Det ryktades om regn och åska


För att vara på den säkra sidan togs kortet dagen före.

Vi glömde som tur var inte plakatet i Ystad. För det är trots allt fyra mil mellan de två skånska kuststäderna.

Varken regnkläder eller ytterplagg behövdes. Härligt studentväder. Många hade samlats utanför.

Rektorn som höll tal var stolt eftersom det var första studentkullen på Nova Academy. Därmed en historisk dag.

Givetvis var vi stolta över att Lizette fixat att åka tåg och buss i tre år. Trots alla tågförseningar, inställda tåg och oväder. En gång hamnade bussen i diket. Då var hon skärrad.

Jag gillar spontana bilder.

Synd jag inte vet vad kompisarna heter. Eller så är det tur för mig. 😉

Den här härliga tjejen tackade mig efter jag tagit kortet.

Först kastade han tillbaks nappflaskan, men sedan ångrade han sig.

Många mobiler i luften. Fler än mössor.

Glädjens dag. En sådan här dag återkommer aldrig.

Den här grabben tror jag kommer att bli något stort. Alfred tror jag han heter. Har skolan fostrat många kommande stjärnor inom teater, musik och dans?

Undra om hon valt fotot själv eller om det är anhöriga. Härligt är det i alla fall.

Kul inslag med korten från när studenterna var små.


Siri är ett vackert flicknamn.

Vad söt Otto var
Händig redan som liten. Nu ska jag städa vidare och hämta in möbler som stått i garaget ett par dagar.

Från Bohemian Rhapsody till spegelblankt hav

lizette

Ett läsår på gymnasiet går fort. Vår yngsta dotter Lizette och hennes klasskamrater visade i måndags kväll upp lite av vad de lärt sig under läsåret på Nova Performing Arts. Ett Gymnasieprogram som drivs i kommunal regi och ligger i Simrishamn.

gamla damen

Föreställningen bestod av tre delar; Teater, solosång och ”Bohemian Rhapsody” som en mycket pampig avslutning. Teaterframträdandena byggde på drömimprovisation. Min personliga favorit var tjejen som spelade en gammal tant som stod i den långa kassakön och letade efter ”gömda” mynt i sin handväska. Allt med en frustrerande kö bakom sig. När huvudpersonen som drömde äntligen kom fram först i kön, blev kassörskan avlöst av ingen mindre än Zlatan.

Rapsody

Queen och Freddy Mercurys klassiker från 1975 från deras fjärde LP ”A night at the Opera” finns givetvis med i min vinylsamling. En svart rund klassiker som snurrat otaliga gånger på skivtallriken. Kanske finns någon ny världsstjärna bland dessa duktiga ungdomar. Jag önskar dem alla stort LYCKA TILL. 🙂
1 Klockan var sent när vi körde iväg från Simrishamn. Jag kunde inte låta bli att ta den längre vägen längs med kusten. I Skillinge stannade vi till och gick ur bilen. Man måste passa på att njuta av dessa ljuvliga junikvällar, när det är som ljusast på året. I denna stund blev jag nästan ett med havet och ville inte bryta mötet. Samtidigt är det när det är som bäst och finast man ska ta farväl. Kapsla in minnet och plocka fram det när det som bäst behövs. I mitt fall under mörka blåsiga höstkvällar i november.

2

Jag ska inte lägga in alla havsbilder här och trötta ut dig. Istället bjuder jag kanske på några till i Facebook-gruppen. ”Vi som älskar havet.” ❤

 

ss

Idag håller jag tummarna

DSC_0052

Idag är det en spännande eftermiddag för vår yngsta dotter. Hon ska på audition i Simrishamn. Målet är att komma in på Nova Performing arts, ett estetiskt program med inriktning musik, dans och teater, till hösten. Ofattbart att vi snart inte har någon dotter på högstadiet.

Morgonen har börjat tufft. Det blåser storm. Tågen är inställda och ersatta med buss. Ändå ville Lizette få ut sin reklam idag eftersom hon är upptagen imorgon. Denna vecka vägde reklamen (10 sorter) över hundra kilo till skillnad från förra veckans tjugo kg (2 sorter). Jag ställde upp som taxi och rullade snällt bakom med en fylld bil. De är duktiga våra tjejer som kämpat på med Svensk Direktreklam. Började redan när vi flyttade hit. Jennifer har distrikt precis utanför vår dörr och lillasyster kvarteren i närheten. Det är bara när det varit riktigt taskigt väder och när de varit sjuka som jag och Solveig fått rycka in. Annars cyklar och går de själva. Största jobbet är att varva reklamen. Lägga den i rätt ordning. Nyttigt att lära sig att ta ansvar och få egna pengar och motion i utbyte. (gammal bild)
DSCN7076

Nu ska vi äntligen åka och hämta Jennifers nya säng på Mio. Den hade vi fått löfte om redan vecka 9.

Inte ens en termin kvar

Lizette växer så det knakar. Vart tar tiden vägen? Ofattbart att vårt lilla gryn är inne på spurtsträckan i den obligatoriska skolan. Vårterminen i nian. Igår fick eleverna sina skoltröjor. Så här ser framsidan ut.

Framsidan

Det kunde varit värre. Ett förslag som ratades var. ”Varje dag föds en lärare, använd kondom.” Jag vet inte vad Lizettes mamma som jobbar som skolfröken, hade tyckt om att tvätta den tröjan. Jag är rädd för att texten hade blivit missfärgad av en slump. 😉

På baksidan av tröjan finns alla klasskamraters förnamn. Skrivna med deras personliga handstil. Under elevernas signaturer denna text, som för mig påminner om plåster på såren jämfört med framsidan. 🙂

Rätta baksidan

I onsdags var det öppet hus i Simrishamn för den utbildning som Lizette vill söka i första hand. Nova Performing arts är ett estetiskt program med inriktning musik, med programfördjupning i dans och teater. Som tur är, är det ett Högskoleförberedande program. Det kommer säkert att bli tufft att få en av de 15 platserna. Lizette laddar för en audition i mars. Bäst är att ha ett par reservplaner. Det har hon, men hon har svårt att rangordna dem. Än återstår det några dagar att bestämma sig…

Det är lika svårt att förstå att Jennifer är inne på sin fjärde termin på gymnasiet. Idag ska hon vara med i Aftonbladet, både i text och på bild.  Rubriken är: Läs gymnasiet – med exotiska djur. Förhoppningsvis lockar hon någon till sin utbildning, med en lemur på axeln. Hoppas min kupp lyckades. 😉
”Jennifer! Hur svårt ska det vara att låta lemuren hålla en ”Mina fotsteg i ditt hjärta” mellan sina tassar? Det är ganska så många som läser Aftonbladet. Jag tror att det blir kano…”
”Vi får se pappa”, svarade Jennifer vagt innan hon hastade iväg.
”Annars får du ta zebran till hjälp. Hör du mig?”
”Sure daddy.”

Jag såg igenom Yngve

Mitt andra Pracital joke var mer avancerat än min busringning  https://bosseliden.wordpress.com/2013/04/15/ett-pojkstreck-som-bytte-spar/.
Det här låg på ett djupare plan. Jag är inte helt säker på hur gammal jag var. Troligtvis var jag i tioårsåldern. Det enda jag är helt säker på är att allt inte går att köpa. Mig köper inte vem som helst…

Vi hade besök hemma hos oss en lördagskväll. På den tiden sa man alltid främmande. Så speciellt främmande var inte Yngve och Gunhild. De var gamla grannar till min mamma och pappa. Paret var trevliga men Yngve hade minst en räv bakom öronen. Paret hade en affärsrörelse som blomstrade. De hade alltid en ny årsmodell på sin bil. Ofta när vi träffades brukade vi efter maten leka eller spela något spel. Den här kvällen tyckte min pappa att vi skulle göra något nytt. Jag minns inte exakt hur han la upp starten men det blev efter ett tag något prat om att Bosse hade en förmåga att kunna se genom människor. Men först hade Yngve fått pröva. Han gick ut från vardagsrummet. Övriga vid bordet bestämde sig för ett tal mellan ett och tjugoett. När Yngve kom tillbaka skulle han försöka komma på vilket tal det var genom att titta på oss. Töntig lek. Gick såklart inte. Yngve chansade på fjorton som var fel. Det var nu som min pappa erkände att det i normala fall är väldigt liten chans att man gissar rätt. Men faktum var att hans yngsta son var synsk och alltid sa rätt tal. Yngve och Gunhild log gulligt och lite snett mot mig och berättade att de hemskt gärna ville testa min naturbegåvning. Jag lommade snällt iväg till mitt rum. De andra fyra satt kvar runt bordet och bestämde tillsammans ett tal. Låt oss säga att det var åtta. De kallade på mig. Jag gick och hummade runt stolarna och bordet. Tittade en stund på mamma. Ställde mig vid pappa och studerade hans näsa.
”Inte lätt. Jag ser inte genom dig.”
Jag fortsatte till Yngve och granskade honom extra.
”Hm! Nu börjar jag se något i din ögon. Jag är inte helt säker. Kan det vara åtta?”
Yngve stängde av det sneda leendet. Tyckte att jag hade en fantastisk tur. Bad mig att gå ut en gång till från vardagsrummet. Sedan frågade han pappa om det inte var just han som bestämt åtta. Nu ville han att de skulle ta sexton. Pappa gick snällt med på det. Jag började bli varm i kläderna. Yngves kroppsspråk tilltalade mig. Han taggade igång mina teateranlag. Jag tog samma runda. Tittade lite längre på pappa denna gång. Ungefär dubbelt så länge som förra gången. Framför Yngve skrattade jag till.
”Den här gången är det mycket lättare än förra gången. Du är som en öppen bok Yngve. Sexton.”
Nu blev det delat läger runt bordet. Mamma tyckte att vi skulle leka charader. Undrade om det var någon som ville ha mer kaffe. Yngve däremot hade bara en sak i huvudet.
”En gång till Bosse. Jag vet att min mormor var synsk. Du skulle kunna tjäna pengar på det här när du blir äldre. För det är väl inget knep? Sture ger dig väl ingen lapp i smyg? Eller har ni bestämt det i förväg. Vänta. Det var ju jag som… bara en gång till.”
För att vara mer rättvis tittade jag extra länge på Gunhild denna gång. Pratade lite nonsens. Vände och gick ett varv åt andra hållet. Erkände att det var svårt. Jag såg att Yngve verkade belåten över utgången.
”Ni måste vara helt tysta. Annars får jag inte kontakt.”
Jag slöt ögonen. Andades djupt. In och ut. In och ut. Öppnade ögonen. Slutade blinka när jag var tillbaks hos Yngve. Spejade in i hans ögon på riktigt nära håll. La min hand på hans panna. Strök över hans kind. Böjde mig sedan fram mot hans vänstra öra och viskade med konstlad röst.
”Tjugoett.”
Den här gången svalde Yngve betet med hull och hår. Två gånger senare under kvällen sökte han och hans plånbok upp mig. Båda gångerna var jag ensam på rummet. Andra gången såg jag en riktig stor sedel framför min näsa. Vid nästa träff tog han upp det en sista gång. Därefter kom han aldrig mer med några ekonomiska förslag. Jag höll hårt fast vid min version.
”Det går inte att lära ut. Jag bara kan.”
Det var helt sant. Jag bara kunde. Då som nu. Inte alls svårt att räkna från ett till tjugoett. Under den långt hängande linneduken tryckte min pappa exakt lika många tryck på min fot med sin finskoförsedda fot, som talet som Yngve fick bestämma.
Nu fick jag förkorta den sanna versionen. Jag var riktigt duktig på att göra en tjusig show som blev mer och mer utvecklad för var gång som jag kallades in. På riktigt tror jag det handlade om sex-sju gånger. Inte konstigt att mamma ville avbryta.
Någonstans ser jag mig själv när Lizette håller på som värst med sina teaterhyss. Hon läser teater som tillval i skolan. Hon är mycket mer duktig än jag var. Ibland är hon skrämmande bra.