Jag har en toppenidé på gång

Solveig har det extra tufft denna vårtermin. Förutom sina tre barn på hemmaplan har hon andras barn på bortaplan. Slutuppgiften i speciallärarutbildningen tar mycket tid i anspråk. Hon är ute och intervjuar viktiga personer. Därför kände jag mitt ansvar och har lovat att dra mitt strå till stacken. Med stort självförtroende och självsäkerhet har jag i smyg börjat på de tolv stegen i ”Bometoden”. Snart ska jag nonchalant visa upp resultatet som innebär att hon är frikopplad under resten av terminen från sin heltidstjänst på skolan på Österlen. Om allt går enligt mina planer behöver hon inte börja jobba förrän 2022.  😉
HVT 1

Steg ett. Skaffa en prenumeration av Hemmets Veckotidning. Jag tog till i överkant med tjugo nummer för att få marginaler.
Korsord 2

Steg två. Riv ut korsordsbilagan utan att den går i småbitar. Det har hänt någon gång, enligt min fru, att jag lyckats göra pussel av korsord.
Steg tre. ”Vässa pennorna”. Ett klassiskt BosseGudfadercitat.
Steg fyra. Gnugga hjärncellerna. Där gäller det att vara försiktig med radergummit och inte komma åt viktiga inre centra.
Steg fem. Välj rätt klädsel. Svart slips till brun kroppströja. Vita solbrillor.
Slipstvång

Steg sex. Välj rätt miljö och se till att mustaschen inte slokar. Låt det mesta gå i blått.
Minigolf

Steg sju. Lös så många korsord som möjligt. Flerdubbla möjligheterna.
Steg åtta. Håll reda på sista inlämningsdatumet. Skicka det precis i rätt tid så det kommer överst i säcken i Helsingborg. Häll gärna på någon romantisk förförisk parfym på kuvertet.
Steg nio. Slicka dit frimärket med känsla. Smek varje tagg med tungspetsen. Tänk energitankar.

Guldpeng

Steg tio. Jag kommer att använda denna lyckopeng vid skrapandet av vinstlotterna. Absolut inte naglarna. Jag ryser av bara tanken.
Steg elva. Nu det jobbigaste. Fördela pengarna i olika korgar. Tänka smart som göken. Du vet väl hur han gör med sina ägg?
Steg tolv. Inte berätta om detta för någon levande själ. För om en vet – vet ALLA det. Genast tejpa för alla nyckelhål med svart tejp. Ligga lågt i trettiotre dagar och trettiotvå nätter. Gå omkring med hela byxor. Absolut inte ha hål på knäna. Det är direkt avslöjande. Då kommer första frågan som en Kenovissling från Visby.
”Har du vunnit en massa stålar eller?”
Blir jag röd om öronsnibbarna är det kört och jag tvingas tillbaka till ruta ett och måste in på nätet och beställa tjugo nya tidningar. Då blir det höst både inne och ute.  😦

Bara ingen stjäl min idé. Jag minns med obehag en gång när jag var liten och kom på en sak som jag döpte till Minnesotamodellen som någon stal och …  😀

DSC_42190005
Ser du att jag är på G? Det här kommer att gå som en trandans.
”Tåliga byxor. Kan det vara KALAS-BYXOR? Omfamning är garanterat BARM.”

Jakten på vårtecken

Inte en plats ledig på parkeringen i Svarte. Jag förstår att de boende längs med gatan är sura som det berömda surdegsbrödet i bageriet på orten, när bilarna står utanför deras villor alla vardagar. Orsaken är att stationen till Pågatågen ligger bredvid.  Det är många som pendlar till jobb och studier och den lilla parkeringen räcker inte till. Jag tog en snabbtitt på tidtabellen och den öde perrongen, körde sedan fräckt upp med tungan rätt i mun och ställde bilen på spåret mot Malmö utan att tuta högt. 28 minuter till nästa lila tåg. Jag är tidsoptimist. För känsliga nya bloggläsare kan jag berätta att jag ibland spårar ur lite från sanningen och har en tendens att glida in på ett stickspår. Sådant gjorde jag aldrig i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Där hade jag två redigerare som höll mig hårt i öronen och slet i mina ”Darlings”. 🙂
27 minuter kvar tills lokföraren skulle ha åsikter. 😉 Mina fötter styrde förväntansfullt mot stranden.

Bild ett

Inte lätt att hitta vårtecken trots den värmande solen. Det ska vara det speciella ljuset som för mina tankar till vad som väntar runt tidshörnet. Är det tidig eller sen Påsk i år?

Bild två

Jag blir glad av att ägarna bryr sig om sina båtar och klär dem i vinterkläder. 🙂

Bild tre

Däremot stör det mig att de inte kan låta bli att slänga sina tandborstar hur som helst. Förstår de inte att det tar minst en biljon år för denna gröna borste att förmultna. Sådant har jag lärt mig på Kunskapskanalen. Så det så. Skulle inte förvåna mig om tandkrämstuben ligger bakom någon uppdragen båt. Inte egga upp mig nu. 😉

Bild fyra

Jag längtar tills träden blir ljusgröna igen och fåglarna har återkommit. Jag blir aldrig för gammal för att vända mitt huvud uppåt mot himlen, när sträcken återkommer. På hösten är det mysigt, men då ingår alltid ett uns vemod i mina tankar. Vad trevligt det var när jag och Solveig åkte mitt i natten till Hornborgasjön och tittade på trandansen när vi bodde i Hjo. Utom den gången vi mötte en galning på fel sida vägen.

Bild fem

Det är även vackert med vitt i kombination med solens gassande strålar som reflekterar sig i snökristallerna. Jag får en sådan lust att prova om underlaget håller för en ”havspromenad”. Tankarna går till en segflytande vätska, typ havssirap, när jag beskådar de lätta vågorna, som inte alls påminner eller ser ut som vatten när de sakta rullar in mot bryggan.

Bild sex

Sjön suger. Vilken sjö? Tänkte jag på Vättern? Havet suger menar jag. Vilken aptit jag plötsligt fick när jag ser bordet.

Bild sju

Är det någon bloggläsare som vet hur man tillagar en trä-varan på bästa sätt utan att den blir flisig i munnen?

Bild åtta

Romantiskt namn på en sommarkåk. Havsbrus. Finns det inget ledigt i Abbekås i sommar kanske jag kan hyra detta hus någon månad. Om nu inte Kurt Wallander springer och jagar bovar under mörka dygnstider. Han hyr ett av de häftiga vita husen längs med stranden i Svarte. Bara i filmens värld. Inte i romanens. Där är det lägenheten på Mariagatan och slutligen ett äldre hus utanför Löderup som gäller. Ja, ja. Solveig säger att Kurt inte finns på riktigt. Det är inte alltid skolfröken har rätt. Igår fyllde Henning Mankell år. Han finns ju på riktigt. Jag är ledsen för att han fått cancer. Denna dumma, orättvisa sjukdom som tagit så många av mina vänners liv genom åren. 😦
2 minuter kvar. Lugna puckar. Nu är frågan. Ska jag ta väg 9 eller spåret tillbaka till Ystad? 😉
Imorgon blir det filmtips som går i matens tecken. I fredagens kåseri ska jag frossa i nostalgiska kakor och det börjar dra ihop sig till en ny omgång av Sovtävling. Häng med då. Själv kommer jag att vara soffpotatis under dessa tio dagar. Önskar er en trevlig lillördag kväll. Solen har lyst här idag med. Denna underbara gula lampa.  😀