Bilderboken ”extra allt”: Ett lamm till middag

(Det är Solveig som skriver detta blogginlägg)

Jag har en viss förkärlek till bilderböcker. Tycker om samspelet mellan text och bild, hur det ibland kan finnas flera berättelser parallellt i en och samma bok – en för barnen och en annan för den vuxne som läser. För mig är en riktigt bra bilderbok inte åldersrelaterad, även om jag såklart vet att de flesta bilderböcker är skrivna för förskolebarn.

Jag tror att jag lätt kan få ihop 100 olika titlar som jag tycker om eller till och med tycker riktigt mycket om. Utav dessa har jag en ”tio i topp” lista – och överst på den listan står ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. Boken gavs ut på Bokförlaget Libris, 2006, och är dessvärre slutsåld och svår att få tag på. Jag vet för jag har försökt i flera år.

För några år sedan var jag klasslärare i en tvåa och mina elever hade fått som läxa att välja en bilderbok som deras föräldrar skulle läsa för dem. Läxan gick sedan ut på att återberätta sin bilderbok med hjälp av bilderna. En av mina elever lånade ”Ett lamm till middag” på skolbiblioteket och några dagar senare var det hans tur. Jag höll i boken och visade bilduppslagen samtidigt som han berättade i stort sett hela berättelsen. Han visade sig vara en naturbegåvning och trollband både sina klasskamrater och mig under hela berättarstunden. Alltsedan dess har denna bok stått överst på listan.

Vargen avskyr grönsakssoppa och blir överraskad men framförallt glad när det plötsligt knackar på dörren. Där utanför står ett litet fruset lamm och frågar om hon får komma in. ”Visst sötnos, kom in bara. Du kommer lagom till middag!” svarar vargen. Men inte kan han äta ett lamm som fryser. Han avskyr ju djupfryst mat. Först måste lammet tinas vid brasan. Dessvärre kan han inte äta ett lamm som har en kurrande mage eller som får hicka heller. Vargens tålamod och uppfinningsrikedom sätts på hårda prov allteftersom och till sist inser han att det enda han kan göra är att slänga ut henne i kylan igen. Men tänk om…

I den här boken finns ett hundraprocentigt samspel mellan text och bild. Illustratören Joelle Dreidemy har en fantastisk förmåga att skapa uttryck i sina bilder och att förmedla känslor, oftast med enkla detaljer. Själva berättelsen är lika varm som illustrationernas färger. Det skulle gå att förstå hela boken, bara genom att titta på bilderna. Det är en story som håller rakt igenom, som får mig att skratta men också att känna så djupt att det nästan lockar fram tårar i ögonen.

Den som vill träna sina elever i att ”läsa mellan raderna”, den som vill bjuda sitt barn eller barnbarn på en härlig läsupplevelse, den som vill njuta av ett alltigenom lyckat samspel mellan text och bild, den som vill hitta  bilderboken ”extra allt” – Läs ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. ❤

Skulle det vara så att du är lycklig ägare till denna bok och kan sälja den till ett överkomligt pris så får du gärna höra av dig. Jag är mycket intresserad av att köpa den. Har t.o.m. skrivit till förlaget och föreslagit att de ska ge ut den igen… men de tyckte nog inte att det var någon bra idé för de svarade aldrig.

Annonser

Petter och vargen

Det är flera som säger sig ha sett en varg i trakterna här i södra Skåne. Sant är i alla fall att någon eller något roar sig med att bita ihjäl får på nätterna. Har hänt flera gånger de sista veckorna på olika platser här i närheten. Otäckt. Även barnfamiljer har blivit rädda. För två veckor sedan stod det i YA att en jägare sett vargen med en kanin i munnen. Några dagar senare dementerades det av en ägare som erkände att hans hund sprungit lös. Experterna menar att det måste röra sig om en hund, men de är inte helt säkra. Själv tror jag på en varg.

Jag har inte ringt in ännu till tidningar. Solveig säger att jag ska avvakta. Helst droppa det. Men det är sant – sådär Bosse Lidén sant. Jag såg en björn som var närsynt i eftermiddags. Den gick rakt in i ett träd i vår trädgård.
”Ingen kommer att tro dig”, sa Solveig. ”Du kommer att tappa bloggläsare.”
Antagligen är hon säker på att jag ska ta åt mig av den sista kommentaren. Visst. Jag får räkna med att minst en av er kommer att slänga ur sig frasen:
”Det fattar du väl dumskalle. Det orimliga. Med tanke på hur mycket blåbär som en björn sätter i sig i sitt liv. Inte ser den dåligt. Blåbär är guld för synen. Fråga vem som helst som jobbar i en hälsokostaffär.”
Det är inte det som räds mig. Nej. Jag tycker mer det är pinsamt om det blir tvärtom. Att jag blir avslöjad som snål. Ytterst obehagligt. Tänk om en Björn ger igen och ringer in till YA och berättar att han sett mig krypa omkring på golvet på Ica och leta låga priser. Vilken björntjänst min bästa kompis Björn skulle göra mig…  😉

Sant är i alla fall att jag såg två tjejer som bakade lussekatter igår. Sådant kan jag nämligen dofta mig till på långt håll. De såg ut som på bilden nedanför. 😀

Imorgon blir det allvarligare. Då ska jag berätta vidare om mina skyddsänglar. Jag har berättat om när min mamma räddade mitt liv, finns att läsa i Funderingar. Denna gång ska det handla om att ibland hann jag helt enkelt inte… var rädda om Er.