Från oro till strandfrid

Vänta lite. Vad är det som har hänt? Ska våra småflickor ut och leka med bilen i den stora världen… helt själva?

Bild ett

 

Hönspappan följer Jungfruresan med en skakig kamera och ser direkt ett MEGASTORT problem redan på vår egen gata. En kvinna med en barnvagn. Tur hon inte vet att det är första gången…

Bild två

Pust. Det tycks gå bra. Denna gången… Bäst att göra något annat. Försvinna in i manusets trygga värld.

Bild tre

Vad stora flugsvamparna är i år. 😉

Fyra

Vi har spelat minigolf på en trevlig bana vid Löderups Strandbad förr. Av en slump hittade vi en konkurrent en liten bit bort, i en skön tallskog som gav skugga ibland. Min nostalgiska sida gick till Japans minigolfbana i Halmstad som påminner om Tallskogens minigolfbana.

Fem.

Detta var det tuffaste av de arton hålen. När bollen kom igenom första hindret lät det i klockan.

Sex

Samma år som vi flyttade till Ystad började den nya fräscha, snabba katamaranen att trafikera sträckan Ystad-Bornholm. Enligt mitt sätt att se på det, är det rena undret att inte någon dog i svallvågorna som uppstod ca 25 minuter efter det att katamaranen passerat. På denna strand har de lagt ut stenar och gett de små barnen en förhoppningsvis säker badplats. Bestämmelserna har ändrats och rutten går längre ut i havet numera. På bilden ser ni Kåsebergas strandhöjder.

Sju

Märkligt att himlen är mer blå åt andra hållet. Mindre folk på stranden. Beror det på att  det är vackrare eller farligare? Jag ser ingen strandraggare som kan vara orsaken.

Åtta

Fortfarande känner vi oss som turister som blivit kvar på vackra Österlen och i Ystad, trots att det är fjärde sommaren som vi bor här. Det är så skönt att vara anonym. Jag gör också allt för att det ska förbli så. På stranden är jag som vilken grå person som helst. Ingen vet att där sitter en man i sina bästa år som snart ska ge ut sin andra bok. 😉

DSC_15330002