Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del fem

 

Idag för exakt ett år sedan var det Påskdagen. Det var den stora dagen då omslaget mot alla odds kunde produceras.

Jag var så trött på den skånska vintern 2013 som inte ville släppa sitt grepp och hade inga som helst förhoppningar med tanke på all snö som fanns kvar. Ändå lastade jag in Solveig, Jennifer, systemkamera, handduk, en termos med varm dryck, varma sockor o.s.v. i bilen och åkte iväg mot Österlen i det soliga och vackra vintervädret. Vi började med att försöka ta oss ner på slingrande vägar i Hagestad naturreservat. Det var stora snödrivor, fullt av bilar och inga parkeringsplatser. Jag satt dystert kvar i bilen som gick på tomgång, medan Solveig och Jennifer försvann ner till stranden.
Onödigt att ens titta efter. Jag ville att framsidan skulle ha en bild där betraktaren skulle associera till september, inte sjutton en vinterbild, tänkte jag mörkt. Då kommer min fru tillbaka och vinkar ett okejtecken. Nere vid strandkanten fanns en smal remsa med sand där massor av soltörstande påskfirare flanerade och njöt.
Det rörde sig om en ganska smal remsa. Bakom våra ryggar var det flera lager av is med snö på. Solveig provade att göra hjärtan med en pinne som havet snabbt slickade i sig. Jag hade lust att leka trafikpolis och förhindra att någon gick i dem. Jennifer klippte bilder för glatta livet.
Sedan var det dags för etapp två. Fotspår i hjärtat. Jennifer tyckte inte det var så kallt att gå barfota. Vi åkte till Löderups strandbad en stund senare, där vi fick klättra över stora stenhögar. För säkerhets skull garderade vi oss med Mossby strand nästa dag. Flera hundra bilder. Ändå hade vi redan bestämt oss unisont för vilken bild vi ville ha till huvudbild redan när vi kom hem på Påskdagen. En konstnärligt lagd kvinna med blick för spelet noterade att vi inte hade samma hjärta på baksidan av boken, som på framsidan. Spelade ingen roll för oss. Vi valde den som var finast och var så nöjda.

Om boken skulle getts ut på ett etablerat bokförlag och de skulle ha stått för illustratören, hade jag haft bestämda önskemål. Plats: Galgberget i Halmstad, nära det gamla utsiktstornet. Sebastian och Lena tätt intill varandra på en bänk. En gammal fin antik gatulampa som var tänd, där ljuskäglan lyste upp mot det förälskade paret. En tänd stad framför dem o.s.v.
Detta var inte genomförbart med systemkameran. Jag ville ha ut boken i slutet av maj. Scenen i boken är från september. Höstfärger.

I februari 2013 kom jag på hur jag ville ha det. Tanken slog mig när jag lyssnade på en grupp som hette Runrig och som en bloggvän lagt in (tack Pisan). En av bilderna i musikvideon visade ett hjärta i sanden vid strandkanten. Då föddes min idé om att visualisera min fina boktitel ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, som Lena Sanders nämner under Rundans gatuskylt efter en magisk kväll.
Fortfarande var det gott om tid. Minst sex veckor kvar. Jag tog för givet att det skulle vara vår senast till påsklovet så att vi kunde ta in på hotell några nätter i närheten av en strand i Halmstad. Jag hoppades på soligt väder någon av dagarna. Jag kunde ju inte veta att det var en vargavinter som inte ville ge med sig…

En viktig detalj. En viktig hake. Det fanns inget kapitel om något hjärta i sanden i manuset. Otroligt smidigt tillverkade jag snabbt ett kapitel 24 som smälte in i handlingen och som utspelade sig i natursköna Steninge norr om Halmstad. Det var nästan så jag fick lust att tillverka ännu fler kapitel lite överallt i boken. 😉 Jag tyckte det var underbart att få skriva igen, då kände jag mig trygg med att vistas på hemmaplan, ensam med mina tankar, långt från tekniska beslut.

Vi var glada att vi betalade extra för ett provtryck. Lova att ni alltid gör det. Vi var inte nöjda alls med den mörka och dystra bild som mötte oss när vi packade upp provtrycket. Med en annan teknik lovade tryckeriet i Danmark att lösa detta problem. Ändå var jag spänd när jag tog emot alla dessa stora kartonger, öppnade en … och andades ut när jag hade första boken i handen.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen.
Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken.
Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

 

Väntans tider

Lite fortsättning på inlägget igår som jag la in på Lite galet och därefter mer allvar i texten som hamnar i kategorin Diabetes.

Visst. Solveig hade rätt. ”Dina bokstäver” gälldes inte på lotten. Strunt samma. Jag är så förtjust i att höra någon från Gotland prata så det gjorde inget alls. Kvinnan förklarade för mig i telefonen så gulligt att jag knappt lyssnade utan mest satt och smälte. Därför frågade jag ett par extra gånger. Tre…eller fyra om sanningen ska fram på bordet. Ska erkännas att hennes röst inte var riktigt lika len och tilldragande sista gången. Hon fick också hemskt bråttom av någon orsak. Nästa gång får det bli en Trisslott. 🙂

Igår höll regnandet på igen. Det blir så mörkt på nedre botten. Därför klev jag upp en våning för att likt Jack Nicholson se ”Livet från den ljusa sidan”. Orsaken var även att fixa till en lunch. Eftersom jag var ensam tog jag med något att läsa. Denna gång Diabetes, en tidskrift som jag själv gästspelade i några år som kolumnist en gång i tiden. Vad glad jag blev av rubriken ”Hopp om en framtid utan diabetes”. Vet inte om jag var så upprymd när jag kommit en bit in i texten. Det regnade ute men blev även rätt mörkt inne i den kropp jag bor i. ”Skillnaden mellan typ 1 och typ 2 i världen är att hälften av alla med typ 2 inte är diagnostiserade. Alla med typ 1 är diagnostiserade – eller döda. Sju personer i sekunden dör i världen av diabetes och förra året kunde 4.8 miljoner dödsfall knytas till sjukdomen.”
Jag följde sekundvisaren på köksväggen och kände ingen större livsglädje trots att jag insåg att jag tillhörde överlevarna. Just nu. I denna sekunden. För att inte missa något i livet unnade jag mig en god efterrätt. 😉
Jag bläddrade vidare och läste om sju myter om fetma. Fördomar sprids som sanningar. ”Du har säkert läst att långsam viktnedgång är bättre än snabb, att amning förebygger övervikt i framtiden, att jojo-bantning är farligt och att det bästa är att ha låga realistiska mål för din viktnedgång.”
”Fel, fel, fel”, säger nu danska och även amerikanska forskare och avslöjar ett antal myter och fördomar kring övervikt och fetma. Myter som utan vetenskapligt stöd sprids som sanningar.

Möss och råttor har fått konkurrens i forskningsrummen av en fisk. Ett alternativ som prövas på KI, Karolinska Institutet, i Solna är zebrafisk. Fisken har tre stora fördelar jämfört med möss och råttor. En av dem är att den är genomskinlig och lämpar sig väl för analys med mikroskop. Mycket intressant tycker jag som följer med i all forskning jag kommer över. Tänker tillbaks på när jag kom hem från sjukhuset med diagnosen typ ett diabetes och mamma ringde till mig och var jätteglad. Hon hade läst på en trottoarpratare från bussen att de kunde bota diabetes. Matt tog jag ut cykeln och tog mig till närmsta kiosk. Köpte tidningen och lärde mig bryskt en lärdom som sitter i fortfarande. Lita ALDRIG på en fet stor tidningsrubrik.

Jag måste erkänna att jag igår tittade in väldigt många gånger i mejlboxen på Solbo07. Igår var det arbetsdag nio på tryckeriet, som ska trycka upp x antal ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Informationen 8-10 arbetsdagar och 1-3 leveransdagar har jag lärt mig utantill. Hellre en dags extra väntan än att fel bok dyker upp. Jag är lättlurad även om jag själv står för trösten. 🙂

Idag har jag beställt sol. 😀 Vad beställde du för väder?