Naturen har också känslor

Vågar jag?

ett

”Hej. Kan jag få gunga med er?”

tva

Även blommor och växter har känslor.

tre

fyra

Kommer den sköra knoppen att få chansen att slå ut?

fem

Andras olyckor kan bli andras lyckor. Vindruvsklasen ramlade ner och fjärilen fick en trevlig lördagseftermiddag. Precis som vi, som hade vår Uppsaladotter hemma förra helgen. ❤ Det blev mycket ”bubbel” och en tur ut till Österlen i underbar sommarväderlek.

sex

Ska det sluta lyckligt? Kommer det att tjuta omkring mig? Blir jag betraktad som en boktjuv?

sju

Tänk om de direkt ringer till polisen utan att leta alibi? Det var länge sedan som jag åkte polisbil. Har jag inte skrivit ett kåseri om det? Tror det. Alldeles i början av min bloggkarriär. 🙂

dsc_41890008

Annonser

Den modiga vindruvan

Ett

Fruktstunden är en höjdare varje vardag. Vilken energikick jag och Jennifer får. Dessutom blir vi extra klyftiga. Hon i matte och jag i balanslära.
Vi bjuder generöst in alla våra fruktvänner till höjdarfesten. Ändå.
Självklart ska man acceptera att inte alla vill vara med och leka.

Två

Bananen var rädd för att få svarta fläckar. Ananasen skyllde både på höjdskräck och ”anandra” skäl. Päronet var skraj för sin farsa. Persikan ville ha ett skyddsnät utlagt. Kiwin var öm i skalet. Vilken tur … 

Tre

… vindruvan visade mod genom att djärvt klättra upp till toppen.
Bilden när druvan sätter i flaggan blev otydlig och alltför mörk – men med fruktfantasi är allt möjligt.  😀

Jag önskar dig en solig vårtorsdag.

Ps. Jösses med omtagningar och tålamod det krävdes. Några balansnissar var frukterna inte precis.

 

 

Yxornas häll

Bild ett

Sista dagarna har jag nästan fått nypa mig i armen. Just idag för ett år sedan skojade jag med en granne och sa ”god jul“ till honom. Det hade kommit ett rejält busväder och varit snöstorm på natten. Idag behövdes ingen snöskottning. I helgen tog vi årets första riktiga ”vår-roadtrip” ut till Österlen. Extra roligt var att familjen var intakt, men tjejerna ville inte vara med på några bloggbilder. Det är inte bloggen de är emot utan att synas över hela världen när som helst. Det har varit mycket prat om det på föreläsningarna i skolan på sista tiden. Tur att jag fått tillstånd till lördagens inlägg. 😉

Variation förnöjer. Eftersom vi har en lågstadiefröken i familjen blev det en tur till ”Yxornas häll”, som ligger mellan Simrishamn och Brantevik. Det är en av de mest kända hällristningarna i Skåne och en av de äldsta. Den härstammar från äldre bronsåldern, ca 3 500 år sedan.

photo5Lika gammalt var inte det vi beställde till fikat och fågeln lät bli våra godsaker.

photo4  Den satt helt stilla. Såg ut som en död träfågel. 🙂DSC007510016

Sist gjorde jag reklam för Olof Viktors. Backagårdens café och växthus tycker vi är i samma höga klass. Min morotskaka vann över den jag åt sist på Olof Viktors. Nyttigare och godare med de stora mumsiga nötbitarna. Caféet öppnade säsongen den 1 mars. Redan var det behagligt varmt i växthuset. Helst där jag satt med solen mot mig. Minns i höstas när jag och Lizette skojade med Solveig som gått iväg till toaletten. När Solveig kom tillbaks började jag viska till henne med en förskräckt min. Berättade att jag skämdes över Lizette som satt och åt från en stor klase blålila vindruvor. Jag kunde inte fatta att hon vågade knycka en klase från vinrankorna som slingrade sig runt borden. ”Tänk om någon sett det. Har vi inte uppfostrat våra barn till att…” Lizette var neutral och åt vidare. Sedan såg antagligen Solveig Jennifers blick och förstod att så illa var det inte med lillasyster. Under tiden Solveig var iväg kom nämligen en dam som jobbade där och la druvorna på vårt bord.

photo2

photo3

Det känns som om vårbruket spårat ur. Kan bonden ha fått solsting? Jag gissar på att han drömmer om alla brev han ska få från Linda  i ”Bonde söker fru” och därför hamnade traktorn på bänken istället för på åkern.

DSC007550020

Varför kom jag akut att tänka på att motionera bort det jag just fikat?

DSC007560021

”Du där! Vet du var Hammars backar ligger? Nu har du väl ändå fått halsduken fel? Vi har precis varit där inne och fikat och tittat på fina saker i butikerna.”  ”Solveig! Såg du vad brun han redan var? Varför fick du så bråttom till bilen?”

DSC007590024Måste ha varit rekord för Jennifer när det gäller att övningsköra. Jag tycker att hon gjort rejäla framsteg och förstår inte varför hennes bilskollärare har drabbats av magsår och hela tiden byter bort just hennes lektioner. 🙂 Under flera av milen höll hon till höger på vägen. Genvägen över klitterna i Sandhammaren ruskade om både bil och passagerare. Blev inte riktigt klok på varför hon ville tävla med katamaranen som gick till Bornholm. Ibland kan det vara en fördel att inte fråga för många söndagsfrågor och som tur var hade jag med danska pengar och det är ingen manetsäsong ännu. 🙂 Ser man bara problemen från den ljusa sidan blir det mesta bra. Annars får man vänta på rätt vindar.

photo6
Hammars backar. Här har vi varit några gånger. Ligger ganska nära Kabusa skjutfält. Vi läste på anslagstavlan att man skulle hålla sig undan vissa övningsdagar i nästa vecka.

DSC007680033

Vad roligt att se allt spring som fanns i tjejerna. Det smittade nästan av sig till oss lite äldre. Backen känns i benen både upp och ner. Annars var det mycket dis häruppe. Nästa gång kommer jag att köra av strandvägen inne i Hammar istället. Jag såg på en karta på anslagstavlan att det var möjligt att nå fram riktigt långt på en slingrande grusväg. Tänk att välja en lite varmare klar dag med en fikakorg. Vilka öppna vyer mot Östersjön och inåt landet. Fortfarande har vi kvar att bevittna solnedgången vid Ale Stenar. I sommar kanske det blir av.

Höstens första dag

Jennifer tävlade i friidrott. Lizette hade återträff med sin konfirmationsgrupp. Utan barn styrde vi bilen mot Sandhammaren denna söndag. ”Världens största sandlåda” har denna strand blivit kallad. Ett par gånger på senare år har den även blivit utsedd till Sveriges populäraste strand, i en känd tidskrift. Idag var det gott om parkeringsplatser.

Bild ett

Jag hann inte njuta länge innan jag drabbades av panik. Tänk om det smäller snart. 🙂

Bild två

Bäst att klättra upp en bit. Jag som har svindel. Vågar jag?

Bild tre

Sandhammarens fyr. Vad smart han var, Gustav von Heidenstam som med hjälp av långa skruvpålar kunde få ordning på konstruktionen i den lösa sanden. Byggåret var 1862. Höjden nästan 30 meter.

Bild fyra

I detta klätterträd hade våra tjejer trivts förträffligt.

Bild fem

Va? Hallå! Hur gick detta till? Har vi hamnat i Gävle?

Bild sex

Snart ser jag väl rosa elefanter också…. men vad söta blommorna är. ”Rosa kärlek” växer mitt i ängen.

Bild sju

Vänta lite. Det namnet känner jag igen. Ni där uppe på höjden. Ska ni med och fika?

Bild nio

Tänk att vi hamnade här igen. Stället som fick full pott, 20 poäng, när vi röstade sist när hela juryn var med. Bara det inte är fullsatt. Bäst att springa…

Bild åtta

Oj, oj! Jag och mina vassa armbågar. Hoppas inte Solveig såg detta. Det var absolut inte meningen.

Bild tio

Sist satt vi här i stora rummet. Den snälla ägarinnan gav oss en klase vindruvor, av dem som växer på de slingrande rankorna mot taket.
Bild elva

Vilket fint fönster. Här blir det romantiskt att sitta med min älskade fru. Bara hon håller sin busiga sked i styr.

Bild tolv

Vilken oas. Mysigt och smaskigt till fika, upptill det riktigt gott kaffe. Jag vågar inte visa vad en diabetiker äter denna söndag.

Bild tretton

En gammal mangel som påminner mig om hur min biceps fick jobba i barndomen i förrådet, där vår hederliga gröngula mangel stod.

Bild fjorton

Glädjande nyheter var att vi hittade ett möblerat fint inrett rum med gamla möbler och även pratade med några som satt där. De berättade att Backagårdens café & växthus har öppet på helgerna hela året ut. Det var bra nyheter för min figur. 🙂