Hoppade jag upp som en groda?


Ögonblicksbild; nitton

En solig septemberdag tog vi bilen upp till Göteborg. Där gick vi med många andra fackmänniskor på bok & biblioteksmässan. När benen började tappa tempo och magarna kurrade drog vi oss upp till avenyn för att äta en mustig lunch ihop med gamla kurskamrater. Nästa etapp blev ett besök på ett känt museum vid Götaplatsen. 😉

Du ser fotot och jag kan berätta att jag ALDRIG var närmare väggen och fotot, som jag tycks studera i detalj. Tyvärr minns jag inte motivet. Bildens motiv syftar jag på. 😉
Jag erkänner. Kvack, kvack. Jag hade ätit kryddstark internationell mat. De bruna ögonen kan ha glott intensivt. Men fingrarna lämnade inga fingeravtryck på tavlan. På heder och samvete. Möjligtvis ett knä eller låravtryck. 😉
En stund senare reste jag på mig och anslöt till kompisgruppen som stod i en bredare korridor en liten bit bort. Jag hann delta i konversationen en stund innan vi hörde en duns. När jag tittade åt ljudets håll såg jag att … just den tavlan låg på golvet. Sedan är minnet helt blankt. Vilken metod valde jag? Gick jag och kollade om det gick att sätta upp den igen? Om något gått sönder? Försvann jag diskret iväg till Poseidon? Alla dessa dimmiga minnen av dammiga tavlor som jag gjort genom åren. Vissserligen med stor variation.

Fotnot: Igår hämtade jag den nya systemkameran. Varje gång vi åker till det utlämningsstället tänker vi samma sak. Den där gamla muren. Är den på riktigt? Bor vi verkligen i Visby? Eller Wisby som de försökte bokstavera på tolvhundratalet, när de inte hade lego, utan fick roa sig med annat bygge. 😀

Jag har ägnat flera timmar åt Novembertävlingen. Hoppas du som är intresserad kommer att gilla min fasta inlämningstid på 30 minuter. Gissa på bilmärke är utbytt mot att komma på rätt årtal på fotot. Sedan tillkommer en lek där jag helt väljer tider på dygnet. 😉 Mer om detta kommer i en inbjudan om ca en månad. Vad tiden rusar iväg.

Inom en snar framtid ska vi flyga iväg. Jag ser med spänning fram emot när vi landar på Gotlands flygplats. Ja du läste rätt. Förhoppningsvis kommer jag att njuta och uppleva det, som när vi kom till Svarte och jag såg havet och visste att det bara var en tågstation kvar till gemytliga Ystad, efter flera timmars vistelse i en större stad med mer puls. Dunk, dunk. Borta bra men hemma bäst.
Måtte den underbara känslan gå i repris. ❤

Jag önskar dig besökare och läsare en fin septemberhelg.

Annonser

Fyra rätt krävs

Motiv A

 

 

 

Motiv B

Motiv C

Motiv D

 

Jag har tidigare berättat om att vi blev inspirerade av att beställa förstoringar av egna foton och rama in dem för att slutligen sätta dem på våra nya tavellister.
Min uppgift var att välja ut lämpliga motiv. En tuff och inspirerande syssla. Till slut hittade jag nittionio kandidater.
Datorn kopplades ihop med stor TV-skärm för att göra det bästa av visningen för min fru. Solveig fick äran att välja ut sina favoriter. Det slutade med tre stycken. Jag tyckte hon hade god smak, men kompletterade med en bild som hörde ihop på ett bra sätt med en av hennes favoriter.

Nu kan jag inte låta bli att starta upp årets första bloggtävling. Men kom ihåg att det inte var tävlingsmomentet som jag startade med. Det kom till på en nanosekund efteråt. Varför inte tänkte jag? 🙂

Regler:
Du har en chans.
Den som först skriver ner de fyra rätta svaren på mina frågor nedan, vinner en lott.
Tävlingen pågår tills jag lägger in ett nytt blogginlägg. (Troligtvis ett par dagar senare)
Jag kommer att berätta hur många rätt ”lämnarna” har. (Om inte OS äger mig) Detta betyder att någon person kan vara iskall och vänta in hjälp på traven. Eller inte. För det gäller ju att ha fyra rätt först.
En fördel kan vara att kunna blommor.
En annan att kunna Skåne.
En tredje kan vara att leta bland 1276 blogginlägg.
En snabb fjärde fördel kan vara att skippa Gotlandsinläggen. 😉

Här är frågorna:
Motiv A: Underbar knopp. Vad heter blomman?
Motiv B: Vid vilken ort ligger detta rekreationsområde?
Motiv C: Vad heter vattenfallet?
Motiv D: Jag vill ha namnet på den populära stugan.

Ps. Nu ska jag gå in i OS-bubblan under ett par veckors tid. Jag väljer mina favoritgrenar med omsorg och på nätterna ämnar jag sova. Vilken är din favoritvintergren i OS?

Ps 2. Det känns spännande och ovant. Jag har ingen rutin 2018. Sist var det uppgift 25 i korsordsmästerskapen 2017. Kommer det att smälla snabbt? Eller har alla glömt ”mig”?  Nu trycker jag igång inlägget. Behöver inte titta på sekundvisaren. Min gissning är att en kvinna kommer att vinna. Vilken vild gissning. 😉

 

 

Är det så illa som det står?

DSC_38020025

Bilden tog jag julafton 2015 som jag skrev i förra inlägget. Gissa om jag blev paff när vi kom hem igår påskafton 2016 och såg bilen som var på besök hos de nya grannana. Vilket sammanträffande. Inte samma bil, men samma tre bokstäver på skylten. 😀

DNS granne

Jag skulle känna mig otrygg om jag hade en sådan bil. Varje gång som jag satte nycklarna i tändningslåset skulle de mörka hösttankarna dyka upp som ett brev på posten. Ska bilen starta? Talar skylttexten en tyst sanning? I sportsammanhang är det mer ett konstaterande. Skidåkaren, friidrottaren, skidskytten m.m. kom inte till start i tävlingen av någon anledning. DID NOT START.  😀

Solveig som har ett sportintresse som inte brinner, förstod inte varför jag slängde upp kameran, skrattade under tiden och tog kort så nära husknuten och funderade på en häftig bloggtävlingsbild mitt på julafton.
”Vem vill ha en bil som inte startar?”
Du bloggbesökare får ha en bra fortsättning på påsken. Vi ska ta en ny tur till Österlen och hoppas vi slipper Wallanderdimman idag.

Ps. Nu är hjälpen på plats när det gäller filmkyssarna. De som inte svarat tidigare får en chans. Får givetvis bara lämna 3 st filmtitlar. Det räcker med de tre titlarna i svaret. Det rör sig om filmerna H, K, Q, S, T, Z, Å och Ö. Rätt svar ger 1 poäng för varje film. Hoppas någon tar chansen. 🙂

Filmkyssar på duken

Till hästs

Jag har aldrig kyssts på en hästrygg. Har du? Det ser romantiskt ut. ❤

Berömd

Klockan kvart i tre på natten, högt upp framför en offentlig klocka. Eftersom båda i filmen hade cancer och skulle dö var det kanske läge att släppa på alla hämningar och leva helt ut.

Om jag gräver i ungdomens skafferi minns jag vagt att det hänt att jag ägnat mig åt filmkyssar i mörkret i biosalongen och totalt glömt bort att titta på filmduken. Säkert bara en gång. Eller var det nittionio gånger? Hur många filmer har jag missat, trots att jag betalat biljett? Det är livsfarligt när jag börjar tänka på någon busig aktivitet som jag ägnat mig åt på stenåldern. Plötsligt blir det ett stickspår. Undra varför jag började tänka på Totte Wallins klassiker ”Ryska posten” precis nu …

Skärpning. Ordning och reda i klassen.

Dags för TOLFTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängning klockan 20.00 Annandag påsk)

En uppgift som börjar och slutar här på min blogg. Det är en av få likheter med de tio filmhundarna i fjärde uppgiften. Jag har precis som då stannat DVD-filmer och tagit kort med systemkameran. Den här gången på tjugosju filmkyssar. Kyssarna har fått en bokstav var, över fotot. Eftersom det gick alldeles för enkelt för er förra gången har jag höjt ribban och försökt göra bilderna så suddiga som möjligt.  😉  Skojar bara. Det är inte lätt att få en skärpa i det läget. Jag fick stundtals göra många omtagningar. Undra hur många försök skådisarna fick göra? De kanske fejkade och hostade bara för att få uppleva närheten fler gånger. Ja, ja. De kysser inte varandra på riktigt. Klart de inte gör. Vad skulle deras män, fruar, pojkvänner, flickvänner, mammor och pappor tycka då?
Ett tag för jättelänge sedan hade jag en notis i min plånbok. Där stod det hur många miljoner bakterier som byttes vid varje kyss. Varför hade jag lappen där? Som en slags munkondom. Vilket häftigt ord. Det blev inte ens rött under. Då var det alltså inte jag som tillverkade ordet. Synd på ett vis.

Viktigt:
Du får bara lämna en kommentar och bara chansa på högst TRE stycken filmer. Resten får du snällt lämna till dina lekkompisar. 🙂
Skriv ex:
A = Filmens namn
L = Filmens namn
P = Filmens namn

OBS! Bokstaven I/i är inte med bland alternativen. Beror inte på att jag glömt alfabetet eller slarvat. Orsak = Den kan förväxlas med lilla l.

Den som först skriver rätt filmtitel till rätt bokstav får tre poäng för filmen. Så fort som jag har möjlighet att ”kolla av” blogginläggen kommer jag att dela ut poäng och skriva till filmens titel efter bokstaven över kyssen. Det betyder att just den filmen är tagen. Ett gott råd är att du själv läser eventuella tidigare inlämnade kommentarer, som jag ännu inte läst och hunnit svara och redovisa. Det är påsk och jag är inte alltid nära bloggen.

När det är ungefär 1 dag kvar av poängleken förenklar jag de filmkyssar som eventuellt finns kvar. (Om ni är lika framgångsrika och duktiga som med filmhundarna finns det inga lediga poäng kvar.) Jag kommer då att skriva de 2-3 första bokstäverna i filmens titel. En liten hjälp till de som INTE lämnat någon kommentar. Den stora frågan är vilken taktik du kommer att välja:
A: Satsa snabbt på 3 kyssar som du tror du kan få 3 poäng var för?
B: Vänta tills det är ca 1 dag kvar och då få 1 poäng för varje rätt svar?
Valet är ditt med dina TRE chanser. Först ska du ha hittat till detta blogginlägg.  😀

Som vanligt blir det inga minuspoäng. Du kan chansa vilt. Jag vill att hela filmtiteln ska stämma. Ett litet stavfel kan jag tolerera. Vissa filmer är lanserade med antingen engelsk eller svensk titel. Det går givetvis bra med vilket som helst i ditt svar. Lycka till!

A: Tjugosju pausade filmkyssar:
OBS! Lämna högst 3 filmförslag så jag slipper gå in och radera. För det är de tre första du lämnar, som deltar i leken. 😀

Poängfördelning:
Alla som deltar kommer att få mellan 0 till 9 poäng. Ett bra tillfälle för dem som inte varit med tidigare att hoppa på ”lektåget”. Det finns 81 poäng att fördela. Det ska bli spännande att se hur många poäng som blir kvar hos domaren och hur många du/ni tar hand om. Lycka till! ❤

58-7. Poäng som jag har delat ut – poäng som finns kvar.
Jag gissar på att det slutar med 69-12.  😉
Skapligt gissat.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.

Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar.  😀  Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 89 p.
2. Wiolettan, 88 p.
3. Ditte Akker, 84 p.
4. Znogge, 79 p.
5. Gunilla Wahlberg, 75 p.
6. Ethel Hedström, 69 p.
7. Anki, 67 p.
8. Villa Herberts, 64 p.
9. Kersti, 52 p.
10. Sanna, 51 p.

11. Comsi Comsa, Mia, 49 p.
13. Sussie, 48 p.
14. GunBritt, 45 p.
15. Maria Bromander, 39 p.
16. Gunnel Moberg, 37 p.
17. Primrose, 34 p.
18. Lma, 27 p.
19. Gerd Lindblom, 20 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, Anne, 3 p.
29. Susie på Stjärnarve, 2 p.
30. Övriga 0 poäng.  🙂

Har gjort aktuell uppgift.

Titanic
A
The Holiday
B
Nätterna vid havet
C
Så som i Himmelen
D
Casablanca
E
Sliding doors
F
Kate och Leopold
G
Utanför din dörr
H
Kärlek på menyn
J
Love in Manhattan
K
Pretty woman
L
French Kiss
M
Tjejen som visste för mycket
N
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
O
Allt om kärlek
P
En underbar dag
Q
Mitt stora feta grekiska bröllop
R
När hjärtat blir varmt
S
Bortom alla ord
T
Du har mail
U
Gifta på låtsas
V
Message in the bottle
X
Crocodile Dundee
Y
Engelska titeln: Before sunrise Svenska titeln: Bara en natt
Z
Små citroner gula
Å
I sista minuten
Ä
Den oemotståndliga Martha
Ö
Stort LYCKA TILL! Var snäll och lämna bara tre bidrag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strejk födde roadtripstankar

001

Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”

 

Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del fem

 Omslagebild

Idag för exakt ett år sedan var det Påskdagen. Det var den stora dagen då omslaget mot alla odds kunde produceras.

Jag var så trött på den skånska vintern 2013 som inte ville släppa sitt grepp och hade inga som helst förhoppningar med tanke på all snö som fanns kvar. Ändå lastade jag in Solveig, Jennifer, systemkamera, handduk, en termos med varm dryck, varma sockor o.s.v. i bilen och åkte iväg mot Österlen i det soliga och vackra vintervädret. Vi började med att försöka ta oss ner på slingrande vägar i Hagestad naturreservat. Det var stora snödrivor, fullt av bilar och inga parkeringsplatser. Jag satt dystert kvar i bilen som gick på tomgång, medan Solveig och Jennifer försvann ner till stranden.
Onödigt att ens titta efter. Jag ville att framsidan skulle ha en bild där betraktaren skulle associera till september, inte sjutton en vinterbild, tänkte jag mörkt. Då kommer min fru tillbaka och vinkar ett okejtecken. Nere vid strandkanten fanns en smal remsa med sand där massor av soltörstande påskfirare flanerade och njöt.
Det rörde sig om en ganska smal remsa. Bakom våra ryggar var det flera lager av is med snö på. Solveig provade att göra hjärtan med en pinne som havet snabbt slickade i sig. Jag hade lust att leka trafikpolis och förhindra att någon gick i dem. Jennifer klippte bilder för glatta livet.
Sedan var det dags för etapp två. Fotspår i hjärtat. Jennifer tyckte inte det var så kallt att gå barfota. Vi åkte till Löderups strandbad en stund senare, där vi fick klättra över stora stenhögar. För säkerhets skull garderade vi oss med Mossby strand nästa dag. Flera hundra bilder. Ändå hade vi redan bestämt oss unisont för vilken bild vi ville ha till huvudbild redan när vi kom hem på Påskdagen. En konstnärligt lagd kvinna med blick för spelet noterade att vi inte hade samma hjärta på baksidan av boken, som på framsidan. Spelade ingen roll för oss. Vi valde den som var finast och var så nöjda.

Om boken skulle getts ut på ett etablerat bokförlag och de skulle ha stått för illustratören, hade jag haft bestämda önskemål. Plats: Galgberget i Halmstad, nära det gamla utsiktstornet. Sebastian och Lena tätt intill varandra på en bänk. En gammal fin antik gatulampa som var tänd, där ljuskäglan lyste upp mot det förälskade paret. En tänd stad framför dem o.s.v.
Detta var inte genomförbart med systemkameran. Jag ville ha ut boken i slutet av maj. Scenen i boken är från september. Höstfärger.

I februari 2013 kom jag på hur jag ville ha det. Tanken slog mig när jag lyssnade på en grupp som hette Runrig och som en bloggvän lagt in (tack Pisan). En av bilderna i musikvideon visade ett hjärta i sanden vid strandkanten. Då föddes min idé om att visualisera min fina boktitel ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, som Lena Sanders nämner under Rundans gatuskylt efter en magisk kväll.
Fortfarande var det gott om tid. Minst sex veckor kvar. Jag tog för givet att det skulle vara vår senast till påsklovet så att vi kunde ta in på hotell några nätter i närheten av en strand i Halmstad. Jag hoppades på soligt väder någon av dagarna. Jag kunde ju inte veta att det var en vargavinter som inte ville ge med sig…

En viktig detalj. En viktig hake. Det fanns inget kapitel om något hjärta i sanden i manuset. Otroligt smidigt tillverkade jag snabbt ett kapitel 24 som smälte in i handlingen och som utspelade sig i natursköna Steninge norr om Halmstad. Det var nästan så jag fick lust att tillverka ännu fler kapitel lite överallt i boken. 😉 Jag tyckte det var underbart att få skriva igen, då kände jag mig trygg med att vistas på hemmaplan, ensam med mina tankar, långt från tekniska beslut.

Vi var glada att vi betalade extra för ett provtryck. Lova att ni alltid gör det. Vi var inte nöjda alls med den mörka och dystra bild som mötte oss när vi packade upp provtrycket. Med en annan teknik lovade tryckeriet i Danmark att lösa detta problem. Ändå var jag spänd när jag tog emot alla dessa stora kartonger, öppnade en … och andades ut när jag hade första boken i handen.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen.
Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken.
Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

 

Håll ögonen öppna

Idag står jag för svettningen och Jennifer för sången. Imorgon ska vi åka och titta på SF om vädret är lika fint som idag. SF handlar inte alls om film. Det skulle vara ”Fåglarna” i så fall. 🙂 Idag hade jag och Solveig en magisk tidig cykel-morgon när vi njöt av Ystad centrum. Vilken rosdoft det kom från alla blommor vid klostret. Vi tog nästan 200 bilder och kröp verkligen inpå knopparna. Synd att inte alla stockrosor blommor ännu. Jag inser att jag får muta Jennifer fler gånger så vi får låna systemkameran. 😉

 

 

Tävling nummer åtta: Vilket inlägg?

Idag för exakt ett år sedan la jag in mitt första inlägg på bloggen. Första veckan hade jag följande tjusiga statistik när det gäller visningar. 0-0-0-19-3-1-1. Ni må tro att jag firade när det både blev tvåsiffrigt och så högt som nitton visningar. Att det var Solveig som varit inne på sin dator och höjt mitt humör står inte med i statistiken. 😉 Det ska tilläggas att jag hade heller inte berättat om bloggen någonstans. Idag eller imorgon kommer jag troligen att nå 40 000 visningar. Dagens inlägg är nummer 340. Tänk att fixa tusen inlägg. En utopi? Nja. Jag skulle kunna låna Jennifers systemkamera och sticka ut på äventyr på Österlen. 🙂

Dags att fira årsdagen med en tävling. Som vanligt står en Trisslott på spel. Ämnet får bli just visningar. Tävlingstiden är fram till och med söndagen den 23/6 kl. 23.59. Alltså en tvådagars tävling. Jag drar en vinnare bland dem som gissat på rätt inlägg. Nu till frågan. Vilket inlägg tror ni hade flest VISNINGAR av dessa tio alternativ? Jag har hjälpt till med att berätta inläggningsdatumet. Talet i kommentarmolnet kan vara både vägledande och vilseledande. 🙂

Det kan bara inte hända på riktigt: 26 april, 2013
En fru för mycket: 18 mars, 2013
Nu börjar det närma sig: 11 april, 2013
En dröm av guld: 23 november, 2012
Det hade jag missat: 16 okt, 2012
Vad dåligt jag mådde: 22 april, 2013
Vi tummade på det: 2 juni, 2013
300 inlägg – ”Mina fotsteg i ditt hjärta” – fram och baksida: 28 april, 2013
Min långa väntan är över: 30 maj, 2013
Månadens boktips – ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman: 1 december, 2012

Skriv NAMNET på det inlägg som du tror hade flest visningar. En chans var. Lycka till!

Ps. Jag tjuvstartade med en dryg timme. Ifall jag vill sova lite längre. 🙂

Färgen har stor betydelse

Jag har längtat efter grönt i flera månader. Varför blir jag inte nöjd då?

I fredags åkte jag och Solveig iväg på eftermiddagen. Vi tänkte kombinera olika ärenden. Jennifers systemkamera fick följa med på utflykten. Jag hade ett huvudmål. Måste hitta den plats som vi av en slump råkade på förra året i maj. Där jag tog några magiska rapsfältbilder med vår gamla digitalkamera. En av dem är denna vårmånad omslagsbild på almanackan i köket. Ett böljande gult hav på flera kullar med en spännande omgivning. Blå himmel med vita tussar.

Under fredagens bilresa såg vi flera rapsfält längs med vägen. Där det gick stannade jag till och klev ur. Fotade från olika vinklar. Zoomade in. Kröp in på det gula. Kunde  inte riktigt koppla av till hundra procent när jag vände blicken uppåt. Det fanns moln på himlen och solen försvann med jämna mellanrum. Jag var rädd för att den skulle sluta att komma fram helt. Då skulle jag inte nå max på bilderna när vi nådde mitt huvudmål.
Måste skryta med att jag kan vara riktigt duktig på att hitta platser som jag bara besökt en gång i mitt liv.
”Kommer du verkligen att hitta dit?” frågade Solveig.
”Jag kommer att hitta. Om allt stämmer finns en vit tjusig kyrka till höger bakom dungen. På andra sidan vägen en väderkvarn. Jaaaa. Där är den skarpa kurvan.”
”Vad duktig du är på att hitta. Jag kommer inte ens ihåg vad orten hette”, sa Solveig.
Kammen växte på mig. Självförtroendet började rinna över. Alltid en farlig kombination hos Bo Lidén. 🙂
”Till höger därborta låg ett slitet gammalt hus med en skräpig gårdsplan. Gör inget. Det bästa är att det går att ställa bilen utan att vara en trafikfara. Vilka häftiga bilder det kommer att bli. Där är huset med svalor på fasaden…men… detta är inte sant. Driver någon med mig?”
”Du gjorde allt rätt men glömde att ta med en viktig sak i planeringen”, sa min kloka fru som växt upp på landet.  ”I år tycks de inte satsa på raps. Det är nog havre i år. Man måste oftast variera mellan säsongerna för att…”
Den sista informationen kunde jag varit utan, tänkte jag tyst som den stadsgrabb jag alltid varit, när jag med en rynka i pannan betraktade det gröna fältet.

Det hjälper inte att tjura. Vi fick en fin eftermiddag på tu man hand ändå. Blommor i alla färger och former och gott utomhusfika väntade bara någon mil bort. Hade inte Jennifer sovit sin skönhetssömn skulle jag kunnat tanka över bilder. Det får bli en annan dag. För idag… nä det kan inte vara sant… det regnar ute och är genomgrått. Vi som planerat och förberett en heldagsutflykt på Österlen denna Mors dag. Ofta blir inte livet som man tänkt sig. Ska vi göra som när barnen var små och en utflykt blev inställd? Då la vi ut filten i något rum och lät barnen duka fram. Minns att vi aldrig var fyra på dessa speciella utflykter. Både på filten och strax utanför satt mängder av nallar och andra djur och deltog i festligheten. Tjejerna var så duktiga på att ställa om och göra om motgångar till något ännu bättre. Nu tror jag inte ens att det är lönt att jag kommer med idén…

Ännu ett lov har passerat revy

DSC_0137

Ännu ett lov har passerat revy. Ett ovanligt sådant. Inte ofta som jag varit ute och skottat snö ett påsklov. Dessutom har snön legat kvar hela tiden. Vi som flyttade längre söderut för att njuta av bättre väderlek. Samtidigt är det bara att acceptera läget och träna på tålamodet. Dumt att lägga ner energi på att klaga. Vi har haft det mysigt i vår familj. Umgåtts på olika sätt. Men även detta lov har gått i Mina fotsteg i ditt hjärta´s tecken. Vilken känsla det är att läsa längre texter från ett prasslande papper. Fast jag är en van skärmläsare sedan 1987 kommer aldrig denna teknik att vinna över gårdagens för mig. Jag har bestämt mig för att vara en bokälskare av gamla stammen till min sista ”läsardag”. Möjligheten att slänga mig ner var som helst. Inne eller ute. Vända blad med fingrarna. Gå tillbaka i handlingen. Låta boken vila en stund på mitt bröst i soffan. Sitta i skuggan under ett äppleträd. Eller med fikakorgen bredvid mig – lägga ifrån mig boken och betrakta mitt älskade hav från en favoritbänk, samtidigt som jag i mitt inre befinner mig någon helt annanstans i världen. D.v.s. om boken är fängslande och har fångat mig i sitt grepp.

Vi drog ut hela manuset. Inlagan som det kallas med ett finare ord. Tillsammans låg vi i sängen på morgonen och läste igenom ett antal kapitel. Sedan gick jag upp och gjorde ändringar på skärmen. Det är alltid med en blandad känsla som jag funderar på om det är bra eller dåligt att vi fortfarande kunde hitta små fel eller komma på några nya vändningar på några ställen. Givetvis är det bra. Samtidigt ger det mig en osäker känsla. Visst handlade det mest om petitesser. Ett enda mellanslag för mycket mellan ” och första bokstaven. Glömt ett frågetecken. In med några fler kommatecken. Ta bort någon mening m.m. Fast vi hittade även ett par stycken åt grövre hållet.

Chanserna minskar för varje gång att hitta allt. Provtrycket är vår sista chans. Det är tur att jag även ska låta en riktig expert granska det. Om vi skulle missa ett fel på första sidan skulle det reta mig för alltid.

Baksidestexten som jag kämpat med länge fick ett snabbt slut. Jag tyckte jag var ganska nöjd när jag för ett tag sedan kom på vilken teknik jag skulle tillämpa. Insåg att det inte var superbra, men klart bättre än mina stapplande tidigare försök med detta svåra projekt. Man ska locka men inte avslöja för mycket. Solveig tyckte inte det var bra. Jag ställde henne mot väggen. ”Det är lätt att klaga på andras. Om du nu vet hur det ska vara. Gör det då. Du får fria händer.” Själv gick jag ner en våning för att cykla på motionscykeln en halvtimme. Efter en kvart hörde jag steg i trappan. Sedan var det högläsning under cykelutflykten som inte förde mig en enda mm framåt avståndsmässigt men… Jag tog upp en spontan applåd. SolBo Förlags förlagschef fixade det galant. Jag köpte det rakt av. Hon har trots allt läst manuset några gånger. 🙂 Detta är ju i normala fall en uppgift som experterna, de anställda på förlagen, skriver. Inte författaren.

Snön har ställt till det med omslagets framsida. Jag ville ha ett foto från en scen en bit in i handlingen. I det läget finns ingen snö eller is vid havet. Jag och Solveig var nere en kylig eftermiddag och spanade. En liten bild skulle gå att ordna men det skulle bli kallt för Jennifer att gå med uppkavlade byxor i sanden. Längst nere vid strandkanten i den lutande sanden var det snöfritt. Vi har provat några gånger tidigare i vintras när det varit snöfritt på någon strand. Skrattat när en större våg stulit vårt hjärta. Fördröjningen från när en färja kört sin rutt ställer till det i våra trakter. Helst med den nya katamaranen till Bornholm, som är direkt livsfarlig för badande. Den kommer att stjäla ett barnliv förr eller senare trots ändrade rutter. Det skrämmer mig. Allt handlar om money, money i första hand.

Så kom Påskdagen. Solen lyste starkt in på oss vinterbleka varelser. Vi bestämde oss för ett försök efter ännu en underbar Solveigmiddag. Oj vad hon skämmer bort mig på loven. Jag hade inga stora förhoppningar med resan. Jennifer, systemkameran, handduk och varma sockar var nerpackade. Jennifer var inte nerpackad. Hon satt i baksätet. 🙂 Ju längre österut vi kom desto mer snö fanns det runt vägarna. När vi svängde av mot Hagestads Naturreservat smalnade vägen. Högarna med snö kröp närmre bilen. Ändå hade folk letat sig hit. Vi fick flera möten där vi fick stanna bilen. Det var fullt med bilar längst ner mot havet. Jag ställde bilen dumt med framhjulen i en stor snödriva. Solveig och Jennifer gick ut. Jag såg all snön och tyckte det var onödigt. Blev därför överraskad av att Solveig nickade efter en stund. Betydde att jag skulle gå ur bilen. En lagom sträng av sand fanns längst ner. Vattnet hade gjort is av snön en bit upp mot land precis bakom våra ryggar. Solveig ritade hjärtan i takt med att havet suddade bort dem. Det kom hela tiden folk som ville göra fula skoavtryck i sanden. 🙂 Jag hade lust att transportera dem på ryggen förbi filmplatsen. Givetvis blev det många blickar från åskådare som undrade vad som var på gång när Jennnifer tog av sig skor och strumpor. Många bilder togs. Vi bytte även strand. Nästa dag körde vi andra hållet och svängde av på en liten väg som jag velat köra ner på flera gånger tidigare vid Mossby strand. I havet stod en fiskare med våtdräkt. Detta var mer överkurs. Jag hade redan bestämt mig för en huvudbild och en liten bild från förra dagens resa. Min inre bild stämde överens. Så där kunde det ha gått till. Den romantiska stunden på stranden. Dagen innan solen gick i moln för Sebastian.

Tack och eftersnack sidan, vänster och höger flik. Små korta texter som kan hjälpa eller stjälpa stora lass. Allt ska vägas på en våg. Jag valde att låta tre personer från min bloggvärld bidra med några rosor om mitt skrivande på vänster flik efter en sekvens från ett spännande parti i boken.

Författarporträttet. Jennifer tog 85 bilder. Jag fick snabbt ner det till tjugo aktuella. Sedan var det tretton kvar en stund innan de reducerades till åtta. Kvinnorna i huset hade sin speciella favorit. Själv hade jag klarat mig utan alla. Under en lång tid vandrade jag mellan bilderna. Kolera eller pest. I nuläget har jag två kort som jag kan tänka mig. Lägger troligen upp tre som tillgängliga pressbilder om någon tidning får för sig att skriva en rad. Skriver de ris får gubben på bilden skulden. Själv är jag 26 år och oskyldig som vanligt. 🙂 Festligt att jag valde mellan två koppfavoriter. Blå Amanita eller Zebra. Många av er kommer att tycka att jag valde fel om vi går efter kopptävlingen på bloggen. Men någon i Finland borde gilla mitt val. 🙂 Ännu mer komiskt är att kaffet som jag hällt i koppen syns på nästan alla bilder. Men inte på den bilden som jag antagligen kommer att välja som förstabild. Typiskt när jag skickligt balanserat i fåtölj, i soffan och på balkongen.

Solveig la ner flera timmar med att jobba på framsidan under Annandag Påsk. Hon lyssnade på en man på nätet som instruerade henne hur man gör. Jag blev supernöjd. Nu är det bara att hoppas att de som inte har en aning om vem Bosse Lidén är blir sugna att bläddra i boken om de ser den lockande bilden. Titeln har jag alltid varit nöjd med. Adekvat med handlingen.

Imorgon ska jag vara privat och prata om ett oväntat möte jag råkade ut för en dag när jag egentligen borde varit i skolan. Istället reste jag iväg på livets skola på räls.