Triss i svenska filmer

Tjugo dagar ledigt. Det lät mycket, men tiden står inte stilla. Solveig började jobba igår igen. Vi hade det som vanligt trevligt på Solveigs jullov. På kvällarna var vi hurtiga och tog nästan varje kväll en uppfriskande promenad. Ibland spelade vi sällskapsspel med våra döttrar där priserna var chokladpraliner från askar med kända företagsnamn.
Jag hade förberett i december och köpt hem DVD filmer av olika genre.

Här är tre svenska filmer från 2014 som föll mig på läppen. På en skala från 1-10 ger jag två filmer 7 poäng och en film 8 poäng. Alla var klart sevärda. Men smaken är alltid delad. Vill ni se vad de handlar om är det bara att googla titlarna.

Micke och Veronika

Jag tycker att regissören och producenten Staffan Lindberg till de tre filmerna ”Sommaren med Göran”, ”En gång i Phuket” och den senaste ”Micke & Veronica” har lyckats skapa handlingar där jag blir road och får skratta några timmar. Större krav ställer jag inte på en svensk komedi för att få ihop 7 poäng och som roar mig för stunden. Ber någon mig att gräva djupare skulle jag ha fler åsikter.

Nu går jag ju inte längre på DRAMA-TEATER-FILM linjen där jag blev rätt trött stundtals på att plocka ner varje film och pjäs i minsta lilla sekvens. Skådespelarmässigt är det de äldre rutinerade som bär filmen och höjer nivån. Suzanne Reuter (briljant), Philip Zandén och Dag Malmberg som ofta spelar kufiska roller gör det med glans. David Hellenius är nertonad till rätt nivå, men en riktig förälskelse har jag svårt att se i relationen mellan snickaren Micke och läkaren Veronica. Jag sväljer det i genren komedi, men aldrig i ett drama.

Hallonbåt

Jag hade hoppats på att Suzanne Reuter hade en större roll i denna skruvade komedi. Antagligen finns det olika åsikter om Jonas Karlssons skådespeleri, men jag tycker han sköter det utmärkt. Mig roade han ordentligt och det blev en hel del skratt. Filmen är inspelad i Uddevalla och Trollhättan. Det tog några sekunder innan jag kopplade ihop en blond kvinna i Solsidan med en mörkare låtsassyster i denna film. Josephine Bornebusch gör en bra prestation och ser snyggare ut i denna film.  🙂
Vid några tillfällen tycker jag filmen haltar och mina tankar går till att jag måste besöka bibblan och låna romanen av Miika Nousiainen. Jag tror även det är klokt att läsa boken efter filmen, för att inte bli besviken. Min gissning är att boken vinner med någon hästlängd. Hade jag fått bestämma skulle jag klippt och ”klistrat” lite mer.

Min så kallade pappa

Här handlar det om ett drama, men ändå med komiska inslag som lättar upp det mörka. Jag tycker Ulf Malmros har gjort detta briljant. Michael Nyqvist och Vera Vitali glänser i huvudrollerna. Den realistiska förlossningsscenen kommer att bli klassisk. Det finns några andra scener som jag har frågetecken runt. Möjligheten att ex. sova på sin skola/arbetsplats tror jag blir svårt med tanke på larm och bevakningsbolag. En mycket tänkvärd film med djup som lämnar bestående intryck. 8 poäng.

Det finns en likhet mellan Hallonbåtsflyktingen Mikko och skådespelaren pappa Martins skolgång i denna film. Det laddade temat MOBBING.   😦
Jag upptäckte även flera andra likheter mellan Mikko och Malin i denna sista film. Intressant att hitta beröringspunkter när man ser två olikartade filmer tätt inpå varandra.

Ps. Vi har inte hunnit se alla filmer ännu. Jag köpte även några TV-serier. Än så länge har vi bara stött på ett magplask. Då var det bara jag kvar i soffan till slut. (övriga droppade snabbt av) Beror på att jag kan vara envis och ville se hur skräpfilmen slutade. Men jag fick använda mig av taktiken – en bit i taget. Ibland stod jag upp med myror i benen. Eller pausade och gick iväg en stund. Filmens titel? Vill du ha reda på det? Skrev jag inte det? Okej! Jag får lägga till en punkt. P.S.  🙂
Det finns säkert någon annan som skulle gett filmen tio poäng. Hos mig hamnar den på hyllan sälja/skänka.

Jag ”redovisar” de utländska vid ett senare tillfälle. Nu börjar Tour de Ski om fem minuter. Jag har ett tufft program som supporter. Imorgon tror jag att TJ och MS kommer att nå alptoppen först. Den som tippar emot mig skulle kunna tjäna stora pengar på Svenska Spel.

 

Annonser

Tankar om svart på vitt och bara vitt

Januari

Som en gammal inbiten kalenderbitare tycker jag det är trevligt att amatöranalysera den statistik som hör ihop med bloggen efter att ett nytt år passerat revy.

Mellan sommaren 2012 och nyårsafton 2015 har jag använt 41 % av WordPress utrymme för att lägga in mina 920 blogginlägg. Jag ser fram emot att lägga in det tusende inlägget någon gång under året. Det borde jag mäkta med. 😀

Kategorin Skåne och Ystad med Österlen delar första platsen med kategorin Tävlingar med sina 144 inlägg vardera. På tredje plats kommer kategorin Varierat, 135 inlägg. Fyra ligger kategorin Kåserier, 126 inlägg och på plats fem kommer kategorin Lite galet, 71 inlägg. Sammanlagt hade jag skapat 28 olika kategorier mellan 2012-2015. I år har redan Gravyrken tillkommit. Snart kommer nummer 30 som jag kommer att lägga ner många hundratals timmar på. En uppgift som stimulerar mig, där jag får möjlighet att kombinera mina olika intressen.

Det går även att utläsa vilka sidor/inlägg som varit populärast på bloggen 2015 efter blogginläggen lämnat ”sista inläggspositionen”, det som kallas Home.
1. Sex mil hemifrån, etapp 3 (inlägg)
2. Sveriges största flygsandsfält. (inlägg)
3. Om mig (fast sida)
4. Min sista friska dag (inlägg)
5. Bosses tävlingar (fast sida)
12. Femtio filmer (fast sida)
13. Skyddsänglarna jobbade övertid (först här kom det högst placerade månadskåseriet. Inte så konstigt eftersom ”de elva” alltid låg inne i en hel vecka, innan jag la in något nytt blogginlägg och under denna vecka lästes av många och därför hamnar den statistiken i Home)
31. Köp bok (fast sida) Denna sida hade gärna fått ligga på första plats. 😉

Festligt att se att vissa äldre blogginlägg fortfarande besöks med jämna mellanrum. Dit hör ex. ”Kråkguldet” och boktipset  ”En man som heter Ove”. Det är viktigt att ha rätt sökord/taggar.

Förklaring: Sidor är det som ligger under min Gotlands-header. Det som finns i mina kategorier kallas inlägg. Där ligger alltid det sista överst till skillnad från sidor som är som en vanlig ”anteckningsbok”.

Idag kommer mina motionspass att bestå av att flytta på det vackra vita som kommit på besök. Sedan kan jag unna mig att titta på Tour de Ski. Vi har bestämt oss för att låta alla julsaker vara kvar tills på lördag. Med tanke på den vita naturtavlan utanför passar den inramningen utmärkt. Hur är det hemma hos dig med snö och julpynt?

Snön som fallit på min blogg under några veckor har alltså ersatts med snö utanför mitt fönster. För det kan väl inte vara densamma? Jag tänkte på kretsloppet när det gäller vatten. Det vatten jag drack nyss har ett lejon lapat i sig för några hundra år sedan … jag blir snurrig av sådana tankar. Bäst att jag går ut och gör en ”snöängelgubbe” i smyg. 🙂 Det är inte lika enkelt längre att locka med tjejerna på sådana aktiviteter. Förr nappade de på allt mitt bus. Det hände när de var riktigt små att de tvekade och frågade mamma först. ”Mamma får man … ” Oklokt. Tur de lärde sig. Äpplet faller ju oftast inte långt ifrån …

Tour de Ski eller norska mästerskapen?

Annars brukar jag titta på Tour de Ski vid den här tiden på året. Något måste ha blivit fel. Jag måste ha hamnat på en kanal där de visar norska mästerskapen i skidor. Sedan finns det några efteråkare i andra dräkter. Bilden är kornig så jag ser inte om det är norska juniorer eller miniorer.

Nu ska vi inte vara avundsjuka eller elaka. Jag tycker inte om när jag läser sådana här skyltar. Varför vara taskiga mot våra grannar i väst som är så duktiga?

One

Jag tycker allt att man kan få åka minst tio varv. Det stör mig inte alls. 🙂

Detta skulle jag aldrig göra

Jag har inga problem med att göra en kovändning då och då. Här bjuder jag på en. Givetvis borde jag väntat till en ljus vårdag då jag hade sluppit att ha läsglasögon och kunde kostat på mig att bjuda på att titta upp då och då. Nu fanns en stor risk att det blivit en gratis karusellkväll och så roligt skulle det inte bli. Det räcker så gott med när jag sitter och löser korsord och det samtidigt händer något spännande utanför fönstret och jag glömmer att köra upp brillorna i pannan. 😦
Visst är Halmstaddialekten underbart vacker? 😉 Eller är det min facebookvän Thomas Petersson som tagit på sig en peruk? 🙂 De närmaste dagarna ska jag och Solveig göra på ett annat sätt med ett bidrag från romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Du som läst ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Vilket kåseri hade du velat att jag läst högt?
Du får ha en bra söndag. Har du något speciellt på agendan? Själv kommer jag att bli ensam i soffan när jag följer jaktstarten i Tour de Ski. Jag älskar den tävlingen. Sju tävlingsdagar på nio dagar. Avslutningen med att klättra uppför en brant slalombacke är en årlig TV-klassiker.

Ps. Glöm inte att rösta på tre filmer. Ni trycker på ”Femtio filmer – en bloggtävling” under min Header. Tre stycken Trisslotter ska lottas ut.

En gräsänklings bekännelse

Jag tänkte på en viktig sak. Är inte fruar, äktenskap, barn och djur i olika storlekar och kön egentligen rätt överreklamerat?
Jag behöver inte gå långt i mitt sunda resonemang. Jag klarade mig förträffligt som ungkarl. Hade inga som helst planer på att skaffa mig en ring, varken på fingret eller i örat. De senaste dagarna har jag mått som en prins, rört mig över stora bostadsytor. Valt ljud, aktiviteter, mat & dryck efter egen smak. Samtidigt ska man inte styra om i jordens ekorrhjul när likasinnade hjärtan möts. Ibland kan det gå fort när lyckan gör entré. Själva mötesplatsen behöver inte alltid vara romantisk, som många nyförälskade gärna målar upp för sin omgivning. I torsdags… hoppas ni inte tjallar. Alla gör vi våra snedsteg och detta är en bekännelse, från en lycklig gräsänkling visserligen. 😉

… I torsdags möttes vi på Åhléns i centrala Ystad. Hon var också där solo. Två ensamma själar på samma jordfläck. Vilken värme hon utstrålade. Först trodde jag att jag skulle få dåligt samvete. Att det skulle skava, när hon kom hit hem och det blev mer på riktigt. När drömmar och vardagsliv korsades. Jag garderade mig med att blunda och inte fästa blicken på bröllopsfotot. Manövern behövdes säkert inte, utan var mer en säkerhetsåtgärd.
Denna småländska snäcka från Huskvarna är den ljuvligaste kvinna jag mött på… flera år. Ärligt talat vet jag inte vad jag föll för först. Naturligheten? Hon var enkelt klädd i blåjeans. Hon är magisk där hon ligger så nära mig, så ett frimärke inte skulle få plats mellan oss. Dessutom doftar hon sagolikt. Lavendel som jag alltid varit svag för.
Okej! Ni tror att jag blivit förblindad redan vid årsstarten? Gubbsjuk? Erkänner vagt ett ”mikrouns”. Nu när den första förälskelsen har lagt sig kan jag delvis hålla med om det, när det gäller tre detaljer i hennes personlighet. ”Veteja” som jag kallar henne i smyg, har sina egenheter. Hon vill ladda upp på små utrymmen i några minuter innan vi blir intima och envisas med att behöva ett glas vatten varje gång. Efter trettiofem minuter har hon en tendens att svalna av. Ingen är perfekt. Jag har själv några egenheter, men kan i skrivande stund inte lämna några referenser.

Mysko. Vad hände? Drog någon ut sladden? Vilken konstig och främmande känsla som dök upp i kroppen. Jag känner mig tom, halv och en aning småhungrig. Undra vad Solveig och tjejerna gör? Så mycket kan det väl inte finnas att göra och titta på i Stockholm. En småstad. Möjligtvis en aning större än Ystad om man fuskar och börjar räkna förorter. Vi har ex. Svarte och Abbekås där jag var för några dagar sedan, men jag fuskar aldrig. Hög tid att gaska upp mig. Så länge jag har Tour de Ski och ”Veteja” klarar jag mig utmärkt.
”Ja, ja. Tjata inte. Jag ska ge dig ett glas vatten innan du snurrar runt i två minuter i mikron. Något mer Madame? Ska jag hämta vattnet från Vättern?”

DSC006630010

Fotnot: Mirakelpåsen. Värmaren och kylaren i samma påse. KRAV-certifierad vete av Kiwa. Svensktillverkad av MirakelDESIGN AB i Huskvarna.
Personlig åsikt: Underbart skönt och avkopplande under ex. en värkande rygg och nacke.