningar; Anslaget och Brandväggen.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Förste Kriminalkommissarie. Bor på Mariagatan.
DSC_39800026

Jag frågade i polishuset vilket tjänsterum Kurt Wallander hade när han löste fallet i ”Brandvägg”. Kvinnan log snett innan hon sa något om att han inte … just där fick jag ludd i öronen.  😉

Familj:
Linda: 26 år. Dotter. Studerar något i Stockholm som Kurt inte visste vad det var. Jobbar ibland som servitris på en kvartersrestaurang. I november kommer hon äntligen ner till sin pappa. På den öde stranden i Mossby Strand släpper hon bomben.
Linda Polis

”Du tycker jag har varit hemlighetsfull och har frågat vad jag hållit på med. Jag ville inte säga nånting förrän jag bestämt mig.”
”Vad menade du med det du sa?”
”Jag tänker bli polis. Jag har sökt in till Polishögskolan. Jag tror jag kommer in.”

Gertrud Andersson: Knappt 60 år. Änka efter Kurts far. Börjar ställa samma känslomässiga utpressning som hans far gjort tidigare. ”Det var länge sedan du besökte mig”. ”Jag vet. Så fort jag får tid ska jag komma.” ”En dag kan det vara för sent. I min ålder vet man aldrig hur länge man lever.”
Lotto tvåFrån Löderup fortsatte han till det hus i Svarte där Gertrud bodde tillsammans med sin syster. Han drack kaffe och lyssnade frånvarande på systrarnas prat.

Kollegor:
Ove Hansson: Vill inte ha en kärring som chef. Spelar på arbetstid igen. Lever sitt liv mumlande. Bara de som kände honom väl förstod vad han egentligen försökte uttrycka. Är det han som sviker Kurt och vill åt hans jobb?
Lisa Holgersson: Polischef. Kurt tycker hon sviker honom.
Martinsson: Vill sluta som polis. Datorexperten. Kör han dubbelspel? Går han bakom ryggen på Kurt och vill åt ledarskapet?
Ann-Britt Höglund: Är mitt upp i en skilsmässa. Blek som vanligt.
Nyberg: Pratar mer och mer om att han snart ska pensioneras.
Irene: I 30-årsåldern. Receptionist istället för Ebba.
Lennart Viktorsson: Vikarerande åklagare för Per Åkesson. Kurt gillar INTE honom. Elofsson: Polisman.
El Sayed: Polisman. Har sina rötter i Tunisien. Den första med invandrarbakgrund som kommit till Ystad från Polishögskolan.

Hjälp utifrån:
Hans Alfredsson: Rikskrim i Stockholm. Lik sin namne men ingen rolig Lindermantyp precis.
Pensionerade Ebba dyker upp med en plastlåda med mat till Modin.

Personer utanför polishuset:
Sonja Hökberg: 19 år. Slog en taxichaufför i huvudet med en hammare.
Eva Persson: 14 år. Högg med en kniv i samma taxichaufför.
Tynnes Falk: 47 år. Konsult i databranschen.
Marianne Falk: Exman till Tynnes.
Johan Lundberg: 60 år. Mördad taxichaufför.
Erik Hökberg: Styvpappa till Sonja. Spekulant till ”yrket”.
Emil Hökberg: Lillebror till Sonja.
Kalle Ryss: Expojkvän till Sonja.
Jonas Landahl: Nuvarande pojkvän till Sonja.
Sten Widén: Ungdomskompis till Kurt. Ska sälja sin hästgård och ge sig iväg.
Olle Andersson: Bor i Svarte. Pensionär nästa år. Har jouren när samtalet kommer från Sydkrafts driftcentral. Han har ansvaret för Ystad transformatorstation.
Lars Moberg: Reparatör. Bor i Ystad.
Susanne Bexell: Läkare. Fåordig.
David Enander: Läkare. Har varit Tynnes Falks läkare i många år. Vill rätta till ett missförstånd.
Harald Törngren: Journalisten som tog smygbilden när Wallander slog till en fjortonårig tjej.
Fu Cheng: Ägare till ett falskt American Express kreditkort. (En man med rätt att döda.) Siv Eriksson: Datakonsult. Kontor på Skansgränd.
Carl-Anders Setterkvist: Äldre fastighetsägare med stora nycklar.
Robert Modin: Bor i Löderup. Har precis kommit ut från fängelset. Lyckades ta sig in i Pentagons superdator häromåret. En briljant hackers.
Alma Högström: Pensionerad tandläkare med klart minne.
Carter: Snart 60 år. Bor i Luanda i Angola och är van vid strömavbrott på nätterna. När han besöker Europa brukar han bli orolig.
Elvira Lindfeldt: 39 år. Har svarat på Wallanders kontaktannons. Bor i en villa i Malmö. Rolf Stenius: Tynnes Falks revisor. 50-årsåldern.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Baiba dök fortfarande ibland upp i hans drömmar. Då och då tänkte han på Erika som hade ett vägkafé utanför Västervik.

Linda tycker att han ska leta reda på en kontaktförmedling.

Efter att Wallander hållit tal inför en kvinnogrupp en kväll hade han växlat några ord med en kvinna som hette Solveig Gabrielsson. Han hade svårt att släppa tankarna på henne. När han kom hem skrev han upp hennes namn på blocket i köket. Varför han gjorde det visste han inte. Två
Kontoret skulle ligga på andra våningen. Han tryckte på porttelefonen och hoppades på tur.

Den kvinna som stod framför honom gjorde honom generad. Som han bara blev när han uppfattade en kvinna som tilldragande. (Siv Eriksson)

Wallander bläddrade förstrött i tidningen på jobbet. Plötsligt var det något som fångade hans uppmärksamhet. En kontaktförmedling som kallade sig för ”Datamötet”. Utan att betänka sig slog han på sin dator och skrev ihop en annons. Polisman, 50 år, frånskild, ett barn, söker bekantskap. Ej äktenskap. Men kärlek. Som signatur skrev han Labrador.

När samtalet var över märkte Wallander att han hade blivit glad av att höra hennes röst. (Siv Eriksson)

Wallander har fått ett svar från en Elvira Lindfeldt. Ett brev som han rivit sönder. Nu satt han och försökte föreställa hur hon såg ut. Men det var Baiba som dök upp i hans tankar. Och Mona. Han tyckte också han skymtade en annan kvinna, som han träffat som hastigast året innan. På ett café utanför Västervik.

Wallander plockade upp pappersbitarna och slog ett samtal till Elvira som vill att de ska träffas redan samma kväll på baren i Savoy i Malmö. Kurt tackar ja fast han har fullt upp med mordutredningen. Daten gick bra. När han kom hem kände han en glädje han inte känt på länge.
Elvira
Han ställde sig utanför bokhandeln och väntade. Efter fem minuter såg han henne komma gående nerifrån Hamngatan. Förlägenheten från kvällen innan återvände.

En middag på en liten restaurang i Ystad med Elvira. Han berättar om det för Linda i telefon på kvällen. Tankarna vandrade tillbaka till gårdagskvällen. Det var länge sedan han känt sig vid så gott mod. Fortfarande hade han svårt att våga tro att det var något som verkligen hade hänt. Men Elvira Lindfeldt fanns. Hon var ingen hägring. Baiba ringde från Riga. De hade inte talat med varandra på över ett år. De utbytte några vardagliga fraser. Sedan var samtalet över. Wallander la långsamt på luren.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som börjar bli dålig. Den är stendöd när han är på väg hem från jobbet en dag.

Bilfirma

Den 12 november byter han bil. Det blev en Peugeot igen. En 306, 1996 års modell, lite körd, en ägare. Han fick ett bra pris på den gamla. Det gav honom alltid en känsla av tillfredställelse att byta bil. Som om han skrubbade sig ren.

Kurts karaktärssvagheter/styrka/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han skickar hem Martinsson sent på kvällen. Sedan lämnar Wallander polishuset. I fickan har han dyrkar som han brukar förvara i skrivbordets nedersta låda. I den här boken är han flitig med sina dyrkar.  🙂

Runnerströms Torg

Wallander ställde sig på andra sidan Runnerströms Torg. Han tittade upp mot fönstren. Inga ljus var tända. Innan gick fram emot porten såg han sig omkring. En man cyklade förbi. Sedan var han ensam.

Det hade alltid varit hans svaghet att han ibland inte berättade för sina kollegor om alla de steg han tog. Men han hade för länge sedan gett upp hoppet om at han någonsin skulle lyckas ändra på denna egenhet.

Martinsson kom med ett bra tips om en ung kille som var ett proffs som datahackare. Sedan fick han kalla fötter när han skulle hämta honom i Löderup. Då bad Wallander om adressen till killen som precis kommit ut från fängelset.

Wallander stal några skorpor ur Martinssons privata påse och gick in på sitt rum.

Han for fort. Alldeles för fort. Men det var Martinssons bil och han höll fortfarande på att bygga upp sin hämnd. Nu fick det gå ut över bilen.

Aldrig berättade Wallander sanningen om alias Elvira Lindfeldt. I den omfattande utredningen som följde fanns också något svävande just när det gällde hur Wallander hade kommit i kontakt med henne. Ingen fick någonsin veta vad som egentligen hade hänt.

Kurts hälsa:
Han har gått ner i vikt. Äter sundare. Börjat motionera. Köpt en träningsoverall och gymnastikskor. Lagt upp en promenadslinga på en timme som gick från Mariagatan, genom Sandskogen och tillbaka. Minst fyra gånger i veckan tvingade han sig ut.
Blodsockret hade gått ner.
Det där håller några veckor. Allt krävande dygnet runt arbete och ständig press gör att han återfaller till gamla vanor och synder där han inte längre har tid att bry sig om sig själv. Kroppen signalerar på olika sätt. De sista dagarna har han nästan ständigt känt behov av att kissa. Och han har varit torr i munnen. Han misskötte sin diabetes igen. 😦

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Varje rum har sin andning. Du måste lyssna. Ett rum berättar många hemligheter om den människa som bor där.

Brottslingar lämnar ofta hälsningar på en brottsplats. Ibland är dom avsiktliga. Men lika ofta är deras hälsningar misstag.

Ingenting bättre finns när otåligheten tränger sig på. Ingenting bättre än kallt vatten.

Av Rydberg hade han lärt sig att händelseförlopp inte nödvändigtvis ska tolkas utifrån sin kronologi. Det viktigaste kunde alltid hända både först och sist. Eller någonstans där emellan.

Det var Rydberg som hade lärt honom att alltid vara lyhörd för sina inre alarmklockor.

De hade legat där och hackat tänder i den våta leran och Rydberg hade förklarat att en av de svåraste konster som fanns var att skilja de ljud man verkligen hörde från dem som bara var inbillade.

Nyckelspår & Villospår:
Ett stulet lik, ett förfalskat kreditkort, ett trasigt relä, en loggbok, en fjärrkontroll, Världsbanken, Jakobs Kärr, fotoalbum, Pentagon, en blyertsteckning,

Kopplingar till tidigare böcker:
Kurt går på Stefan Fredmans begravning. Pojken som hade maskerat sig till indian och försökt ta hämnd på de män som gjort hans syster galen och fyllt hans yngre bror med skräck. (Villospår)

Han passerade Mossby strand som låg övergiven nu på hösten. Han mindes den gång för sex år sedan när en gummiflotte med två döda män flutit iland på stranden. (Hundarna i Riga)

En gång hade han inrättat ett ensamt och ödsligt polisdistrikt åt sig själv längst ut på Jyllands nordspets. (Mannen som log)

Agneta Malmström och hennes man som gett honom en av de viktigaste ledtrådarna när det gällde efterforskningen av Stefan Fredman. (Villospår)

Wallander påminde sig en händelse några år tidigare. Då hade en flicka bränt sig till döds genom att hälla bensin över sig i en rapsåker. (Den vita lejoninnan)

En tidig morgon hade han blivit ilandsläppt på ett av de yttersta skären, där klipporna stack upp ur havet som förstenade urtidsdjur. Ofta hade han i tankarna återvänt till den där ensamma timmen, när båten låg ute på fjärden och väntade. (Steget efter)

Wallander mindes vagt en annan hund som en gång hittat ett svart finger. Hur länge sedan var det? Han mindes inte? Det kunde vara fem år sedan eller tio. (Den vita lejoninnan. Fem år sedan)

I minnet tyckte Wallander sig fortfarande kunna höra hur Martinsson stönade bakom hans rygg i det ögonblicket de upptäckte Svedberg, ihjälskjuten på golvet hemma i sitt vardagsrum. (Steget efter)

”Jag känner igen dig”, sa Axel Modin. ”Din far bodde här borta”. ”Vi har träffats”, sa Wallander. ”Men jag minns inte i vilket sammanhang.” ”Din far irrade omkring ute på en åker”, sa Axel Modin. ”Med en väska i handen”. (Mördare utan ansikte)

I tankarna återvände Wallander till de händelser några år tidigare då en ensam kvinna begått ett antal brutala mord, närmast avrättningar, på olika män som förgripit sig mot kvinnor. (Den femte kvinnan)

Han hade sovit i bilen och kört hem på morgonen och då blivit stoppad i sin vingliga framfart av sina kollegor Peters och Norén. Minnet tillhörde de värsta i Wallanders privata räkenskaper. (Mördare utan ansikte)

Han hade plötsligt blivit påmind om hur han något år tidigare hade somnat vid ratten och varit en hårsmån från att bli dödad. Det var innan han upptäckt sin diabetes. (Steget efter)

Grodor i boken:
”När är det du fyller 50?” frågade Hansson.
”Nästa månad”, svarade Wallander.
Facit: Det borde han gjort den 30 januari 1997.

Flickan som bränt sig till döds i rapsåkern var från Centralafrika och inte Centralamerika.

Sex personer som hade nycklar till transformatorstationen lyckades bli fem i slutet av samma boksida, på listan som Martinsson tidigare gett Wallander.
Mina mattekunskaper: Fem personer, fem nycklar. 

Kuriosa:
En journalist knäpper flera bilder där Kurt Wallander slår en fjortonårig tjej.

Kurt saknar Ebba, i receptionen, som gått i pension.

Orkanen 1969 nämns. Den minns jag mycket väl.

”Kan det ha något med 2000 att göra? ” sa Martinsson. ”Är det inte då det ska bli kaos i hela världen när datorerna tappar fattningen?”

Wallander hade fått en dator 1996 och gått en dagskurs.

Sedan några år tillbaka hade Wallander hemligt telefonnummer.

Wallander har lovat Ann-Britt att ta över ett föredrag inför en kvinnoförening.

Mankell har mer och mer använt sig av gatunamn som inte finns i min hemstad. Stödgatan, Trastvägen, Apelbergsgatan m.m. Men Ann-Britt har som sagt hamnat i mina kvarter. Jag tror jag ska hälsa på henne någon dag. 😀

ParkeringHan körde tillbaka ner till centrum och parkerade på Lurendrejargränd. Det hade börjat blåsa en byig ostlig vind som bar med sig kylig luft.

Ystads polisdistrikt har upphört. Idag ingår vi i det som kallas Södra Skånes polisområde.

Wallander snubblar på en mattkant vilket gör att han överlevde. Annars hade pistolskottet nått hans hjärta. Sju centimeters marginal. Wallander tappade sin mobil när han skulle lägga ner den i fickan. Det räddade hans liv. Hur många skyddsänglar har han?

Ett vittne har en hund som heter Redbar.

”Jag började slå på registren i datorn”, sa Ann-Britt.
”Det trodde jag bara Martinsson kunde?” sa Wallander.
”Det är väl snarare så att du är den ende som inte kan det.”

Oktober i Skåne var alltid en månad då vädret hade svårt att bestämma sig.

Han hade tänkt att mycket tycktes handla om människor som luftade sina hundar under den här utredningen. Kanske dessa människor var en resurs som polisen mer aktivt borde börja använda sig av i framtiden?

Fars tavlor:
Wallander hajade till. Ovanför soffan satt en av de målningar hans far hade gjort. Landskapet utan tjäder.
”Jag fick den av honom”, sa Modin. ”När det snöade som värst brukade jag skotta uppfarten åt honom. Det var en märklig man, på sitt vis.”
”Det kan man lugnt säga”, sa Wallander.
”Jag tyckte om honom. Det finns inte så många av hans sort längre.”

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Hon tycker det är bekvämare att luta sig mot en lögn. Istället för att lita på en obekväm sanning.

Det var som om han själv hade hamnat sist i något lopp han kanske inte trott sig om att kunna vinna fast där han heller inte ville bli sist. Tanken var oklar. Men han visste vad som störde honom. Känslan av att tiden bara rusade ifrån honom.

Han körde fort för att avreagera sig. För att han inte ens kunde följa sina egna beslut längre.

”Kan man inte gå över berget, får man gå runt det”.

Frågan är alltid vem som är skickligast. Den som spårar. Eller den som sopar igen sina spår.

Göken lägger sina ägg i andra fåglars bon.

”Den symboliska kaffeautomaten”, sa Hansson. ”Där är den igen”.

Det var inte bara i datorernas värld det existerade brandväggar. Han hade också en inom sig själv. Som han inte alltid visste hur han skulle ta sig igenom.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Wallander upprepar adressen som Martinsson precis sagt eftersom han minns en danskväll när han full följt med en kvinna hem till den adressen.
”Är det något särskilt med den adressen?”
”Jag hörde bara inte vad du sa.”
Martinsson såg förvånat på honom. ”Talar jag så otydligt?” ”Fortsätt nu.”

Wallander märkte att hans förkylning höll på att bryta ut. I bästa fall klarar jag att smitta ner någon journalist, tänkte han.

”Jag kan inte ha det så här. Nu måste nånting hända snart”, sa Wallander högt ut i sitt tomma poliskontor.
”Vem talar du med”? Det var Martinsson som stod i dörröppningen. Ingen på polishuset hade så tyst gång som Martinsson.

Det är vad jag har kvar, tänkte han. Efter alla dessa år som polis. Ett par trasiga skor. En man som gick förbi honom på gatan såg undrande på honom. Wallander insåg att han talat högt med sig själv.

”Vi har redan infört systemet med närpoliser”, svarade Wallander. ”Nästa steg kunde väl vara barfotapoliser.”

I den första bilen fanns Hansson. Wallander kunde inte påminna sig att någonsin tidigare ha blivit så glad över att se honom.

Droppen rinner över bägaren. Wallander ber Hansson hålla Martinssons ficklampa. Wallander tog ett kliv framåt och slog till Martinsson rakt i ansiktet.

Privat sorg:
Kurt har en motvilja mot begravningar. Först var det Rydberg. Saknaden efter honom dök upp hos honom nästan varje dag. Sedan var det hans far som dog i ett slaganfall. Efter det mördades Svedberg, Kurts kollega.

Antal mord/dödsfall:
7 st.
Missunnavägen
Tänk att bankomaten finns kvar 2016. Jag minns när jag såg den första gången sommaren 2007 under en semester i staden Ystad. Tur det var mitt på dagen. 🙂

Bosse Lidéns betyg:
Fem nöjda gubbar av fem möjliga.  😀

Sista tre meningarna:
Förklaringarna till det som skedde var många och motsägelsefulla. Men ingen lyckades någonsin svara på den viktigaste frågan. Vad som egentligen hade utlöst de dramatiska kursfallen.

Baksidestext:
Ystad, hösten 1997. En taxichaufför blir brutalt mördad av två unga flickor. Förövarna grips men en av dem lyckas rymma och försvinner spårlöst. Några dagar senare tar en man en kvällspromenad. Han stannar vid en bankomat. En nattvakt hittar honom senare död med kontoutdraget i handen. Kort därefter inträffar ett strömavbrott som mörklägger stora delar av Skåne. När reparatören anländer till transformatorstationen gör han en fruktansvärd upptäckt… Kurt Wallander, som leder utredningen, anar att alla dessa händelser på något sätt hänger samman. Och han börjar förstå hur sårbart vårt moderna samhälle är. Det svåra spaningsarbetet underlättas inte av att han själv anklagas för att ha misshandlat en minderårig. Aldrig har han varit så nära att misslyckas med en utredning. Brandvägg är en andlöst spännande berättelse om ett hot som kan bli verklighet.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Startskottet för mig

Ett

Det varnades för betydligt sämre väder så det var bäst att passa på redan under lördagen. Mellan två besök där vi köpte med oss halva handelsträdgårdarna hem och där vi tittade (njöt) och andades in bensinångor från bilar som hade minst trettio år på nacken blev det en biltur runt omkring orten Svarte. Vi passade också på att gå längs havet vid Svarte och Mossbystrand. Det var vi väldigt ensamma om och det var jag tacksam för, eftersom jag var i behov av tomma vyer för mina Kurt Wallanderfoto. Ingen mördare gömmer lik i folksamlingar. Eller kom jag på något oväntat?  🙂

två

TreFyraFem

Det är något visst med dessa gula hav som berör mig varje säsong, sedan vi flyttade till Ystad. Tack vare kylan som kommit tillbaka, kommer njutningen av rapsfälten att förlängas. Den gula synen. För mig är det, det definitiva startskottet för den bästa tiden på året vid dessa trakter. En period ska kan hålla på till slutet av oktober om det vill sig väl. Svårt att se sig mätt på. Alltid vackrast att se naturellt. ❤

Veckan på bloggen kommer förmodligen att bestå av bilder från när vrålåken rullade genom Ystads centrum, rapsfält på Österlen, mellomedley från Jennifer, lekmoment nummer tjugo där domaren lämnar över ansvaret till sina lekkompisar, en ny kategori som kommer att handla om våra favoritfik på Österlen. Det finns en risk att jag kommer att tramsa till något också om utrymme ges. Den största tiden framför tangentbordet kommer dock att ägnas åt min seriösa hyllning till Henning Mankells Kurt Wallander. Något som jag brinner för under 2016 års bloggande.

Vilken uppfriskande promenad som jag just kommit hem från. Den tjocka vårjackan var på. Jag frös om händerna, men ögonen och näsan njöt till fullo. Utom när en svart katt oväntat flög ut från ett buskage och en stor okopplad okänd ”kohundras” dök upp runt ett hörn och där matte verkade vara orolig för något. Hon stressade ifatt och fumlade med kopplandet. Var den så farlig? Berodde det på att jag visade mina vassa huggtänder som en motåtgärd? Jag viftade definitivt inte på svansen.  🙂
Ha det så gott. Vi hörs.

Gult är inte fult

Ett

Vi känner oss alltid välkomna när vi besöker den fina slottsparken vid Marsvinsholms slott, trots att Tomas Iacobaeus aldrig har bjudit oss på slottsfika. 🙂 Det brukar finnas olika anledningar till att vi åker dessa 12 km. Om det är ruggigt kallt vid havet är det mer lugnt och skyddat här. Sedan är det så trevligt att följa årstiderna på den välskötta anläggningen. Man blir rofylld av en promenad och alla sinnena får sitt. På sommaren kan man fika här. Det går också utmärkt att ha med sig en egen fikakorg. Ystads Stående Teatersällskap ger populära föreställningar under några sommarveckor. Då stannar tåget vid Marsvinsholms station.

Två

Marsvinsholms kyrka sticker upp i bakgrunden denna Kristi Himmelsfärds dag.

Tre

Nice foto. Bra tänkt Solveig. 😀

Fyra

Fem

Det är fint både på långt och nära håll.

Sex

Plötsligt kände jag två känslor. Det svämmade över av allt vackert och jag började tänka på att det pågår ett Ishockey-VM. Därför försvann jag iväg på en egen tripp.

 

Sju

Oj! Vilken tackling jag gav det höga trädet. Nej! Domaren såg det. 😉

DSC_29910031

Det blev fem minuters utvisning på bänken. Ser du min vita klubba? Jag skyllde på att det var en vit käpp och att jag inte såg trädet och att jag kom från höger. 🙂

Åtta

Nio

Jag blev rofylld och snäll igen när vi kom in på den privata djurkyrkogården. Här vilar både hundar och hästar.

Tio

Nu vill jag åka på nya bus och se fler rapsfält.

Elva

Vi tog vägen ner mot Svarte för att åka kustvägen hem.

Tolv

Gul – min mammas favoritfärg.

Tretton

Nu gick det runt i tankarna. Finns det både gula och vita maskrosor? Handlar det om en albinokusin?

Fjorton

Aha! En golfboll. Måste vara svårt att nå hålet. Vilken taktik har spelarna? Tänker inte för mycket? Slår bara fågelvägen?  🙂
”Nu åker vi hem och fikar i trädgården vid våra nya stolar och bord.

Den kyliga jakten på vårtecken

Jag trotsade den kyliga vinden och började jakten på vårtecken i Svarte.

Vårteckenett

Det började inte bra. För det där är väl ingen vårsko? De är alltid gula. 😉

Vårsko

Ser mer ut som en höstens sista cigarett.

Vårens första cigarett

Vårrep?

Vårrep

Nu börjar det likna något. Typiskt härligt vårskum. Jag får sådan lust att … nä. Jag är vuxen. 😦

Vårskummet

Det ser artigt ut med en rejäl vårnigning.

Vårnigning

Kvinnan tar kort med sin mobil som hon säkert lägger upp någonstans om en stund. Själv tar jag kort på ett vårbad av fötter. När jag vänder mig står en galning och tar … 😉

Vårbadet

Nu har jag hastigt och lustigt blåst tillbaka till Ystad via Lilleskog. Vilken fin gul matta.

Vårblomma

 

Äntligen! På Österlen är den skylten ett trevligt vårtecken. 🙂 Det var likadant när vi bodde i Ängalag. Det var väldigt många som trodde att Lidéns Samlingsmuseum ingick i konstrundan bara för att det fanns en busskur med affischering utanför vårt hus.
”Varför kostar det pengar att gå in här? Det är gratis överallt!”
”Visst är det KONSTigt. Vi gör alla våra tavlor. 😉 Brukar du besöka någon konstrunda på våren?

Typiskt vårtecken

 

Kul och okul

DSC00996

Att fika på Möllers på Regementsgatan är KUL.
Att inte Budapestbakelsen hamnar i min mun är OKUL.
Att göra fynd på den stora loppisen på Österports torg är alltid KUL.
DSC01002
Att strosa omkring på vår fina gågata är oftast KUL. Helst när man ser en stor KULIG glass.
”Solveig! Varför smälter inte mjukglassen i solen? Är det en bluffglass? Eller en ny hårdglass de kommit ut med på marknaden? Nu fick du sådär konstigt bråttom igen. Ska vi inte gå ihop? Eller känner du inte mig?”

DSC00999

Att prova miljontals kläder i en offentlig liten svensk bastu är OKUL tycker Dressbosse. Men det var KUL att ”få” elva plagg och fixa ihop dem i bara två affärer.
”Solveig! Varför har gubben i spegeln en KULmage?”
DSC01004
Att mumsa på svenska jordgubbar är riktigt KUL.
DSC01011
I framrutan stod det att denna bil var till salu. Hallå! Man kan väl svengelska. Hur KUL på en skala från ett till noll är det att köpa en dålig bil? Eller är det en upplysning om att man kan bada i närheten?
DSC01013
Vänta lite. Ska det inte vara fler stenar i Ale Stenar? Har jag fått så ruskigt bra kondition så jag inte ens blev andfådd i trapporna? Det var en mycket KUL nyhet. Nu blev det jobbigt på hjärnkontoret. Såg inga trappor…. Jag måste ha gått några tusentals steg fel. Fick antagligen solsting i provbåset. Här är vägskylten. Hoppas att det står Kåseberga. Annars är jag lost och det är OKUL. 😉
DSC01008

Nu svartnade det för ögonen och det var sådär … 😉

Om ni trycker på Bosses tävlingar under min header kan ni se vilka trettio personer som lämnat in bidrag till min tävling, om vilka sexton länder som går vidare i Fotbolls-VM, som startar på torsdag. Det är på denna sida (Bosses tävlingar) som jag skriver in fakta och färglägger med rött de som får poäng allteftersom länderna blir klara. Tyvärr kan det hända att jag är upptagen några dagar på slutet. 2 juli redovisar jag vem som vann en Trisslott. Jag önskar er en fin vecka. Här händer mycket runt de tre skolorna som mina tre tjejer huserar i och själv jobbar jag med ett spännande skrivprojekt.   

 

 

Jakten på vårtecken

Inte en plats ledig på parkeringen i Svarte. Jag förstår att de boende längs med gatan är sura som det berömda surdegsbrödet i bageriet på orten, när bilarna står utanför deras villor alla vardagar. Orsaken är att stationen till Pågatågen ligger bredvid.  Det är många som pendlar till jobb och studier och den lilla parkeringen räcker inte till. Jag tog en snabbtitt på tidtabellen och den öde perrongen, körde sedan fräckt upp med tungan rätt i mun och ställde bilen på spåret mot Malmö utan att tuta högt. 28 minuter till nästa lila tåg. Jag är tidsoptimist. För känsliga nya bloggläsare kan jag berätta att jag ibland spårar ur lite från sanningen och har en tendens att glida in på ett stickspår. Sådant gjorde jag aldrig i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Där hade jag två redigerare som höll mig hårt i öronen och slet i mina ”Darlings”. 🙂
27 minuter kvar tills lokföraren skulle ha åsikter. 😉 Mina fötter styrde förväntansfullt mot stranden.

Bild ett

Inte lätt att hitta vårtecken trots den värmande solen. Det ska vara det speciella ljuset som för mina tankar till vad som väntar runt tidshörnet. Är det tidig eller sen Påsk i år?

Bild två

Jag blir glad av att ägarna bryr sig om sina båtar och klär dem i vinterkläder. 🙂

Bild tre

Däremot stör det mig att de inte kan låta bli att slänga sina tandborstar hur som helst. Förstår de inte att det tar minst en biljon år för denna gröna borste att förmultna. Sådant har jag lärt mig på Kunskapskanalen. Så det så. Skulle inte förvåna mig om tandkrämstuben ligger bakom någon uppdragen båt. Inte egga upp mig nu. 😉

Bild fyra

Jag längtar tills träden blir ljusgröna igen och fåglarna har återkommit. Jag blir aldrig för gammal för att vända mitt huvud uppåt mot himlen, när sträcken återkommer. På hösten är det mysigt, men då ingår alltid ett uns vemod i mina tankar. Vad trevligt det var när jag och Solveig åkte mitt i natten till Hornborgasjön och tittade på trandansen när vi bodde i Hjo. Utom den gången vi mötte en galning på fel sida vägen.

Bild fem

Det är även vackert med vitt i kombination med solens gassande strålar som reflekterar sig i snökristallerna. Jag får en sådan lust att prova om underlaget håller för en ”havspromenad”. Tankarna går till en segflytande vätska, typ havssirap, när jag beskådar de lätta vågorna, som inte alls påminner eller ser ut som vatten när de sakta rullar in mot bryggan.

Bild sex

Sjön suger. Vilken sjö? Tänkte jag på Vättern? Havet suger menar jag. Vilken aptit jag plötsligt fick när jag ser bordet.

Bild sju

Är det någon bloggläsare som vet hur man tillagar en trä-varan på bästa sätt utan att den blir flisig i munnen?

Bild åtta

Romantiskt namn på en sommarkåk. Havsbrus. Finns det inget ledigt i Abbekås i sommar kanske jag kan hyra detta hus någon månad. Om nu inte Kurt Wallander springer och jagar bovar under mörka dygnstider. Han hyr ett av de häftiga vita husen längs med stranden i Svarte. Bara i filmens värld. Inte i romanens. Där är det lägenheten på Mariagatan och slutligen ett äldre hus utanför Löderup som gäller. Ja, ja. Solveig säger att Kurt inte finns på riktigt. Det är inte alltid skolfröken har rätt. Igår fyllde Henning Mankell år. Han finns ju på riktigt. Jag är ledsen för att han fått cancer. Denna dumma, orättvisa sjukdom som tagit så många av mina vänners liv genom åren. 😦
2 minuter kvar. Lugna puckar. Nu är frågan. Ska jag ta väg 9 eller spåret tillbaka till Ystad? 😉
Imorgon blir det filmtips som går i matens tecken. I fredagens kåseri ska jag frossa i nostalgiska kakor och det börjar dra ihop sig till en ny omgång av Sovtävling. Häng med då. Själv kommer jag att vara soffpotatis under dessa tio dagar. Önskar er en trevlig lillördag kväll. Solen har lyst här idag med. Denna underbara gula lampa.  😀

En gräsänklings bekännelse

Jag tänkte på en viktig sak. Är inte fruar, äktenskap, barn och djur i olika storlekar och kön egentligen rätt överreklamerat?
Jag behöver inte gå långt i mitt sunda resonemang. Jag klarade mig förträffligt som ungkarl. Hade inga som helst planer på att skaffa mig en ring, varken på fingret eller i örat. De senaste dagarna har jag mått som en prins, rört mig över stora bostadsytor. Valt ljud, aktiviteter, mat & dryck efter egen smak. Samtidigt ska man inte styra om i jordens ekorrhjul när likasinnade hjärtan möts. Ibland kan det gå fort när lyckan gör entré. Själva mötesplatsen behöver inte alltid vara romantisk, som många nyförälskade gärna målar upp för sin omgivning. I torsdags… hoppas ni inte tjallar. Alla gör vi våra snedsteg och detta är en bekännelse, från en lycklig gräsänkling visserligen. 😉

… I torsdags möttes vi på Åhléns i centrala Ystad. Hon var också där solo. Två ensamma själar på samma jordfläck. Vilken värme hon utstrålade. Först trodde jag att jag skulle få dåligt samvete. Att det skulle skava, när hon kom hit hem och det blev mer på riktigt. När drömmar och vardagsliv korsades. Jag garderade mig med att blunda och inte fästa blicken på bröllopsfotot. Manövern behövdes säkert inte, utan var mer en säkerhetsåtgärd.
Denna småländska snäcka från Huskvarna är den ljuvligaste kvinna jag mött på… flera år. Ärligt talat vet jag inte vad jag föll för först. Naturligheten? Hon var enkelt klädd i blåjeans. Hon är magisk där hon ligger så nära mig, så ett frimärke inte skulle få plats mellan oss. Dessutom doftar hon sagolikt. Lavendel som jag alltid varit svag för.
Okej! Ni tror att jag blivit förblindad redan vid årsstarten? Gubbsjuk? Erkänner vagt ett ”mikrouns”. Nu när den första förälskelsen har lagt sig kan jag delvis hålla med om det, när det gäller tre detaljer i hennes personlighet. ”Veteja” som jag kallar henne i smyg, har sina egenheter. Hon vill ladda upp på små utrymmen i några minuter innan vi blir intima och envisas med att behöva ett glas vatten varje gång. Efter trettiofem minuter har hon en tendens att svalna av. Ingen är perfekt. Jag har själv några egenheter, men kan i skrivande stund inte lämna några referenser.

Mysko. Vad hände? Drog någon ut sladden? Vilken konstig och främmande känsla som dök upp i kroppen. Jag känner mig tom, halv och en aning småhungrig. Undra vad Solveig och tjejerna gör? Så mycket kan det väl inte finnas att göra och titta på i Stockholm. En småstad. Möjligtvis en aning större än Ystad om man fuskar och börjar räkna förorter. Vi har ex. Svarte och Abbekås där jag var för några dagar sedan, men jag fuskar aldrig. Hög tid att gaska upp mig. Så länge jag har Tour de Ski och ”Veteja” klarar jag mig utmärkt.
”Ja, ja. Tjata inte. Jag ska ge dig ett glas vatten innan du snurrar runt i två minuter i mikron. Något mer Madame? Ska jag hämta vattnet från Vättern?”

DSC006630010

Fotnot: Mirakelpåsen. Värmaren och kylaren i samma påse. KRAV-certifierad vete av Kiwa. Svensktillverkad av MirakelDESIGN AB i Huskvarna.
Personlig åsikt: Underbart skönt och avkopplande under ex. en värkande rygg och nacke.

Jakten på jultecken

Solen lyste så inbjudande så jag och Solveig bestämde oss för att åka till Svarte. En vecka kvar till december och bara en månad kvar till Julafton. Vad spännande. Fast inte så spännande att vi funderade på att vinterbada.
Svarteett

Istället skärpte vi blicken. Vid den stora stenen fanns några tecken.
Svartetvå Svartetre

SvartefyraSvartefem

”Är detta verkligen jultecken? Kan vi ha gått vilse och hamnat bland julitecknen? Jag får bestämt fråga henne som klipper gräset. Ska bara ta ett kort först.”
”Du tar ingen närbild på en främmande kvinna. Det kan man inte göra.”
”Okej! Men är det inte korkat att klippa gräset den 23 november? En hel månad kvar till julafton. Då blir det ju inte julfint. Kommer att hinna växa upp högt som en häck innan tomten kommer. Får jag ta kort på vägskylten? Varför har de stövlar när det är sol?”
Svartesex

Jag blir alltid så hungrig när jag är ute på utflykter.
Svartesju

Blodsockret måste ha sjunkit riktigt lågt. Det ser ut som väggarna på huset är på väg mot oss. Eller är det en bilskojare som driver med oss? 😉
Svarteåtta

Ord som berör mig; 5

Vackra ord

 

 

 

 

I LIVETS VILLERVALLA

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –

I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.

En döddansares visor 1930, Nils Ferlin

Kommentar: I många år har jag tilltalats av denna dikt som skrevs för så många år sedan. Det har gått 83 år men orden håller fortfarande. Det är ord som berör mig på olika sätt.
Imorgon ska jag anknyta till denna allvarsamma poet. Jag ska även avslöja en sak till om min personlighet. Ibland kan jag bara inte låta bli…
Bilden är tagen i Svarte, som ligger ett par km väster om Ystad.