Tre månader som öbosse

Idag är det tre månader sedan vi trötta kom med färjan till Visby. Så här länge har jag aldrig bott på en ö. Världsrekord för mig. 🙂 Sammanlagt har jag dock befunnit mig på en ö under en längre tid. Borde kanske skriva en fiktiv roman om Cypern. ❤

Hösten har gjort sitt intåg på Gotland. Den kom med ”Snabbtåget”. Ena dagen tyckte jag det var för varmt med bar överkropp och gick in och tog en svalkande dusch. Några dagar senare plockas vantar, mössa och långkalsonger fram ur gömmorna. Min ärthjärna hade svårt att hänga med i svängarna.

Löven lägger sig inte var som helst för att vila. De söker upp sina gamla kompisar.
Detta var min premiär. Jag har varit på Gotland flera gånger. Alltid på sommaren. Aldrig har jag kört in en bil innanför muren till Visby innerstad. En tidig lördag tyckte jag det var dags. I förväg hade jag memorerat vägen. In genom Norderport. Direkt vänster uppför den branta Rackarbacken som numera bytt namn till Nygatan. Målet var att hitta en p-plats på Kyrkberget. 🙂
Jag kom in genom den smala porten. Inte en bil i sikte. Plötsligt blev jag lite osäker. Låg Rackarbacken så nära muren? Räknades den vägen? Skulle jag ett steg till? Plötsligt dök det upp en taxibil från Stora Torget-hållet när min bil befann sig på vänster sida och skulle ta sats för den branta backen. Då fick jag motorstopp. Taxiföraren som smidigt kunnat glida förbi på andra sidan fick för sig att prova om det gick att trycka ut tutan genom dörren. Han låg på den i alla fall. Tänk om han fick hjärtstopp. ”Den lilla blå” bestämde sig för att lösa problemet. Den fortsatte uppför backen glatt medans taxiföraren visade upp sina fingerkonster.
Vilket flyt. 🙂 En enda p-plats fanns kvar. Nattgäster utnyttjade antagligen de andra.

Hur tänker du läsare här? Fortfarande har jag kvar min nyfikenhet. Den vägrar att lämna mig. Ser jag en sådan här vy går min fantasi direkt igång. Jag måste bara se vad som finns runt krönet. Idag ska vi göra något trevligt och fira de tre månaderna. Hoppas du också har något kul på din agenda.

 

Årets sista val – en kortnovell

Snöflingorna ramlade ner som dasslock på vindrutan i taxibilen. Torkarna  kämpade tappert på övertid under årets sista timmar. Ovädret hade kommit snabbt. Nu var det kaos i trafiken. Tryggve satt stelt i passagerarsätet och tänkte logiska tankar. Det var dags att knyta ihop säcken. Nu eller aldrig. I smokingfickan höll han krampaktigt den skrynkliga lappen. Framför näthinnan fladdrade de svarta bokstäverna till på den vita bakgrunden:
Älskling!
Jag ser fram mot årets sista dag. Tack för alla hemliga stunder.
                                                                                                    Din T.

”Sa du Gyllene Skeppet?”
Tryggve vaknade tvärt från sin kvällsdröm.
”Visst. Du kan parkera på baksidan. Jag tänkte dyka upp som en försenad jultomte”, sa han torrt och vände sig mot taxichauffören. Han noterade vagt att hon var blond och hade håret i en fläta.
Taxichauffören sjöng med i Linda Bengtzings gamla dänga ”Jag ljuger så bra”. Flätan gungade i takt till musiken.
”Kan du vara snäll och stänga av radion.”
”Sure. Gillar du inte Linda?”
”Hon är söt men inte just nu.”
Han vägde för och emot. Var han bara svartsjuk? Fanns det en tjusig förklaring? Hur han än vände och vred på detaljerna fick han inte ihop pusslet. För många bitar saknade rätt form och rätt motiv. Den avgörande biten dök upp när han hörde refrängen på ”Jag ljuger så bra” igår kväll. Helen stod i duschen och hennes nalle låg på diskbänken. Orden som visades på displayen var bara tre till antalet, men skar som en skalpell rakt in i hans hjärta. Jag älskar dig.
Han hade hunnit krypa under sitt duntäcke innan Helen var klar för sängen.
”Sover du Älskling? Synd att du missar nyårsbalen på Gyllene Skeppet”, viskade hon in i pyjamasryggen på den man som hon varit förlovad med i fem år.

Sladden kom snabbt. Taxin flög som en bländad hare innan den bestämde sig för att kana av vägen en bit från Gyllene Skeppets parkering. Motorn tvärdog och taxameterns sifferdisplay tonade bort.
”Just ett snyggt sätt att sluta det nya året på”, stönade taxiföraren. ”Jag som behövde extrapengar till skolstarten.”
”Stanna kvar här i fem minuter.”
”Driver du med mig lustigkurre?”
”Nej! Det är bilen som är i drivor.”

Tryggve rättade till flugan. Ett hånglande par med var sin cigarett, som de lekfullt och med vissa besvär stoppade in i den andres mun, la inte märke till honom när han gled in bakom dem. I köket blev frestelsen för stor när han såg ett silverfat med skalade räkor på. Han stoppade in en räka i munnen i och la tankspritt en i smokingfickan. Likt en hök tog han sikte på kvinnan i den lila balklänningen.
”Vem är T?”
”Vad gör du här”? kvittrade Helen.
”Fel. En chans till.”
”Tant Hjördis. Vad menar du? Leker vi charader typ? Varför är du så tjurig? Jag kan väl inte hjälpa att du var tvungen att jobba på en nyårsafton. Chilla ner?”
”T som i Tom i huvudet. Den stilige engelsmannen på din annonsavdelning som du lovordat i flera veckor.”
Han upptäckte Tom, som stod lutad mot en pelare med ett vinglas nonchalant i ena handen.
Tryggve vände Helens haka upp mot sitt ansikte.
”Första gyllene regeln. Köp en mobiltelefon som är vattentät. Andra regeln. Printa aldrig ut ett personligt mail. Han tog demonstrativt upp den skrynkliga lappen och nynnade syrligt på ”Jag ljuger så bra”, som Helen låtit installera som ringsignal på sin mobiltelefon.
Han parkerade orden och armbågade sig genom trängseln väster ut mot England, medans högerhanden mötte något kyligt på vägen.
”Happy New Year”, sa han och stoppade en oskyldig räka in genom en ledig näsborre.
Tryggve gick ut samma väg som han kom. När han plumsade ut i snön med lågskorna var det som om det han nyss varit med om aldrig hade inträffat. Årets sista val var gjort. Lättad till sinnet satte han kurs mot en blond hästsvans som fladdrade sexigt i vinden.
”Behöver du hjä…”
Frågan avbröts när färgsprakande raketer bredde ut sig på den stjärnklara natthimlen. Kyrkklockan slog tolv slag och Tryggve gjorde en nostalgisk resa bakåt i tiden. Han slängde sig ner på rygg och började veva med ben och armar likt en ängel i nysnön.
”Drömmer jag? Jag som tyckte du verkade vara en stel figur. Du är en riktig smokinglirare.”
”Det var änglalikt sagt. Vad heter min favorittaxichaufför?”
”Angelica, sa hon och vände två smaragdögon mot honom. Har du någon flickvän?”
”Förra året”, sa han med ett klurigt leende fullt av möjligheter.

Fotnot: Denna lite banala novelltext skickade jag till en tävling i en veckotidning för några år sedan med temat Nyår och med ett angivet högsta antal bokstäver. Vann givetvis inte. 🙂
Efter att ha byggt pepparkakshus med hjälp av Willy, eller om det var Willys byggsats är det dags för att halka ner till stan efter lunch och gå på julmarknad på Per Helsas gård. Det utlovas en gammaldags julmarknad med vacker inramning av hantverkarna.