Fredagen den trettonde

1

Känner du igen kvinnan på bokomslaget? Det är trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson som jobbar på SVT. Ex i programmet. ”Gröna rum”.

Mitt turnummer är tretton. Det har det alltid varit. Jag tror inte på skrock och spottar därför varken på svarta eller gröna katter. Men när jag kom hem i fredags efter en utflykt började jag tvivla …
För en gång skull var jag passagerare i min egen bil. Min dotter och jag skulle ut och äta lunch ute någonstans.
Härligt  att studera detaljer under resan mot havet och slippa hålla reda på trafiksituationer. Eller inte. Jag såg två mycket blodiga ben på en tant som kanske någon hade kört på med sin bil. Istället för en schnitzel var det som jag skulle skära upp en skosula. De kokta grönsakerna var sega som tuggummi. Den nya glassen som jag skulle testa smakade som diskmedel. Tror jag. Jag dricker sällan diskmedel. Men jag åt upp allt för att jag behövde höja blodsockret efter att ha lämnat det mesta av skosulan på tallriken. När vi skulle ta en genväg genom ett skogsparti gick jag bakom Jennifer. Vi skojade om något. Pang! Så låg jag i backen och fattade inget. Det gjorde riktigt ont i pannan och i höger hand som domnat bort. Jennifer vände sig om när jag skrek och trodde att jag snubblat och babblade om att akta mig för brännässlorna på min andra sida. (Snart sved det i den handen också) Jag funderade några sekunder på om jag skulle dela ambulans med tanten med de blodiga benen. Till slut fick jag plåster på mina tankar.
Jag överlevde detta också. Orsaken skyller jag på mina nya glasögon. Antagligen tittade jag på marken och såg inte den kraftiga grenen från tallen. Den grenen såg aldrig min äldsta dotter heller. Hon skrattade till när hon vände tillbaka och lätt gick under faran. En fördel med att vara en relativt kortväxt person, insåg hon.
Sedan vände det för mig. Efter att ha legat under i minigolffighten vände jag det på slutet. Vi satt som avslutning och njöt av havet på en klippa. Diskuterade stort som smått. Allvar och skoj. Nutid och dåtid. Vi har haft det riktigt trevligt under dessa två terminer som kom till ”skänks”.  ❤
När vi kom hem låg denna lapp i postlådan. Eller var det i brevlådan?  😉

5

Vilken överraskning. Vilken inspirerande bok. Både att läsa och att bläddra i. Njuta av fotona från åtta länder: Danmark, Tyskland, Nederländerna, England, Wales, Frankrike, Italien och Spanien.

2

3

4

I november kommer jag att plocka fram boken igen. Då kommer den att vara ännu bättre. Jag älskar att en regnig, dimmig och blåsig novemberdag drömma mig bort i bästa fåtöljen. Göra inre resor.
Tack Hemmets Veckotidning. Jag ser redan fram emot nästa gång som …  😉

https://bosseliden.wordpress.com/2016/04/13/jag-har-en-toppenide-pa-gang/

Du får ha en bra start på nästa vecka. För mig inleds den med en röd dag som heter Annandag Pingst. Den dagen som jag blir Stadsminister ska jag rätta till allt. Rösta på mig.  😀 Nåväl. Annars får jag väl nöja mig med att bara bli Statsminister. 😀

Annonser

Min debut i Norsk TV

DSC_40230007

Vad fort det kan gå. Så snabbt färgrykten kan spridas med vindens hastighet. Jag har inte ens blivit varm i kläderna som lekledare på Blogglandia. På något sätt hade NRK fått nys om min färglek. I helgen fick jag åka luftballong hela vägen till Oslo för direktsändning. Jag tyckte jag såg Fredrik Skavlan i studiopubliken. Eller så var det hans bror eller kusin.  😉

Alla färger var med i leken. Det var först gruppspel där de två bästa i varje grupp gick vidare till en kvartsfinal. Sedan var det direktutslagning. På bilden ser du de två färgerna som tog sig ända till finalen. Det var stenhårt och mycket dramatik med i bilden. Mycket stod på spel. Den som stod kvar sist blev FÄRGMÄSTARE. Hoppas att inte SVT ska sända detta i sommar för då finns det risk att jag blir … plastad som ska vara mycket värre än att bli diskad. Jag hörde en gång en otäck historia om en man som … 😀

DSC_40220008

 

En 63-årig tonåring

Månadens ålderstävling

63 år och utan rynkor. Ingen sol. Inga cigaretter. Ingen sprit. Och hennes mans mirakelpiller.

Jag tar texten direkt från mitt urklipp från 5 juli 1993: (en lite förkortad version)
Fyrbarnsmamman Joanne Pugliesi i Pennsylvania är en gammal skönhet. Peter Pugliesi är hudläkare och har specialiserat sig på hudens åldrande. Han anser att en 50-åring kan behålla sin 35-årshud och att den som redan fått rynkor kan få tillbaka slätheten, förutsatt att huden inte tagit för mycket skada av sol, rökning och alkohol.
– Det är varken normalt eller självklart med rynkor när man blir äldre, säger han till tidningen Må Bra.
Doktor Pugliesi har utvecklat ett proteinpiller, hälsokostpreparatet Imodéen, som hustrun äter sedan två år tillbaka.
Enligt hudläkaren får man lära sig leva med de så kallade karaktärsrynkorna, skrattveken runt munnen och rynkorna i ögonvrån.
– Men rynkor på tvären och nätverk beror på att huden inte mår bra. Det går naturligtvis inte att se ut som 25 hela livet. Men huden kan förbli slät och spänstig med fräsch färg och lyster långt upp i åldrarna, säger han.
Joanne följer doktorn/mannens råd. Hon promenerar flera kilometer om dagen, dricker ett par liter vatten varje dag och har aldrig rökt. Hon dricker dessutom högst ett par glas vin om året och tar det lugnt i solen. Mycket lugnt. Fru Pugliesi går aldrig ut utan solhatt och solglasögon och hon har inte solat de senaste 30 åren!

Personlig och halvtokig spretande Bosse Lidén-text: Mot hälsobutiken. Vem vill ha rynkor på tvären och nätverk, inte jag … grävde inte gubbarna ner fiber för några veckor sedan? Nu känns det som om de kastat det direkt i mitt ansikte. Imodéen trodde jag var något mot att stoppa diarréer. Hjälp! Nu fick jag en sådan där livsfarlig bekymmersrynka i pannan. Njet. De pillren heter visst Imodium. Idag slipper jag riskera att träffa solen och igår var den exotiskt gömd på himlen. Jag tror jag använder strykjärnet istället mot de värsta rynkorna. Får bara tänka på att inte sätta upp värmen för högt. Är det någon som vet om det är extra farligt att läsa en solskenstory eller fnysa på näsan åt någon dum kommentar? Allt går att goooogla. Jag läste att Christer Björkman har fått igenom att sända livesändningar på SVT alla lördagar fram till midsommar. ”Alla sista chansen” heter programmet. Man ska kunna rösta med näsan. Kan det vara möjligt? Hoppas att röstsystemet inte kollapsar. Jag tycker reservalternativet, att Filippa Bark ska räkna rösterna på sin kulram, låter rulligt osäkert. Däremot ser jag mycket fram emot att sidkicken ska bli bloggaren Tant Glad. Hon kommer att göra succé. 😀 Bäst att sluta detta inlägg. Vad läbbigt! Jag har fullt med rynkor på fingerlederna. Eller. Har jag alltid haft det? Ungefär som årsringar på ett träd. 26 får jag det till. Jag räknar illa som Peps Persson i klassikern ”Falsk matematik”.

 

 

Detta kommer inte att spåra ut

Det här kommer att bli superkul. Ingen chans att det kommer att spåra ur. SVT har verkligen satt ribban högt. Då syftar jag inte bara på att den före detta höjdhopparen Stefan Holm är tillbaka.
Klassiska par tävlar i långköraren ”På spåret”. Det handlar om mästarmöten. Alla har vunnit tävlingen. En del flera gånger. Orsaken till initiativet är att det i år är 25 år sedan första programmet sändes.
Teamet bakom serien har frågat alla levande mästare från de tio senaste åren och de allra flesta har tackat ja. Två som tackade nej till att tävla var radarparet Ingvar & Björn. Paret har ju heller aldrig vunnit tävlingen – bara många tittares hjärtan genom åren. 🙂

Här har ni de tävlande. Idel kända namn:

  • Erik & Martina Haag (regerande mästare)
  • Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren & Cecilia Hagen
  • Tommy Engstrand & Carina Lidbom
  • Caroline af Ugglas & Göran Hägg
  • Dick Harrison & Ellinor Persson
  • Johanna Koljonen & Marcus Birro
  • Lotta Bromé & Carl-Jan Granqvist
  • Stefan Holm & Katarina Mazetti
  • Jessika Gedin & Hans Rosenfeldt

Vilket par är Era favoriter?
Fredagen den 23 november är startdag. Reklamfritt.
Vid de viktiga spakarna sitter Kristian Luuk och Fredrik Lindström. (inte han med bössa på ryggen utan ordkonstnären)