Njutbart från Grå Gåsen under sju säsonger

12

Uppgift tolv av trettio: Medverkat i ”Så mycket bättre”
Svar: 5 bokstäver
Facit: LALEH
Vinnare: Signhild Hortberg  ❤
Tävlingstid: 18.00-19.00

Dagens ord/citat:
”Alla verkar fundera på hur de kan förändra världen, men väldigt få verkar fundera på hur de kan förändra sig själva.”
Leo Tolstoy

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

TABELL:
Priskategori ett:
1. Åsa Bäcklund, 44 p.
2. Ingen Vinnare, 40 p. (Kan inte vinna lott)
3. Anki Arvidson, 38 p.
4. Signhild Hortberg, 31 p.

Priskategori tre:
5. Wiolettan, 29 p. (Två titlar)
6. Znogge, 29 p. (En titel)
7. Comsi Comsa, Primrose, 29 p.
9. Lena/Villa Herberts, 25 p.
10. Inger Börmark, 24 p.

Priskategori fyra:
11. Ethel Hedström, Åse Holmander-Mehlin, 17 p.
13. Gunnel Moberg, Maj Johansson, 16 p.
15. Ditte Akker, Pelle Börmark, 14 p.
17. Lisbeth/Lma, 12 p.
18. Cecilia Ottosson, 10 p.
19. Minton, Eva Johansson, 8 p.

Priskategori fem:
21. Pia Boman, Ezter, 7 p
23. Kerstin Cecilia, 5 p.
24. Susan Johansson, 4 p.
25. Helena, Maria Bromander, Annika Sohlin, 3 p.
28. Gun-Britt Söderström, Regnbågen, Ing-Britt Jönsson, 2 p.

Jagande:
31. Eva Rohlén, Skåningen, Greger Byskata, Gilla, Tant Glad, 1 p.
36. Alla andra, 0 p.  🙂

Priskategori två:
Wiolettan, 2
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 2
Ingen Vinnare, 4
Ethel Hedström, 1
Znogge, 1
Signhild Hortberg, 1

Kandidater för priskategori sex:
Nilsson (Cecilia Ottosson)
Många (Åsa Bäcklund)

Annonser

Med skräckblandad förtjusning

AJa

Det var med skräckblandad förtjusning som jag ville ha svaret om Bosse Lidén var säker på Ystad Bibliotek. Efter att ha läst på Facebook att vissa bibliotek i vårt land inte gillat Freestyle Libre. Det har börjat tjuta från entrélarmet och sensorn gått sönder, (700 kr) har jag väntat ett tag med mitt första besök. Fy vad pinsamt om alla börjat titta på mig och trott att jag var Bibliotekstjuven. Tänk om jag stått med händerna uppe och skyddat öronen från det starka ljudet.

Två

Inget hände. Det nästan folktomma biblioteket fortsatte att vara tyst. Fem sekunder. Så länge hann jag vara trygg och säker. Då kom dessa män bakom mig och …
Jag tjuvlyssnade och hörde att det handlade om en man som inte pratade skånska och var mörk. Poliserna sa att de skulle se sig om i lokalen. Snabbt gömde jag mig bakom den stora kameran. Det var antagligen min räddning – den gången. 😉

Ett

Dessutom tänkte jag titta på en utställning, om något som jag inte kunde något alls om. Har ni hört talas om amigurumi? Amigurumi är japanska för virkade eller stickade och stoppade leksaker. Ordet ami betyder virkat. En amigurumi föreställer ofta djur, men kan vara en mänsklig figur, en maträtt eller ett annat objekt.

Visst

Den klassiska amigurumin har ett oproportionerligt stort huvud, stora runda ögon och liten kropp. Det japanska idealet ”kawaii” betyder, så gulliga som möjligt. Det finns dock inga givna regler för hur en amigurumi skall se ut, utan den konstnärliga friheten är stor enligt Wikipedia.

Ja

En amigurumi kan både vara virkad och stickad, men den virkade varianten är vanligast. Figuren virkas i mestadels fasta maskor i en spiral där varven överlappar varandra. Ögon och detaljer kan vara gjorda i plast, glas, knappar, filttyg eller broderade.

Hm

I Japan blev amigurumi populära under 1980-talet, då de användes i ett utbildningsprogram för barn som fick lära sig att tillverka dem från återvunna leksaker.
Yes

Motorcyklarna var tuffa, men var inte till salu enligt lappen.

Jippi

I Sverige är det ännu ganska nytt. Det finns få böcker på svenska. För den som lär sig tolka engelska eller japanska mönster är utbudet näst intill obegränsat.

Jasså

Mia berättade i artikeln i Ystads Allehanda att hon virkat allt från Nalle Puh till motorcyklar, men specialiteten är små, små figurer, till och med mindre än en sytrådsrulle. Mia blev biten av hobbyn 2004 av en slump, när hon letade efter mönster till nallar.

Tävling, Plagg TVÅ; Kalle & Hobbe

2I2

Denna underbara tecknade serie skapades av Bill Watterson. Serien producerades mellan 1985-1995 och handlade om sexåringen Kalle och hans tygtiger, Hobbe. Kalle var brådmogen och hyperaktiv. Hobbe är i Kalles fantasi en riktig tiger. Jag föll för denna duo hösten 1990. Minns hur pappan älskade att slå i Kalle lögner om livet och att mamman som var hemmafru var trött på Kalles ständiga påhitt. Tecknaren Bill var mästerlig på att få fram Kalles minspel och Hobbes smarta kyliga analyser av de galna upptågen. Jag läser på Wikipedia och minns tillbaka:
Rigmor: Den enda barnvakt som kan hantera Kalle och som han fruktar.
Olle: Mobbaren som har skäggväxt i lågstadiet.
Sussi: Granntjejen som råkar ut för Kalles bus men ger igen dubbelt.
Lärarinnan: En hårt prövad kvinna som skickar iväg Kalle till rektorn vid varje tillfälle hon får och längtar till pensionen.
Är det någon mer av er som älskade serien?

Text för er som inte läste inlägget d. 12/9.
Tävlingsdag: Söndagen den 22 september. Två personer vinner var sin Trisslott. Jag kommer att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänker ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Den här gången handlar det om två frågor:
a) Vilket av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
b) Vilket skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?
Lycka till!

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS. 🙂

Vågar vi bry oss?

Det behövs fler människor med civilkurage. Om vi hjälps åt och bryr oss mer om våra medmänniskor skulle vi få en bättre värld. Det är sanna ord som låter så bra i teorin. Hur är det i verkligheten. Rädslan om sitt eget skinn och sin familj är säkert ett stort skäl till att det blundas för saker vi ser i samhället. ”Var och en sköter sig själv tänket” har tagit över det som jag tror var mer självklart förr. Att man ställde upp för sin medmänniska som råkat illa ut. Jag inbillar mig att problemet är än större på stora orter av naturliga skäl. Repressalier för vad som händer om man vittnar gör att personer till och med fegar ur och tar tillbaks det de sagt tidigare. Hoten de fått under väntetiden är så skrämmande att de struntar i om de döms för mened.

Om några veckor har det gått tjugo år. Ändå händer det att jag och Solveig ibland tar upp en sak som hände i närheten av där vi bodde. Vi förstod vad polisen menade där han talade från hjärtat, men samtidigt var det tragikomiskt och sände ut egendomliga signaler i etern.
En av mellandagarna hade jag precis tänkt ut ett vinnarsystem på stryktipset. Jag satte mig i bilen för att åka och lämna in kupongen. I vanliga fall brukade jag blinka höger och köra nio km och nå fram till metropolen Ullared med sitt omtalade GeKås. Eftersom solen lyste upp och det gnistrade i snön bestämde jag mig istället för att blinka vänster och sedan ta in på ”Hallands vackraste väg” som går mellan Gällared och Askome och vidare till spelkiosken i Vessigebro. Man följer Ätran som slingar sig fram längs med vägen, en bra stund. En underbar vägsträcka som jag även cyklade flera gånger. Jag njöt till fullo där jag denna mellandag sakta krypkörde och hade turen att inte ha någon bil i bakom mig.
Under samma tid i Ullared föregick andra aktiviteter utanför spelbutken dit jag brukade åka annars i detta ärende. Några personer hade kommit fram till dagen D. De hade noga förberett sig några dagar och minst av allt haft något jullov som jag hade från jobbet på skolan. Gänget som fick namnet Militärligan hade stulit några bilar i Varberg som de placerat ut vid strategiska ställen. Ett täckt lastbil stod och väntade en km från vår bostad. Nu rusade de in på de två närliggande bankerna Sparbanken och Föreningsbanken vid parkeringen och hade vrålande önskemål om snabba pengar. Under tiden höll en i ligan allmänheten i schack med att vifta med ett maskingevär genom det delvis uppsågade biltaket på vanen, så att alla som kom längs med vägen hajade till.
Vi kände ett par av människorna som jobbade i lokalerna. Jag struntade i de två miljonerna utan tänkte mest på mina medmänniskor bakom kassan som skulle leva vidare, helst kunna sova utan mardrömmar i framtiden och dessutom ta sig tillbaka till jobbet och klara av att både koppla av och koppla på sin yrkesroll.
Jag kommer inte ihåg hur lång tid aktiviteten pågick. Gick säkert snabbt. De var välorganiserade. Vet att de åkte iväg i åtta km och brände upp vanen efter det att de lastat över pengarna och hoppat in i den täckta lastbilen. Körde några mil. Lämnade fort 153:an och bytte fordon igen efter att ännu en gång bränt ett flyktfordon. Avslutningsvis gick ligan upp i rök för allmänheten och lämnade bara kvar siffror i ouppklarad brottstatistik, en kassa som inte stämde mellan debet och kredit, men framför allt sår som kanske inte syns på utsidan.
Nu knyter jag säcken i detta allvarliga inlägg. Polisen intervjuades på Västnytt. De hade inte hunnit till platsen trots att det fanns en liten polisstation i anslutning till torget.
”Jag är glad att jag inte var där”, sa den utbildade mannen i polisuniform, från sitt hjärta rakt in i våra vardagsrum och såg mycket lättad ut.
Med facit i handen förstår vi honom. Den lokala polisen och Militärligan tävlade inte i samma klass. Militärligan hade året innan stulit 124 kulsprutepistoler, 92 automatkarbin 4 och fem ksp 58.

Fotnot: Jag gick in på Wikipedia för att fräscha upp minnet. Det var inget nybörjargäng. Medlemmarna i Militärligan var med i Hemvärnet samt var reservofficerare. Jag tänker inte göra reklam för vad de lyckades med utan bara nämna att ligan sprängdes 1993 efter ett nytt rån i Heby. Läser att en av medlemmarna hade samma namn som jag hade en gång i tiden.
En av de åtta var en kvinna. Jag gissade rätt. Hon var fästmö till ledaren.