Jag sa inte nej

Jag fick ett SMS från min fru som funderade på att ta ut några timmar komp och undrade om vi skulle träffas. Sådant flott erbjudande säger jag aldrig nej tack till.

Första stopp blev ”Dagens rätt” på Surbrunnsparken. Det är pampigt att köra igenom porten till det anrika gamla nöjespalatset. Bäst dock att köra en bil i taget.

 

 

 

 


Jag fastnar lätt i detaljer och glömmer bort ändamålet – mat.

Smart sätt att visa upp ”Dagens rätt”. Undra om det är tradition att krögarens hund får äta det kallskuret efter stängningsdags.  🙂

Vi hade tur och fick sista lediga fönsterbordet. Vilken lång kö det var en stund senare. Populärt ställe. Har många stamkunder.

Här står två av stamgästerna.

 

”Den lilla blå” skulle behöva tvättas. Hoppas den inte börjar bråka med de två röda.

Ska det bli dansbandskväll på teatern? Vilket gäng. Jag fastnade i google och läste på om bandet som bildades 1960. Första stora låten var ”Lillla Ann” 1966. Själv minns jag när de låg på Tio i topp med ”Happy birthday sweet sixteen”.

Efter allt ätande och tvättande var det skönt med en vårpromenad i vår lilla kuststad.

 

 

 

 

 

Blommor behöver inte mycket utrymme för att glädja sina betraktare.

Fyllda med positiv energi lättade vi ankar och rullade hemåt. Ovetande om vad som precis hade hänt på en annan plats i vårt fina land. Vilka skiftningar livet kan ta. På alla plan. ❤

Nu ska jag hänga ut tvätt. Det är viktigt att ha både rent samvete och rena kläder. För mig är det även viktigt att tvätta ord. Därför ska jag ägna de närmaste timmarna åt den trevliga sysslan. Blir svårt för mig eftersom jag även ska hålla tummarna för en annan viktig sak. En tenta i norr.
Jag önskar dig läsare en fin start på påskveckan. Var rädd om dig. ❤

Ps. Det strular med att lägga in två bilder efter varandra. Ser normalt ut i redigerandet. Där finns det inga vita tomrum. Jag har ingen tid att börja om på noll. 😦

Även trevliga stunder tar slut

DSC_29180001

För inte alltför länge sedan var det populärt i vår familj att åka till den härliga hembygdsparken i Ängelholm och titta på alla nyfödda små ”djurbarn” i burarna och hagarna. Både våra tjejer och vi vuxna uppskattade utflykterna till den välskötta parken. Barnen lekte på den stora lekplatsen. Vi hade med picknickkorg eller åt på restaurangen. Tjejerna sprang Kalvinloppet flera gånger. Några gånger var vi på konsert där. När Mora Träsk uppträdde var det inte mycket utrymme kvar framför utomhusscenen.
Geten som står längre upp på bilden skulle säkert ha tvillingar.
I onsdags var jag och Solveig ensamma i parken. Vi frös under aprils första dag, men våra minnen var varma.  ❤

DSC_29190002

Solveig var lite dumt vuxen och tyckte inte vi skulle ta med oss min nya kompis trots att jag påtalade att vi hade plats i baksätet. 🙂

Ethel

Huvudmålet för västkustresan var att jag skulle träffa min favoritosteopat som jag haft blogginlägg om för två år sedan.
https://bosseliden.wordpress.com/2013/01/30/ethels-magiska-hander/ i Halmstad.

Denna gång höll Ethel till nära Nissan och Slottet. Som vanligt lämnade jag kvar en trött och sliten Bosse Lidén på britsen och en yngre variant av Bosse Lidén klev vigt i kläderna igen efter behandlingen. Ryggen hade skrikit i flera veckor.
”Ta mig till Ethel! Annars ska jag se till att du inte får sova en blund på nätterna!”

Varje gång förundras jag av att effekten kommer så snabbt. Det gjorde kallduschen av ord också. Denna duktiga och härliga kvinna påstod att hon fyllt 65 år och skulle sluta jobba till midsommar. Berättade att hon varvat ner och bara jobbade två dagar i veckan. Eftersom jag själv är tjugosex plus tänkte jag att vi var ungefär jämngamla. Kan man bara göra så? Lämna mig i sticket. Aha! Det var första april. Ett aprilskämt såklart. :)Såväl var det inte. Jag kastade ut egoistiska Bosse Lidén genom fönstret, som sedan kvickt flöt med strömmen ut i Kattegatt (obs inte fönstret). Istället tackade jag för alla tillfällen som hon gjort min vardag ljusare och önskade henne ett trevligt sommarlovsliv. Lite i smyg hoppas jag hon har vägarna förbi Ystad tre gånger om året de närmaste tjugo åren. 😉
Tusen tack Ethel för allt du gjort för mig och för alla trevliga pratstunder. ❤

Vi hade köpt en bukett tulpaner som jag tänkte överraska en bloggvän med på hemvägen. I min ficka hade jag med en personligt skriven och ritad lapp som skulle föra oss till hennes dörr. Jag hade tagit hjälp av Eniro. Vem ska jag skylla på? Knappast Hitta.se. 🙂 Vi lyckades köra vilse och fick till slut ge upp eftersom vi hade en tid att passa på hemmaplan som vanligt. Det blev inga tulpaner eller en bloggkram denna gång. Namnet är givetvis hemligt. 😉

DSC_29740057

Det blev trevligt ändå när vi kom hem. Tänk att flugsvampen växt upp igen trots hagelskuren – eller var det tack vare den? Är det första april så är det. 😉
På tal om rubriken på detta inlägg. Varför tar påsklov slut så fort? Solveig berättade alldeles nyss, att hon skulle skämma bort mig med tio goda middagar och hon var så glad för sitt lov och skulle hålla hårt i det. Det måste ha varit halt. Nu sitter jag här i min ensamhet och en Herr Findus ska gästspela som kock om några timmar. Han är … hoppas han inte är en bloggläsare … en rätt trist typ och saknar variation och fingertoppskänsla. 😦
Du får ha en fin efterpåskvecka. 🙂

 

 

En fru för mycket

Vi skulle bort i lördags. Träffa nya vänner. Vi tog därför vägen om en Blomsterhandel på förmiddagen. Jag skriver inget namn. Vill inte göra reklam för något. Skriver bara att den är stor och välsorterad. Okej! Den ligger i Ystad. Mer skriver jag inte. 🙂
Jag hade duschat och tvättat håret på morgonen. Hann inte raka mig. Synd på ett vis. Bestämde mig innan vi åkte för att skjuta upp det till senare.

Vi passade på att leta efter Gerbia som vi såg förra gången. Fanns inte längre på samma ställe. Solveig gick in i kylrummet för att hämta en ny bukett tulpaner som vi skämmer bort oss med vid denna tid på året. Jag avstod från att gå in eftersom jag och vissa starka blomdofter inte trivs ihop. Jag gick istället iväg mellan raderna och forskade på egen hand. Det finns så mycket fint att titta på. Jag noterade att Solveig ställt sig i kön vid disken. Det stod ett yngre par framför henne som fick betjäning. Jag fortsatte att studera lockande växter. Planera våren och sommaren. Då och då såg jag att inget hänt vid disken. Varför stod hon där förresten? Vi betalar ju alltid i den andra delen av affären. Minst femtio meter bort. Jag tråcklade mig in bland krukor och presentartiklar. Killen framför Solveig stod med ryggen mot disken och tittade på mig istället för framåt eller mot sitt damsällskap. Nu började jag bli varm i min vinterjacka och ville vidare. Inte lätt i den trånga passagen. Jag slöt upp tätt intill min fru. Kröp in i hennes revir som man har rätt att göra när man är en lyckligt gift man.
”Varför står du här för? Hittar vi säkert ikväll? Vet du var de bor?”
Jag hade ställt frågorna samtidigt som jag störde mig på den långa killen. Hade han inget hyfs alls. Glo så på mig. Det retade mig så jag hade inte riktigt hört vad Solveig sa för svar. Bara något mumlande. Därför ställde jag om samma fråga och vände mig om mot henne. Då kom det en hel mening, som jag fortfarande inte kan komma ihåg ett enda ord från. Dumt tittade jag på hennes kind. Fick lust att pussa på den.
”Va sa du?”
Min blick var högst en decimeter från kinden. Samtidigt såg jag Solveig komma från ett annat håll och ställa sig bakom sig själv. Det ska tilläggas att jag hade glasögon på mig. Som jag inte ser bra med på nära håll. Min hjärna var så dum att den inte var helt övertygad om att det var fel trots att beviset var väldigt nära. Det började dock krypa dumt på min rygg. Jag tog några steg ut från reviret. Vände tillbaks. La en hand på en främmande kvinnoaxel och kläckte ur mig.
”Sorry! Jag trodde du var min fru.”
Snabbt gick jag iväg med ett stelt orakat och neutralt ansiktsuttryck mot några intressanta slingrande växter. Inombords var det mer storm. Höga vågor av bubbelskratt som ville ut. Efter att Solveig nummer två fått hjälp vid betjäningen försvann vi till andra kassan. Vi sa inget om det där, förrän vi kom till bilen. Då pratade jag inte först. Istället dunkade jag min hönshjärna i ratten och skrattade samtidigt som jag hörde fraser jag hört förr.
”Du får stanna i bilen i nästa gång. Man kan inte ha dig med.”
”Såg du inte? Hon såg ut som du. Nästan mer lik dig än du själv.”
”Nu får du ge dig. Hon hade en svart jacka.”
”Har inte du det?”
”Nä. Dessutom var hon minst tio år äldre än jag. Svarthårig.”
”Vad bra. Det var därför hon inte skrek på hjälp. Hon tyckte inte att jag var en äcklig gammal snuskgubbe. Hon tyckte säkert att jag var ett perfekt lördagskap. Synd att jag inte hade rakat mig. Då skulle hon säkert bjudit hem mig. Varför tänkte jag inte på sådant här förr?”
”Hur många Bosse Lidénare har du gjort egentligen? Kör hem så jag får vila upp mig innan vi ska bort. En sak är säker. Det blir aldrig enformigt. Du är en mästare på att variera dina tokigheter. Nästa gång åker jag själv.”
”Så långt kan inte jag räkna. Vilket klipp jag gjorde. Fick en tio år yngre fru på en nanosekund. Hoppas att hon inte känner igen mig nästa gång vi träffas. Tror du jag passar som rödhårig?”

Om annat: Tänk att det hjälper att nämna att jag tycker om ballonger… med tanke på att en Ullis fick det. 😉   http://bortamedvinden.wordpress.com/