Nästan som ny


Ögonblicksbild; sexton
Jag gillar att fånga ögonblicket som inte händer så ofta. Som här när det inte finns plats för en ”redovisning” av sanningen. Att bilen faktiskt har gått 10 000 mil. Istället kan jag leka med att den är fabriksny. I alla fall tills jag startat motorn och rullat iväg en bit på vägen… 😉

Ögonblicksbild; sjutton
Här handlar det om en mer allvarlig variant av sanningen. Var det elfel? Kom någon person till skada?  Skulle branden dölja ett brott? Handlade det om att införskaffa sig försäkringspengar? Vad tror du? Mitt sjätte sinne berättar för mig att…  😉

Fotnot:
Hoppas du ska göra något trevligt i helgen och att du får vackert väder. Vi har för andra lördagen i rad åkt iväg med en fullastad bil till återvinningscentralen. Jag har fortsatt med att ”döstäda” under vardagarna och vi har gjort comeback på Tradera. Vi hann också med en mysig stund på Torget under förmiddagen. Först fika på Lurblåsaren. Sedan satt vi på en torgbänk och njöt av värmen en behaglig stund, innan vi gjorde ärenden runt om i butikerna. Efter lunch ska jag olja in balkonggolvet. Därefter fota och väga/mäta prylar som förhoppningsvis någon vill köpa på Tradera. solbo07 är vårt alias. Fast jag inte varit speciellt aktiv på bloggen under flera veckor har jag under dagarna tänkt och planerat mycket för min framtid som bloggare. Flera hemliga idéer har fötts. Jag vet vad som fungerar. Jag vet vad jag vill skriva/ta kort på. Att vara bloggare tar otroligt mycket tid. Just nu har jag inte det. Flera saker har jag/vi skjutit upp under dessa snart sju ”Ystadår”. Dessutom önskar jag få hjälp med tre viktiga saker under maj när det gäller min hälsa/kropp. Jag svarar eventuella kommentarer med en ”symbol”. Var rädd om dig. ❤

Annonser

Tjugo år sedan sist

Tio poäng. Vart är vi på väg? 🙂
Egentligen är det fantastiskt. Jag nollade trippmätaren i bilen och kunde ett par timmar senare säga följande till Solveig. ”Tänk att jag bara kört 3.9 km och vi är utomlands.”

Blogg ett

Förra gången var vi två stycken. Denna gången hade familjen Lidén växt till fyra personer.

Blogg två

Ganska likt Österlen och Gotland på många ställen. Tre pärlor.

Blogg tre

Inte varje dag man får ha en strand för sig själv.

Blogg fyra

Vi ville inte lämna bilen med all packning. Det var tid kvar till klockan tre när vi skulle få våra nycklar. Jag bestämde mig för att testa mitt lokalsinne. På första försöket hittade jag huset vi hyrde en vecka i Balka för tjugo år sedan. Den magiska sommaren då Sverige grävde guld i USA.

Blogg fem
Jag tror att Solveig blev impad av min förmåga, men hon visste inte att jag fuskat. När hon inte såg det köpte jag en t-shirt och sedan var det en baggis att hitta till Myrvägen, fast mycket nytt hade byggts runt Balka strand.

Blogg sex

Lene som jobbade i receptionen på Dueodde Badhotell var en pratglad och trevlig danska. Hon gav mig en kram och önskade mig välkommen. Jag gick alltså ensam in på receptionen. 😉 Jennifer och Lizette hann knappt installera sig förrän de tog sig ner till den underbara vita sanden på Dueodde strand.

Blogg sju

Vissa saker var sig lika som för tjugo år sedan, VM-fotboll t.ex. En stor skillnad var att Sverige inte var med i år. 😦 Jag nöjde mig med att se första matchen och sedan umgås med mina tre tjejer. Vissa kvällar var det heller inga matcher.

Blogg åtta

Jag tog nästan femhundra bilder, men det är först nu som jag har tid att umgås med dem en stund. Jag och Solveig har det rätt bra, men när vi sitter stilla framför datorn jobbar vi intensivt med vår kåseribok. Ändå hinner vi med många andra mysiga saker och utnyttjar det fina vädret vi bjuds på. Sådant hinner man om man stiger upp tidigt. Igår blev det en ny cykeltur. Denna gången nådde vi Beddingestrand. Man både ser och kommer till helt andra ställen än när man tar bilen. Där fanns många små vägar ner till havet. Vi valde inte Manetvägen eller Vårtbitarevägen. De lockade inte. 🙂 Istället tog vi ett tredje alternativ och hade stranden helt för oss själva en bra stund.

Idag vädrade vi våra jojo sommarkort igen. Lokföraren beklagade sig för att det var spårproblem en sträcka. Det gjorde inte jag. Istället kändes det som förr när jag åkte tåg. På tavlan noterade jag att vi ”bara” körde i 65 km istället för det dubbla. Plötsligt såg jag nya saker och framför allt hann jag se gamla saker ordentligt. Jag mår bra av att inte stressa genom livet. Jag har inte bråttom någonstans, fast jag ska med tåget. 😉