En rullande klassiker

Bild ett

DSC_35180164

I 40 år har de nuvarande ägarna, från april till skolorna börjar, drivit det anrika stället Fritidsbaren i Ystad. (Hatten av för det). Ägarna siktar på att fira 50 år. Många återkommer troget varje säsong för att fika eller äta hos Ingvar ”Hallå hallå!” Persson och hans familj.
Annars är det ingen riktig sommar, anser de trogna stamgästerna.
Trots att Fritidsbaren har mycket att välja på står fortfarande deras omtalade wienerbröd (hemligt recept) och köttbullarna för 70 procent av beställningarna.
Idag var det vår tur. 🙂

DSC_35270155

Medan köttbullarna skulle rullas och rödspättan nappa på kroken gick jag och Solveig en vända längs strandavenyn. Endast några grabbar var ute i vattnet.

DSC_35280154

DSC_35200162

Solen lekte kurragömma. När den kom fram var det behagligt. Annars isande kallt i vinden. Till och med stugorna verkade ha krympt ihop under den kyliga sommaren 2015. 😉

DSC_35220160

Den här bilden är jag extra förtjust i. Detta är sommarlov för mig som grabb. Notera sandalerna framför cykeln. 🙂

Hallå

”Hallå hallå! Lidéns mat är klar.”
Eftersom solen var framme för tillfället valde vi utomhusbord.

mat på fat

Efter den goda maten beslutade vi oss för att gå in i Strandskogen, där blåsten inte kom åt. I skogen ligger många fina sommarhus i olika storlekar. Jag tror inte många av dem bebos hela året om. Festligt att det känns som man är i en djup skog fast vi bara var högst hundra meter från havet.

DSC_35530132

DSC_35540131

DSC_35500134

Den täta trafiken från Österlen, antagligen hade en färja precis lagt till, fick mig att välja att köra ut från Ystad istället för att köra vänster mot centrum. Oväntat hittade jag en smal spännande väg en liten bit bort. Efter några slingrande kilometer var vi tillbaks mot Ystad igen. Snart såg jag gamla vattentornet. Vi var nöjda med vår utflykt fylld med frisk luft, god mat, glass och både skogs och havsenergi. Dumt nog tog jag den närmaste vägen hem. Då åker man genom tre rondeller och är hemma på fem minuter. Precis när jag körde in i den första rondellen noterade jag att ett par bilar framför började köra sakta.
Då var det redan försent. 😦
Med vajerstaket mellan vägbanorna fanns inget alternativ. En timme tog det oss att komma hem. Vi hade ingen aning om vad som hänt. Ibland kunde vi flytta oss fram femtio meter. Gubben i bilen bakom oss satt och läste en tidning samtidigt som han rullade efter vår bil. Det är inte bara kvinnor som har simultanförmåga. Själv satt jag och väntade på att han någon gång skulle missa och plåtkramas. Detta hände aldrig som tur var.

polis

Äntligen nådde vi andra rondellen. Då fick vi köra en ny omväg där jag hittade småvägar som tog oss ner till havet väster om staden. Vad skönt det var att komma hem lyckligt och väl. Vilken kontrast det är mellan de två sista bilderna. Så lite man vet vad framtiden har att bjuda på. Inte ens nästa sekund har vi full kontroll på. Det spelar ingen roll hur mycket den lilla människan planerar. 🙂

Fakta: Det var en lastbil som blivit stående i Sjöborondellen i Ystad strax efter 12.00. Haveriet orsakade stopp i trafiken och det blev långa köer från alla håll. Flera bilar och en lastbil försökte ta sig förbi genom att köra över gräsdelen av rondellen, vilket orsakade ytterligare kaos i trafiken. Två bilar krockade. Först vid 15-tiden var lastbilen bärgad och trafiken kunde rulla på som vanligt.

Annonser

En cykeletapp närmare Paris

1

Vad mycket mer man ser längs med vägarna när man tar sig fram med cykel istället för bil. I Beddingestrand träffade vi på dessa träkompisar i en trädgård. Även deras ägare kom ut för en pratstund.

2
Om man åker iväg tidigt på morgonen går det utmärkt att få en egen strand för en stund. Vi träffade bara på en hundägare under vår njutbara paus.

3

Det är en ovanlig sommar eftersom Solveig har ett vad med sig själv. I det ingår inga wienerbröd. Mitt blodsocker var däremot som vanligt stabilt under hela färden, efter att jag grundat med denna feta och söta läckerbit. Tack Håkan Wickberg (ishockeyspelare i Tre Kronor/Brynäs på 1970-talet) för tipset.

4

Nästa etapp avklarad. Det finns utmärkta cykelvägar hela vägen från Ystad.

5

Här skulle jag kunna tänka mig att bo på sommaren.

6

Denna skylt skulle en humorlös kunna tolka på sitt sätt.

7

Nu går det inte att komma längre söderut i Sverige.

8

Perfekt väder. Varken för varmt eller för kallt. Lagom mycket vind. Aldrig en tuff motvind. Självförtroendet på topp. Asch! Jag har alltid trivts i Paris. Inte så långt kvar. Lite drygt 100 mil. Eller ska jag vänta till våren?

9

Vi tar en vilopaus på den nyinköpta picknickfilten och njuter en stund av livet och den svenska sommaren. Cyklarna uppskattade också initiativet.

10

Efter en nyttig sallad gick jag upp och köpte två glassar.

11

Eftersom vi hade med många saker trots att systemkameran fick stanna hemma, fick vi dela på oss när vi besökte de spännande affärerna.

12

Jag kunde inte motstå att köpa en tavla. Jag är svag för fyrar och vatten. Annars var äppeltavlorna tuffa.

13

På hemvägen köpte Solveig husgerådssaker i en affär, medan jag tog mig ett snack med en pratglad jättestor gubbe. En del av sakerna han raljerade om tror jag att han hittade på för att skrämma mig.

14

En gatuskylt som stack ut mer än Vårtbitarevägen. För där skulle jag inte vilja bo.

 

 

Hallå! Hallå! Var är den värmande våren?

Ett fa

Våren har fått bakslag. Vi väntar på värmen som kom av sig. Idag snöade det till och med och vinterkläderna fick komma till heders igen.

Två

Solveig frös under vår promenad. Mina långkalsonger värmde.

Hallå hallå

”Hallå! Hallå!”, har Ingvar ”Hallå! Hallå!” Persson ropat i snart 40 år från Fritidsbaren, som annars öppnades redan 1936. Om ca sex veckor står han där igen och träffar gamla stamkunder och nya vänner. Deras wienerbröd är legendariska.

Skrivlya

Jag blev både sugen och nyfiken på det påbyggda tornet till vänster.

Där vill jag sitta

Tänk att få sitta där och skriva på en roman mellan april och september. När jag vill ha en nypa frisk luft är det inte långt ner till havet. Vakna nu Bosse. Stå inte där och fotodröm. 😉

Lilla hjärta

Solveig tycks ha de gamla takterna kvar. Vad lätt det är att glömma. Börja gnälla för att man har vinterkänsla en dag innan första april. Tänk just idag är det exakt två år sedan Solveig gjorde alla hjärtan, i sanden på stranden i Hagestad naturreservat, som havet ”otrevligt” glufsade i sig. Jennifer som gick barfota i hjärtat. Bara en liten sträng vid strandkanten var snö och isfri. Hela tiden kom det soltörstande vandrare och ”störde” oss. Då kan man snacka om vinter. På framsidan av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kan ingen ana hur det ser ut bakom kameran.

DSC_29200003

Tiden rinner iväg som sand mellan fingrarna eller tårna. Snart är vi där igen. Fullt med bloggande människor på stranden. Inte ett moln på himlen. Jag längtar. Tror inte att jag är ensam om det ❤