Visst är hon duktig?

Sedan vi lämnade vårt hus på 3×160 kvm har vi haft köpförbud på myslampor, böcker, tavlor m.m. När vår yngsta dotter började plugga på Universitetet i Lund och skaffade sig en omöblerad lägenhet blev läget förändrat.
Vi kläckte tillsammans idén att skapa ett bibliotek i det tomma rummet. Sju Billyhyllor med glasdörrar fick flytta in. Stånk och stön i flera timmar och dagar. När vi sålt klädskåpet ska vi sätta in en mysig läsfåtölj och en passande golvlampa. Skrivbordet får vara kvar vid fönstret. Ett litet arbetsrum för någon med möjlighet att se naturen utanför.
Plötsligt såg vi något som vi inte sett sedan sommaren 2011. En tom lång vit vägg bakom soffgruppen i vardagsrummet. En yta full av möjligheter. 🙂

När jag i höstas visade en blogglänk med en konstutställning i Svedala fick Solveig en briljant idé. Hon ville köpa en tavla, av min bloggvän Christina Karlsson, till mig i julklapp.
Det var svårt att välja ut vilken. Till slut stod det mellan tre stycken tavlor.

Här kan du både se och lyssna på Christina som visar runt på Galleri KVIS. (Konstens Vänner I Svedala) YouTube inlägget kommer en liten bit ner i  blogginlägget.
http://blog.christinakarlsson.se/2017/09/vernissage-och-en-promenad-pa-galleri-kvis/

Perfekt val. Passar till oss som byggde upp Nordens största privata kaffekoppsmuseum på Bjärehalvön. Något vackert att vila ögonen på.
Christina har en konstnärssjäl. Syns både i fotocollage och tänkvärda texter på hennes blogg. Det är alltid intressant att följa hennes tankar där. 🙂

Istället för att gräva fram våra väl nerpackade tavlor längst in i det djupa förrådet har vi blivit inspirerade. Jag har fått uppdraget att gå igenom alla tusentals foton jag tagit sista åren. Hitta möjliga kandidater. Sedan tänkte vi förstora två av dem. Planen är också att köpa en tavla med ett motiv från Österlen. Tidigare under ”köptavleförbudet” såg jag flera snygga som jag ville ha. En spännande och stimulerande uppgift. Eller kommer jag att bli trött av att leta bland tusentals bilder? Borde passa på att slänga ett hundratal foton. Tack vare våra nya tavellister blir det smidigare att byta tema och tavlor efter säsong och smak.
Vi gillar även Christinas val av tavelram. Jag som är blyg som en viol fick höra av min hustru att Christina dessutom var mycket trevlig.

Dags för dagens motion innan jag ska träffa kommissarie Foyle igen. Engelska deckare och skådisar står i en egen klass. Jag njuter av varje avsnitt. Sju säsonger.

Annonser

Den sista turen

Bråttom, bråttom. Sista dagen för sommarens jojo-kort.
”Ska vi hoppa av här Solveig?”

Svedala ett

Schyst lampa!

Svedala två

När jag och Solveig jobbade på bibliotek hade vi en ”sjuka”. Varje gång vi var någonstans, i Sverige eller utomlands, brukade vi gå in på biblioteket. På sista åren har vi kommit av oss. Dags att ta upp en gammal tradition.

Svedala tre

Tuff bokhylla. Men jag vet inte om den är så praktisk.

Svedala fem

”Varför får jag inte sätta mig en stund? Jag är jättetrött i benen.”

Svedala fyra

”Tjena. Jag heter Bosse och bor i Ystad. Har du varit på alla de där ställena? Vet du vad som händer om man vänder på Paris?”

Svedala sex

”Säg bara ditt namn och håll tyst om vad du bor. Jag ordnar bloggtävlingar ibland. Förlåt. Vet du vad en kam är för något? Det är en manick som…”

Svedala sju

”Solveig gå inte. Vad sur du ser ut. Får jag inte prata med andra? Det var han som började. Sten Karlsson heter han.”

DSC_16710006

”Det kan inte vara Svedala. Måste stå fel på lappen. Jag tror vi är i Spanien. Siestatiden stämmer. Det här kommer att bli en billig klädesresa. Ska vi fika istället?”

Svedala åtta

”Mitt hjärta! Ska vi köpa jojo sommarkort nästa sommar också?”

Svedala nio

Gudrun Schyman skulle inte gilla skylten. Måste varit en man som bestämt prototypen. Jag tror att det numera är ganska jämnt när det gäller könen i detta yrket.

Svedala tio

”Jag kom på en kanonidé Solveig. Ystad är ändstationen för tåget. Tågvärden sitter bra därinne. Nycklarna sitter på utsidan. Om jag vrider om. Tar en snabbis genom vagnarna och säger att vi idag har en extra kostnad för att lokföraren fyller nittio år, skulle vi kunna få ihop en bra slant till… vaddå fila mer på planen? Ska jag vänta tills han fyller hundra jämt? Då är det han och inte jag som spårar ur. Va! Får jag inte åka med nästa gång? Det har du glömt då. Jag hinner göra mycket dumt innan dess. Du gifte dig väl inte med mig för att få ett lugnt liv?” 🙂

Svedala elva