Taggen satt kvar


Ögonblicksbild; tjugo

Under flera år hade jag och tjejerna som en hösttradition att bläddra i ett fotoalbum efter fikat, när de hade kommit hem från skolbussen.
I de första albumen var det jag som återberättade episoder. (Givetvis är alla album numrerade från 1 och framåt) 🙂 När tjejerna kom in i handlingen och växte, minns de såklart egna minnen. Ibland kristallklart. Vi hade det mysigt tillsammans medan höstmörkret föll utanför fönstret. ❤
De längtade efter att göra om det här till hösten. Vi slutade när vi flyttade till Ystad och de hade längre skoldagar och andra intressen. Varje gång vi kom till den här bilden reagerade Jennifer och sa något liknande detta.
”Det där glömmer jag aldrig. Jag tyckte det var så hemskt.” 😦
Själv minns jag det fortfarande kristallklart. Hur jag hade svårt för att inte börja skratta. Noterade att hon inte grät efter att ha fastnat i ”sängstolpen” med snöret. Det var ju inget farligt och hon var relativt stor och borde kunnat fixa det själv. Hade det varit lillasyster hade jag inte tvekat en sekund, inför min plan. Lizette var otroligt tuff och lugn i ett sådant här läge som barn. Grät inte ens om det rann blod.
”Vänta lite. Stå kvar och rör dig inte. Jag ska bara hämta kameran.”
Nu minns jag inte om det tog extra lång tid. Om jag fick ett samtal och var tvungen att åka och köpa mjölk. Mötte någon bekant i affären och det hann bli mörkt innan jag kom hem. Skojar bara. 🙂 Kanske hittade jag inte kameran på tre sekunder som Niffe upplevde som tre timmar.
Fantastiskt hur ett minne kan stanna kvar och skava. Inombords ler jag åt att den tösen finns med och assisterar vid djuroperationer. I ett sådant rum hade hennes pappa svimmat – om han varit med. Troligen hade jag flytt. De hade behövt binda mig med ett koppel. 🙂

Ps. Undra varför papperskorgen var i fönstret? Hade vi valp? Hade jag torkat golvet?

Annonser

Stölden som slutade lyckligt

Lever vidare
Enligt sägnen användes rasen Coton de Tuléar på Madagaskar, som vakt och vallhund. Man vallade boskapen till floden där rasens egenskap, att hoppa rakt upp i luften och sedan snurra ett helt varv, utnyttjades. Krokodilerna lockades upp på land och började förfölja de hoppande vita bollarna. Därmed kunde boskapen dricka ifred och sedan drivas över floden.

Sant är i alla fall att rasens hemland är Madagaskar och att den först kom till Frankrike. Nu finns den i hela världen. Till Sverige kom den första ”kotten” 1991. Den på bilden döpte jag till Texas av två orsaker: Jag gillade popgruppen med samma namn och delstaten i USA är känd för sin bomull.

En annan berättelse är också sann. Den om valpen Fia som blev känd i media, efter att ha blivit stulen utanför en affär när Husse skulle köpa en bit falukorv. (Detta hände strax innan vi köpte vår valp.) Många deltog i spaningen som efter arton dagar gav napp. Kidnapparen hade efter stölden färgat den vita valpen brun. Riktiga matte lyckades lyfta på den bruna hunden, när den var ute på rastning i Skånskt blåsväder, och noterade att den var vit undertill. Sedan tillkallades polis. Polis och matte gick upp till lägenheten, ringde på och frågade om de hade en hund hos sig. De hade en synlig collie. Efter några fler frågor gick tjejen och drog fram en brun hund under köksbordet. Polisen körde sedan till tullen i Helsingborg och fick bekräftat via scanning att det var Fia.
En solskenshistoria med en allvarlig botten. Lämna aldrig en liten hund utan övervakning.

Det sägs att för hunden är man en familjemedlem. För katten mer en betjänt. Detta är säkert en sanning med modifikation.

Jag klippte ut en notis om de tio vanligaste namn de nyblivna valpägarna i Sverige väljer till sin nya familjemedlem (2013). 1. Molly 5 936, 2. Bella 3 929, 3. Wilma 3 882, 4. Ludde 3 647, 5. Ronja 3 419, 6. Bamse 3 322, 7. Rocky 2639, 8. Charlie 2 607, 9. Sigge 2 489, 10. Alice 2 472. Vilket namn hade du valt om du blivit med hundvalp?
(Det behöver inte vara ett av dessa tio namn.)

Det är populärt i vissa kretsar att bocka av de fågelarter som man sett i naturen. Helst under vår och höst. Här kommer min egen variant som jag tror går snabbare för dig som är intresserad av att leka. Du som inte är intresserad eller inte har tid kan nu glatt hoppa till nästa bloggstation. 🙂

Dags för TIONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 18.00 söndagen den 13 mars)

Här har du en länk som du har STOR nytta av. I den finns foton på de 50 stycken raser som jag valt ut – lekplanen som du ska utgå från när du ska hitta och ta kort på 5 raser från listan.

http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/?char=abc

AFGANHUND
AKITA
BASSET HOUND
BEAGLE
BICHON FRISÉ
BOLOGNESE
BOXER
BULLTERRIER
CAVALIER KING CHARLES
CHIHUAHUA
CHOW CHOW
COCKER SPANIEL
COTON DE TULÉAR 
DALMATINER
DOBERMANN
DREVER
DVÄRGSCHNAUZER, PEPPAR & SALT
SCHNAUZER, PEPPAR & SALT
SCHNAUZER, SVART
ENGELSK BULLDOGG
FINSK STÖVARE
FRANSK BULLDOGG
GOLDEN RETRIEVER
GOTLANDSSTÖVARE
GRAND DANOIS
GRÖNLANDSHUND
HAMILTONSTÖVARE
IRLÄNDSK TERRIER
JACK RUSSEL TERRIER
JAPANSK SPETS
JÄMTHUND
KING CHARLES SPANIEL
LABRADOR RETRIEVER
MALTESER
MOPS
MINIATYRBULLTERRIER
PAPILLON
PEKINGESE
PINSCHER
PLOTT
PUDEL, DVÄRG
PUDEL, MELLAN
PUDEL, STOR
SAMOJEDHUND
SANKT BERNHARDSHUND
SHIH TZU
TAX
TYSK, SCHÄFERHUND
TYSK, SPETS/MITTELSPITZ
YORKSHIRETERRIER

Viktig information & råd:
Min tanke är att detta ska vara en ”aktiv” lek. Därför är jag inte intresserad av gamla kort där det finns med en hund, eller bilder på hundar som inte är i livet längre. Alla ”näthundar”/TV-hundar är heller inte välkomna. Men du får givetvis ta kort på dina egna levande hundar. Et tips kan vara att du frågar hundägaren/hundrastaren först om du får ta kort. (Inget som jag har med att göra eller tar ansvar för)   🙂

Superviktigt:
Fråga alltid om rasen om du är osäker. Tänk på att ägaren lätt förenklar för främmande människor och utelämnar ”fullständiga rasnamnet”. Risk för att du bara får ”huvudnamnen” pudel, terrier, spaniel, spets, schnauzer, bulldogg, stövare och retriever och då blir det lätt fel ras bland mina femtio alternativ.
Tips: Se mina alternativ, jämför med bilderna i länken och med dina egna foton i tveksamma fall, så blir detta extra kul och rättvist för alla.

Du får lägga in hur många bilder du vill på ditt blogginlägg (det är ju din blogg). En eller femtioen. Men jag vill bara ha FEM hundrasnamn i kommentaren till mig. Det är de FEM raserna som du deltar med och som dina lekkompisar kan läsa av.
När jag går in och hälsar på din blogg håller jag tummarna för att namnen stämmer för jag är ingen hundrasexpert.  🙂  Jämför med bilderna i länken om du är osäker. Därefter färglägger jag raserna i min lista med BLÅ FÄRG så att dina lekkompisar ska se.
Den som är först får två poäng för rasen.
Annars en poäng om någon annan hunnit före. Är du sen eller väljer en ”lätt” ras finns alltid risken att någon hann före dig. Men jag vill inte ha ett ”skyddsnät” med extrabilder ifall de andra redan är tagna. 🙂

Uppgiftens bonuspoäng:
Valp
Den som först bjuder på en nytagen valpbild får två poäng. Rasen spelar ingen roll.

Jag kommer att dela ut mellan 0-12 poäng.

A. Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
Lättast för alla parter är att du bara har med fem raser + eventuellt en söt valp/valpar.

B: Skriv därefter en kommentar i detta inlägg med namnen på de en-fem raser som du hittat. (Du måste göra A före B.)

C. Jag kommer att besöka din blogg.
Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg. Därmed kan du få nya bloggvänner och dina lekkompisar kan se dina bidrag på bild kanske innan jag sett dem.

D. Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-12 poäng.

E. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

F. Du bestämmer själv hur mycket text som du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. Men se upp så du inte blir ”hundbiten”, vilket man kan bli på två sätt. ❤
Detta kan vara ett utmärkt sätt för att lära känna grannar eller nya människor. Om fem år hoppas jag att någon av er kommer att tacka mig för detta. :D. Skönt att få önsketänka en grå måndag, en stund innan jag ska till sjukhuset.

OBS! Lekens grundtanke är att du ska ta nya bilder med mobil eller kamera. Om du inte hittar allt är det helt okej. Du får poäng efter vad du gör under uppgifterna. Inga fotade bilder från media av något slag.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar.  🙂
Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 71 p.
2. Wiolettan, 70 p.
3. Ditte Akker, 66 p.
4. Znogge, 61 p.
5. Ethel Hedström, 60 p.
6. Anki, 58 p.
7. Gunilla Wahlberg, 57 p.
8. Villa Herberts,  54 p.
9. Kersti, 52 p.
10. Sussie, 48 p.

11. GunBritt,  45 p.
12. Sanna, 42 p.
13. Comsi Comsa, Mia, 40 p.
15. Maria Bromander, 32 p.
16. Gunnel Moberg, 29 p.
17. Lma, 22 p.
18. Gerd Lindblom, 20 p.
19. Primrose, 19 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng.  🙂

Blått namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/03/08/11279280-fyrbenta-vanner/
http://akker.blogg.se/2016/march/hundar-av-olika-slag-2.html#comment
http://tittelina.blogspot.se/2016/03/bosses-tavling-om-hundar.html
http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/03/bosses-hunduppdrag.html
https://znogge.wordpress.com/2016/03/08/tur-man-har-vanner/#comment-190005
http://ankistankar.blogspot.se/2016/03/hundar-hundar-hundar.html#comment-form
https://lma7.wordpress.com/2016/03/09/hundraser/comment-page-1/#comment-12692
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/03/var-ar-nu-alla-hundar.html
https://villaherbert.wordpress.com/2016/03/13/hundar-skulle-jagas/comment-page-1/#comment-840
http://eva49.bloggo.nu/Hundspaning-med-forhinder/#comments

Triss i glömska

Ibland händer saker man helst vill glömma. Andra gånger händer så komiska saker att det är svårt att hålla sig för skratt. Men det är ytterst sällan tre saker händer inom en snäv tidsram. Uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam” brukar gälla för en och samma person. Detta hände tre olika personer inom tio minuter.
Jag hade varit hos min husläkare och blivit influensastucken. Ett stick som inte kändes hos doktorn. På natten när jag vände mig åt fel håll gjorde det däremot rejält ont i överarmen och jag vaknade till.

Nu stod jag utanför apoteket i Båstad där jag stämt träff med Solveig som var inne och köpte vitaminer på burk. Då slog mig tanken att jag glömt att jag skulle ha bett doktorn att skriva ut två recept till mig. Samtidigt som jag retade mig på mitt taskiga minne kom en dam med röd kappa och parkerade en söt liten terrier vid lyktstolpen bredvid mig. Mina tankar pendlade från min glömska till hur snällt hunden satt stilla. Det enda den gjorde var att nosa i luften varje gång någon gick in eller ut från byggnaden, som inhyste både ett apotek och ett systembolag. Jag var inte säker på om hunden drog in mer när någon hade ärenden från systemet. Fortfarande fladdrade mina tankar. Nu mellan om jag skulle gå tillbaks till doktorn eller ringa en annan dag och få betala extra för recepten. Gå tillbaks? När kommer Solveig? Ringa doktorn när vi kommit hem? Varför sitter inte Texas lika fint? Vi hade aldrig vågat binda vår hund utanför en affär. Strax innan vi köpte Texas var det en man som blev av med sin Coton de Tulear-valp på det viset. Husse var bara borta i max fem minuter och köpte en falukorv. När han kom ut från affären var Fia borta. Den sagan slutade lyckligt efter tre veckor trots att låntagaren färgat om den vita bomullshunden till en brun hund. Jag tänkte på storyn jag läst om i tidningen just som en dam med röd kappa kom ut. Hon stannade till och läste på en lapp, verkade titta upp mot himlen för ett svar och fortsatte sedan ut över torget bort mot Ica. Jag observerade att den disciplinerade terriern reste på sig och tog så många steg som kopplet tillät.
”Där ser man. Den är inte så duktig som jag först trodde. Inte mycket bättre än Texas. Hundar är hundar när det kommer till kritan.”
En självbelåten min stannade till vid mitt ansikte på gränsen till skadeglatt. Femton sekunder senare kände jag en arm på min axel.
”Jag glömde hunden”, sa ägarinnan med den röda kappan.
Hon skrattade förläget eftersom hon trott att där stod en man i sina bästa år med huvudet på skaft. En som hade alla getterna hemma. Jag avslöjade inte att vi var låtsassyskon.
”Tur att du inte hunnit hem och undrat varför du inte blev välkomstslickad”, tröstade jag gentilt.
Andras glömska kan göra en glad. Jag bubblade av skratt som pyste ut.
”Varför står du där och skrattar för dig själv. Jag skäms. Jag känner många som kan komma förbi”, sa Solveig.
Jag berättade detaljerna i bilen när vi åkte iväg och fikade. Solveig skrattade gott åt episoden med den bortglömda valpen. Senare på kvällen när Solveig skulle gå igenom alla viktiga papper inför utvecklingssamtalen med barnens föräldrar och som avslutning rätta sina elevers matteböcker blev hon oväntat sysslolös. Det enda hon kunde ägna tiden åt var att försöka tänka tillbaka på var hon senast haft kontroll över sin tunga väska. Väskan som varit proppfull var spårlöst försvunnen. Den fanns inte inne i villan. Jag gick ut i garaget och tittade i bilen. Där var den inte heller. Nästa morgon åkte Solveig tidigare till skolan och letade överallt utan resultat. Klockan nio ringde hon apoteket. Där blev det direkt napp. Någon hade glömt kvar en tung väska på eftermiddagen dagen innan. Solveig ringde hem till mig och berättade nyheten. Jag vaknade i samma stund som telefonen ringde.
”Den fanns på apoteket som tur var.”
”Va? Men damen hämtade ju hunden”, svarade jag och kvävde en gäspning. 
”Nu låg den i alla fall i min fullpackade väska och tuggade på matteböckerna. Väskan såklart din korkboll. Ta en vitamintablett. Ska vara bra för minnet.”
”Då behöver du väl två”, gäspade jag stort. ”Glöm inte var vi bor när du kör hem.”

 

Den blinda hunden

De flesta barn har sina önskningar. Sin egen julklappslista. Jag var inget undantag. Överst på min stod det med stora spretiga bokstäver: HUND.
Min längtan blev inte mindre när jag dreglande såg på Båtsman eller Lassie på TV. Det hjälpte inte att jag lovade att gå ut med valpen, även när det regnade småspik. Mamma hänvisade bestämt till min tid som akvarieägare. Visst singlade jag ner torrfoder till fiskarna. I alla fall de dagar när jag snubblade över burken. Bytandet av vatten och rengöring av botten, de uppgifterna lämnade jag flott över till mamma och pappa.
”Du kommer att tröttna innan jag sagt ordet flaska. Det gör alla barn. Du får köpa en hund när du blir stor istället.”
Jag räknade ut att det var över tusen år tills jag blev stor. Därför fick min dröm leva sitt eget liv ett tag. Men så fanns det en som blåste liv i drömmen. Min egen storebror Dan. Vi låg ofta på hans säng och gled in på ämnet. Han visste om min högsta önskning.
”Ärligt talat tror jag inte att det är helt kört. Hund kommer det nog att bli. På ena eller andra sättet. Men hunden har vissa defekter. Den är blind”, skojade min betydligt äldre bror.
”Det gör inget. Har den vit käpp?”
”Ja. Den är halt och behöver käppen som stöd för det också.”
”Var det inte tre ben?”
”Nästan. Två och ett halvt.”
Hundämnet utvecklades. Den stackars hunden fick fler och fler sjukdomar och skavanker. Dan skämtade och skrattade till hundra procent. Kanske trodde han att jag var på samma nivå eftersom jag spelade med i de bisarra samtalen. Hans behållning låg i själva kryddningen. Det var han som var chefskocken. Jag var novisen som längst inne hoppades på att det fanns en gnutta sanning i soppan.
Veckorna gick. Det lackade mot jul. Den blinda hunden var inte begravd. På sista tiden hade jag tänkt lite för mig själv. Mina taktiska frågor om hundkoppel, halsband och hundkorg hade gett bra resultat. Dan skämtade inte utan gav vanliga vettiga svar. För att inte förstöra den behagliga känslan i kroppen slutade jag tvärt att diskutera ämnet hundar. Jag hade fått de svar jag ville ha. Mamma och pappa gillade säkert inte att Dan avslöjade hundköpet. Antagligen hade mamma sagt till honom att sluta med skämtandet.
Julafton. Äntligen låg paketen framför mig på golvet. Som vanligt hade jag först ordnat dem i rätt öppningsordning. Från mjuka klappar till spännande stora hårda klappar. Och som vanligt blev jag grundlurad. De bästa paketen öppnade jag först. Mamma och pappa älskade att lura mig. Väluppfostrat tackade jag för gåvorna. Samtidigt tyckte jag inombords att jag fått alldeles för många saker med tanke på paketet som antagligen låg kvar i garderoben. Jag var nervös av spänningen. Fick kila in på toaletten en sväng. Skulle pappa göra en ny runda? Förra gången var det för att köpa en tidning. Vad skulle han dra till med denna gång? Konstigt att inte något av de mindre paketen innehållit ett hundben eller hundleksak.
Jag överlevde den julen med. Ingen i familjen hade en aning om den strid som pågick inom mig. Besvikelsen kapslade jag tjusigt in. Minns att jag ändå gjorde en ordentlig genomgång av klädkammaren, sent på kvällen innan läggdags.
Hur kunde jag vara så dum att jag på allvar trodde att en levande hund skulle befinna sig i ett paket? Hur gammal var jag? I prästbetyget någonstans runt åtta år, eller yngre. Låt oss hoppas det. 🙂
Flera år senare fick jag en annan söt present. På självaste Alla hjärtans dag. Diabetes. I olika sammanhang läste jag om hur viktigt det var att motionera regelbundet för att hålla sjukdomen i schack. Gamla tankar blev som nya. Jag berättade för mamma, att nu hade det varit suveränt att ha en hund som jag var tvungen att gå ut med i alla väder. Flera gånger varje dag. Det var mest som ett skämt. Med ett uns av nostalgi i de sagda orden.
Det gick någon vecka. Som vanligt pratade jag med mamma i telefon varje kväll. Jag och Solveig bodde i Hjo. Mamma trettio mil därifrån. I smyg hade min kära mamma forskat vidare på egen hand.
”Bosse. Du ska äntligen få din hund. Tjugo år efter din sorgsna julafton. Jag har redan varit och tittat på en söt hundvalp. Jag känner ägaren till tiken. Valpen är varken blind eller halt.”
Det fanns en hållhake kvar. Bara en. Eller snarare ett val som jag olustigt stod inför. Detta efter att jag berättat den glada nyheten för min flickvän.
”Du får välja på mig eller valpen”, svarade Solveig kort och såg på mig med sina gröna kattögon.
I flera dagar gick jag och velade. Jag var disträ på jobbet som bibliotekarie. Tur att jag inte var kirurg. Hund eller goda middagar? Slickar eller pussar? Våta tassar eller mjuk hand? Bruna ögon eller gröna ögon? Det här valet skulle inte bli lätt. 😉