En hyllning till en legend: 7 av 10

0040004

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, nyss 75 år fyllda. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, Universrum, Elisabeth, Ingela, Ulla-Trapid, Carola, Mariga Mary, Uppblåsbara Barbara, Jag måste hejda mej, The Pling & Plong-sång, Gugge Röd, Huppegupptäcksfärd, Järnvägsövergångsång, Ingen BH under blusen, Redan när vi sätter oss till bords, How do you feelmjölk idag?, Det finns ett tomrum, Att ha det taskigt med sej själv i Paris, Lyckan tänder en i sänder, Vill du vara mitt sexualobjekt ikväll?, Ensam i den stora bussen, Du har Pinochet i garderoben, En resa jorden runt, Jag skall inte ligga lik, Ingenting är evigt, Jag älskar dej ditt helvete, Lockrop, Upp igen, Tom top, Jag har aldrig varit lyckligare än nu, Vatten, Låt mej värma din frusna själ, Barhopping (tårar på min kudde nä nä nä), Här i min skrivmaskin, Likbil, Hjärtats fågel, Bredaschlade tanter, Dansa! Dansa! Dansa!, Beachparty, Kärleksaffär, Vinna eller försvinna, 1983 års ängel, Ta på dej den röda jumpern baby!, Målet är ingenting – vägen är allt, Öken, Solen, Bara idag, Kom och killa mej på ryggen, Utskitet äppelmosblues, Somna (aldrig O-) sams, Får jag doppa min mjukglass i din strössel?, När du kammar ditt hår, Jag tror på kärleken, Om kärleken va´ stadsminister, Bättre vara ute på hal is och ha det glatt (än att gå i lera och sörja!), Ett stort glas vin, På fri fot!, Spring inte så fort pappa, Mitt rock´n´roll home i Stockholm, Mitt galleri finns det inga galler i, Målarock … (fortsättning kommer)

Färgförklaringar (de tio nya låtarna): Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Kort fakta: Mellan 1974 till 1982 ville han som artist kallas för Zero. Tonen hade gått från skoj till progressiva musikrörelsens politiska tankegångar. Till slut funderade han på att sluta som artist. Stack iväg till stora staden New York några år. Vad han gjorde där skulle jag gärna velat ha reda på. Men det viktigaste tycker jag är att han tänkte om och inte gjorde allvar av sin fundering. ❤

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

En hyllning till en legend: 1 av 10

0010007

Jag vill hylla en av mina idoler som lämnade oss 21 juli i år, 75 år gammal. Robert Zero Karl Oskar Broberg. En personlighet som berörde mig på många sätt. En riktig allkonstnär. ❤

Detta gör jag med en lista på 100 låtar från mina CD:skivor. Under tio inlägg kommer jag att fylla på listan, lägga in ett YouTube klipp och några rader. När listan är klar får du en chans att hjälpa till med att utse Robbans bästa låt. Du får 10 poäng att fördela på så många titlar du vill. Du kan lägga alla poäng på en låt, två, tre eller varför inte en poäng var till tio olika låtar. Detta bestämmer du själv i en kommentar efter mitt tionde inlägg 15 oktober. Söndagen den 18 oktober redovisar jag den slutliga tabellen från mina bloggröstare. Jag vill också vara med och rösta. Hoppas många hänger på ”rösttåget”. Det ska bli spännande att se vilka låtar som kommer på topp-tre. Under resans gång får du gärna kommentera de tio nya låt-titlar som dyker upp eller något annat trevligt personligt minne av Robert Broberg. ❤

Listan: Båtlåt, Mitt lilla fejs och jag, Alla springer omkring och försöker fånga den stora kärleken, Vi har ingen lägenhet, Det som göms i snö, Snoriga Sture, Koftan, Gummimadrassen, Din bild gör mej vild, Maria-Therese, … (fortsättning följer)

Färgförklaringar: Jag lekte när jag lyssnade på låtarna. Titlarna som är blå har fått högsta betyg, fem av mig. De med grön färg har en fyra.

Tillägg: Jag kan redan nu berätta att Månadens tävling i oktober knyter an till ämnet. Den 13 oktober vill jag att du i en kommentar efter inlägget skriver med högst 40 ord vad Robban Broberg betytt för dig. Det bidrag som jag uppskattar mest vinner en lott och en titel. Gillar du inte Robban kan du hoppa den tävlingen. 🙂

Lilla isberget

Återanvändning

Det händer att jag glömmer … 😉
När jag kom hem en sommardag berättade Lizette att hon höll på att smälta min Coca cola zero på balkongen.
”Smälta? Vadå min? Står det mitt namn på den? Möjligtvis kunde den varit Robban Brobergs.”
Lizette lät sig inte distraheras.
”Burken som du antagligen la in i frysen igår kväll”, svarade hon med en syrlig mammaröst.
Jag krävde inte att eventuella fingeravtrycken skulle kontrolleras. (Visste att jag inte brukar ha vantar på mig inomhus) Burken hade spruckit och Lizette hade kunnat lyfta ut allt i ett stycke. Hon sa att drycken smakade som vanligt. Drack den med sugrör. Extra isbitar behövde hon knappast lägga i. 🙂 Snacka om återanvändning.

Detta fick mig att tänka på när jag och min klasskompis Pelle skulle ut till nattklubben Natti Natti i Tylösand en sommarkväll. Jag beställde en taxi och min härliga kompis tog under tiden ett eget initiativ i köket. Tydligen ville han att den sista ölen skulle vara iskall. Därför la han in flaskan i frysen. För ovanlighetens fanns det en ledig taxi i närheten och vi fattiga studenter kutade ut till parkeringen. När vi flera timmar senare trötta kom tillbaka till min lägenhet möttes vi i köket av glassplitter, klibbigt golv och en vidöppen frysdörr. Det blev Pelle som fick fixa det på egen hand, för jag sa Natti Natti. 😉 efter jag gentilt plockat fram skyffel, hink och trasor till honom.
Kul minne efteråt – men vid upptäckten blev jag faktiskt lite putt och tyckte det var slarvigt. Varför kom jag just nu att tänka på ordspråket ”Man ska inte kasta glas när man själv sitter … 😉
Har du också gjort en liknande tabbe?

DSC_37300136

Ps. Denna månbild fick aldrig vara med ”sist”.

Imorgon ska det blåsas ut ljus

 

DSCN8059

För sjutton år sedan var det en kall, solig och molnfri vinterdag i Varberg.
Jag såg det bara genom fönstret. När jag kom ut var det mörkt och betydligt kallare.

Jag fick en fråga mitt på dagen som jag aldrig fått tidigare eller senare i mitt liv.
”Vill du klippa av navelsträngen?”
”Ja, jag måste se efter vad det blev för något”, svarade jag förståndigt.
Tänk alla timmar och månader som jag och Solveig skojat om kön och namn. Vi hade gjort var sin tio-i-topp-lista med pojk- och flicknamn. Direkt insåg vi att vi skulle få problem, eller vår eventuella son skulle få problem med sin identitet. 🙂
Egentligen var flicklistan bara för skojs skull. Ändå noterade vi att fyra namn var identiska. Vi hade redan fem år tidigare, när vi läste en bra roman där handlingen var förlagd till Skottland, bestämt oss för att om vi fick en dotter skulle hon heta Jennifer som den sympatiska huvudpersonen i boken.
Vi tyckte totalt olika med grabbnamn. Möjligtvis kunde vi tänka oss en Gustaf eller Axel. Jag ville ha Sebastian. Solveig hade Robert som favoritnamn. Visserligen är jag väldigt förtjust i Robban Broberg men kunde inte koppla det till min son. Zero malde mest runt i mitt huvud.
När det är på riktigt och man är mitt upp i verkligheten spelar inte sådana oväsentligheter någon roll längre. När barnet lyftes upp från skynket framför mitt ansikte, noterade jag bara tacksamt att gudagåvan hade tio fingrar och att det satt tio tår på de långa smala fötterna. Sedan tittade jag vaksamt på Solveigs bleka ansikte och vidare till mätaren som signalerade att hennes blodtryck sjunkit ännu lägre. Jag kramade hennes hand och strök henne över kinden. Jag hade fått stränga order innan om att sitta stilla och att inte resa på mig och börja fotografera bakom skynket som en dimpande pappa gjort tidigare. Helst hade jag gärna avstått från att höra alla detaljer om mannen. De behövde inte vara oroliga. Jag höll tyst om mina begränsningar och tuffhet på området. Jag var inte ute efter vilka innebilder som helst. 🙂

Vilken glädje det var att få visa upp det lilla knytet för en stolt farmor några dagar senare. Efter fem grabbar fick min mamma Sofia äntligen ett barnbarn av det andra könet. Ett så kallat sladdbarnbarn. Lilla var verkligen rätta ordet, endast 2 825 g. Jennifer är född 17 dagar tidigare än det planerade datumet för kejsarsnitt. Vi var oroliga att vi inte skulle få hem underverket sex dagar senare med tanke på att hon gått ner i vikt. Hade hon inte fått tillbaka sin födelsevikt hade vi varit tvungna att stanna kvar över helgen. På hemmaplan väntade mormor och morfar som tagit bilen och åkt 30 mil i vinterväder. Mobiltelefoner är ingen dum uppfinning men det var fortfarande två år kvar tills vi köpte vår första. Vi befann oss ju inte ens i samma stad just då. Mormor och morfar satt i sin bil på parkeringen i Falkenberg och väntade.

Vad tiden går. Barnen blir äldre. Solveig blir äldre. Det är bara jag som fortfarande är 26. Livet är inte alltid rättvist. 😀