Den mörka fredagen

Hemskt! Inte oväntat. Tyvärr tror jag inte gårdagen handlade om ett undantag i vårt avlånga land. Ändå kan vi inte gå omkring och ständigt vara rädda. Då har ondskan vunnit mark.  😦
Jag lider med de drabbade och de anhöriga. Sorgligt. ❤
I förmiddags tacklade jag mina mörka tankar på mitt personliga sätt. Den metod som passar mig bäst, efter jag matats i timmar med bilder och reportage.
Jag skrev två kåserier. Båda texterna behöver distans och tvättning innan någon annans ögon får läsa orden. Skriva i silver. Visa i guld.  😉

Utanför min täppa fick jag besök i luften. Jag hann inte ställa in skärpan.

Jag ser ingen ondska i de ögonen. Kanske har vi människor en del att lära av djur och små barn. För ingen människa föds elak och ond.

Annonser

Kärt återbesök

Igår blev det ingen vårutflykt med picknickkorg till Fyledalen på grund av väderleken. Hoppas blåsipporna finns kvar ett tag till. Tur vi hade förra helgen i färskt minne.

Otroligt att det var så varmt och behagligt vid havspromenaden och inte ens kallt att äta utomhus på bänkarna. (Givetvis rätt sorts sittdyna under) Många människor hejade och verkade glada.

För två år sedan åkte vi efter ett bloggtips från Åse till Gislövshammar och njöt av ”Det blå havet på land”. Äntligen var det dags för ett återbesök.

Det gällde att hålla reda på var vi satte ner fötterna.

En vacker trakt på Österlen.

Jag skulle kunna tänka mig att sitta därinne och skriva på en roman. Gå ut tre gånger om dagen för att få inspiration och motion.

Vi rattade vidare i ett långsamt tempo. Lite överallt såg vi vårtecken. Givetvis passade vi på att besöka favoritfiket.

Det dröjer ett tag till vindruvorna finns till beskådande.

Kul att träffa på en ny kompis. Dino pratade en svårförstådd skånska och var väldigt intresserad av min morotskaka.

När vi nöjda nådde Ystad och bostaden konstaterade vi att det fanns gott om vårtecken även i egen täppa. Sista dagarna lyser här gult överallt av påskliljor och min favoritblomma, förgätmigej blommar vackert. ❤
Jag önskar dig en fin aprilvecka.

Bild E

Det behövs ingen kudde. Bara fötterna ligger rätt.

Vilken skön utflykt det blev efter lunch. Årets första vårvärme. Nästan vindstilla. Vårtecknen slogs om uppmärksamheten. Livet kändes plötsligt mycket lättare. ❤

Mellofinal. Det är mer svårtippat än någonsin. Knepigt att gissa & tippa vinnare. Det är många om budet.

Tävlingsregler & fast text:
EFTER jag lagt in alla deltagande foton från A till S kommer ett tävlings-blogginlägg. OBS! Det är endast där som du deltar i tävlingen. Sedan pågår omröstningen några dagar. Allteftersom poängen trillar in via era kommentarer, kommer jag att lägga in dem synliga i inlägget. Det ska bli spännande att se vilket foto som vinner tävlingen. 🙂

I tävlingsinlägget kommer jag bara att ha små foton. Vill du se dem STORA är det bara att scrolla neråt i bloggen och återse inläggen. Eller gå in på kategorin ”Sött sovande”. En av er som lämnar poäng och deltar vinner en Skrapkryss. Jag eller någon familjemedlem lottar från det svarta porslinshjärtat.
Du har 15 poäng till ditt förfogande.
Poängen fördelar du precis som du vill.  ❤

 

 

 

 

Blåsippor och vänlighet

h

Uppgift åtta av trettio: Risk för fisk
Svar: 4 bokstäver
Facit: DRAG
Vinnare: Wiolettan  ❤
Tävlingstid: 18.00-19.00
Råd: Ta gärna chansen att hänga på. De trettio första i sluttabellen har vinstchans.  🙂

Dagens ord/citat:
”Det är svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig.”
Cort Flint

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

TABELL:
Priskategori ett:
1. Åsa Bäcklund, 33 p.
2. Anki Arvidson, 28 p.
3. Wiolettan, 25 p.

Priskategori tre:
4. Lena/Villa Herberts, 21 p.
5. Inger Börmark, 21 p.
6. Ingen Vinnare, 20 p.
7. Signhild Hortberg, 18 p.
8. Primrose, 17 p.
9. Comsi Comsa, Znogge, 16 p.

Priskategori fyra:
11. Ditte Akker, 14 p.
12. Ethel Hedström, 13 p.
13. Pelle Börmark, Åse Holmander-Mehlin, 12 p.
15. Maj Johansson, 11 p.
16. Gunnel Moberg, 10 p.
17. Lisbeth/Lma, 8 p.
18. Minton, 7 p.
19. Cecilia Ottosson, 5 p.
20. Helena, Pia Boman, Ezter, 3 p.

Priskategori fem:
23. Eva Johansson, Maria Bromander, 2 p.
25. GunBritt Söderström, Eva Rohlén, Annika Sohlin, Skåningen, Regnbågen, 1 p.
30. Alla andra, 0 p. 🙂

Jagande:
Ingen/inga än så länge.

Priskategori två:
Wiolettan, 2
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 2
Ingen Vinnare, 2
Ethel Hedström, 1

Kandidater för priskategori sex:
Ingen än så länge.

Återblick & Ögonblick

Det är lätt hänt att det blir en massa lösa trådar när man skriver blogginlägg. Här tänkte jag snabbt, relativt snabbt täppa till två och berätta om ett magiskt ögonblick som gjorde mig lika rörd som vanligt.
25 oktober berättade jag om en aktivitet som jag och Jennifer ägnade oss åt under ett par veckor. Tillsammans och var och en för sig, när vi ville ha en paus i vardagens sysslor.

https://bosseliden.wordpress.com/2015/10/25/den-sista-biten/

Vi hade kul, men lite trist att bara 999 bitar kunde läggas på plats. Därför var det inte så trevligt att skänka det till Röda Korset.
På jullovet gjorde Solveig upptäckten. I ett modemagasin i ett tidningsställ i köket, låg det förlorade fåret. Pusselbiten som saknades. Jag gillar sådana upplösningar och är säker på till 100 % att det inte var jag som …   😉
Det har gått drygt en månad sedan jag la in blogginlägget JAG KAN INTE BESTÄMMA MIG.

https://bosseliden.wordpress.com/2016/03/08/jag-kan-inte-bestamma-mig/

Sedan dess har jag och min stora bambukudde blivit mycket bättre vänner. Om det tidigare var 50-50 skulle jag procentmässigt vilja korrigera det till 77-23. Orsaken var att jag ställde kudden på högkant. Vilken häftig upplevelse det var den första gången, att snabbt slänga ner huvudet och sjunka ner i en grop där det blev behagligt instängt och bildades ett utmärkt stöd runt huvudet och nacken. Även ljud blev mer diskreta. Problemet är att kudden ramlar ner om jag reser på huvudet.
Samma positiva resa har inte Solveig gjort. Hon sökte sig mer och mer till sin gamla kudde. I flera dagar såg jag när jag skulle börja bädda, hennes stora bambukudde ligga ensam och frysa på golvet. Efter x antal pikar om detta har den antagligen hamnat i en klädesgarderob. Eller så har den rymt till en snällare granne.

Ögonblick. Våren är uppfylld av ögonblick som jag inte kan se mig mätt på. Det är ljuset, dofterna, fågelkvitter, solens varma strålar, vårblommor och grönskan som kommer överallt i takt med att dygnstemperaturen höjs. Varje dag ser jag nya saker.
Jag ska vara privat och visa ett nytaget foto från igår om det största miraklet och ögonblicket hitintills. Jag blev så rörd att jag började gråta på vår lilla täppa. Mamman har återkommit varje vår vid denna tid på året. Jag förstår inte att hon kan hitta hit. Allra mest impad var jag när vi flyttade hit från Skummeslövsstrand i Halland. Har hon en inbyggd GPS i eller under skalet? Precis som förra året har hon precis fått en dotter. Underbart söt tjej. Jag blir så varm i hjärtat att till och med fingrarna på tangentbordet skakar när jag ser bilden.  ❤

DSC_42250003

Fotnot: Nästa gång ska jag berätta om ”Bometoden” som sysselsätter mig just nu. 😉

Gräset är inte grönare hos grannen

DSC_40050001

Alltför många människor inbillar sig att gräset är grönare på andra sidan staketet. Det kan handla om gräsmatta, bil, uterum, grill, kvinna, man och mycket mera. Själv lever jag alltid i övertygelsen om att det inte alls är grönare. Men däremot kan det vara mycket …

DSC_39940006

… gulare hos grannen. 😉

DSC_39950005 Men det är lättare att titta på dem en i taget. 🙂
Vilken härlig tid vi har framför oss.  ❤

Den kyliga jakten på vårtecken

Jag trotsade den kyliga vinden och började jakten på vårtecken i Svarte.

Vårteckenett

Det började inte bra. För det där är väl ingen vårsko? De är alltid gula. 😉

Vårsko

Ser mer ut som en höstens sista cigarett.

Vårens första cigarett

Vårrep?

Vårrep

Nu börjar det likna något. Typiskt härligt vårskum. Jag får sådan lust att … nä. Jag är vuxen. 😦

Vårskummet

Det ser artigt ut med en rejäl vårnigning.

Vårnigning

Kvinnan tar kort med sin mobil som hon säkert lägger upp någonstans om en stund. Själv tar jag kort på ett vårbad av fötter. När jag vänder mig står en galning och tar … 😉

Vårbadet

Nu har jag hastigt och lustigt blåst tillbaka till Ystad via Lilleskog. Vilken fin gul matta.

Vårblomma

 

Äntligen! På Österlen är den skylten ett trevligt vårtecken. 🙂 Det var likadant när vi bodde i Ängalag. Det var väldigt många som trodde att Lidéns Samlingsmuseum ingick i konstrundan bara för att det fanns en busskur med affischering utanför vårt hus.
”Varför kostar det pengar att gå in här? Det är gratis överallt!”
”Visst är det KONSTigt. Vi gör alla våra tavlor. 😉 Brukar du besöka någon konstrunda på våren?

Typiskt vårtecken

 

En okänd flyttfågel

DSC008160003

Jag tror att jag går bet på det här. Varför somnade jag på kursen när jag läste till ornitolog? Vilken art ska jag bocka av på listan? Gulsparv tror jag är mindre och ser annorlunda ut på magpartiet. Jag frågade nyss en dam, men hon tittade bara konstigt på mig och sa ”Glad Påsk”. Antagligen rör det sig inte om någon flockfågel för den kom in ensam från Bornholmshållet. Den åkte heller inte med Vingresor. Kanske är den sjuk eller skadad. Sådant här gör mig bekymrad.
”Solveig! Kan du ringa en veterinär och…Va? Har vi bråttom hem?” 😉

Ljus på flera sätt

Det är en ljuvlig tid just nu. Jag gläds och är tacksam åt många saker. Flyttfåglar kommer i stora stråk från söder och flyger in över havet. Vårblommorna tävlar med varandra om att dra till sig uppmärksamheten. Det är flera veckor sedan snödroppar och vintergäck tjuvstartade. Fortsätter värmen kommer allt rekordtidigt. På gärdena såg vi igår hur bönderna jobbade på med vårbruket. Ljusets återkomst uppskattar jag otroligt mycket. Mer och mer för varje säsong. Kan det ha med åldern att göra? Precis i skarven mellan sportlovet och nystart på vårterminen brukar det märkas markant i dessa breddgrader på båda hållen. Ljust vid frukosten med fågelkvitter utanför. Ljust vid kvällsmiddagen. Finns det inget negativt? Jag funderar några sekunder och kommer fram till att prata emot mig själv. Ljuset. Färgerna. Spänningen att inte veta vilka färger när vi startar våra kvällspromenader från husdörren… går genom tunneln under Dag Hammarskjölds väg… och tittar upp mot Nya Vattentornet för att se vilka färgtoner som konstnären valt för denna natt. Fortfarande har vi inte registerat hur många färgkombinationer vi sett under dessa snart tre år vi bott här. Däremot varit tacksamma och glada när vi varit utanför stadsgränserna och börjar närma oss vår hemstad under den mörka säsongen. Precis som om vi blev välkomnade hem. Önskar er en fin söndag.

bild 3bild 2bild 1

Jakten på vårtecken

Inte en plats ledig på parkeringen i Svarte. Jag förstår att de boende längs med gatan är sura som det berömda surdegsbrödet i bageriet på orten, när bilarna står utanför deras villor alla vardagar. Orsaken är att stationen till Pågatågen ligger bredvid.  Det är många som pendlar till jobb och studier och den lilla parkeringen räcker inte till. Jag tog en snabbtitt på tidtabellen och den öde perrongen, körde sedan fräckt upp med tungan rätt i mun och ställde bilen på spåret mot Malmö utan att tuta högt. 28 minuter till nästa lila tåg. Jag är tidsoptimist. För känsliga nya bloggläsare kan jag berätta att jag ibland spårar ur lite från sanningen och har en tendens att glida in på ett stickspår. Sådant gjorde jag aldrig i min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Där hade jag två redigerare som höll mig hårt i öronen och slet i mina ”Darlings”. 🙂
27 minuter kvar tills lokföraren skulle ha åsikter. 😉 Mina fötter styrde förväntansfullt mot stranden.

Bild ett

Inte lätt att hitta vårtecken trots den värmande solen. Det ska vara det speciella ljuset som för mina tankar till vad som väntar runt tidshörnet. Är det tidig eller sen Påsk i år?

Bild två

Jag blir glad av att ägarna bryr sig om sina båtar och klär dem i vinterkläder. 🙂

Bild tre

Däremot stör det mig att de inte kan låta bli att slänga sina tandborstar hur som helst. Förstår de inte att det tar minst en biljon år för denna gröna borste att förmultna. Sådant har jag lärt mig på Kunskapskanalen. Så det så. Skulle inte förvåna mig om tandkrämstuben ligger bakom någon uppdragen båt. Inte egga upp mig nu. 😉

Bild fyra

Jag längtar tills träden blir ljusgröna igen och fåglarna har återkommit. Jag blir aldrig för gammal för att vända mitt huvud uppåt mot himlen, när sträcken återkommer. På hösten är det mysigt, men då ingår alltid ett uns vemod i mina tankar. Vad trevligt det var när jag och Solveig åkte mitt i natten till Hornborgasjön och tittade på trandansen när vi bodde i Hjo. Utom den gången vi mötte en galning på fel sida vägen.

Bild fem

Det är även vackert med vitt i kombination med solens gassande strålar som reflekterar sig i snökristallerna. Jag får en sådan lust att prova om underlaget håller för en ”havspromenad”. Tankarna går till en segflytande vätska, typ havssirap, när jag beskådar de lätta vågorna, som inte alls påminner eller ser ut som vatten när de sakta rullar in mot bryggan.

Bild sex

Sjön suger. Vilken sjö? Tänkte jag på Vättern? Havet suger menar jag. Vilken aptit jag plötsligt fick när jag ser bordet.

Bild sju

Är det någon bloggläsare som vet hur man tillagar en trä-varan på bästa sätt utan att den blir flisig i munnen?

Bild åtta

Romantiskt namn på en sommarkåk. Havsbrus. Finns det inget ledigt i Abbekås i sommar kanske jag kan hyra detta hus någon månad. Om nu inte Kurt Wallander springer och jagar bovar under mörka dygnstider. Han hyr ett av de häftiga vita husen längs med stranden i Svarte. Bara i filmens värld. Inte i romanens. Där är det lägenheten på Mariagatan och slutligen ett äldre hus utanför Löderup som gäller. Ja, ja. Solveig säger att Kurt inte finns på riktigt. Det är inte alltid skolfröken har rätt. Igår fyllde Henning Mankell år. Han finns ju på riktigt. Jag är ledsen för att han fått cancer. Denna dumma, orättvisa sjukdom som tagit så många av mina vänners liv genom åren. 😦
2 minuter kvar. Lugna puckar. Nu är frågan. Ska jag ta väg 9 eller spåret tillbaka till Ystad? 😉
Imorgon blir det filmtips som går i matens tecken. I fredagens kåseri ska jag frossa i nostalgiska kakor och det börjar dra ihop sig till en ny omgång av Sovtävling. Häng med då. Själv kommer jag att vara soffpotatis under dessa tio dagar. Önskar er en trevlig lillördag kväll. Solen har lyst här idag med. Denna underbara gula lampa.  😀