Ryggen emot guldklimpen


Ögonblicksbilder, två

Fortfarande delar jag in året i vårtermin och hösttermin. Aldrig tycks jag lämna skoltiden, fast Solveig numera har en vanlig semestertjänst.

Vårterminen nittiosju minns jag med stor glädje. Det mysiga halvåret då jag tog ut pappaledighet. Tillsammans med ettåriga Jennifer hade jag härliga dagar och månader. Stunder som aldrig kommer i retur. När ”någon” kom hem på kvällen lämnade jag gärna över den lite mer griniga guldklimpen till hennes mor.

Familjen Lidén bodde i Falkenbergs centrum, i nybyggda hus som byggts i gammal stil för att passa in i Gamla Stan. Varje vardag efter lunch blev det en barnvagnstur, i ur och skur. När vi närmade oss hemmet såg jag fram emot en lugn fika och läsning av kvällstidningen. Om Jennifer fortfarande låg vaken i vagnen tog jag några fler kvarter på kullerstensgatorna. Detta fula skakande knep kostade mig vid ett tillfälle en inflammation i handlederna.  😉
Eftersom jag läst i ”Vi föräldrar” hur nyttigt det var att små barn fick sova utomhus tog jag fasta på det. Rejält påpälsad under vintertiden låg hon och sov vidare på altanen. Från bordet i vardagsrummet hade jag full uppsikt över altanen.

Inne i lägenheten var det två plan. Vi hade monterat en grind längst upp i trappan och en till i köksöppningen. Den sistnämnda hade jag i denna stund inte stängt när jag ”lekt” med Jennifer på köksgolvet. Hon var en liten tös som inte ens fyllt ett år, men hade visserligen börjat krypa omkring med lite fart.

I fotostunden hade jag försvunnit iväg till en aktivitet vid diskbänken och stod med ryggen emot hallen. När jag vände mig om fångades jag av denna syn och grep snabbt kameran innan jag hämtade ner paketet. Det var Jennifers första egna tur i trappan. Antagligen på jakt efter något i sitt rum. Då kom stygga ”pappa lyftkranen” och ändrade planen till något skojigare…

Igår började jag skriva i en tom femårsdagbok. I förra veckan blev jag nyfiken på när jag började med femårsdagböcker. Därför plockade jag fram den första och började läsa högt för Solveig. Det slutade med att jag läste första halvåret 1998. Vilket intensivt liv vi levde under denna tid. Så många långa resor varje vecka för att packa ner saker. En tröstlös jakt på det rätta huset för att både bo i och inhysa ett samlingsmuseum i, samtidigt med mitt krav på att det skulle ligga ett hav i närheten.
Jag skrev under våren brev till Erik Åsbrink angående den nya lagen om att privata museum skulle betala moms. Han svarade faktiskt mig. 😉

Ska avsluta detta första blogginlägg 2018 på min nya dator, med en morgonepisod från nyss nämnda dagbok. Denna tidiga vårmorgon skulle jag lämna Jennifer på ”Nallen” (förskolan)
Jag var kanske stressad av en bokad tid på en myndighet. Måste skylla på något. Snabbt valde jag en rosa tröja till Jennifer. Gjorde mig beredd på att trä på henne plagget. Då spändes hennes hela lilla kropp.
”Inte jamas”, sa hon till sin far.
Tur att hon räddade mig från fadäsen. Bra att tvååringen höll reda på sin tankspridda pappa. Chansen att det var pyjamasparty var inte speciellt stor. 😉

Fotnot: Ny dator. Helt tomt i favorithögen, men riktigt bra ljud på musiken som jag lyssnar på. (Just nu Marit Larsen) ”Gamla Londondimman-laptopen” får tjänstgöra ihop med TV:n på övre våningen, när det är dags för Cmore. Häftigt att bilden finns på den stora platt-teven fast bildskärmen på laptopen oftast inget visar.

Ps. Vet inte varför viss text/typsnitt blir större än … ? Är inte så på mitt Worddokument.


Annonser

Barnbokens Grand Old Lady firade dubbelt

Första

Andra

Förra lördagen styrde vi kosan mot Borrby på Österlen som kallas för ”Sveriges första bokby”. Här finns en hel del butiker som säljer böcker. Orten har även lockat dit bokförlag med olika specialiteter.

Tredje

Orsaken till att vi åkte dit just i lördags var att Sveriges enda renodlade barnboksantikvariat hade en återinvigning i Bokhuset. Grundaren som samma dag fyllde 76 år är den kända kvinnan Marianne von Baumgarten-Lindberg som var gift med skådespelaren Sven Lindberg (1977-2006). Det var också tillsammans med Sven som hon började samla barnböcker. De öppnade först barnboksantikvariat i Stockholm.

Ja

Jaokej

Jäpp

Marianne som kallas för barnbokens Grand Old Lady har varit chefredaktör för Vi föräldrar, är redaktör för barnkulturtidskriften Opsis och har arbetat nära Astrid Lindgren. Av Astrids böcker håller hon ”Mio min Mio och ”Madicken” högst. Hon, precis som jag, är inte så förtjust i att gamla barnböcker revideras utan tycker att man ska behålla böckerna i sina originalversioner, gärna med en förklarande asterixer både för barn och föräldrar.

Solveig letar

Solveig har en lista med några favoritbarnböcker som hon letar efter. Tyvärr hittade vi inte dem här. Eftersom det var så mycket folk forskade vi inte vidare denna gång. Men nästa gång … för på Österlen har precis säsongen 2015 öppnat portarna. Mitt paradis som ligger så bra till för oss Ystadbor. ❤
Plötsligt blev vi kaffesugna. Vad bra att det inte är långt mellan favoritställena när man tar sig fram på Österlen med bil. Annars är det såklart trevligare att ta sig fram med långsammare fordon.

Näst sista

Förresten finns det även många böcker på Olof Viktors. Hoppas att du ska göra något roligt i helgen. Blir det fint väder imorgon blir det en familjeutflykt för familjen Lidén. Idag ska vi istället vara flitiga som bin. Nu hoppas jag bara att det ska gå bra att duscha för mig. Orsaken till min osäkerhet får du läsa om vid nästa blogginlägg. 😉

Sista