Ord eller bokstav?

Bosse minns…

Jag har så många ljusa minnen kvar från våra döttrars uppväxt. Dessutom är jag tacksam för att jag skrivit dagbok och gjort en minnespärm vid varje års slut.

En stor fördel är att jag ofta befunnit mig på ”hemmaplan”. Visst hade jag mycket att göra vissa år, men många dagar försökte jag jobba undan när de var i skolan eller i förskolan. Sedan kunde de alltid gå ner till mig om det var något viktigt. När jag sprang in i väggen blev det helt nya förutsättningar. För mig. Däremot skulle jag vilja hävda att tjejerna var de enda som tjänade på det. De fick ännu mer av min tid. Inget ont utan att det kan ha någon gott med sig. Jag såg till att jag sovit och vilat när jag var ensam hemma på dagen. När de kom från skolan möttes de av fika, pedagogiska personliga lekar där jag lekte in kunskaper och någon som hade tid att lyssna på deras äventyr. Ofta mötte jag och Texas dem vid busshållplatsen.

Lever vidare

Kanske var det inte mig de längtat efter mest.  😉

DSC_37910074

DSC_37940077

DSCN877500290001

Denna lärande lek har säkert många föräldrar haft med sina barn genom åren under bilturer. Där barnen lärt sig läsa på bilarnas plåtar. Ett mycket pedagogiskt och roligt sätt. Ett av många. Endast fantasin sätter den osynliga gränsen, enligt mig. Jag brann för att försöka komma på egna metoder och stimulerande uppgifter som jag kompletterade med pedagogiska dataprogram och annat skrivet material. Många morgnar hade jag högläsning en stund innan töserna skulle iväg till bussen. Det var inga problem med att få dem att äta upp frukosten, klä på sig, packa skolväskan osv. Helst inte om det var en riktigt spännande bok som väntade. Då kunde de prata om den redan på kvällen vid läggdags. Jag fick ställa äggklockan så att ”vi” inte missade skolan under lässtunden. 🙂

Bilen med ett B

Jag måste erkänna att jag inte var det minsta glad när reglerna ändrades i Sverige.  Beslutsfattarna tog inte hänsyn till min inkörda lek från familjens bilsemestrar.  😦
Där hade jag suttit i baksätet utan bälte i den blå Ford Austin, som var vår första bil, och haft spännande tävlingar mellan de olika bokstäverna på skyltarna. Tidigt hade jag lärt mig var i Sverige de kom ifrån. (Det län som vi åkte igenom deltog inte i tävlingen) Pappa brukade ha åsikter om någon förare med en bil med ett A eller B inte gjorde som han ville. Så fort vi lämnat Halland och mötte en bil med ett N brukade förarna tuta och heja på varandra. Sådant kan jag sakna? Har du också upplevt det?

Kan du gissa vilken riktning detta blogginlägg kommer att ta nu? 😀

DIN ANDRA UPPGIFT kommer här:
A. Gå ut och ta kort på TRE ord på registreringsskyltar. (Inga ”lånade” bilder från Google.)
Om du lyckas hitta tre ord på tre bokstäver som tillsammans bildar en mening blir det ett bonuspoäng. Ex. HAN HAR ONT, HON SER BRA, DET SKA BLI.
Du får även ett bonuspoäng om ett fordon har bara två hjul. (m-cykel)
Regler: Bara svenska ord, inga förkortningar, namn är tillåtna (om det finns namn?)
B. Lägg in ett inlägg på din blogg med de tre bilderna.
C. Skriv därefter ner orden i en kommentar i detta inlägg. (Då vet de som kommer efter dig att orden redan är tagna. Du måste göra B före C.)
D. Jag kommer att gå in på din blogg och kika. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” i kommentaren hos mig kan både jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg snabbt. Därmed kan du få nya bloggvänner.
E. Den som är först med ett ord (du får inga poäng för mina tre val eller om någon annan hann före dig) får poäng i mitt svar på din kommentar. Maxpoäng denna gång är fem. Ett poäng för varje EGET ord. En bonuspoäng om du lyckas bilda en mening eller hittar ett ord på en motorcykel. Jag vet att det inte är säsong för att vara ute med bågen. F. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd.
G. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna/orden du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in, bara jag kan läsa orden på skyltarna.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul.
OBS! Du får alltså bara använda egna bilder tagna med mobil eller kamera. Följande ord är redan tagna och ger inga poäng längre: FOT, LAX, TON, HOS, KAM, SYR, BRA RUM MOA, ASP, ROS, ALM, KEN, MAN, ARM, JAG SER OSS, SAL, NAR, ONA, TYG OCH ULL, BOD, LUT, BOL, SNO LOK GUN, LYX, MAL, MYT, HEJ ADA AXA, GEL, WOK, (38 ord)

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår tills jag lägger in en ny uppgift.
Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer om livet. 🙂 Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Tabell:
1. Wiolettan, 7 poäng
1. GunBritt, 7 poäng

3.  Ethel Hedström, 6 poäng
3. Ditte Akker, 6 poäng
5. Anki Arvidson, 4 poäng
5. Mia, 4 poäng
5. Kersti, 4 poäng
8. Gunilla Wahlberg, 3 poäng
8. Eva Rohlén, 3 poäng
8. Maria Bromander, 3 poäng
8. Znogge, 3 poäng
8. Gerd Lindblom, 3 poäng
8. Comsi Comsa, 3 poäng
14. Susanne, 2 poäng
15. Övriga  0 poäng. 🙂

Andra uppgiften är ÖPPEN – minst till 19 januari. Det skulle vara kul om fler nappade på denna udda och lite dolda ”lek”, som jag kom på mitt i inlägget om yrken på gravstenar.

Här är länkar till de som hittat ord på plåtskyltar: (hälsa gärna på och skaffa dig nya bloggkompisar.) 🙂

http://tittelina.blogspot.se/2016/01/bosses-tavling-registreringsskyltar.h
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/01/12/11249868-skyltning-pa-gang/
http://akker.blogg.se/2016/january/att-soka-ar-inte-alltid-att-finna.html#post-comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/january/bilskylts-lek-2.html#comment
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/01/ordlek-med-regskyltar.html?showComment=1452875571570#c7701398633742151614
https://znogge.wordpress.com/2016/01/15/ord-och-inga-visor/#comments
http://ankistankar.blogspot.se/2016/01/runt-runt.html
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/01/ok-jag-kor-ordleken.html
http://minsoltrappa.se/2016/01/16/nar-jag-var-liten/#comment-82
http://egopyret.blogspot.se/2016/01/bosses-registreringsskyltar.html?showComment=1453043770432#c4820498569333751309

Ord

http://kolonilotta1.blogspot.se/2016/01/promenad-och-ordlek.html?

 

Jakten är över

DSC_0610

Hurdan är du? Jag är en sådan som alltid är ute i god till ett möte. Väntar hellre än låter någon annan vänta på mig. Under tiden kan jag njuta av olika saker. Varva ner.

DSC_0612

Se hur andra jobbar flitigt. Blir aldrig humlor utbrända? De byter arbetsplats ofta och lyder aldrig tyngdlagen.

DSC_0613DSC_0609

I nästa vecka har vi bott i Ystad i tre år. När vi letade bostad bodde vi under oktober-februari flera gånger centralt på samma hotell. Där jobbade en trevlig kvinna som lovordade staden och framför allt Norra Promenaden. Hon talade sig varm om hur fantastiskt vackra Tulpanträdblommorna var. Vi har många gånger uppskattande promenerat i parken under alla fyra årstiderna. I början letade vi efter blommorna. Antog att de redan blommat på våren. Nästa vår såg vi dem inte och kom fram till tulpanblommor troligen var ett annat namn för magnolia som det fanns gott om i Norra Promenaden och som var lite tulpanaktiga, med eller utan fantasi.
Festligt när vi förra veckan snubblade över denna skylt och såg knopparna. Nu ska vi hålla utkik efter när de slår ut. Hur kan vi ha missat det tidigare?

DSC_0653DSC_0656

DSC_0651DSC_0658DSC_0659

Ofattbart att rosorna redan blommar längs väggarna på de häftiga gatuhusen. Om några veckor kommer det att vara ännu vackrare runt vårt gamla kloster i klosterträdgårdarna. Vad duktiga de är som sköter ytorna. 🙂 Det är en balsam för själen att strosa omkring där, tidigt på morgonen eller sent på sommarkvällarna.
DSC_0670

Ska det vara en jordgubbe? Våra premiärgubbar i lördags fick en trea i betyg. Lite för sura för min smak. De vi köpte i söndags var perfekta och fick maxpoängen fem. Mums! På torsdag kommer det inte att handla om bär utan om grönsaker. Kan ni gissa vilken som är mitt Filmtips tjugofyra? Grönsaken är grön. Filmen kom 1991. Det är inte filmen som är stekt. 😉 Blev det för lätt? En film helt i min smak.

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del nio

Utränd solbränd man

Solbränd, utbränd man som fått en guldmedalj runt halsen av sina två söta döttrar (står det i texten vid bilden i albumet).

Det hade varit den svartaste och mörkaste sommaren i mitt liv. Ändå hade jag inte varit sjukskriven en enda minut. Istället för att jobba sju dagar i veckan satt jag i vår stora trädgård på eftermiddagarna (om vädret tillät det) och försökte efter bästa förmåga att delta i mina döttrars liv. Det var en lycklig tid i deras värld. De älskade att fantisera, skapa äventyr bland klätterträden och lekte bra tillsammans. För att styra in mina tankar på neutral mark tänkte jag på det handskrivna ungdomsmanuset Sebastian & Lena som jag påbörjat bakom affärsdisken några veckor tidigare. Jag blockerade de dystra tankarna på cancern som börjat sprida sig på nytt i min älskade mammas späda kropp. Det här är inget sjukblogginlägg, men jag ville bara i korthet delge er hypotesen. Veckorna rullade på. Solveig som jobbat för mig under halva sitt sommarlov skulle börja jobba på skolan igen. Jag skulle bli lämnad ensam för första gången sedan väggsmällen.
”Lova att du inte sitter framför datorn!”
Orden var välmenande, fulla av kärlek och omtanke. Min status var så låg att jag inte tog mig igenom en längre tidningsartikel. Orkade bara lyssna på klassisk musik utan sång och tre andra CD av någon anledning. Ni kan få titlarna. Soundtracket från filmen ”French Kiss”, Mike Oldfields ”Voyager” och ”Harvest Moon” med Neil Young. Solveig visste att jag inte skulle lyda (det hade inte hon heller gjort). I efterhand anser jag att jag skulle fått en guldmedalj för min insats. Solveig tycker snarare att jag skulle fått ”smisk” för min olydnad. Fortfarande funderar jag på hur jag lyckades hitta ord, humor, värme och faktiskt fick ihop en skaplig textmassa med grundförutsättningarna. Två minuter, jag överdriver inte. Redan då kunde jag drabbas av ett yrselanfall. Hade väl ett kommit på besök brukade de snabbt avlösa varandra. Min taktik med att lura hjärnan psykiskt när kroppen var som ett vrak fysiskt kunde fått otäcka följder. Om det hade gått hade jag önskat att någon kunnat binda fast mig i den ergonomiska skrivbordsstolen så jag inte skadade mig vid ett fall. Jag har läst om många andra som gått in i väggen. Som legat på rygg och tittat rakt upp på samma takfläck under många dagar. Inget konstigt alls. Däremot kunde jag inte kopiera taktiken. Jag hade även ett liv som diabetiker att ta hänsyn till. 49 sprutor i veckan. En måltid behövde fixas ihop och intas efter sticket. Annars hade jag varit rätt död.
Under de första veckorna gav jag upp snabbt på kontorsrummet. Hamnade oftast liggande i en soffa som var lagom långt från mat och wc. Det kändes som om jag bodde i ett jättehus, 160 kvm på varje våning. För mig var det som ett maratonlopp när jag skulle flytta kroppen. Ändå, jag tog tag i ett halmstrå och vägrade tycka synd om mig själv. Trodde stenhårt att jag skulle bli bra om ett par dagar. Smällar hade jag åkt på nästan varje dag så jag var van vid det. Hela tiden dök det upp fantasitankar om vad Sebastian och Lena kunde hitta på för något tillsammans. I soffan kom jag på hur jag skulle göra.

Min nya taktik fungerade utmärkt. I takt med att det strömmade till uppslag, idéer och kommentarer läste jag in det på en kassettbandspelare. När jag fick lite krafter släpade jag mig upp, spolade tillbaka bandet och skrev ner det på ett Word-dokument. Det jag på detta udda sätt skapade var ett ungdomsmanus, skrivet i tredje person singularis och med arbetsnamnet ”Sebastian & Lena. Jag har givetvis kvar hela det färdiga manuset. Bara Prologen finns i åtta varianter. Här under har ni en av dem. Ni som har boken hemma kan se att detta ingår delvis i kapitel två i vuxenboken ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.  Hoppas ni inte tyckte detta var för mörkt att läsa. Jag kan trösta er med att hela situationen var betydligt mörkare än så. 😉

Prolog (från en skrivbordslåda)
Lena rörde lite på sig. Stönade i sömnen.
Sebastian flyttade blicken till den gula landstingsfilten. Fortsatte vidare till det blodfattiga ansiktet som var kusligt alabasterblekt. Slangen som gick från det bleka armvecket, med de tydligt blå ådrorna, till den läbbiga påsen på ställningen, gjorde honom nästan hypnotisk. Hans blick stirrade på den gula vätskan som droppade i samma hastighet genom slangen. Han satt en lång stund på den hårda obekväma stolen och räknade dropparna.Tankarna flaxade iväg åt olika håll.
Skulle hon kunna? Kunde en tjej dö som inte ens fyllt 13 år? Livet var fruktansvärt orättvist om något hemskt… om det åtminstone var jag som låg där, tänkte han osjälviskt.
Hans tankar avbröts när dörren öppnades efter en diskret knackning. En sjuksköterska kom in med en full medicinbricka. Han reste sig och gick fram till fönstret. Grått och dimmigt. Det var knappt man kunde skymta konturerna av kyrktornet i centrum. Klara dagar såg man båtarna på havet. Även så långt bort som mot Hovs Hallar på Bjärehalvön. Det kändes som himlen föll ner utanför fönstret.Tankarna fladdrade på nytt iväg. Undra´ vad de andra i klassen gjorde? Hade de gått i småskolan skulle de suttit och ritat teckningar till Lena. Förstod de att han skolkade? Anade de var han befann sig?
– Du Sebastian. Ska du inte vara i skolan?
Han svarade inte. Tog bara stelt sin bruna skinnjacka och lufsade ut ur sjukrummet. När han kom ut från sjukhuset tog han trapporna till Galgberget. Löven från bokarna bildade ett täcke av höstfärger. På toppen vid det gamla utsiktstornet tog han vänster. Gick en bit in på motionsslingan med blicken fäst vid marken. Satte sig ner på en kall bänk och slöt ögonen.Tiden kom smygande ikapp. Minnet lekte en stund tafatt. Hoppade likt ekorren från gren till gren. Klarnade sedan tvärt till. Blev med ens kristallklart. Han öppnade ögonlocken och allt föll över honom. Detta var bänken som han och Lena suttit på den magiska septemberkvällen. Förra lördagen. Var det verkligen i detta livet? En ljum behaglig värme spreds i bröstet när tankarna gled iväg mot hallonbåtarna…

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen.

 

Att lura hjärnan en stund

DSCN2257

Ibland kan jag fundera på hur många procent av tiden i ett nyhetsprogram på TV, som är positiva. Jag är inte helt säker på att de ens är mätbara. När nyhetsuppläsaren rundar av kan hon innan hon säger godkväll, berätta om ett vårtecken som har visat sig någonstans. Så får vår näthinna med tvära kast lämna en strejk, ännu ett onödigt krig eller en katastrof, för att få njuta av årets första blåsippa eller ett gulligt djur som fötts på Skansen, i femton gemytliga sekunder.

När vi stänger av radion, datorn eller TV:n tar vi omedvetet med oss väldigt många världsbekymmer in i vår egen hjärna, som sedan behöver bearbetas när vi sover. Jag tror att detta slukar en hel del energi. Visst är det viktigt att saker lyfts fram. Det är bara tråkigt att det mesta är just eländigt och sorgligt. Personligen kan jag heller inte göra så mycket åt det.
Därför försöker jag hitta andra kanaler i livet. Sedan jag blev utbränd har jag medvetet skärmat av mig från att se Nyhetsprogram sent på kvällarna. Istället njuter jag av att läsa solskenshistorier i tidningar eller se positiva nyheter på nätet. Jag är medveten om att jag lurar min hjärna, men det är den bästa medicinen för just mig.
Som de glada nyheter jag läst i Ystad Allehanda de sista dagarna. Varje dag kommer det in täta rapporter om vårtecken. En man i Källesjö har ringt in och berättat att han hört tranor. Ett rekordtidigt vårtecken. Lärkan har hörts över ett fält utanför Köpingebro. Det står att just lärkan är ett vanligt tidigt vårtecken. Det står också att den drillande fågeln ska få snö på sina vingar tre gånger innan det är vår på riktigt. Rent temperaturmässigt måste det vara plusgrader tio dygn i följd om jag minns rätt. Hoppas att det hinner bli det innan den 20 mars. Då är det nämligen Vårdagjämningen.
Sedan är det kul med vissa mysterium. En kvinna i Ystad tog tag i brevbäraren och ville klaga. Hon höll ett brev i handen. Berättade att både adressen och dateringen stämde, men inte årtalet. Brevet var skrivet för 36 år sedan. Avsändaren var en väninna. Kvinnan trodde först att det hade hänt väninnans gamla föräldrar något. I texten stod det att väninnan hade handlat skit för 45 spänn och nu inte kunde handla mer på hela veckan. Det var då kvinnan förstod att hon blivit kastad 36 år tillbaka i tiden. Hon ringde upp sin väninna som först inte mindes något brev men till slut sa; ”Ja, jag har undrat varför du inte har svarat.” 🙂 När det gäller adressen på Stora Östergatan så var det kvinnans barndomshem och efter att hon har bott på sju olika ställen så hade hon kommit ”hem” igen till slut. Så kom brevet. Frågan är var brevet varit under 36 år. Ingen vet. Det kan i varje fall inte legat på posten, för de har inte samma lokaler som då brevet skrevs.
De flesta danskar är glada och positiva åt en sak som inte hänt i landet på 200 år. En historisk varg rör sig någonstans på Mittjylland. De tror att den kommit upp från norra Tyskland. Eller har den tagit bron från Skåne? Om de är så glada över en varg kan de få den som stryker runt på Österlen också. Så får de två sällskap. Är det sådant som kallas för att göra en Björntjänst? 🙂

Här kommer tre frågor till Dig läsare som det är frivilligt att svara på:
Tycker du att det är kul eller trist att det idag äntligen är final i Mellis?
Vilket är det personliga vårtecken du varje år längtar efter?
Vilken plats där du bor måste du besöka, för att du ska känna att du firat in våren?

Mina personliga svar är:
1. Ja. Måste erkänna att jag inte tyckt det varit så kul i år. Någonstans har det blivit för urvattnat. De få låtarna som jag gillat har inte gått vidare.
2. Här runt Österlen har jag ännu inte fått just bara ett favoritställe, men jag kan nämna ett par andra jag längtat efter som hör ihop. Att se den underbart ljusgröna färgen på bokarnas blad i början på maj, på Galgberget i Halmstad och i Åkulla bokskog var balsam för min själ.
3. Om Solveig fått svara hade hon säkert sagt blåsipporna vid Silverfallen i hennes barndomstrakter. Jag säger att åka till ön Ven utanför Landskrona en fin majdag. Cykla tandem. Äta och dricka något gott.

Jag måste tillägga att jag fått mig en stor dos av energi de sista dagarna från oväntat håll, som gjort mig både glad och mycket rörd. Tusen tack ni båda skånska bloggande tjejer.

http://jagarsandra.blogspot.se/2013/03/tycka-om.html

http://minplatsisolen.blogspot.se/  Torsdagen den 7 mars, Bloggtriss – Kärleken till ord

Ha en fin lördag. Tack för du läste.

Ps. Såg att detta var mitt inlägg nummer 250. Festligt. Egentligen hade jag tänkt mig att lägga in ett kåseri en gång i veckan. Aldrig kan man lita på sig själv… 🙂