Han har så kloka råd

”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det.”

Nalle Puh har så rätt. Men ibland glömmer jag bort det enkla. Sedan är det så att det ena föder det andra. Jag letar och letar men hittar inte vad jag söker efter. Däremot dyker det upp både nya spännande prylar och sådant som jag inte hade en susning om att vi hade kvar efter alla åtta gemensamma flyttningarna. Det har även hänt att jag glömt bort huvudskälet och istället fastnat i något nytt. Positivt ändå. Jag får motion. Både i muskler och på hjärnkontoret.
Ha en bra helg.

30 år av kärlek

Vad mycket vi har upplevt och delat genom alla dessa år, sida vid sida. Kärleken har alltid bestått. ❤ Jag som aldrig skulle gifta mig, skaffa villa och volvo. Det enda som jag inte gjort är skaffat valium. Mysko att vi inte blivit en enda dag äldre på kortet nedanför, som är tagit vid vår fondtapet i hallen. 🙂

Precis som om vi fuskade och låtsades att vi åkt iväg till Visby och Gotland på semester. 😉

Håll nosen helt stilla!

Ögonblicksbild; Tjugosju

Jag såg fågeln närma sig och bestämde mig för att vänta in flygaren. Samtidigt hade jag en tanke att den gärna fick sätta sig på ”rätt ställe”. Diskret viskade jag till hundschimpansen:
”Nu sitter du helt stilla och rör inte på nosen eller huvudet.”
”Bara om jag får en banan och ett smaskigt hundben.”
”Du får en fågel.”

Nästa gång är det kanske en dubbelsäng

Ögonblicksbild; tjugotre

Både jag och den cyklande kvinnan hade två saker gemensamt, där vi befann oss på Adelsgatan i lördags. Ingen av oss visste vad som fanns bakom oss just då och ingen av oss tänkte på cyklande bokhyllor. 😉
Ögonblicksbild; tjugofyra

Ps. Lund och Uppsala är två riktiga cykelstäder med alla sina studenter. I de städerna tror jag inte många reagerar när det gäller vad som ”kommer cyklande”.

Fråga till dig bloggbesökare: Vad är det ovanligaste du sett någon cykla omkring med?

Vill du vinna en SkrapKryss kan du göra ett besök på min andra blogg. https://gotlanduppochner.com/2019/09/01/siffror-och-kategorier-pa-ratt-plats/
Tips: Skippa att slötitta på fyra reklamsnuttar i ett program. Använd dig av papper och penna. Behövs bara enkla baskunskaper i matte. Räkna till högst 30. 🙂

 

Inte bara musik…

Ord som berör mig; 25

”Kunskap talar men visdom lyssnar”.
Jimi Hendrix

Tänk vad många politiker-tal som hållits i den parken genom åren på somrarna. Undra hur många som varit som ballonger och luftslott? 😉
I sommar ska jag den aktuella veckan ta cykeln ner och tjuvlyssna vid något tillfälle. När jag vänder hemåt lär jag inte sitta på sadeln igen. Det går fortare att leda cykeln uppför Hästgatan. Undra hur många som fixar att cykla uppför den gatan? Om vi hyr ut bostaden den veckan för 8 000 riksdaler skulle jag kunna ta limousine. 😉

Det här var andra blogginlägget 2019 på denna kära blogg. På gotlanduppochner har det än så länge dykt upp 12 inlägg. Återstår 3 inlägg till där i januari. Sedan är det stor chans att jag där rivstartar med månadens tävling i början av februari. Visst handlar ämnet om Gotland. Men exakt lika mycket om ”inte Gotland”. 😉
https://gotlanduppochner.com/

Kram Bosse

 

Sista inlägget

Jag vill passa på att tacka ALLA bloggbesökare under 2018 och önska God Jul och Gott Nytt År.  ❤
De sista julklapparna fixade. Vi var trötta i benen efter Hästgatans uppförsbacke.

Nästan all snö är borta innanför Medeltidsmuren. Det var för kallt för att sitta på en bänk i Söderport och är säkert inte säsongstrendigt. 😉 Däremot lockade det att gå in och dricka något varmt på Fiket runt hörnet.

Här har vi redan hunnit fika flera gånger. Men då har vi suttit utomhus och på nedre plan.

När Solveig ställde sig i kö vid disken passade jag på att utforska en sak som jag såg sist vi var här. För det finns en andra våning. Inte bara för kökspersonal och kundtoalett.

Visst är det häftigt att sitta så nära den gamla muren. Om jag hade öppnat fönstret kunde jag hälsat artigt på den. 🙂

Mörkt och stämningsfullt. Fullt med omaka trendiga möbler och intressanta tavlor.

Med folk på parkeringen. Påminner om hur det var när vi flyttade hit i början på augusti. Vi passade på att åka inom Röda Korset som ligger nära vår bostad. Tur. Jag hittade Anders Knutas bok nummer nio. Kostnad tio kronor. Den satt och väntade på mig i mitten av denna bokbyggnad. Försiktigt lirkade jag ut den … skojade bara. 🙂

Dessutom köpte jag några spel inför våra familjekvällar. Imorgon ska vi hämta en dotter på flygplatsen. Nästa kommer på söndag. ❤

Vi har klätt GRENEN. Solveig säger att det är en blandning av en GRAN och en EN.

Julbelysningen är tänd här just nu. Otroligt. Den är troligtvis från början av 50-talet. Den köptes av mina föräldrar. Ser du att det står nummer ett på ljuset? Tacka vet jag gamla tekniska saker. De gjordes för att hålla i flera år. Min vita dator är inte ens ett år gammal och är redan pensionär. Om denna antika belysning skulle gå sönder eller bli stulen om några år finns det ett suveränt reservalternativ att ta till. 😉

För då tar vi fram Solveigs föräldrars belysning. Nummer två. Jag tror båda kommer att överleva både mig och Solveig.

Ps.
Tack Solveig för lån av teknisk utrustning. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Hoppas du som läser får vara frisk och njuter av helgdagarna. 

Minns du scenen?

Jag läste i en tidskrift i veckan om en man som hoppades få med sig 25 intresserade för att gå på en upptäcks-promenad i Visby innerstad. Lockelsen var att få se och lyssna på historier om 17 sevärdheter bakom ”låsta portar” och få komma in till innergårdar. Det kom visst nästan 100 personer och alla fick följa med. 🙂 Lät mycket spännande och intressant.

När han kom till denna adress: Rådstugugränd 2 hann han aldrig börja prata innan någon förekom honom och berättade varför denna adress var intressant. 🙂

Nu googlade jag för att läsa på lite:
Innanför den röda porten finns bakgården där Pippi, Tommy och Annika ställde sig för att sjunga för att få ihop pengar till nya kläder. De fick ihop 17 öre på sin skönsång.
”Det räcker ju inte ens till en skjortärm”, sa Tommy i På rymmen med Pippi Långstrump.

Min egen fantasi gick igång när vi korsade Mellangatan och kom in på nästa gränd, Novgorodgränd. Tänk att bo där som barn och ha en kompis som bor mitt över gatan på samma våning. Slippa springa ner, över gatan och uppför nästa trappa.
Istället ta bron från Bosse.
Nu gick tankarna över till en söt tjej. Måste ha att göra med att jag blir romantisk av promenaderna runt, uppför och nerför gränderna. ❤

Ps. Foton från Solveigs mobil. Det bästa med att traska runt utan kamerautrustning är att jag ser kommande möjligheter och vinklar på ett bättre sätt. Med lite snö skulle det kunna bli flera snygga foton.
Igår kom det säkert några hundra snöflingor. En bra början. 😉
Imorgon är det sprutdags. Vi har en beställd tid. Undra om Solveig får någon. För det blev snabbt nya regler i fredags. Allt håller på att ta slut. Endast … sådana som jag kommer att få. För jag tillhör väl dem i riskzonen? Extra tramsig och virrig man i sina bästa år. 🙂

När snön kommer…

Som jag skrev i fredags lever jag just nu utomhusliv utan systemkamera -när jag rör mig i Visby. Men likt en ekorre samlar jag på min kost: idéer av olika slag. Det är riktigt skönt att ha lätt packning. En påse nötter. 😉  (fotona har jag tagit mellan september-oktober)

När jag idag rattade ner mot centrum efter lunch, hoppades jag att det fanns en ledig p-plats längst ner. Då behövde vi bara ta trappan ner och direkt befinna oss på den plats du ser på fotot.
Det blåste snålt och vi skyndade på stegen inledningsvis av vår promenad.
Min fantasi går igång när jag ser den gamla muren som fått utstå många prövningar. När vi gick igenom Dalmansporten (samma foto) tittade jag uppåt och konstaterade att ingen konsthandlare hängde död.  (Knutasdeckare av Marie Jungstedt)

Precis som vi trodde kom inte vinden åt oss på andra sidan muren. Ett helt annat klimat. ”Inmursklimat” får det heta. 🙂

Jag har kommit fram till att det finns minst fem stycken strategiska platser på Klinten och Kyrkberget, med möjlighet att ta jättefina bilder i framtiden, under olika årstider.

Denna lilla mysiga gata har vi vandrat in på några gånger sista tiden.

Bara alla gamla hus, i olika skick, fascinerar mig.
Idag såg jag några som hade synliga adventsprylar. Själva väntar vi två veckor till. Snart är vi där.
I december är mitt mål att det ska finnas minst ett foto från ”Visby som snöklätt”, på denna blogg. ❤
Vad som sedan väntar runt årsskiftet har jag små aningar om. Bättre att inget veta. Gotlandsfoto lär inte hamna här. Sedan är frågan om tiden kommer att räcka till att hålla igång två bloggar och allt annat. 😉 Tror det ger sig efter hand.

Ha en bra fortsättning på kvällen. Dags att återvända till siffrornas värld. 😀

De skrev om mig idag i Gotlands Allehanda

Tänk att jag var med på sidan sex i dagens morgontidning. Inte illa. 😉
Det stod med feta svarta bokstäver; 59 000 bor på nu på ön. I år har över 2 300 personer flyttat hit. Vi är två av dem. 😀
Om du undrar så får du denna fakta helt gratis. Gotland är ca 17 mil lång och 5 mil bred. (på vissa ställen)

Vi var helt övertygade om att Visby var större än Ystad. Så visade det sig att det var tvärtom. Inte mycket, men ca 5000 invånare skiljer det mellan de mysiga städerna.
I Visby bodde det 31/12-17 24 330 personer. Innanför muren bor det ca 2700 invånare. Några fler under sommaren. 😉

Det är just delen innanför muren som facinerar mig under denna del av året. Mitt mål är att uforska varje liten del av innestaden. ❤
Sista tiden har inte kameran fått följa med. Istället lägger jag märke till detaljer. Platser som jag kommer att besöka i rätt väder. Under tiden njuter jag av personliga åretruntbutiker. I lördags fick jag fyra nya favoriter. Givetvis är mycket stängt eller begränsat när det gäller öppettider. Därför har jag gjort en lista på öppetider för aktuella besök under vintern, så vi slipper googla varje gång. På hemmaplan läser jag in mig på fakta om Visby och hela ön. Jag har redan en fullsmockad pärm med möjligheter, insatta efter rätt bokstav i registret.
En ledig stund kom statistiknisse på besök. 🙂 Det var när jag studerade kartan ovan. Precis som i Ystad finns det häftiga namn. Jag blev nyfiken på vad det fanns mest av innanför muren. Gator, gränder, vägar eller något annat? Syftar på gatunamnen. Eftersom jag inte är som normala människor tog jag mig tid att först räkna dem. (Kom fram till 105 namn innanför muren). Lite oväntat för mig vann gatunamn som slutar på –GRÄND överlägset. 66 st. -GATAN kom tvåa på 27 st. -BACKE fick 6 poäng och övriga var endast också 6 st till antalet.

Hur många av er läsare av detta inlägg har besökt Gotland? Vilka är era favoritsevärdheter/ställen? Har ni varit på öarna runt omkring Gotland? (Fårö, Lilla o Stora Karlsö, Gotska Sandön m.m.)

Den finns där ständigt omkring mig

Det har varit mycket gråväder sista tiden. Kameran är inte med speciellt ofta. Istället ser jag fram emot att se Visby innestad snöklädd. För jag har sett väldigt fina foton/tavlor när den tre och en halv kilometer långa muren omges av snö.

Vilken ynnerst det är att kunna glida in och ut genom muren. Det måste vara omöjligt att inte drabbas av historiska vibbar när man tänker på vilka användningsområden som Ringmuren har haft genom alla århundranden. Förvaring, skydd mot fiender, fängelse och mycket mera. Jag älskar att läsa litteratur om hur Visby växte till att bli en av de mäktigaste städerna i norra Europa. För att så småningom raseras på olika sätt. Därefter sakta resa sig igen och för att hoppa långt fram i modern tid, bli upptagen på UNESCO:s Världsarvlista 1995.

På några få ställen är det tillåtet att köra in och ut fordon. På flera ställen finns det som tur är möjlighet att ta sig igenom till fots eller cyklande. Här ser du en person som håller på att tappa huvudet och måste stötta upp det. 😉

Muren måste skydda bra för kyliga nordvindar för dem som bor i närheten. Rackarbacken är ingen ”snäll” väg om man viker till höger på fotot. Jag gick där en stekhet julidag en gång. Tror inte det skulle vara lättare att bromsa stegen neråt. Stackars knän.

Först tittade jag vänster och såg ett ensamt får ligga där och ”frysbräka”. Visst tyckte jag synd om djuret, men det fanns så mycket annat spännande att titta på. Sedan hörde jag ett nytt sound som lät som ett välmående. Då vände jag det som sitter ovanför min hals tillbaka och njöt extra av det jag såg. Delad värme. Omtanke. Vad mycket vi små människor har att lära av djuren. ❤