Film trettiofem av femtio

Rabbit Hole (2)

Rabbit hole
Genre: Drama, 87 minuter, 2010.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Och det här är bara de sorgliga versionerna av oss.”

Egna ord: Den här filmen fick en tia, d.v.s. full pott, av mig i soffan. Det är en stillsam, trovärdig film, uppbyggd i en vacker komposition. Musiken följer handlingen harmoniskt. Jag förstår verkligen varför Nicole Kidman nominerades till en Oscar och Golden Globe. Det dröjer oväntat länge innan vi får reda på vad som hänt Beccas och Howies son Danny, åtta månader tidigare. Filmen innehåller några kameravinklar som jag är svag för. Huset vid vattnet hade jag gärna haft nycklarna till. Sådant gläds inte Becca åt när hon promenerar på löpbandet.
”Har du några planer för idag?” frågar Howie innan han, i sin slips och vita skjorta, sticker iväg i bilen till jobbet.
”Nej, bara det här”, svarar hon och börjar springa på bandet.
När Becca, genom fönstret, ser bilen försvinna kliver hon av och…

Baksidetext: Det gifta paret Becca och Howies tillvaro slits i stycken efter en olycka. Men vad gör man när sorgen blir så stor att äktenskapet blir till ett fängelse där den enda man kan prata med verkar befinna sig på en annan planet? När man inte vill annat än att skälla ut i idioterna i gruppterapin? När ens mamma kommer med ”goda råd” som är det absolut sista man vill ha? Eller när dina medsörjanden i terapin börjar stöta på dig? Ovetandes om varandra skapar Becca och Howie egna världar där de kan pusta ut – samtidigt som sprickan dem emellan växer sig allt större.

Kuriosa: Filmen producerades av Nicole Kidman som är uppväxt i Australien och var gift med Tom Cruise.

Dagens fråga: Nämn en film som du tycker har det perfekta slutet?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Annonser

Film tjugoåtta av femtio

0010001

Rain man
Genre: Drama 128 minuter, 1988.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Favoritscen: När Raymond på eget initiativ böjer sitt huvud mot sin brors panna.

Egna ord: Denna film tyckte jag var given att visa upp för våra döttrar, som inte var födda när jag njöt av biofilmen i slutet av åttiotalet. Jag minns hur jag och en kompis gick upp på Galgberget i Halmstad och analyserade filmen som vi nyss sett. Det fanns så många vinklingar att prata om. Själv hade jag träffat på barn och ungdomar som hade diagnosen autism. Vilken prestation Dustin Hoffman gjorde för att göra den svåra rollen rättvisa. Han var briljant som mannen Raymond som har svårt att kommunicera och varken kan uttrycka sig eller förstå sina egna känslor. Rutiner och ritualer är allt som han har till sitt skydd. Jag måste erkänna att jag under en tid brukade härma vissa uttryck från filmen.

Baksidetext: En rolig och rörande berättelse om kärlek mellan bröder. Hjärtlöse Charlie Babbitt förväntar sig ett stort arv efter den kylige faderns död. Men Raymond, en äldre bror som Charlie inte kände till och som sitter inspärrad på ett vårdhem, ärver hela förmögenheten.

Dagens fråga: Vilken är Dustin Hoffmans bästa filmprestation?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014