Frestelsen blev för stor

Vissa saker var tvungna att ske och andra beslut var planerade, när sanningen gick upp för oss i våras. Att vi än en gång skulle röra på oss. Det fick bara inte bli fel. Allt skulle med 1 st flyttbil på färjan. Därför blev det mycket skänka, slänga och sälja för att nå vårt mål, som vi inte nått de två förgående gångerna. Nu kunde inte extrabilar och personal lika ”lätt” ansluta. 🙂
48 kubikmeter rymde lastutrymmet. Vi ville dessutom ha marginal. Slutade med 6 om jag minns rätt.
Mitt Stiga ishockeyspel var med i ett blogginlägg i våras efter den sista fighten. Tjejerna verkade lite besvikna när de fick reda på att det fått följa med till Hedeskoga återvinningscentral.

Men igår fick de denna bild på familjesidan på Facebook av Solveig. Ett Facebook som  jag själv inte besökt sedan den 30-31 oktober. 😉 Annars brukar jag bara ha ”vit månad” därifrån i december.

Vi hann med många ärenden igår. Både innanför muren och utanför. När vi kom till Rusta för att köpa stolsdynor i fårskinn såg jag något intressant. Direkt började jag och en lite äldre man samspråka och fick lust att öppna en förpackning och lira en match.

Det slutade med att vi köpte var sitt minispel. 🙂 Han tvekade längst men höll upp spelet när vi stötte ihop igen vid kassorna.

Nu kan hockey återigen vara en av ”grenarna” i Lidéns chokladmästerskap, som vi brukar ha varje år runt jul.
Det fanns med ryska spelare och två extrapuckar, så vi kan skifta lag och ha puckparty om vi får lust. 😉  Nu är det Tre Kronor mot Finland som gäller.

Vi turas alltid om att välja spel och har ganska gott om möjlighet till variation mellan fysiska, tänkespel och turspel.
Det finns alltid en stor skillnad på livslängden för de vunna chokladbitarna, som vi väljer efter ett visst system. Mina bitar ”lever” klart längst. Andras fat hinner bli tomt innan nästa spel, som gärna, när tjejerna var små, skulle startas direkt. 🙂

Ps. Igår fick jag kalla fötter när jag googlade på nästa fråga, som jag alltid gör en sista gång dagen innan inlägg. Vill inte att det ska bli napp direkt, eller något nytt hänt i flödet sedan jag valde frågor. Nu handlade det om att jag gick en annan väg och hittade därför en bergskedja i Kazakstan med det namn som fanns i svaret. Sedan satte jag S i arbete i pauserna i Idol. Hon sa att hon skulle bytt uppgift för säkerhets skull. Men både jag och hon hittade på sin fån den lista av städer, som jag gick igenom i höstas. Då valde jag KOKKOL som facit. Sex bokstäver. Det fanns ganska gott om ”häftiga” alternativa namn på lika många bokstäver. Men det blir ingen geografi-fråga ikväll. 🙂 I natt kom jag på en bättre uppgift. Gick upp i mörkret och tog mig till köket och skrev ner … 🙂 Vände och vred lite på hjälp-orden innan jag blev helt nöjd.

LYCKA till ni som hänger på. 😀

 

Annonser

Sista matchen spelad

Bobo minns…

Med ett stänk av värme i bröstet, sorg i hjärtat och många leenden på läpparna tar jag farväl av dettta klassiska spel. ❤

Plexiglaset fångade några lägre puckar, men oftast gick höjdarpuckarna betydligt högre över bord och golv. Däremot var de ”stadiga fötterna” praktiska om inte någon vild person skakade loss för mycket.

En klar förbättring sedan tidigare upplagor var närkontakten med motståndarna i vissa zoner – där det inte längre gick att slappna av och ”stänga tiden”. För ofta satte vi igång äggklockan. Andra gånger gick vi till tio mål.

Visst kunde jag göra mål med alla fem utespelarna, men centern stod för minst 40 % av målen. Vänsteryttern var min sämsta målgörare. Det hände att målvakten gjorde något mål per säsong. Men betydligt vanligare med det gamla ”plåtspelet” där målburarna var större.

Så länge jag kunde beställa reservdelar på ”Lekcenter” hade jag alltid det till hands. Inte så kul om jag samlat ihop ett stort gäng och skulle ha en natt-turnering och en spelare tappade rörelseförmågan. 😉

Säkert har över hundra personer hållit i spakarna genom åren. Gammal som ung. Kvinnor som män. (Jag älskade när spelskickliga tjejer tvålade till ”tuffa” oslagbara killar) Tänk med turneringar som spelats. Ett tag var trettondagsaftonnatten en årlig tradition med bordshockey och andra spel/tävlingar som avslutades med gemensam frukost hos mig innan sömnen intogs på olika ställen i ”världen”. Andra tillfällen var det en start inför utekvällar.
Spelet har föjt med mig på många flyttar i Sverige.
De sista åren blev det en gren av många i ”Julspelen” inom familjen Lidén. Jag kunde inte låta bli att spara en gulblå och en rödblå spelare som minne. Däremot gick det inte att få loss en bit av isen. 😉 Formen hos spelarna på rinken blev sämre med åren. Flera hade inte normalt rörelseschema. Precis som människor fick de sina skavanker. Skakade och trilskades. Släppte iväg pucken i fel läge. Målburarna var lagade med ståltråd, men gav sig iväg mitt i spännande fighter. Allt har sin tid. Detta spel hade en lång tid. 😀

Fotnot: Jag önskar dig läsare en trevlig helg. Här blåser det rejält, men solen kom just på fint besök. På söndag ska jag lägga in en fin dikt från förr med en ljuvlig gammalsvenska som jag är svag för.

Ska jag? Ska jag inte?

Först trodde mina ögon att de fått fnatt. Som om det var första april och tidningen skojade till det. Sedan inser jag att Sveriges första, stora supersåpa är tillbaks ikväll. På riktigt. Tror jag.

Dallas lärde oss att inga oljepengar i världen kan köpa lycka. Nu är 80-talets succéserie här igen! Tjugo år senare har Bobbys och JR:s söner tagit över – och släktfejden får ny kraft.

Ska jag göra om gamla misstag? Jag minns att jag satt bänkad varje kväll ett avsnitt sändes de första säsongerna. Hela vår familj satt i soffan. Jag har glömt veckodagen men det krävdes något riktigt stort för att jag skulle missa veckans höjdpunkt. På den tiden hade vi ingen video och jag är inte helt säker på att avsnitten gick i repris. I alla fall inte i repris på repris.
Så arg jag var på JR. Vilken sk…stövel. Och det där hånleendet. Om det hade gått hade jag gärna hoppat in i dumburken och tvättat bort det. Först hade jag såklart knyckt hatten. Mitt framför ögonen på honom så han tappade drinkglaset. Deras hattar var fulsnygga. Blev aldrig riktigt klok på om jag tyckte det var det fulaste eller coolaste som fanns att ha på huvudet. Dessutom kom konstiga signaler från tidningar att Larry Hagman som spelade JR (skurken fanns tydligen inte på riktigt) är den populäraste och snällaste av alla skådespelarna. Läste att han var gift med en svenska. Själv ville jag inte förstöra mina vridna tankar om karaktären som var otrogen, lurades på alla fronter och hade alla de egenskaper man inte bör ha som en god medmänniska.

2 april 1978 gick första avsnittet i Sverige. 357 avsnitt under 14 säsonger. Serien sändes i över 90 länder. Avsnittet med namnet Vem sköt JR? sågs av 360 miljoner tittare.
Någonstans på vägen trillade jag av. Fick andra intressen. Vet inte hur många säsonger jag följde. En klok röst inom mig fick igenom sitt meddelande. Se inga fler såpor som aldrig har något slut. Inget lär du dig. Du blir dummare än vad du är.

Jag som älskar bra film är i grunden motståndare till den lättjefulla genren såpa sedan åtskilliga år. Vad är det som gör, eller vad fattas oss i livet, eftersom vi inte kan låta bli att titta? Miljoner tittare ser hur Bobby Ewing verkligen dör i en bilolycka i sista avsnittet. Kvinnor snyftar i sofforna. (Jag önskade att det varit hans storebror istället). Vem kliver sedan ut ur en duschkabin i ett långt senare avsnitt? Inte var det en Eva-klädd Pamela som var min hemliga favorit, utan en livs levande Bobby. Avsnitten mellan krocken och duschen var bara en lång dröm när Pam vaknade i sin säng. Vilket snickeri. Kan bara hända i en klassisk såpa.

Nu ska det handla om miljö- och energifrågor. 81-årige skådisen Larry Hagman lever på grund av att han fått ny lever efter stora alkoholproblem. JR ska vara med liksom Patrick Duffy som Bobby och Linda Gray som Sue Ellen. Sedan är det nya stjärnor som ska hålla igång glöden i intrigerna.

Om jag bänkar mig. Jag skrev ordet OM – då finns det bara en orsak. Måste se om Jock kommer ut från ångbastun och ger Miss Ellie en kindpuss. Inget är omöjligt. Tv-världen tar ingen hänsyn till att patriarken Jim Davis blev svårt sjuk under fjärde säsongens inspelningar och avled. Det är bara på det igen. 🙂

Här kommer avslutningsvis en bekännelse. (Inte om Dallas). Det är ett lämpligt tillfälle att krypa till korset och berätta. Vet inte om det är en bragd eller om ni läsare skrattar åt mig framför denna text.  Håll i Er. Jag såg ALLA avsnitt av svenska såpan Tre Kronor. Var nu schyst och berätta om vilken såpa Ni inte kunde vara utan. Så jag inte känner mig ensam i töntsoffan. PLEASE! 😀