Nattlig dramatik

 

Elizabeth George, en ond liten handling

Vilken dramatik det kan bli när det är spännande på flera sätt. Elizabeth George har skrivit drygt tjugo böcker där Thomas Lynley och Barbara Havers kämpar på med brottsligheten i Storbritannien. Den här gången leder spåren till vackra Toscana i Italien. Aldrig tidigare har Elizabeth George bjudit på så mycket dold humor och ironi. Jag sitter på balkongen och blir brun. Läser och fikar samtidigt. Jag varierar plats och följer solens framfart. Än så länge är det inte tillräckligt skönt i skuggan. Flyttar mig till altanen, till gräsmattan och avslutningsvis till ljugarbänken på framsidan framåt kvällskanten. Det är när mörkret kommer som spänningen ökar. Tror ni att jag blir nervös av att läsa kriminalböcker när mörkret lagt sig? Fel. Det är då det är som bäst. Däremot finns det en osynlig gräns. Hur länge orkar min vänstra arm och hand bära hela lyftansvaret? Min kropp kör med kvotering. Högerarmen anser att den gjort allt slit under alla år. Den har tagit semester på obestämd tid och stelnat till i en engelsk term på två ord, Frozen Shoulder. Om jag inte insett och accepterat beslutet sänder den inte vykort eller SMS, utan en hemsk smärta i 30-40 sekunder. Gärna flera gånger om dagen. Eftersom höger hand vägrar att förflytta sig upp till boken är det ofarligt med lässysslan. Kom på en intressant sak. Kan det bero på genre? Om jag letat upp en bok om högertrafik eller högerpolitik? Så busenkelt är det inte. Hur ska det gå? Kommer de att hitta den kidnappade flickan? Spänningen är olidlig. Jag har inte tid med att ta hänsyn till att klockan är mycket och att mina ögon är grusiga. Hjälp! Tänk om jag somnar och får 781 sidor tegelsten rakt i nyllet. Kommer Kurt Wallander att få ett klurigt mord att utreda i Ystad? Eftersom det är en lånebok från bibblan finns det åtskilliga fingeravtryck att kolla upp. Bara Kurre inte avskriver det som ett självmord. Om det blir bloggpaus så vet ni hur illa det gått. 😉

Ps. Det är trevligare att läsa böcker än att sova. Frozen Shoulder är speciell. Smärtan är värst i viloläge eller under sömn. Sant är att den har käkat mycket av min nattsömn de sista månaderna. Blir jag inte väckt, så blir Solveig det. Hon säger att jag ligger och gnyr i sömnen, eller leker jag privatdeckare och löser svåra fall? Osvuret är bäst. Ds.

Annonser

Film tolv av femtio

Livet är underbart

Livet är underbart / La vita è bella
Genre: Drama/Komedi, 111 minuter, 1997
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 98/120

Favoritscen: Ett mycket häftigt kamerasätt att visa på hur tiden har gått några år.

Egna ord: Tre Oscars och Stora Jurypriset i Cannes. Jag tycker att Roberto Benigni var värd det. Annars var jag spänd inför första titten. Det är en mycket svår konst att balansera mellan komik och ett allvar inom ett hett ämne som handlar om andra världskriget, judehat och koncentrationsläger. Jag upplevde det som en pladdrig nästan på gränsen till stumfilmshumor i inledningen och var rädd för ett fiasko och felköp. Sedan tog sig filmen.
En berättarröst säger: ”Det här är en enkel historia, men ändå är den svår att berätta. Likt en saga är den sorglig – och likt en saga är den full av under och glädje.”
En seriös fråga ställde jag till mig själv efter första titten: Hur länge ska man skydda sitt älskade barn från ondska? Jag tycker att filmen lyckas förträffligt med många laddade saker, som en vanlig actionrulle inom gebitet skulle ha gått bet på. Här går klacksparkarna hem. I alla fall för mig som har en likartad humor och som även har ett djupt allvar medskickat i botten av min personlighet. Det är en mycket ovanlig film fylld av värme, kärlek, humor och möjlighet att enskilt omvandla allvaret till den nivå betraktaren själv väljer att ta till sig. Enkelt skulle man kunna dela in filmen i två delar. A: Första tar sin början 1939 i en liten stad i italienska Toscana där Guido (Roberto Benigni) blir blixtförälskad i den mycket vackra lärarinnan Dora, som spelas av Robertos fru Nicoletta Braschi.
B: När Guido och hans femåriga son Giosé sätts på tåget till ett koncentrationsläger sätter sig Dora på samma tåg av den enkla anledningen att hon älskar sin familj. Giosé som inte kan tyska tror att det handlar om en semester, lek och en tävling där man ska samla på sig så många poäng som möjligt för att vinna en riktig stridsvagn.
Konstnärligt är det en otroligt vacker och fin film med ett oväntat slut.

Dagens fråga: Vilken film tycker du har gestaltat andra världskriget bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film nio av femtio

När hjärtat blir varmt

När hjärtat blir varmt
Genre: Drama, 95 minuter, 2005
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentar: ”Konsten är inget du väljer att göra, det är något som väljer dig.”

Egna ord: Jag faller pladask för denna film av flera orsaker. En fantastisk skådespelarprestation av Harvey Keitel som spelar Weldon Parish. En författare som slog igenom med romanen ”Skuggdansaren” för tjugo år sedan. Jag älskar miljön runt Toscana och blir småkär i vackra Claire Forlani. Dessutom ett tema som jag brinner för själv. Skrivandet, eller inte skrivandet. Den amerikanske, numera mytomspunna författaren Weldon Parish har rymt från världen efter det att hans älskade fru dött. Han gömmer sig för världen i en liten by i Toscana på den italienska landsbygden och skyddas av lokalbefolkningen. Den unge ambitiöse bokförläggaren Jeremy Taylor (Joshua Jackson) får en order från sin chef i London om att leta upp Parish i ett viktigt ärende. Detta blir inte det lättaste när en självgod Jeremy glider in i en tjusig BMW, klädd i kostym och med vax i håret. Han installerar sig på det lokala hotellet och stöter på problem precis överallt. Här tar humorn i filmen över ett tag. Många härliga scener och romantiken kommer på häst.
Detta är en film med många bottnar. Storstadspuls byts mot lantligt lunktempo. Ung stressad man med egna författardrömmar utvecklas som människa. Äldre bitter man med stor livserfarenhet gömmer de innersta känslorna även för sig själv. Det är otroligt intressant och välgjort hur dessa två manliga karaktärer utvecklas och förändras under mycket speciella möten, där humor kryddat med galenskap blandas med djupaste allvar på ett ödmjukt sätt och med en säker regissörhand. Så många scener berör mig. Allt inramat av ett vackert landskap. Kanske är titeln vilseledande, eller inte. För det är just vad som händer med mitt hjärta.

Dagens fråga: Händer det ofta att du väljer film efter VAR handlingen utspelar sig?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014