Jag vill ha revansch på mig själv

DSC_39810017

Första gången som jag spontant undrade om någon ville leta efter mästaryrken på kyrkogården var det bara något som jag la in i mitt blogginlägg för skojs skull för att lätta upp allvaret en smula. Det var tidig januari och en kall vinter på många håll. Sedan blev det hastigt och lustigt fler uppgiftsmoment i min blogg om helt andra saker.

I bakfickan hade jag planerat fler inlägg i min nya kategori gravstenar. Efter ett tag när våren börjat komma till Skåne kom nästa moment när mina lekkompisar skulle försöka hitta gravstenar som berättade om människor som levt i minst hundra år. Då tog jag ingen hänsyn till att det var vargavinter fortfarande i Norrland och Finland.
Därför gräver jag på nytt i min bakficka och hoppas att snön och kylan är ersatt av trivsamt väder, när du hedrar några av de människor som gått före oss i livet.

”Så länge någon minns dig och kan läsa ditt namn, är du inte glömd.”

Dags för TJUGOANDRA UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 17 augusti)
Buntmakare

Instrumentmakare

Kakelugnsmakare

Ämnet har du säkert räknat ut; makareyrken.

Regler:
Mellan denna sekund som du läser denna text och onsdagen den 17 augusti klockan 20.00 har du möjlighet att ta foto/foton på yrken som slutar på –makare och är skrivna
i sten.
OBS!!! Lånade bilder från bildarkiv, vänner och nätbilder m.m. är givetvis INTE poänggivande i mina lekuppgifter. Det är du som ”leker”, är aktiv och förhoppningsvis trivs med utomhusaktiviteten.

Antagligen kommer du inte att hitta någon bluffmakare, bråkmakare, upptågsmakare, hemlighetsmakare eller änglamakerska under din vilsamma och reflekterande promenad på kyrkogården, i augustivädret.
Kanske hittar du istället någon dockmakare, lådmakare, perukmakare, hattmakare, krukmakare, skomakare eller varför inte urmakare som min morfar var.

Du får två poäng för varje MAKARE som du hittar, men får bara poäng för de tio första. Maxpoäng blir därmed tjugo poäng.
Lycka till. 😀

Sammanfattning:
A. Lägg in foton i din blogg.
B. Lämna en kommentar till mig i detta inlägg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 21 uppgifter)
1. Ditte Akker, 231 p. 🙂
2. Eva Rohlén, 217 p. 🙂
3. Znogge, 213 p. 🙂
4. Wiolettan, 205 p. 🙂
5. Gunilla Wahlberg, 199 p. 🙂
6. Villa Herberts, 177 p. 🙂
7. Anki, 173 p. 🙂
8. Ethel Hedström, 160 p. 🙂
9. Primrose, 151 p. 🙂
10. Comsi Comsa, 145 p.

11. Mia J, 132 p.
12. Maria Bromander, Lma, 126 p.
14. Gun Britt Söderström, 114 p.
15. Kicki Olsson, 83 p. 🙂
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 53 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Tant Glad, 46 p.

21. Gun Toresson, 38 p.
22. Gerd Lindblom, 37 p.
23. Anne, 28 p.
24. Ezter, 26 p.
25. Ninni, 19 p.
26. Annika Sohlin, 12 p.
27. Susan Johansson, 11 p.
28. Mickan, 10 p.
29. Susie på Stjärnarve, 9 p.
30. Minton, Katarina, 7 p.
32. Åsa H, 6 p.
33. Kerstin, 5 p.
34. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
39. Pia Boman, 3 p.
40. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
https://tittelina.blogspot.se/2016/08/bosses-tavling-om-makare.html?showComment=1471412459478#c1158558609097934234
https://znogge.wordpress.com/2016/08/17/nagon-storre-framgang/#comment-199458
http://eva49.bloggo.nu/Ostra-Kyrkogarden/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/08/bara-pa-skoj.html?showComment=1471443809015#c2942932041943788628
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekuppgift-22/#comments
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/08/17/11352936-stentufft-uppdrag/
https://villaherbert.wordpress.com/2016/08/17/lekmakaren/comment-page-1/#comment-1047
http://akker.blogg.se/2016/august/envisheten-provas.html#comment

Mattekunskaperna inhämtades från människor från förr

Ett

Fortfarande kommer jag ihåg sekvenser från när jag gick med mina föräldrar och frågade stup i ett efter vad det stod på skyltarna. Det måste till slut ha varit jobbigt för mamma och pappa. Allt ville jag veta. Med min vetgirighet och nyfikenhet började jag succesivt få ihop bokstäverna och slapp fråga så ofta.
Det var likadant på kyrkogården med mormor. Där tillkom mitt intresse för siffror och åldrar. Mormor gav mig grunderna, sedan tog jag mina första avancerade matematiska steg.
Det var extra sorgligt att läsa att ett barn hade dött. Ibland visste mormor orsaken, annars fantiserade jag ihop luckorna själv.

På lekfulla sätt skedde pedagogiskt en undervisning både i svenska, matte, sjukdomar, sympati, empati, fantasi och mycket annat på den småländska kyrkogården på sextiotalet.
Vilken bra grund som jag fick av mina två favoritkvinnor. Mamma och mormor.

2

På detta kort vid min mormor och morfars grav är det en dag kvar till det sorgliga. Redan nu kan man på fotot se sorgen i storasysters ögon. Lillasyster kunde däremot skina upp för fotografen.
Dagen efter sjöng Jennifer, flera mil från denna trakt, solo på sin älskade morfars begravning. Sången var den som min svärfar helst ville höra de sista månaderna, när Jennifer kom på kärt besök.

Betydligt mer uppmuntrande är att hitta människor som levt extra länge. Tänk vad mycket de måste ha varit med om. Hoppas de var klara i tanken in i det sista (jag måste få önsketänka) och att de hade människor omkring sig som älskade dem och hade tid att lyssna på deras berättelser. Uppskattade dem som de var och inte bara som en belastning under många långsamma år, när de jämngamla vännerna, syskonen m.m. en efter en fallit ifrån.

Min aktuella tanke var att hitta människor som fått uppleva sin hundraårsdag. Första gången som jag och Solveig letade började det att hagla och det var en isande vind från havet. Vad vi frös. Inte hittade vi något. Däremot verkade det som om en del personer snubblat på målsnöret. Tjatade omgivningen för mycket om det stora firandet de skulle ha och de valde att ”smita” i väg från den stora scenen? Eller är det vanligt att den inre klockan slutar precis innan den magiska gränsen?

3

4

5

6

Assar 99 7

Det gick bättre när vi letade på några andra kyrkogårdar. Denna gång i uppehållsväder. Till slut dök den första upp.

8
Okej! Lika bra att erkänna. Det var Solveig som hittade ”alla hundraåringar”!   😀
Själv var jag förhoppningsvis ett trevligt sällskap och jag lovar …

9

Det var inte jag som lekte domino.

Dags för NIONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 6 mars.)

10

11

12
A: Försök hitta och fota 3 stycken som fått uppleva sin hundraårsdag. Det gälls om det t.ex. står 1896-1996. (givetvis vet man inte i detta fall, om det blev ”lite mindre” eller ”lite mer” månader och dagar)

Par
Försök också hitta ett par, där båda blev minst 95 år.

Viktigt:
Skriv därefter i ditt meddelande till mig (så att alla medkompisar kan följa med i bonusleken) exakt hur gammal den person blev som var äldst av de tre du hittade, om det står År + månader + dagar på stenen. Du får räkna på fingrarna.  🙂
Annars skriver du bara antalet år. Har du två kön bland de tre fotona skriver du både äldsta kvinnan och äldsta mannens levnadsålder. (Se mitt exempel i första kommentaren nedan)

Bonuschanser:
2 bonuspoäng till den som fotat den äldsta kvinnan (om du slår Solveig).
2 bonuspoäng till den som fotat den äldsta mannen (om du slår Solveig).

OBS! Bara nya kort, tagna på en kyrkogård med kamera/mobil. (Under denna vecka!). Den som kan redovisa månader och dagar går givetvis före den som bara har årtal (om det är samma antal år). Därmed jämnar det ut sig jämfört med första uppgiften där sanningen skulle kunna vara 99 år.

B: Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.

C: Skriv därefter en kommentar i detta inlägg och redovisa åldern för den äldsta eller de äldsta om du har båda könen. (Du måste göra B före C.)

D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)

E: Du får poäng i mitt svar på din kommentar (eventuell bonuspoäng delar jag såklart bara ut när leken är stängd). Allt från 0-12 poäng. Två poäng för varje som fyllt 100 år. (max 6 poäng) Två poäng för ett par där båda fyllt 95 år.

F: Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

G: Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.

Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar.  🙂  Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 64 p.
2. Wiolettan, 62 p.
3. Ditte Akker, Gunilla Wahlberg, 57 p.
5. Znogge, 53 p.
6. Ethel Hedström, Kersti, 52 p.
8. Villa Herberts,  51 p. 
9. Anki, 49 p.
10. Sussie, 48 p.

11. GunBritt,  45 p.
12. Comsi Comsa, Mia, 40 p.
14. Sanna, 37 p.
15. Maria Bromander, 32 p.
16. Gunnel Moberg, 29 p.
17. Gerd Lindblom, Lma, 20 p.
19. Primrose, 12 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson,  10 p.
26. Anna Andersson,  4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng. 🙂

Blått namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://tittelina.blogspot.se/2016/03/bosses-tavling-100-aringar.html?showComment=1456852531299#c693534118591223844
https://znogge.wordpress.com/2016/03/04/det-kravdes/#respond
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/03/05/11277892-100-ar-drygt/
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/03/hundraaringar-bosses-utmaning.html?showComment=1457198437348#c2020708782783817835
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/03/jaga-hundraaringar.html
http://akker.blogg.se/2016/march/utraknat-2.html#comment
http://minsoltrappa.se/2016/03/06/tankar-kring-att-fylla-100-eller-inte-a-lite-annat-stort/#comment-164
https://villaherbert.wordpress.com/2016/03/06/bosse-bosse/
http://ankistankar.blogspot.se/2016/03/en-trevlig-dag.html?showComment=1457286748329#c5495265124875699855
http://eva49.bloggo.nu/Kyrkogardsvandring/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Kyrkogardshistoria/#comments

Årtal

 

Polis eller kriminell?

Det var en vanlig tisdag efter jobbet. Jag hade blivit klar tidigt på mitt brevbärardistrikt.
Efter en god lunch hos mamma åkte jag hem till min etta. Med en slarvig snabbparkering lämnade jag min röda Datsun för att hämta tennisprylarna. Tiden började bli knapp. Jag hade match i postmästerskapen klockan två. När jag kom in ringde telefonen. Det var min motståndare som ville ha skjuts. Mitt i samtalet plingade det ettrigt på dörren. I vanliga fall brukade jag alltid kasta ett getöga i tittglaset. Den här gången öppnade jag direkt och stod öga mot öga med två långa, mörkklädda herrar med bister uppsyn.
”Polisen. Vi behöver pratas vid”, smattrade den grövste av dem.
Mina tankar fladdrade. Hade jag kört för fort? Troligen lite. En slarvig parkering? Varför hade de inga uniformer? Var de verkligen riktiga poliser? Finns det oriktiga poliser? En kvinna hade bott i lägenheten tidigare. När hon vräktes tog hon med sig tittglaset. Efter att jag satt in ett nytt hände det flera gånger att det ringde på dörren. Ibland satte främlingen dit ett finger eller ett paraply för glaset. Jag öppnade aldrig. När sikten kom tillbaks såg jag att det var skumma okända typer. Ryktesvägen hade jag hört talas om bordellverksamhet i lägenheten.
”Jag pratar i telefon”, sa jag svävande.
”Prata på. Vi väntar i köket.”
Jag gick tillbaks till telefonsamtalet. På avstånd hörde jag hur det drogs ut lådor och öppnades i skåp. Det skramlade till i bestickslådan. Efter att ha avslutat samtalet tog jag mod till mig och vandrade på osäker mark in i mitt eget kök.
”Sätt dig”, sa en av dem.
Själva stod de upp och tog upp minst halva köksytan.
En sak hade vi gemensamt. De trodde att jag var rätt snubbe på grund av mitt nervösa sätt och jag trodde definitivt att de var två farliga kriminella typer. Bara en kvart tidigare hade jag suttit i mammas trivsamma och ombonade kök. Vad hade gått snett?
Så började förhöret. Bara rakt på rödbetan.
”Vad gjorde du mellan sex och nio igår kväll?”
”Vet inte. Inget speciellt.”
Tankarna hade frusit fast. Den enda tanken som existerade var hur jag skulle komma levande ut ur detta dilemma.
”Det är nog säkrast att du vet grabben. Tänk efter. Var befann sig din bil då?”
”Bilen? Vad den gjorde? Var det inte jag?”
”Gör dig inte lustig. Säljer du klockor?”
Mannen med de buskiga ögonbrynen bytte spår och pekade på en hög med reklamblad som låg på golvet. Överst fanns en bild på en klocka.
”Min morfar var urmakare”, svarade jag klockrent.
”Vi vet att din bil observerades på flera ställen på Gustafsfält igår kväll. Någon ljuskänslig person sågs på ett antal adresser under kvällen. Vi har haft flera inbrott där på senaste tiden. Mitt tålamod har sina gränser. Förstår du grabben?”
Hans mörka blick borrade sig in i mina ögon. Jag var nervös och stressad av allt. Tidsbrist, dåligt samvete för parkeringen, fortfarande rädd för att de inte skulle vara poliser. Så gick sanningen sakta upp för mig. De var varken skummisar eller trafikpoliser. Jag var på säker mark. De var riktiga kriminalare som befann sig i mitt kök av alla kök. Med ens lossnade proppen och mitt självförtroende började växa.
”Skulle en inbrottstjuv med en intelligenskvot över 15 åka omkring i sin egen bil, med namnet BOBO på förardörren? Gå runt och skramla i 742 stycken postlådor? Dela ut reklam i busväder? Följa trottoarer och gator upp och ner utan att snedda in i en trädgård och sätta sin kalla snoriga näsa mot ett fönster? Försiktigt trycka ner ett handtag och testa möjligheter? Den inbrottstjuven är inte född. Jag är postiljon – med rätt att dela ut reklam.”
Min långa monolog höll i köksrätten. Jag var mest nöjd med James Bond slutet. Hade kriminalarna suttit i en civil bil och bevakat min parkering i flera timmar? Vilken villaägare på mitt distrikt hade så livlig fantasi? Den frågan grubblade jag länge på.
Utan att de bett om det fortsatte jag min historia. Nu mer avskalad.
”Det hade kommit rejält med nysnö. Därför skippade jag den gula postcykeln. Tog istället och flyttade bilen strategiskt på distriktet. Det tog extra lång tid att gå, men var säkrare än cykeln. Inte visste jag att det skulle få så stor uppmärksamhet. Min morfar sålde klockor i sin affär. Jag delar ut reklam och snart ska jag spela tennis”, avslutade jag ironiskt.
”Trevligt”, sa en och försökte sig på ett leende som fastnade halvvägs.
Inte bad männen om ursäkt. Däremot visade de sin legitimation när de kommit ut ur lägenheten. Borde det inte varit tvärtom?
Jag vann tennismatchen, låtsades att varje boll var en kriminalare. Så många runda gula kriminalare har Sverige aldrig haft. 🙂

Min mormor och jag

Vad orättvist livet kan vara. När jag föddes fanns det bara en av de fyra kvar. Morfar, farfar och farmor hade redan gått bort. En stor orsak var att jag var ett så kallat sladdbarn. En eftersläntrare. Ändå var inte min mamma lastgammal, bara trettiotre år. Själv tyckte hon kanske att hon kommit till åren, med tanke på att min syster kommit till världen när min mamma Sofia endast var arton år.

Min mormor var jag stolt över. Vi hade mycket gemensamt hon och jag. Hade mormor fått leva längre hade listan blivit lång. I efterhand har jag förstått att vi var lika när det gällde mycket. Vi gillade båda att läsa, skriva berättelser, dikter, tävlingar, korsord, tippa olika sorters tips, sport, naturen och att fundera över olika saker. Jag minns hur vi brukade sitta i vårt kök när hon sov över hos oss. Ingen av oss sov speciellt många timmar på nätterna. Hon hade säkert ont någonstans. Kanske var det kärlkrampen som trilskades. Jag har inte glömt den stora plastpåsen med olika burkar som hon alltid hade med sig. Som barn var jag fascinerad av de olika färgerna på tabletterna som påminde om godis.
Konversationen var svårare på nätterna. Då hade mormor tagit ur sina löständer och orden sluddrade. Jag kunde sitta tyst länge och stirra på tänderna i vattenglaset. Mer spännande än om det simmat omkring en guldfisk. Vi hade det trivsamt även när vi var tysta. Annars viskade vi för att inte väcka de sovande i huset. Då fanns det en stor risk att jag åkte i säng.

Hanna Elisabeth Lidén var hennes fullständiga namn. Hon bodde i ett litet samhälle i Småland. Hade gift sig med urmakaren och guldsmeden Axel Lidén. Hanna var utbildad småskolelärarinna och hade gått på seminariet i Borås. Det blev bara några års tjänstgöring som fröken. Sedan kom fyra barn inom en ganska snabb tidsperiod och Hanna blev hemmafru. Denna syssla började hon snart kombinera med sitt nya jobb som skedde inom hemmets väggar. Televerket beslutade att den lokala stationen var lämplig att inhysa på andra våningen i Axel och Hannas stora hus. Hanna blev telegraf-föreståndarinna. Denna långa titel bar hon tjugofyra timmar om dygnet. De åren när det var som mest att göra hade hon ett tiotal anställda samtidigt. De flesta unga kvinnor. Antagligen var det arbetstiderna som gjorde att Hanna sov så dåligt på äldre dagar som pensionär. Hon var van vid att vara tillgänglig alla dygnets timmar. Hanna var även aktiv både inom Missionskyrkan och Svenska kyrkan. Där fick hon nytta av frökentakterna när hon ansvarade för söndagskolorna.

En eftermiddag hade jag varit hemma hos en lite äldre kompis som hette Paul. På hans pojkväggar satt lättklädda damer upptejpade. Det var posters från Fibban. (FIB-Aktuellt) Jag vet inte vad jag tänkte om det. Det var ännu så länge en främmande värld för mig. Denna eftermiddag uppstod en tävling mellan Paul och mig när han började skryta om sin mormor. Hur snäll och givmild hon var. Min medfödda tävlingsinstinkt väcktes till liv. Jag kontrade med min mormors förträffligheter. Antagligen tog jag i för mycket och lämnade sanningens land ibland. Jag minns inte. Vad jag däremot aldrig kommer att glömma var den korta cykelfärden hem. Mina känslor för min mormor växte för varje pedaltag. Det var som hon satt på min pakethållare. Som om vi var ett. Det måste ha handlat om den finaste och renaste kärlek som kan nås mellan två människor, två generationer från varandra. Mina åttaåriga känslor var rena och ännu opåverkade av tidens tand.
När jag kom in i vårt radhus var jag kvar i detta lyckliga tillstånd. Jag såg att mamma satt i gungstolen i vardagsrummet när jag dansade på moln fram till henne.
”Mamma får jag ringa till mormor? Jag måste berätta en viktig sak.”
”Bosse kom hit.”
Mamma öppnade famnen för mig. Ovant för åldern kröp jag upp med framsidan vänd mot henne.
Det var inte orden som kom först. Det var blicken i mammas ögon som var som en öppen bok. Jag såg att hon gråtit. Det fanns våta spår på kinderna och ögonen var röda. I efterhand förstår jag att mamma kämpade med att hitta de rätta orden medan min kropp spände sig. Så kom orden som jag redan gissat mig till.
”Mormor har farit till himlen. Hon dog i natt.”
”Nej. Det går inte. Mormor slog Pauls mormor med hästlängder”, svarade jag helt osammanhängande.
Något brast inom mig. I min besvikelse önskade jag det fulaste jag kom på. Det borde ha varit Pauls mormor…