I tisdags skulle Texas fyllt år – precis som Uffe Lundell


Var är ögonen? Fanns inte de med för tiotusen kronor?

Till sommaren var det skönt med en valpklippning. Både för Texas, matte och husse.

Texas älskade att duscha när han var liten och jag pysslade om honom efteråt.

 

Här i gamla trakter. Hovs Hallar med lillmattarna. 😀

Villa i frid älskade hund. ❤

Ps. Jag svarar ev. kommentarer med symbol i detta blogginlägg.

Sex mil hemifrån; etapp elva

Underbart att komma iväg tidigt på morgonen. Ovanligt att det var så vindstilla i Baskemölla.
En fantastiskt fin liten backig ort på Österlen. Första gången som vi promenerade bland villorna. Synd det inte är okej att lägga in trettio bilder på varje stopp. 😉

Andra bilstopp blev i fiskebyn Vitemölla. Vi parkerade utanför tenoren Jussi Björlings favorithotell. Vi har många gånger sagt att vi någon gång ska ta in här en natt. Jag tror den planen kommer att gå i uppfyllelse. Egentligen fick vi lust att vandra vidare in till Kivik men det fanns inte tid för detta. Istället var jag i behov av ett maffigt Wienerbröd inför de kommande tre krävande vandringarna. 

Vår bil kände sig ensam på parkeringen. Inte en människa mötte vi på promenaden bland de tre tusen planterade träden.

 Fötterna sökte sig till historiens rötter.

Otroligt vad eken har varit med om mycket. Mina förfäder har kanske också beskådat trädet.
 Egentligen skulle bli besökt en engelsk trädgård, men vi noterade att de hade stängt på måndagar. Typiskt att det var just en måndag. Här noterade vi att vi var i fel månad. Som det kan bli. Juni Magnolia stod det på skylten. Undra om vi prickade in rätt år? 😉
Tur de hade ordnat en lekpark för mindre vuxna män. 🙂
Solveig ville gärna göra ett besök på denna Outlet, där hon fyndade lite av varje. Själv slog jag mig i slang med …
… eller det var mest fågeln som tjatade på om att jag skulle släppa ut den.

Nu var vi redo för nästa bestigning på en mycket omtalad mark. Det har varit många turer runt dessa konstverk. Eller om det är konstiga verk? Smaken är delad. Själv gillar jag bäst den naturliga Österlensutsikten som jag njöt till fullo av.
Den här tyckte jag var tuff och blev min favorit. Vid nästa verk hajade jag till när jag läste att det var Kim Hedås som låg bakom ”ljudet”. Mina tankar gick till en suverän konsert i Umeå som hon hade ihop med Jonas Gardell 1999. Jag spådde att hon skulle bli en stor svensk artist i framtiden. Antagligen tog annan konst över. Synd tycker jag som hade sett fram emot många album och framträdande med henne där hon fick ta mer plats. Jonas var också suverän. Men jag satt som på nålar och var rädd att han skulle dra in mig i något i sina monologer. För det var en liten lokal och jag satt ”dumt” till. 🙂

Till slut nådde vi till Himmelstrappan och min fantasi gick igång. Jag både hörde och såg hur Jack, Linnéa, Bart, Jonny och Harald satt längst upp och dinglade med benen. Samtidigt som kvintetten njöt av varandra och av utsikten drack de mellanöl och la upp planer för sommaren. En och annan butelj singlade ner som ett sommarregn mot marken. Plötsligt började Jack att sjunga om sextiosju och jag hängde på.
”Vad står du där och sjunger för? Tur vi är ensamma som vanligt. Kom så tar vi oss vidare till Brösarps Backar.”
”Vi är inte ensamma här. På trappan sitter…”
Vi avslutade med medhavd lunch innan benen fick övertalas till nästa bergsbestigning. Jag är mycket förtjust i Brösarps Backar. Men vi skulle varit här i maj som vi brukar vara. När backsipporna blommar. ❤

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Vem är min största tvillingsjäl på Blogglandia?

”Det måste blivit fel?”
”Vad då”, frågade jag Solveig.
”Du borde varit son till min mamma.”

Vilken ekorre jag är. Ändå har jag minskat på både det ena och det andra under de senaste åren. Slängt VHS band, hundratals kassetter och gamla minneskläder. För att inte tala om stora pjäser. Den processen började redan när vi packade ihop Lidéns Samlingsmuseum. Det gjorde ont i själen. Sved till. Metoden att tänka på annat kunde funka. Vi sålde, skänkte, slängde och sparade favoriterna. Undra hur många hundratals kända och okända personer som frågat oss den utslitna frasen genom åren:
Vad har ni gjort med alla kopparna?
Men det är inte samma sak med personliga saker. De som jag tagit med mig in i äktenskapet. Mina hemligheter. Livets skatter och minnen. Har jag mage att slänga ett endaste brev? Kommer jag att läsa om dem? Kommer mina döttrar att sluka dessa privata ord i framtiden? Knappast!
Att brevskörden inte ökar är given. Jag lever ett annat liv idag. Förr skulle jag aldrig trott att även vykorten skulle minska så drastiskt. Skälet vet vi, både du och jag.

Ryktet finns kvar där. Ibland känns det som om jag måste leva upp till mitt gamla smeknamn, Bosse Ekorre.
Den här bloggen är min. Men om du är en medekorre till mig har du en stor fördel i denna sista lek som snart startar. Du som inte är en ekorre ska sluta läsa efter det att jag berättat om reglerna och istället satsa på de stora bonuspoängen. Reservutgången för dem som är motsatsen till ekorrar. Några genvägar är inte populära hos domaren. Inga ärenden till antikvariat eller inomhusloppisar m.m. De poängen kan knappast kännas behagliga för samvetet.
Tyvärr finns det inte utrymme för mig att bjuda på textminnen till mina bilder. Synd tycker jag som drar mig till minnes både det ena och det andra. Vem vet. Jag kanske börjar med en ny bloggkategori. NOSTALGI.

VÄLKOMMEN TILL FINAL! – trettionde lekuppgiften.
(Sista inlämningstid är måndagen den 31 oktober kl. 20.00)

Jag kommer kontinuerligt att ändra i tabellen, om jag är tillgänglig, så att spänningen går att följa för alla intresserade. Alla som får färg på sitt namn har lämnat in uppgiften och nått sin slutpoäng.

Checklista/poäng:
OBS! Titta på mina foton med bokstäver som motsvarar checklistan. Då vet du vad jag är ute efter. (Allt ska vara sådant som är DITT och som DU sparat.)
Jag vill inte ha för mycket efterarbete därför saknas bild på S hos mig. De finns rullade med annat och har mycket bubbelplast omkring sig. T äger jag ingen. Kan bli aktuellt inför 2018. Q. Dessa böcker är inte mina utan Solveigs och skulle inte ge mig några poäng. V. Glömde ta kort på vanliga ettårsdagböcker. Y skulle inte gällas för den ingick i en bloggtävling för två år sedan. Men jag ville visa att jag fortfarande vågar bjuda på en selfie. 🙂

Givetvis får du 4 poäng om du har fyra rullband, 3 poäng om du bara hittar 3 st singlar, 1 poäng om du bara har ett vanligt fotoalbum kvar osv. Siffran efter texten är maxpoäng för varje bokstav. Själv hade jag fått 105 poäng vid en sammanräkning.

A. Fem vanliga fotoalbum. 5 p.
B. Fem boxar med diabilder. 5 p.
C. Fem rullband. 5 p.
D. Fem kassettband med EGEN inspelad musik. 5 p.
E. Fem köpekassettband med olika grupper/artister. 5 p.
F. Fem VHS-band där du spelat in filmer/serier själv. 5 p.
G. Fem VHS-band med köpta filmer. 5 p.
H. Fem julkort. 5 p.
I. Fem vanliga vykort. 5 p.
J. Fem privata brev med stämplade frimärken, som är adresserade till just dig. 10 p. (Ni som har ett alias får skyla era namn).
K. Fem LP-skivor. 5 p.
L. Fem singlar. 5 p.
M. Fem filmstjärnor, män. 5 p.
N. Fem filmstjärnor, kvinnor. 5 p.
O. Fem filmstjärnebilder med musikgrupper/artister. 5 p.
P. Fem stycken Femböcker av Enid Blyton. 5 p.
Q. Fem stycken Kittyböcker av Carolyn Keene. 5 p.
R. Fem konsertbiljetter som du sparat. Gamla eller nya från i år. 5 p.
S. Fem posters från din ungdom som du hade på ditt flickrum. 5p.
T. Tioårsdagbok. Får vara ny. Bevis på att du skriver fortfarande. 10 p.
U. Femårsdagbok. Får också vara ny. 5 p.(Behövs bara en bok)
V. Fem stycken dagböcker som du skrivit i under åren. 5 p.
X. Fem adressböcker som du sparat trots att det är många överstrukna adresser/telefonnummer. 5 p.
Y. Tre stycken klädesplagg som du sparat från din ungdomstid. Du ska ta på dig plaggen och bjuda på färska selfies för att få full poäng. 30 p. (3×10 poäng) Väljer du att bara ta kort på tre plagg får du 3 x 5 poäng.

Extra: Ta gärna en extrabild på T, U, V och X med lite text så domaren ser att boken är använd.

Teoretisk maxpoäng:
155 poäng + 15 bonuspoäng = 170 poäng.

Tjat!
För allas trevnad. Jag förutsätter att nostalgin är dina egna saker. Inga nätbilder, inga gamla bilder, inga lånade saker/bilder från vänner och släktingar. Inga nyinköp inför denna lek. Jag är bara intresserad av vad DU som deltar har SPARAT som minne från en tid som varit. Jag ser gärna att du har samma bakgrund/duk till bilderna där det är möjligt. Detta är en ”hemma hos dig” lek.  🙂

Bonuspoäng för inlämning:
15-12-10-76-54-3-21. Poängskörden till de tio snabbaste.

Du måste ha lämnat in minst en poänggivande bild på din blogg för att få tillgång till några bonuspoäng.

Bosse Ekorre önskar lycka till med ”grävandet”.  😀

Här kommer foton A-Y som följer checklistan. Därefter tabell och länkar när någon redovisat på sin egen blogg och berättat det i en kommentar i DETTA INLÄGG. Precis som vanligt. 🙂

A:
a
B:
b
C:
c
D:
d
E:
e
F:
f
G:
ga
H:
h
I:
i
J:
j
K:
k
L:
l
M:
m
N:
n
O:
o
P:
p
Q:
q
R:
r
R:
ra
R:
rb
R:
rc
R:
rd
U:
u
X:

x

Y:
y

Slutabell: (Färgknappen borttrollad)
1. Wiolettan, 491 p.
2. Ditte Akker, 487 p. ❤
3. Eva Rohlén, 482 p. ❤
4. Znogge, 475 p. ❤
5. Gunilla Wahlberg, 429 p. ❤
6. Primrose, 416 p. ❤
7. Villa Herberts/Lena, 369 p. ❤
8. Anki Arvidson, 359 p. ❤
9. Ethel Hedström, 331 p. ❤
10. Comsi Comsa, 297 p.

11. Lma/Lisbeth, 286 p ❤
12. Kicki Olsson, 284 p. ❤
13. Maria Bromander, 278 p. ❤
14. Mia J, 254 p. ❤
15. Gun Britt Söderström, 210 p. ❤
16. Gunnel Moberg, 137 p <3.
17. Sanna, 82 p.
18. Kersti, 77 p.
19.Tant Glad, 74 p.
20. Anne, 61 p.

21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Annika Sohlin, 24 p.
25. Susjos 20 p.
26. Ninni, 19 p.
27. Ezter 17 p.
28. Susan Johansson, 11 p.
29. Mickan, 10 p.
30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
40. Pia Boman, 3 p. 41. Övriga 0 poäng.

Passa på att för sista gången njuta av dina lekkamraters inlägg. : ❤
https://egopyret.blogspot.se/2016/10/bosses-30e-uppdrag.html?showComment=1476467067496#c3220343713484803707
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/10/15/11375327-nostalgitripp/
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling-slutspurten.html?showComment=1476555069734#c460021175906022763
https://ankistankar.blogspot.se/2016/10/sista-uppdraget.html
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-uppgift-nr30/
http://minsoltrappa.se/2016/10/16/lange-sen/#comment-431
https://tittelina.blogspot.se/2016/10/bosses-sista-deltavling.html?showComment=1476696396333#c3034196178570677077
http://akker.blogg.se/2016/october/oj-sa-mycket-det-finns.html#comment
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/10/bosses-final-uppgift-nummer-30.html#comment-form
https://lma7.wordpress.com/2016/10/19/finalen-i-bosse-uppgifter/comment-page-1/#comment-13345
http://dammsamlare.blogg.se/2016/october/slutspurten-for-bosses-tavling.html
https://znogge.wordpress.com/2016/10/27/le-grand-finale/#comment-203396
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/10/samlarmani.html?showComment=1477646389107#c6497893752410285909
https://villaherbert.wordpress.com/2016/10/30/bosselek-nr-30-sista-for-denna-gang/comment-page-1/#comment-1126
http://eva49.bloggo.nu/Minnesbilder/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Pa-minnets-stigar/#comments

Österlen har öppnat porten till säsongens smörgåsbord

Det blev två turer till Österlen i påsk. ❤
På Långfredagen var det extra trevligt när båda döttrarna var lediga och följde med. Först var jag lite missnöjd med att det inte var tillräckligt stark dimma när jag skulle ta foto till min Wallanderhyllning. Nu när det ändå var uselt utflyktsväder. 😉

Ale Stenar lockade inte i duggregnet och vinden var inte att leka med.
Ett

Med bilar och människor vi mötte. Det var som om det var mitt i sommaren. Bara det kyliga vädret skvallrade om motsatsen.
Orsaken till trängseln var konstrundan som anordnades för 49:e gången. Nästa år kommer det att firas rejält. Ulf Lundell i Simrishamn och Gynning på Saltan är också i år de stora dragplåstren. Carolina överraskade med svartvita alster bland sina färgstarka andra motiv. Nytt för i år var att de hade en vakt som höll reda på trycket.

Mina tre damer försvann frusna iväg och lämnade mig kvar hos en ny kompis. Två

Vi hade sett fram emot att Kåsessons café och lanthandel i Kåseberga skulle öppna för säsongen. Jag hade upptäckt deras hemsida och vi har gått förbi huset i höstas & vintras några gånger.

Tre
Jag gillar dessa burkar från HAUBT LAKRITS. Däremot tyckte vi sötsakerna smakade gammalt. På hemmaplan såg jag att det stod bäst före 5 april 2016. Nästa gång jag köper dyra godsaker kommer jag att läsa på extra när det gäller detaljerna. 🙂

Fyra

Alla fyra valde samma lunch. Medan jag tittade på tavlor både här och där betalade Solveig det inköpta.

Fem

Eftersom det också är en lanthandel fanns där flera spännande saker i utbudet.
Sex
Det är tur att det oftast inte är tillåtet att fotografera bland konstnärernas alster. För detta blev den sista bilden med systemkameran.
Jag hade glömt ladda batteriet.  😦
Dessutom upptäckte jag att någon varit och provsmakat på min goda lasagne.

Sju

Jag satt vid fönstret och det var inte svårt att räkna ut hur det gått till. Frågan var bara vem av de söta som var mest skyldig. Jag letade upp mobilen och tog ett kort som bevis inför Påskpolisen. Vem tycker du har ost eller köttfärs runt näbben?

Åtta

På Påskdagen (idag) var bara jag och min gamla klasskamrat Solveig med på utflykten. Vi fick sol, men vindarna var inte att leka med. Jag föredrar när det är påsk i mitten av april.
Hagestad naturreservat har en speciell plats i mitt hjärta. Helst havsremsan med tanke på framsidan på min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. ❤ ❤ ❤

blogg

Bloggett
Det var för kallt och vi hade för lite kläder med oss för en promenad längs vattnet. Därför sökte vi skydd bland tallarna. När vi gått ett tag nådde vi Löderups camping.
Jag vet inte vad jag tycker om den nya trenden. Att de bygger uppåt för att få plats med alla husvagnar. Tänk om någon har en udda natthobby och går i sömnen. Vad händer då? Ja, ja. Jag vet att man kan låsa från insidan, stoppa nyckeln under tungan eller kudden och att det teoretiskt är möjligt att ha hjälm på huvudet. 😉

Blogg två

Inte ens mina badbyxor skulle vilja hänga och frysa med nyporna i tyget.

Blogg tre

Men om några veckor är allt möjligt. Vi skippade fika på favoritfiket. Där var knökat med bilar och de hade inga lediga trädgrensparkeringar så långt mitt fantasiöga kunde se. Det gick lika bra med Solveigs goda morotskaka till kaffet på hemmaplan. Det värmde gott med den svarta drycken i våra frusna kroppar. Snart ska jag se på Mästarnas Mästare. Hoppas du som tittat in här har haft en trevlig påsk. Välkommen tillbaka. 😀
Bossekram

 

Månadens tävling – Författare & Meningar

Den femte kvinnanDSC005220010
Para ihop de tolv svenska författarna med de tre första meningarna i en av deras böcker. Den som har flest rätt först vinner en skraplott. Vem ska bli årets sista Månadsmästare? Kommer trenden att hålla i sig även denna sista gång – med olika segrare varje månad? Skriv ex. A-5, B-3, C-12, D-7, E-11, L-1 osv.
Många har mycket att ”stöka med” och är därför inte inne så ofta på Blogglandia. Därför pågår tävlingen till klockan 22.00 den 21/12. Jag kommer att skriva hur många rätt varje deltagare har, men inte vilka svar som är de rätta. En chans var. Lycka till! 🙂

Sex kvinnor och sex män. Levande och döda författare. Blandat mellan deckare och skönlitteratur.
A. Annika Bengtsson
B. Karin Boye
C. Mari Jungstedt
D. Anna Jansson
E. Karin Brunk Holmqvist
F. Ulla Trenter
G. Ulf Lundell
H. Tomas Arvidsson
I. Henning Mankell
J. Bosse Lidén
K. Vilhelm Moberg
L. Håkan Nesser

  1. Tiden är en tjuv. Den stjäl våra liv. Äter våra dagar, kunde man påstå, och frossar på våra nätter.
  2. Dagen var nyårsafton. Tiden var sexton och fyrtiofem. Platsen var Kalmar.
  3. Jag sitter på dårhuset. Varken mer eller mindre. Det är resultatet av en lite väl spännande sommar.
  4. Det var en varm dag i maj och hon promenerade ensam genom Milanos gator. Efter en stund hamnade hon vid en vidsträckt, stenlagd piazza framför en kyrka. Torget var fullt av duvor.
  5. Tolv ljus. Fler blåstes aldrig ut. Endast ett fåtal dagar återstod.
  6. Än var det inte för sent. Hon kunde köpa en biljett och sätta sig på nästa tåg hem. Låta livet fortsätta som det var menat.
  7. Knarrandet från utdragssoffan i köket vittnade om att en ny dag hade börjat. Elida Svensson sköt in bädden exakt 07.10 så som varje morgon. Elida var äldst av de båda systrarna.
  8. Söndagen var något mer än halvliden, och nu frampå eftermiddagen var helgdagsron i gården fullständig. På förstubron låg huskatten ihoprullad och solade sin päls; hon låg där stilla som en död. I kållandet vid södra husgaveln hade hönsskocken grävt ner sig i balar; på denna förbjudna mark dåsade hönsen i behaglig ro, skrockade och viftande med vingarna, så att det fina stoftet stod som en rök kring dem.
  9. Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många – om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den – eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå – det är bara författaren till den här boken som tvingats gå motsatta vägen, ut i det ändamålslösa.
  10. Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge. Vassruggarnas vaksamma spröt fångade viskningar från havet och från strandängens vissnande gräs. De uråldriga stenarna i muren runt den lilla stenkyrkan mumlade lågmält, samtalade om tiden före människorna.
  11. Jag lät blicken stanna kvar vid de gåtfulla raderna i den uppallade tidningen medan jag serverade mig en andra kopp te. När jag bredde min andra smörgås, förirrade den sig ut genom det öppna fönstret där vinden som förde gardinerna i lustiga ojämna valsturer luktade vår. Det var den andra maj, snön hade motvilligt dragit sig undan från Södra bergen och solen sken så ihållande som om hon ville göra bot och bättring.
  12. Nånting har han glömt, det vet han med säkerhet när han vaknar. Nånting han har drömt under natten. Nånting han bör komma ihåg.

Sommarvärme i kylskåpet

Novemberdysterheten bodde inte i mitt kök i torsdags kväll. Det var min ”laga middag” kväll. Jag sjöng några Ulf Lundell strofer eftersom det var hans födelsedag. ”Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge han en hjälpande hand. Nån har glömt honom där, han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla´n vad du vill, men jag tror att den hunden heter Chans…”

Pastan var färdigkokt och avhälld. Kylskåpet var genomsökt i varje vrå i jakten på den gula plastflaskan med flytande margarin. Jag hade bestämt mig för att INTE ropa ner till Solveig i tvättstugan. En bra karl ska reda sig själv. Men samtidigt som jag slutade sjunga kändes det som om det började närma sig advent minst … 😦

”Solveig!!! Hör du mig? Jag har letat överallt men hittar inget flytande margarin. Köpte du inte det igår? Gillar svar mer än frågor på frågor. Vaddå sommarvärme i kylskåpet? Vad bra. Jag tror jag hoppar in en stund. Behöver komma ifrån novemberkylan.”

Hur kan kvinnor höra att ett kylskåp har öppnats för … ett tag sedan … när hon befann sig långt från händelsernas centrum. 😉
Med några ungdomliga trappkliv var hon i köket och lyfte direkt ut ett främmande föremål av plast. Det såg ut som pepparkaksdeg på omslaget.

DSC_26180104

”Det där är väl inte flytande margarin? Den trista flaskan har jag flyttat på hela tiden? Den SKA vara GUUUL!”

DSC_26160103

 

”Titta! Nu har spaghettin fått frost i skägget. Vad sa du? Värma upp den i kylskåpet?”

Sedan fick jag en kvällslektion inför frukosten. Precis som jag inte kan ”läsa” bilder. Jag har faktiskt lärt mig att russinpaket inte bara är röda som förr.

DSC_26120100

Imorgon ska jag gå och växla de här mynten innan de blir för gamla. Det tänker jag inte berätta för Solveig. Några hemligheter måste man få ha för sig själv. Hon skulle säkert bara säga att de inte går att växla in, tiden har gått, bla, bla, bla … Ska man inte bita i pengarna för att se om de är äkta? Om mynten smakar som choklad fattar vilken Hallänning som helst att det är äkta vara. 😉

DSC_26220105

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tolv

2013 svartvittDSC_14190003

Avslutningsord/Avslutningsroman. 😉

Skrivkramp i skrivprocessen?
Jag minns bara ett berg och det stavades SEX. Jag gillar en del av Nora Roberts psykologiskt uppbyggda spänningsböcker, men tröttnade tidigt på när hon körde fast i maratonsex där alla andra faror är bortsuddade under flera sidor. Samtidigt tror jag att jag skulle kunnat läsa bara dessa sidor i tio av hennes böcker och sedan kunnat skriva något liknande som en examensuppgift, kunde sett det som en lektion i att ”bräda Nora”. 🙂 Det kunde blivit riktigt erotiskt, men inget som jag stått för som författare. Sedan fanns flyktvägen att ta död på Lena Sanders i ett tidigt stadium och låta Sebastian Rosander flytta in på ett munkkloster. 😉 Den farligaste fallgropen hade varit att låta Bosse ”kåsören” Lidén få fritt spelrum. Jag funderade på dilemmat ett tag, sedan hände det som brukar hända mig. Oväntat kom lösningen till mig genom ett öppet fönster, till platsen där jag satt vid dammen och matade guldfiskarna. Lizette råkade i rummet innanför det öppna fönstret, nämna en svårstavad hundras. Detta satte igång en inre process som började länkas samman, som gjorde att jag illa kvickt under tiden som jag skattade högt för mig själv i trädgården, började skriva på min laptop i skuggan. Jag tog bara några korta pauser, då jag drack några klunkar på fläderbärsaften, som jag var extra förtjust i den sommaren. Berget var besegrat och jag nådde ett stadium där jag var nöjd med blandningen av erotik och humor. Något som jag stod för och som jag tyckte passade in i handlingen.

Ångrat?
Jag är inte mycket för att tokångra. Ibland står man inför vägval. Då kändes besluten rätt. I efterhand är det fullt möjligt att jag valt på ett annat sätt. Vi försökte ändra en sak. Debutantporträtt i Svensk bokhandels kataloger. Svaret vi fick var att jag inte ansågs vara en debutant efter fem månader. Det är till att mogna snabbt. 🙂
Boken kunde blivit dubbelt så tjock, vinklingen en annan. Stickspår som kunde handlat om mer bus, mer kärlek, mer mobbing, mer sjukdomsrelaterat. När jag väl börjat skriva går det undan. Samtidigt som jag skrev som mest intensivt kunde jag ta en paus och skratta till. Visste att Kerstin och Solveig unisont skulle säga: Nääää. Ibland fortsatte jag bara för att retas. Testa och se om de gjorde som jag trodde att de skulle göra. Jag är en riktig retsticka. Både när jag är frisk och när jag är sjuk.

Besvikelser?
Där är listan längre. Ni får ingen detaljerad lista. Den är av privat natur. Det gäller att lära sig av sina misstag för att kunna göra nya nästa gång. 😉
Ord som inte hållits. Där har vi ett väl utvecklat minne.
Gratisböcker som vi inte haft någon som helst nytta av att skicka iväg – är ändå bättre än gratisböcker som använts för att kasta vassa stenar med. Jag är svag för hästsvansar, skojar om dem ibland i romantiska kåserisvängar. Ändå skulle jag kunna sänka mig till att klippa av en om ägaren (manlig) legat på en strand och solbadat. Utan det minsta dåligt samvete. Tänk att på 180 sekunder kunna förstöra något som byggts upp under tusentals timmar genom att avslöja de tre viktigaste avslutande händelserna i romanen, något som Solveigs tvåor i skolan klarar av att undvika när de skriver sina bokrecensioner. Att smaken är olika är en annan historia. Handen på hjärtat. Hade det varit en fast anställd recensent, med sina rötter i staden, som gjort sitt jobb och tagit fram något bra från min bok om den reklam jag gör för min barndomsstad… skulle SolBo Förlag antagligen inte haft ett enda ex kvar av vårt hemliga antal tryckta romaner. Svårare behöver en analys inte vara. Samtidigt småler jag åt den kritik jag fick av min svensklärare på gymnasiet som ansåg att jag hade skrivtalang, om jag slutade skriva så långa Ulf Lundell-meningar. Den tekniken kan jag fortfarande, men läsovana läsare skulle tröttna fort på mina långa utläggningar.

Glad och tacksam för…
Jag är väldigt tacksam för alla snälla ord som jag fått till mig i olika sammanhang från läsare som uppriktigt verkar ha gillat att läsa ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Av olika anledningar ska erkännas att vissa rosor doftar mer än andra. Helst de från oväntade håll. Några exotiska har gjort mig riktigt rörd och stolt. De flesta av dem har kommit i örat eller på privata forum långt från ”Nätlandet”. Jag kommer att vårda och bevara dem som inre hemligheter. Smaken på innehåll är alltid olika. Något pris har jag aldrig fluktat efter. Asch! Det skulle vara det där, vad heter det? … Nobelpriset i Litteratur. Då skulle SolBo Förlag fått råd att trycka många nya titlar. För skriva en bok gör man väl på en kafferast? 😉
Det var en solig dag. Torsdagen den 30 maj 2013. Dagen då alla kartonger kom med en gul postbil. Jag upplever gärna detta fler gånger. Det gav mersmak. Samtidigt som det känns overkligt på ett annat vis. Beror på att jag sällan svävar fram på moln. Står stadigt kvar på marken. Osäkerheten att något skulle vara fel med leveransen ersattes av en inre tillfredställelse när jag trevande packade upp första lådan. En dröm var i hamn.

Flott erbjudande:
SolBo Förlag tänkte fira ettårsjubileumet med ett flott erbjudande. De som köper ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från bloggen får frakten gratis (45 kr). Givetvis signerar jag om ni vill. Därmed kostar ett ex. bara 150 kr under denna vecka. Tryck på Köp boken under min Gotlandsheader och läs vidare på instruktionerna. Erbjudande gäller fram till och med den 2 juni.

Avrundning. Är ni kvar?
Jag bugar och tackar för alla kommentarer som jag fått under dessa tolv måndagar (”Tankar bakom…”) som handlat om det jag bjudit på av privat natur. Risken fanns där, att det skulle upplevas som tjatigt av stressade bloggvandrare. Ni behövde inte läsa min blå text mer än en gång. 😉

SolBo Förlag tar sats för nya sommaräventyr och hoppas som de bokälskare vi är att det även innebär sköna lässtunder när regnet strilar ner från en grå himmel.
Denna vecka kommer att handla nästan enbart om ”Mina fotsteg i ditt hjärta” av naturliga ettårsskäl.
Filmtips tjugotvå kommer på torsdag och handlar om en stor polskkunnig elefant.
Tyvärr kom datorhaveriet och störde mig i lördags kväll och jag insåg hur sårbara vi är. Synd att vi inte hann betala in månadens räkningar, innan vi åkte iväg till Östergötland. Alla mina favoritsidor på nätet kommer att vara borta.
Vilken tur att jag aldrig förvarar något av värde på datorn. Visdom sedan förra kraschen.

 

En naken kvinna åt gången räcker

Det måste ha sett festligt ut. En stor grupp av människor av samma kön som satt, stod och halvlåg. Alla livligt viftande åt samma håll – mitt håll. Snett framför dem försökte min blodsockerfattiga hjärna komma i rätt balans. Jag läppjade på min Cola och försökte njuta av havsutsikten. Det glittrade i det somriga vattnet. Jag såg Danmarksfärjan närma sig hamnen. Sakta kände jag kolhydraterna återvända till min diabetikerkropp. Försynt vände jag mig om för att se vilken populär person som befann sig bakom mig. Var det Uffe Lundell som stannat kvar efter gårdagen spelning vid Varbergs fästning? Han skulle säkert kyssa havet en sista gång.

Jag hade varit i mysiga Träslövsläge och badat. Denna fiskehamn är en av mina många favoritplatser på västkusten. Innan jag åkte hem till Falkenberg svängde jag in till Varbergs bibliotek för att hämta en bok som jag hade beställt. Inne på bibblan kände jag de första signalerna, kroppen började bli seg. Jag sneglade på klockan. Det var redan en bit över fikatid för Skalman. En stor del av min energi hade gått åt till att simma och leka kurragömma med några leksugna brännmaneter. När jag kom till bilen hade jag ingen lust att fika i bastuvärmen eller på parkeringen. Fast jag är diabetiker kan man väl få ha några krav på livskvalitet. På studs bestämde jag mig för havet vid fästningen, som den livsnjutare jag oftast är.
På darriga ben klev jag ur bilen med min kylväska och filt. Det fick bli rakt ner. I mitt flummiga tillstånd var det inte förhandlingsbart att leta efter världens bästa plats. Rakt ner fanns det bara vassa stenar. Jag tittade med oklar blick mot vänster och såg en kille och en tjej på en perfekt klippa tjugo meter bort. Bakom dem såg jag lediga klippor men vågade inte klättra dit. Jag vecklade istället ut filten och öppnade fumligt min väska. Bestämde mig trots mitt darriga läge för Light Cola. Detta för att undvika jättehöga värden på hemvägen, om jag valt den söta Cola som egentligen behövdes just nu.
Jag hade förutom de två obligatoriska smörgåsarna ett äpple med mig. Efter några glupska bett på frukten tittade jag förstrött på dem som råkade befinna sig närmast mig. Det skiljde säkert tjugo meter åt andra hållet också. Närmast låg en läsande kvinna i bikini och en tant i brun baddräkt. Nedanför dem fanns det ett räcke med en trappa rakt ner i havet. En äldre kvinna med en röd badhandduk virad omkring sig närmade sig trappan. Jag sänkte blicken från Grenåfärjan och såg förvånat hur kvinnan tog av sig handduken och knöt den runt trappräcket. Med sin skrynkliga rumpa gick hon försiktigt nerför trappan. Aha! Någon gammal frisk tanke vaknade till liv. Jag befann mig i ”Syndens Näste”. Staden där tanterna börjar slåss om någon okänd kvinna lagt rabarber på deras gräsplätt inne på Nudistbadet. Det hade jag nyligen läst i Hallands Nyheter. Inte en gång utan vid flera reportage genom åren. Sakta vred jag på huvudet och såg nu att den där tantens baddräkt inte alls var brun. Hela tanten var kroppsligt brun som en pepparkaka. Samtidigt som jag åt på min första smörgås försökte min tröga hjärna smälta informationen. Även en nyfikenhet började växa i takt med att blodsockret lämnade farligt låga gränsen. Utan att kunna hejda mina nackmuskler vred jag diskret på huvudet. Först nu insåg jag att överallt låg det kvinnor som glömt att önska sig badkläder i julklapp. Fortfarande var jag inte tillräckligt skärpt för att känna mig generad. Dessutom fanns det unga paret med kläder till höger om mig. Frestad vände jag mig om och såg varken staket eller plank. Så vitt jag visste hade jag varken flugit dit eller klättrat över ett elstängsel. Jag kände ingen extra värme i rumpan. Inga hål i mina nya sommarshorts efter en taggtrådskontakt. Nä. Jag hade på darriga ben tagit mig fram på offentligt område. Det var jag helt övertygad om.
Efterhand som sockret steg mot ett normalvärde flyttade jag blicken mot havet igen. I ögonvrån märkte jag att någon viftade som en stins. Nu var jag mitt vanliga blyga jag och låtsades som inget. Jag var rädd för att stinsen var näckklädd. Som en sommarepidemi spred sig viftandet bland klipporna. Ett par tjejer reste på sig. Somliga skrek något ohörbart. Trots mitt stirrande över havet förstod jag att det var lynchstämning på gång och att lilla snälla jag plötsligt var både i centrum och huvudperson i detta drama i verkliga livet. När en barsk kvinna började prata med en hög stämma förstod jag att Uffe Lundell inte var föremålet för deras dyrkan. Det var ingen mindre än Bosse Lidén som fått deras adrenalin att pulsera i blodet. Jag tog bort bladet från munnen. Letade bland alla ord jag lärt mig genom åren.
”Jag skulle bara fika”, var det enda snusförnuftiga textilBosse fick fram mellan tuggorna. Detta verkade inte alls lugna de argaste kärringarna. Med risk för att de bruna rumporna skulle skifta åt pionrött tog jag demonstrativt sakta ett sista smörgåsbett. När jag gick mot bilen bubblade det upp ironiska kommentarer som jag istället borde ha kläckt ur mig. Jag var arg, omtumlad och road i en salig blandning. Dessutom övertygad om att jag var oskyldig. Om jag varit lagd åt snuskhållet kunde jag väl hyrt en video från hemliga hyllan. 😉
Det var nog tur att min hjärna fortfarande led av sockerbristen och jag inte hade sagt någon av dessa dräpande fraser. Gatlopp kan vara jobbiga även för en gammal sprinter. Dessutom var mina smörgåsar slut.
På hemvägen kom jag på ännu fler smarta saker jag borde ha kläckt ur mig. Nåväl. Det går fler tåg. Om jag tar på mig fiskmåskostymen nästa gång. Döljer propellern under fågeldräkten. Landar på en behaglig sten en lagom lång bit ut från land. Blandar mellan fågelläten, mänskliga rörelser och strupljud kan de få lite att fundera över. Om jag skulle ta och vifta med en färgglad BH och en trosa för skojs skull. Då är frågan om de kastar smörgåskanter eller småsten mot fiskmåsen. 😉

Kra! kra! För er som är ovana med fågelspråket. Trevlig helg betyder det med denna betoning.

Gyllene Tider igen

Då var det dags igen. Det är nio år sedan gruppen återförenades en magisk sommar. En halv miljon människor köpte biljett och supergruppen drog 28 000 personer i snitt per konsert. Den gången firade GT 25 år. Per Gessle har som vanligt koll på statistiken.

Lagom till sommarens 18 konserter släpper Gyllene Tider en ny skiva i april med namnet ”Dags att tänka på refrängen”. Återstår att se om det handlar om ett avsked. Tror jag inte personligen. Gissar på ännu en framgång för gruppen från min barndomsstad och en återförening om x antal år när det blir en lucka bland Pers andra ”hobbyprojekt”.

Jag minns en ung Per skratta gott åt frågan om han kunde tänka sig att åka på turné som Ulf Lundell gjorde och som nyss hade fyllt 30 år. ”Aldrig i livet, sa han. Berättade att han troligen skrev musik åt andra om tio år. Stod definitivt inte på scen.

Jag har alltid varit impad av Per i intervjuer. Både de jag hört och läst. För mig är han fortfarande samma sköna kille. Står stadigt på jorden trots alla framgångar. Sedan har han en underbar förmåga att snickra ihop suveräna låtar i rätt tid. Låtar som oftast gör mig glad. Det bästa är att jag aldrig har växt ifrån dem helt. Tröttnat. Ändrat min musiksmak totalt. Sedan finns det såklart långa perioder när jag spelar annat.

Det är häftigt att jag på avstånd varit med om hela resan. Däremot gick jag aldrig med på att leta okända namn i telefonkatalogen. För att sedan skicka in vykort till Kaj Kindvall i Norrköping som var programledare i Poporama. Allt för att GT-låten skulle hamna i heta högen nästa vecka. Fuska var inte min stil då heller. Alla svenska band gjorde säkert annars så. Jag minns många urkassa låtar som slog ut etablerade utländska artister och grupper på det orättvisa sättet.

I baksätet på en Opel Manta satt jag och diggade tillsammans med tre andra killar. Vi satt och lyssnade på fem-sex låtar från ett färskt demoband som fyra killar precis spelat in. ”Billy”, ”Rembrandt” och ”När alla vännerna gått hem” var med på bandet. Halmstad höll för andra gången på att bli Sveriges Liverpool. Första gången var på sextiotalet.

Något stort på väg att hända i staden. Affischer överallt. När jag kom till diskoteket Joe Hill några månader senare var det kaos. Själv blev jag överraskad av att två grabbar i gänget var blonda. Per var en av dem. Jag kunde varenda rad i texterna där jag stod nära scenen. En av mina klasskamrater, numera även Facebookvän, bodde tillsammans med de flesta i gruppen i ett kollektiv under en vild och bohemisk tid. Han känner till många sköna anekdoter om den ”Gyllene Tiden”. Liksom The Beatles kickade de en av medlemmarna precis innan genombrottet på ett raffinerande sätt och plötsligt var de ett band på fem istället.

Jag ska om en liten stund tänka på några sköna tryckare när tiden begav sig på mörka diskotek. Fast när det var konsert var det cigarettändare som gällde. Stör mig inte. Vad söt hon var. Visade sig sedan vara en falsk blondin. Sådant förstod jag inte då…

Extrafakta: Denna gång har de kritikerhyllade Linnea Henriksson som förband på turnén.

På Gyllene Tiders första gula EP fanns det med fem låtar och Janne Carlsson spelade bas i fyramannabandet. Under Micke Andersson står det att han lirar kakburkar. Överst på baksidan står texten:
GYLLENE TIDER
Är en rockgrupp ifrån Halmstad.
Detta är deras första skiva.
Köp den!

Skivan är inspelad juli-augusti 1978. Sedan dess har Per Gessle och GT sålt några skivor till utan att behöva uppmana läsarna. 🙂