Smakprov

 

Nytt omslagsförslag, svart ram

Smakprov ett:
Den falske fransmannen
När jag åkte utomlands i min ungdom ville jag inte bli sedd som en turist av betraktarens ögon. Istället såg jag fördelar, på många olika plan, att smälta in. Stora fördelar om jag åkte neråt i Europa var mina bruna ögon, mitt mörka hår och turen att bli brun fort och dessutom rejält.
Jag satt på en bänk med ”en ta med dryck” i handen. Kamera och karta i ryggsäcken, klädd som vem som helst av lokalbefolkningen i den kända staden. Huvudspråket var franska.
Min flickvän befann sig i affär nummer hundra på den kända gatan som finns med i många romantiska sånger. Antagligen var det parfymer eller skor som lockade. Själv njöt jag av ledigheten, frihetskänslan och pulsen från kärlekens stad – Paris.
Bänken var inte bokad och jag var inte storväxt. Två blonda kvinnor i trettioårsåldern slog sig ner och mina tankar gick till något nordiskt land. Några inledande fraser på gutamål avslöjade sanningen, gotländskor.
De sa någon fransk hälsningsfras till mig och jag svarade artigt på engelska av ett dolt skäl…

Smakprov två:
Möte med en medmänniska
Ibland kan två människor mötas av en slump. De känner inte varandra. Har aldrig ens träffats förut. Lever sin vardag på två skilda geografiska platser.
Jag satt på ett fik i Göteborg och hade min vana trogen fatet fullt av sötsaker. Det heta kaffet drack jag i små klunkar. Jag var ensam både vid bordet och på resan. Andra i min ålder gick i skolan denna gråa novemberdag, men jag hade bestämt mig för att färglägga dagen. Min busiga cykel hittade därför inte till gymnasieskolan. Istället ville mitt gratiskort på SJ ut och vädras. Jag lydde både cykeln och familjekortet som låg i min plånbok och resten kan ni räkna ut. Jag tog ett stickspår i livet.
”Får jag slå mig ner?”
Jag tittade upp från en halvt ifylld tipslapp och såg framför mig en äldre kvinna, kanske tjugofem, med en vädjande blick.
”Visst”, sa jag och tittade diskret omkring på de många tomma borden.
Hon sa inget först. Omsorgsfullt rörde hon om i koppen. Mitt första intryck kom fram till att det varken rörde sig om en galning eller en utflippad kvinna.
Så slog hon upp blicken. Fångade min i sin.
”Du tycker så klart att detta är knäppt. Det är knäppt. Jag har aldrig gjort något sådant här förut. Du såg bara så snäll ut.”
”Skenet kan bedra”, sa jag världsvant. Resten av kaffet hann bli kallt. Jag tog inte en klunk …


Smakprov tre:
Min annorlunda bror
Min mamma och pappa gifte sig nittonhundrafemtio. Två år senare kom han till världen, Johnny, deras lilla förstfödda ”prins”. Jag önskar att jag kunnat ringa min mamma och fråga vad hon tänkte den där våren, hur hon kände sig och vilka förväntningar hon hade på det lilla underverket som bodde därinne i hennes mage. Men min mammas tankar och funderingar kan jag bara ana mig till. Jag tror att hon var precis som alla andra blivande mammor. Förväntansfull, lycklig, glad, spänd och kanske lite orolig för att något skulle kunna gå fel.
Det blev en lång och jobbig förlossning. Efter några dagar på BB fick mamma och Johnny åka hem. Så här efteråt undrar jag förstås om det verkligen inte var någon av barnmorskorna som funderade över om allt var som det skulle. Fanns det verkligen ingen läkare som undersökte Johnny noggrant?
Det gick en tid. Johnny var sen med allt. Jämnåriga bebisar utvecklades enligt regelboken, men inte han.
”Går han inte än?” var min farfars ständiga fråga. …

Smakprov fyra går att lyssna på YouTube: (skriv in boktiteln)
Mitt liv som kidnappare (jag läser hela kåseriet)

Baksidetext:
Skimrande ögonblick – och dagar i grått är en samling kåserier, berättelser, vars innehåll är lika skiftande som livet självt. Boken bjuder på lättsamma humoristiska vardagshändelser, dråpliga episoder och missöden, samhällskritiska funderingar, barndomsminnen, berörande texter med en allvarsam ton samt mycket mer. Det finns en naken ärlighet och värme i texterna och en vilja att lyfta fram varje människas värde.

Kåserier som tidigare publicerats på bloggen har reviderats och blandats med helt nyskrivna, men också med sådana som skrivits tidigare men som aldrig publicerats.

Fredag två

Smakprov ett:
…Jag tog några kraftiga pedaltag. Det vilda inom mig pockade på uppmärksamhet. Gav mig ingen betänketid. Är du med? Eller är du en fegis?

Frestelsen blev för stor. Har man en gång byggt adrenalinberg känner man inte för hängsle och livrem. Jag genade vid Rundan med en vänstersväng. Den höga spireahäcken gjorde sikten omöjlig. Håret på mina armar reste sig. Det var riskfaktorn jag lekte med. De flesta bilmärkenas ljud kände jag igen utan att tveka. På ett par sekunder kunde jag sortera ut Amazon, PV, Saab, Ford Taunus och Opel. Fast kanske inte direkt färgerna. Så fanns det såklart fordon på färre hjul. En välsmord cykelkedja skulle definitivt kunna vara en utmaning.

Den höga dosen av Stålmannen, Fantomen och Läderlappen hade invaggat mig i en säkerhet där jag ännu inte kunde stava till ordet falsk. De tretton åren smakade fortfarande mest mod och odödlighet. Fjärilarna i magen var som en spännande lek på sensommaren. Russinet i kakan. Grädden på moset.
Det gick att undvika en kollision. Med en mix av tur och skicklighet behöll jag kontrollen över cykeln. Taktiken blev en reflexbromsning med en intränad sladd. Bakhjulet hamnade på trottoaren. Framhjulet befann sig fortfarande på gatan, otäckt nära en röd tjejcykel.
”Är du fläng i roten? Har du fått cykelkörkort i ett paket Corn Flakes? Är du verkligen riktigt navlad?”
Falsettrösten bubblade på. Jag kände mig som en obäddad säng. Det tog en stund innan jag fick fram ett hyfsat svar. Detta var första gången som jag sett Lena Sanders arg. Tjejen som var den klart lugnaste i klassen. Nu hade hon röda fläckar på kinderna.
”Tuff kommentar. Min navel går inåt. Går din utåt?”
”Privat. Det är faktiskt sju år sedan vi fick högertrafik”, fortsatte hon med lägre röst.
Jag tittade på de ljusa byxorna som fått en fläck på ena knäet.
”Jag kan ta hem och tvätta dem”, sa jag generöst och pekade på byxorna. ”Ja, du be… behöver inte ta av dem nu.”
”Festligt kul Sebastian.”
”Mamma kan tvätta…”
Mina ord dog ut i vinden.
Lena fäste en hårslinga bakom ena örat och såg rakt på mig. Innan hon sa något sög hon in kinderna. Med ens såg hon riktigt söt ut.
”Vad har du annars gjort på lovet? Förutom att cykla omkull dina klasskamrater?”
Hon gav mig ett långsamt leende i två steg när hon fällde den ironiska kommentaren. Hon var lik en ängel med det tunna ljusa håret. Tänk att få peta på det. Snurra det runt fingrarna. Jag hade gärna gått vilse i det…

Smakprov två; Trettio år senare.
…Minnena slog emot mig när det gamla stationshuset dök upp utanför tågfönstret. De virvlade runt som flingor i yrsnö. Det kändes som om det var i går. På darriga ben klev jag av en yttre resa för att genast kliva på en inre. Tiden hade kommit för att äntligen lätta på en rygga full av gråsten.
Mitt hjärta slog som en knuten hand. Det tickade ett allvar i bröstet. Ett allvar på gränsen till högtidligt. Bokslut för gömda och glömda tankar, tänkte jag ironiskt.
Minnen kan göra ont. De finaste gör mest ont. Det var länge sedan. Men bara om man räknar år. Utan förvarning hade en sten fallit i floden och vattnet hade ändrat riktning i mitt liv. Ingenting blev någonsin detsamma igen för oss överlevare i klassen…

Smakprov tre går att lyssna på YouTube. (skriv in romanens titel)

Baksidestext:
Om inte Sebastian varit både snabb och skicklig hade den riskfyllda cykelturen oundvikligen slutat med en krasch. Nu blev det istället kärleken som slår ner i hans 13-åriga kropp. Utan att han själv förstår varför förflyttas plötsligt hans fokus från sport och kompisar till en enda person – Lena. Men bakom hörnet väntar de mörka skuggorna och hösten slutar i en tragedi…
Trettio år senare återvänder Sebastian till Halmstad för att äntligen få svar på den fråga som gnagt inom honom under alla år. Som i en film rullas sekvens för sekvens upp och han är tillbaka där allt började.

Mina fotsteg i ditt hjärta är Bosse Lidéns debutroman. En nostalgitripp till 70-talet där galna upptåg blandas med betydligt djupare tankar om skuld och ånger. En bok fylld av värme och humor men också med en stor portion eftertänksamhet.

SolBo Förlag

26 thoughts on “Smakprov

  1. Fint! Du får la sno på nu, så att man kan få börja läsa på riktigt snart! Det ska bli intressant att hälsa på, nu när du har satt dörren på glänt…

      • Väntan, javisst, det går väl – här uppe är tålamod den bästa dygden. Men vad ska jag göra under tiden? Vädret är dystert, bredbandsutbyggnaden osäker och av kakorna är det bara smulor kvar i burken. Provbok… du kommer nog aldrig att kunna lägga ifrån dig den. Visste du att 07:07 kan räknas som en magisk sifferkombination i min värld? Ju mer som stämmer, desto magiskare.
        Detta bådar gott för boka! Värre blir det då för hushållsbudgeten enl. A. Borg. Han e’ ombytlig, nu ska vi plötsligt vara försiktiga.. Hoppas det inte påverkar er budget när ni bestämmer upplagan. Kan vara ett knivigt beslut. Beställ 1st till mig!

  2. Nu blev jag verkligen nyfiken på resten. Lova att man kan beställa den via nätet, jag kommer att vara bland de första i kön! Omslaget ljög inte mao, smakproven var precis som jag väntat mig, en aning åt att hålla andan läsning, Härligt!!! 🙂

  3. Det är svårt att välja ut smakprov som inte avslöjar för mycket. Jag lät Solveig välja dessa två. Baksidetexten till romanen, som hon också har skrivit, hoppas jag ska ge läsaren en bra inblick om vad som väntar. Förhoppningsvis locka fram en känsla av att vilja läsa boken. Eller droppa den. Vi är inte ute efter att lura någon. Hellre färre köpare och fler nöjda läsare. Det är mitt motto.

  4. Ja.. nu undar man ju..
    VAD hände under de där 30 åren?
    VAD var det som överlevdes?
    Och VAD innehöll de gömda och glömda tankarna?

    Okej.. jag hajjar.. man får vänta tills boken är tryckt och levererad.
    Jahaja.. då tar väl jag en chokladkaka medan jag väntar.. 🙂

    • Tack snälla du! 🙂 Du har själv varit i samma båt. Den väntande. Samtidigt känns allt så overkligt. Precis som om det händer någon annan. Efter att ha levt tusentals timmar sammanlagt i en fiktiv värld har jag för stunden tagit några steg tillbaks. Snart ska jag bjuda in främmande människor till något som jag ensam skapat. Min stora önskan är att läsarna ska trivas. Roas, le, skratta, känna en form av spänning och nostalgi och gärna gråta en skvätt. Når jag till det sistnämnda har jag lyckats. Nu kan jag snart inte göra något själv längre. Jag väntar på provboken. Efter lusläsning och komplettering från en yrkesredigerare som gjort ett ”kanonjobb”, görs de sista rättelserna. Därefter tryckning…. och en ny väntan tills en postbil kör upp till infarten. Hoppas att det är en nederbördsfri dag som x antal böcker ska komma och hälsa på hos oss två f.d bibliotekarie. 🙂

  5. Spännande, nu vill jag ju veta varför inget någonsin blev detsamma för överlevarna i klassen. Och varför de kallas överlevare… Ska läsa fortsättningen när den kommer ut.

    Jag har också författardrömmar, har ett poetiskt verk på gång…

    Lycka till med din bok! Kram

    • Tack!
      ”Mina fotsteg i ditt hjärta” har legat mig varmt om hjärtat länge. Om några dagar lär x antal böcker anlända. Än så länge får jag vackert hålla till godo med provboken.
      Låter spännande med ett poetiskt verk. Jag har älskat böcker sedan jag var en liten grabb. Hoppas att det går bra för dig och att drömmen blir verklighet.
      Kram

  6. Du förstår väl att jag ser fram mot en signerad bok från dig och ett inbetalningskort! Det känns så spännande och jag vill verkligen äga din bok och få gotta mig! Nu har jag ju legat i vassen och lurat så länge att jag säkert missat nåt. Men min beställning är lagd! 🙂

    • Trevligt att läsa. Vi kommer förhoppningsvis att lägga in vårt kontonummer i nästa vecka. Först vill vi se att allt är som det ska med leveransen som tycks vara försenad. Jag hoppas att det blir en solig dag som postmannen ringer på dörren. Jag har gjort plats i Billy men kan därefter tänka mig att skicka iväg böcker inom det snaraste. 🙂 Ser med spänning fram emot spridandet av min debutbok. Du minns säkert känslan själv. Mycket snart är det på riktigt. 🙂

  7. Du skriver så bra, Bosse. Jag beundrar alla de som klarar att slutföra en roman och dessutom marknadsföra den och ge ut den på ett eget förlag. Det är bara att säga stort grattis till dig/er och ett varmt lycka till från mig! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s