Månadens tävling: Dag och tid

cropped-dscn60362.jpg

Det finns trevlig statistik på WordPress. Där kan man bland annat få reda på vilken dag och vilken timme då flest gör ett besök på min blogg. Här kommer två frågor som jag vill ha rätt svar på: Vilken veckodag och vilken timme tror du att min blogg är mest besökt?

Här är sju exempel så att du förstår hur jag vill ha in ditt svar:
Måndag 23.00
Tisdag 11.00
Onsdag 21.00
Torsdag 03.00
Fredag 20.00
Lördag 08.00
Söndag 12.00 o.s.v.

Den som har först rätt på de två frågorna vinner.

Regler: Eftersom det finns sju dagar gånger tjugofyra timmar att välja på, kommer jag att hjälpa till vid två tillfällen. Frågan är om du ska chansa direkt eller vara kall och vänta in första eller till och med andra hjälpen. För det finns en bonus: Får jag de två rätta svaren innan klockan 18.00 ger det TVÅ lotter istället för en lott i vinst!

Viktiga klockslag:
07.00 lägger jag in Månadens tävling som kan ge två lotter.
18.00 berättar jag vilken dag som är rätt svar. Ledtråd ett: TORSDAG. 🙂
21.00 berättar jag om svaret är mellan 01.00-12.00 eller 13.00-24.00. Då återstår bara högst tolv alternativ. 🙂 Ledtråd två: 13.00-24.00. 🙂
22.00 stänger jag tävlingen. (Jag vill inte att Bosse Lidén vinner igen.)

Lyckas jag inte lägga in en ledtråd exakt rätt minut beror det på att jag ramlat ur internetanslutningen. 😦 Detta hände aldrig innan vi blev med fibrer. Så fort som jag noterat en kommentar gör jag en glad gubbe – berättar inte om det är rätt dag eller tid.

Jag önskar ALLA lycka till! Det är gratis att lämna EN chansning som kan ge en miljon kronor efter skrapet. Missa inte chansen att bli miljonär och få september månads titel. Än så länge har åtta OLIKA personer vunnit en månadstävling. Kommer den trenden att hålla i sig? Senast klockan 22.00 vet i alla fall jag svaret. Redovisningen gör jag troligtvis morgonen därpå. Trötta gubbar behöver sova tidigt. 😀

Ps. Under de första elva timmarna har ni 168 olika möjligheter. Glöm ändå inte bort att se efter vad tidigare tävlande har lämnat för svar. 🙂 Jag har redan klockan 10.31 fått in två svar som redan är tagna.
På tal om matte. Klockan 18.00 minskar alternativen drastiskt från 168 till högst 24. (beror såklart på om någon/några redan bokat tider just denna veckodag.)
Klockan 21.00 finns svaret bland allra högst 12 alternativ/klockslag. Förhoppningsvis färre. 😉 Samtidigt vet man aldrig. Jag har kanske redan fått in rätt svar nu eller under dagen. 😉

Annonser

Gubbar i keps

Håll i hatten. Nu kommer lite elakheter om något som både jag och Solveig har haft åsikter om flera gånger genom åren. Vart vi än åker omkring med vår Volvo så dyker de upp. Ibland tror jag att de lurpassar på oss. Det spelar ingen roll vilket väder det är, eller vilken veckodag eller tid på dagen. Värst är det när vi har bråttom och lurigast när vägen är kurvig eller hal. Jag pratar om bilchaufförer med keps. Värsta sorten av alla kategorier.

Jag var chaufför åt Solveig och barnen som skulle ta tåget till morfar. Tåget hade en tidig avgångstid. Jag såg på bilklockan att vi låg rätt i tiden där vi åkte igenom ett vårigt Bjärehalvön. Vägen som var helt tom på bilar började slingra sig likt en serpentinväg. På långt håll noterade jag att en bil stod stilla vid en angränsande väg. Jag tittade i backspegeln och såg ingen bil bakom mig. Skönt. Det är fritt bakom mig och bilen som står därframme förlorar ingen tid på att vänta fem sekunder till. Då började bilen som stått stilla en bra stund att rulla ut på vägen i vår färdriktning och jag tvingades bromsa tvärt. När jag var otäckt nära bagageluckan på den röda Saaben upptäckte vi samma sak i framsätet.
”En gubbe i keps. Det slår aldrig fel”, utbrast Solveig.
Inte hade han bråttom heller. Aldrig sökte han kontakt i sin backspegel. Omständigt letade han sig fram i växellådan. Sedan låg Saaben och puttrade i sextio kilometer. Alla snäva kurvor gjorde att jag inte vågade köra om trots att vi inte mötte en enda bil på hela färden till Båstad station. Tur att vi hade en tidsmarginal den gången.
Säga vad man vill. Dessa gubbar i keps är konstant jämna. De kör i sextio där det är sjuttio eller nittio. (Eller så var de före sin tid. Nu finns ju gränsen sextio nästan överallt i vårt land) Sedan när de kör in i samhällen och högsta hastighet är femtio fortsätter de envist med sina sextio kilometer. Som om alla kepsgubbar har en egen farthållare med denna enda inställningsmöjlighet. Det har även hänt när jag kört bakom en kepsbil att avståndet till bilen framför istället ökat snabbt. Då har det handlat om att jag gått ner till trettio kilometer vid skolor och andra viktiga ställen, medans kepsgubbarna håller envist på sina sextio. Tror de på allvar att de slipper böta för att genomsnittshastigheten är låga sextio? Har allt att göra med att de är sextio+ i ålder? 😉
De bryter rytmen i trafiken helt i onödan. Jag kan till viss del förstå att tålamodet tryter när man stått och väntat länge på att komma ut på en starkt trafikerad väg, helst under semestertider. Det komiska är att de först stannat bilen snällt och väntar även om det inte är stopplikt. På så vis lurar de bilförarna som kommer på stora vägen. Sedan är det precis som om de ändrar sig och kör ut i alla fall. Är det avståndsbedömningen som klickar när man blir till åren? Händer det i exakt den stund som man placerar en gubbkeps på huvudet? Värst är det under den luriga och förrädiska vintersäsongen. Vid halt väglag där man inte vill panikbromsa i onödan. Kepsarna skapar ett stort problem av en situation som inte var farlig från början.
De kör likadant när de har ett släp påkopplat därbak. Först lägger de sig i mitten av körbanan. Kärran kränger över till mötande trafiks körbana med jämna mellanrum. Aldrig en blick i backspegeln. Lampan på släpet blinkar konstant vänster under resans gång. Skärmen på kepsen pekar rakt fram. Efter en evighet kör snigelexpressen av till höger. Helgarderat skulle en tipsintresserad uttrycka det.
En annan vanlig iakttagelse är denna. Kepschauffören kör som vanligt ut framför min ensamma bil, efter att ha stått stilla och inväntat mig. Är det tidigt på morgonen har han väl med sig en termos som sällskap i väntandet. Han hinner inte komma upp i sin maxhastighet sextio kilometer innan bilen blinkar höger vid nästa avtagsväg. Längre skulle han inte. När avtagsvägen dyker upp lättar jag på gasen, fortfarande i vetskap om att jag inte ska behöva bromsa eller växla ner. Då börjar proceduren med svängandet. Jag skulle hinna lösa ett korsord i DN innan han är klar med svängandet. Innan hela kepsbilen är inne på den nya vägen. Måste han ner till krypfart innan svängandet kan påbörjas? Dricker han ”svängkaffe” samtidigt. 🙂
Nu ska jag sluta elda upp mig. Jag måste ut i solskenet. Vad stark solen är.
”Solveig! Var är min keps? Har du sett kepsen någonstans?” 😉