Hamnade i en tät guidad klunga

Igår bestämde jag mig för att ta med fika på min cykeltur. Slutmålet var en speciell plats som jag tidigare sett vara möjlig att nå, utan att behöva riskera livet. Endast lite klättring. Sedan förhoppningsvis en läcker utsikt åt olika håll. Vad kunde gå fel?
Innan hade jag förberett mig med att fota med mobilen aktuella bilder i kategorin FYRA ÅRSTIDER på gotlanduppochner. Förhoppningsvis var det vårfagert och jag skulle försöka ställa mig på ungefär samma ställen som tidigare gånger/årstider. Jämföra på plats med mobilbilden. En vikt lapp i bakfickan skulle lotsa mig till nio stopp + annat spännande som dök upp längs cykelsträckan. För det finns alltid plats för improvisation i min värld.

Det är numera betydligt fler bilar i Visby mitt på dagen. En snäll äldre kvinna stannade för mig. Men det gällde att se till att chauffören i andra riktlinjen på Kung Magnus väg var med på noterna. Det gick bra. Nu kom jag in på grusvägen mot Dalmansporten. Dags att njuta av vädret, nerförsbacken och min vackra hemstad. Bor jag verkligen i Visby? Som det kan bli.

Hm. Sista gången som jag cyklade här för ett par veckor sedan var jag helt solo. Mötte bara en kvinna som var ute med sin söta hund. Jag började nu höra en engelsktalande guide.

Ingen idé att plinga på engelska. Undra om guiden tog med att konstaffärsägaren en tidig morgon hittades hängd i Dalmansporten? (Knutasbok). En äldre kvinna började be om ursäkt till mig. För mig gjorde stoppet inget. Jag skulle inte med tåget och hade ingen mötestid att passa. Men självklart hoppades jag att de inte skulle svänga vänster in på smala Norra Murgatan. Nu gällde det att vända sig om och ta ett foto på baggen och… dumma skugga som… jag hoppade upp på cykeln och trampade genom den nu tomma porten och svängde höger…

Tvärstopp. Jag hoppade av cykeln och lyssnade på fakta om Visbys äldsta hus. Tror jag lyssnade bättre än några i skaran, som nästan kröp in i fönsterrutorna för att få till bra bilder. Härligt att vara på semester. Cykelsemester. Utan trampning för min del. 😉
Plötsligt vände sig gruppen om och gick mot mig – innan de vek in på Lancaster gränd mot Kyrkberget. Där är det mer plats att bre ut sig. Ingen bil som vill fram.
Jag stannade och tog några kort lite överallt. Njöt verkligen av senvåren och denna idylliska medeltidsstad.

Mina nya kompisar började hålla egna tempo. Eller? Kanske skulle de avsluta med gömme. Dunkgömme mot en bestämd plats. Sist hittad vann en gratis kvällsmiddag på hotellet?
Jag parkerade cykeln vid Rackarbacken och fick annat att tänka. Här skulle jag ta årstidsbilder på tre olika ställen. Det var när jag skulle ta andra bilden som jag noterade… zoomade in och såg…

… två tjejer sitta på MIN PLATS! 🙂
Jag gick en runda och tog fler bilder. Satte mig därefter på en bänk. En riktig fin plats. Men första parkett lockade fortfarande. Jag hörde att de pratade finska med varandra. Kom att tänka på min bästa tjejkompis när jag gick på BHS i Borås. Hon var finska. Synd hon inte lärde mig mer av språket. Kanske sa de att de måste dra snart? Taktiskt tog jag upp min lilla leksak och förde den mot min höger arm. Fortfarande ett lagom blodsocker. En stund till kunde jag vänta ut dem. Detsamma gjorde en kaja som satt två meter från mig. Eller. Den väntade ut om jag var en gästvänlig tvåbent varelse.

Värmen gjorde att jag blev törstig. Då kunde jag likaväl fortsätta gräva i kylväskan efter något ätbart. Kajan fick zero bitar av mig. Plötsligt hördes den sjungande finskan bättre. Precis som om den kom bakom min rygg.

Nu bestämde jag mig för att spela cool. Tänkte att de slagit vad om hur många sekunder det skulle ta innan jag klättrade dit upp. Kanske hade de satsat money? Jag satt kvar med blicken mot havet. Ögonvrån mot vilken väg de skulle ta. De gick ner en bit på den branta Rackabacken och kunde fortfarande se mig. Sedan vek de av in på Nygatan och jag vände mig om för att…

Var kom snubben från? Jag skrattade tyst för mig själv en stund. Sedan var det bara att fortsätta cyklingen i andra gränder. Längtar tills Solveig har sommarlov och vi kan sticka iväg tidigt någonstans. Jag överdriver inte om jag avslutar med att jag i åtta blå pärmar och flera böcker har flera hundra ställen som jag skulle vilja se & besöka innan vi nått mitten av oktober. Det svåra är att kombinera så vi når platser i rätt tid. Tänker på exempelvis orkidéer. Öppettider. Stabilt väder. Bilträngsel. I-problem när de är som värst och störst. 😉 Sedan finns även en önskan om att besöka fastlandet innan det blir höstkallt. Kanske kan Solveig ta ledigt en vecka i september? Juni, juli och augusti vet jag att döttrarna ska hit i olika grupperingar.

Vi vill dela med oss till så många som möjligt

Min första blogg, den som jag skriver i nu, är helt gratis. Men https://gotlanduppochner.com/ som jag har tillsammans med min fru Solveig betalar vi pengar för till WordPress. Orsaken är att slippa reklam som vi inte styr över.

Kombinationen av att åka runt på denna fantastiska ö och samtidigt dela med oss av bilder och text efteråt är oftast stimulerande och trevligt. Trots alla numera tusentals timmar framför bildskärmen, där ögonen ibland upplevs gå i kors. Vetskapen om att bloggen syns och offentliggörs till allmänheten på öjn höjer vårt ”gratisarbete” några snäpp. Ger oss ny energi gråa dagar, som när det är riktigt sorgligt aprilväder utanför fönstret. Själv älskar jag att läsa på innan och göra passande scheman inför våra slingrande resor med fyra hjul, två däck, två fötter. Det mesta planeringsarbetet gör jag i januari-april. Sedan improviserar vi gärna längs med rutterna. Undviker vi att jäkta upptäcks det lilla i det stora. Allra bäst är det när vi har satt upp cyklarna bakom bilen kvällen innan och åker iväg tidigt på morgonen och ser dagen gry. Då känns livet både enkelt och stort. ❤

Sedan snart två är finns vi med gotland.gratistidning.com som delas ut en gång i veckan. Allra bäst är att vi är med ständigt på deras sociala plattformer. 24 timmar om dygnet. 🙂 Då syns hela bilderna och texterna och besökarna kan scrolla ner och upptäcka de 56 olika kategorierna. Läsa om det de personligen gillar allra mest. http://gratistidning.com/gotland/category/e-tidning/
Kanske kan vi få äkta gotlänningar att besöka ställen som de aldrig besökt, eller som det var flera år sedan de besökte sist. Vi bestämmer helt själva och har valt att enbart dela med oss av positiva saker & besök. Det motsatta ser vi ändå ständigt på allt för många sociala medier, som kablas ut över oss små människor.
Tänk om vi synts även på fastlandet i deras gratistidningar. Då hade vi kunnat locka hit några till besökare. 😉 I sommar tycks det bli besöksrekord igen. Som vanligt kommer vi att undvika den värsta trängseln.
Sköt om dig. ❤

Mina egna skogsvändor

När Solveig kryper omkring och letar efter frivilliga objekt med sitt macro brukar jag ibland traska iväg på egna äventyr.

Det här påminner om ett pepparkakshus. Jag vågade inte knacka på eller undersöka om det stämde. 😉

Ser väldigt nice ut. Jag noterar till vänster havet mellan träden. Undra om de har havsutsikt från översta våningen? Skulle jag våga bo här själv en mörk stormig höstkväll? Är rädd för att det alltid brusar här. Platsen heter nämligen Brucebo.

Tripp-Trapp-Trull

Tripp

 

 

 

 

 

 

Trapp

 

 

 

 

 

 

 


Trull.

 

 

 

 

Det är så kul att än en gång få följa naturens vårinträde. 
I dessa speciella tider är vi tacksamma för att ha tillåtelse att vistas på Gotlands alla ”gratissmultronställen”. Antingen följer vi kustens dramatiska remsor. Eller så åker vi till naturreservat, änge, fiskeläge och medeltida kyrkor. Det är svårt att hinna med att lägga in ”allt” på gotlanduppochner. Där ”redovisar” jag i min egen takt. Precis som jag alltid gjort som bloggägare. Är du förtjust eller nyfiken på ön ska du gå in här istället https://gotlanduppochner.com/

Minst en månad tidigare

2020 är andra året som fastboende på Gotland. Allt verkar komma upp minst en månad tidigare än förra året. Då såg vi blåsippor i mängder i naturreservatet i Brucebo den 30 mars. Nu var vi där den 1 mars och det fanns gott om blåa skönheter. Men först startade vi i Botaniska Trädgården i Visby. Vilken är din favoritblomma av dem som visar sig först under året? När vi bodde i Ystad var det definitivt snödropparna som dök upp vid husknuten i början av januari. Ibland doldes de en tid under nykommen snö. Sedan kom solen…

 

 

 

Saknar ögon i nacken

Ögonblicksbild; tjugosex

Jag hade kläckt idén om att besöka alla medeltida kyrkor på Gotland under de år vi bor här och var på väg mot den första, när jag såg denna tuffa gamla cykel på andra sidan den smala grusvägen.
”Du kan ta kort på tillbakavägen”, sa Solveig trafikförståndigt.
Så blev det. Hon fick köra från Västerhejde kyrka och stannade till vid ett bra ställe, femtio meter bakom cykeln. Jag knallade iväg och tog xx antal bilder. 😉 Troligtvis hade jag ryggen mot bilen hela tiden. För det jag missade var två rådjur som sakta masade sig över vägen bakom min rygg.
Jag noterade dem en bit bort på ängen, när jag vände om.
Solveig hade beskådat dem framför vindrutan, men hade inte mobilen tillgänglig.
På tal om förra ögonblicksbilden. Ögonblicksmissar kan jämna ut sig i längden. Det gäller bara att vara optimist. En annan gång är det jag som har flax när jag är beredd med kameran framför Kärleksporten i ringmuren. I exakt den stunden kommer två nykära rådjur genom porten och jag blir rik på kuppen, 😉