Målet är nått; del 3 av 3


SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet lyder numera under näringsdepartementet.

Då var det dags för den stora dagen i Aulan.

”Kom i tid” stod det i inbjudan.

Medan Solveig och Lizette bänkade sig tog jag mig egentid i lokalerna. Intressant att se på innehållet i montrar, läsa skyltar på salarna m.m. Tänka sig in att Jennifer suttit där och kämpat med tentor av olika slag under tre intensiva år. När hon inte jobbat praktiskt eller varit på praktik under flera veckopass i Skåne.

Nostalgiskt tänkte jag på den soliga dagen då jag och Solveig var på semester i Visby och fick ett samtal från Ystad. Där Jennifer, precis som jag trodde skulle hända, hade fått en reservplats och tjugofyra timmar på sig att bestämma sig. Hennes hjärna var innan dess helt inställd på en flytt till Lund för att läsa något program inom miljöområdet. (jag minns inte exakt vad det hette.)
Däremot vet jag exakt var vi gick tillsammans med en massa andra turister, på Hästgatan utanför tebutiken Kränku.

Tillbaka i aulan. Fortfarande över en halvtimme kvar.
Det fanns ett bildspel på säkert 80 foton som visades flera gånger. Först trodde jag inte Jennifer var med på något kort. Det var hon visst, sa lillasyster och gav mig några vinkar. Sedan kom jag på att jag skulle tävla med mig själv för att lura tiden att gå fortare. Därför satt jag beredd med kameran. Hade memorerat en del bilder. Här är en av dem. Glasögon med orange bågar.

Intåg till ”Lejonkungen”. De kom bakom oss och gick ner i den branta gången och upp på scenen. Solveig som satt närmast lyckades fånga sin dotter på foto.
Därefter var det tre talare som tog vid. Några kursare bidrog med sina minnen från de tre åren.

Detta kort är taget precis innan den fina Laleh-låten ”Goliat” skulle framföras av kören. Extra kul för oss att Jennifer var en av de två som fick sjunga solo i verserna. Den har jag därefter hört Solveig spela från sin Iphone ”några” gånger. 😉

På golvet på scenen står de drygt 40 uppradade av de 60-tal som började programmet hösten 2016. Måste kännas konstigt för Jennifer att skiljas från skaran. Så många tusen minnen hon kommer att ha kvar. Vad mycket kul hon varit med om. Som hon har utvecklats som människa. Vi föräldrar förstår bara inte hur hon orkat ta ansvar och hålla i så många andra trådar utanför själva undervisningen och föreläsningar under framför allt sista året. Jag är djupt impad. ❤  Dessutom hade hon bara ett par veckors sommarlov mellan varven, eftersom hon jobbade heltid både i Ystad första sommaren och i Malmö andra.

En syskonkram. Nästa år har vi förhoppningsvis en kriminolog att uppvakta i Lund. Jag håller tummarna för att Lizette om några år sitter i soffan likt Leif G W Persson.  🙂
Bara hon inte beklagar sig över en tuff barndom och en hemsk pappa. 😉 Leifs mamma skulle jag inte velat haft efter att ha sett dokumentären.

Här var det antagligen en gammal kursare som tog chansen att krama om … innan vi hoppade in i en beställd taxi till hemligt ”mål”. 😉

Broschen ”Legitimerad djursjukskötare”. På engelska heter denna examen ”Degree of Bachelor of Science in Veterinary Nursing.” och yrkestiteln ”Animal nurses” som jag tycker är mer överensstämmande än den svenska nya titeln.
Eftersom jag sällan använder mina bloggar som dagböcker är Jennifer redan igång och har snart avverkat sina två första fastanställda veckor inom yrket. Vi hoppas det ska gå bra för henne. Flygbiljetter är bokade till en tripp i Skåneland. Jag ser fram emot att få se lyan som är nybyggd IRL.

Annonser

Hjälp! Jag ringer 112!

När Jennifer försvann iväg norrut för att förkovra sig på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) i Uppsala fick jag en briljant idé.
”Vi hyr ut hennes rum och drar in lite stålar.”

Hur har det gått under dessa veckor med mitt projekt? Inte speciellt bra. Jag var banal och gick med på att få betalt i efterskott.
Inte ett ruttet öre har jag fått.  😦
Jag har heller knappt sett till den inneboende. Bara hört hög skränig musik från rummet. Jag skickade in lappar i springan mellan dörren och tröskeln med krav på att sänka musiken och påminde även om den obetalda hyran.

Inom en snar tid kommer Jennifer hem för att stanna i fem dagar. Hon är mycket efterlängtad.   ❤
Samtidigt börjar jag få riktigt dåligt samvete för problemen i hennes rum som jag inte … hunnit berätta för henne.

Färskaste nytt.
För en stund sedan tog jag i med hårdhandskarna och knackade på dörren med knogarna.
Ingen öppnade.
Efter femton sekunder öppnade jag själv modigt dörren och tänkte dra mitt intränade tal. Berätta att vår dotter ska komma hem senare i kväll och att vi måste städa rummet och säga upp det muntliga avtalet på direkten.
Istället möttes jag av en chockerande syn som fick min fantasi att dansa i otakt och mörka tankar flög hej vilt både i rummet och på mitt hjärnkontor.
En graviditet som är inne på slutspurten?
Ätit något ytterst olämpligt?
Festat loss på tjugo avokadoer?
Druckit för många elefantöl?
Bäst jag ringer 112. Bara de nu tror mig? Jag är rädd för att de känner igen min röst från förra gången som jag  …  😉

dsc_39760029