När jag tar en ensam promenad efter lunch brukar jag ofta börja med samma ”startsträcka”. Jag viker efter en stund av från den stora Rååleden och traskar ner mot havssidan. De fem-sex gatorna har olika metallnamn. Väljer jag den första har jag ett koloniområde på vänster sida. För några dagar sedan noterade jag den deppiga tulpanen som inte längre hängde med sina kompisar. Jag bestämde mig för att ta med kameran nästa dag… glömde såklart.. men du behöver inte vara Einstein för att förstå att jag kom ihåg den tekniska prylen nästnästa gång.
Kylan var tillbaka i aprilvädret. Jag valde vinterjackan. Mötande tittade konstigt på mig. De undrade säkert hur min kropp var konstruerad. ”Har han puckel på höger bröstsida? Döljer han ett stort vapen eller en hemmatillverkad bomb? Borde jag snabbt gena över gatan?
De kunde ju inte veta att jag på hemmaplan råkat prata högt i min ensamhet. Sedan kom tjatet från grabben i snickarbyxor, han som jag allt för länge glömt bort. Först förklarade jag att jag blivit för gammal för… När jag skulle ta på mig jackan kände jag något som var i vägen och absolut inte skulle vara där.
Jag håller med denna kloka och för all del busiga och påhittiga björn. Det är ofta bättre att deppa tillsammans med någon. Sedan kan det förhoppningsvis ljusna…
Jag orkade inte med att trycka in Svante innanför jackan igen. Han behövde också se annat än inomhussaker. Sedan hände det som ofta händer mig när jag låter fantasin ta över makten. Tillfällen dök upp längs stråken. Visst noterade den levande omgivningen att det var en udda duo. Hade inte kameran varit med så hade kanske ett eller annat mobilsamtal gått till… 😉
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Folk får väl prata hur de vill. Nu när man blivit så här gammal bryr iallafall jag mig inte lika mycket.
Kul för Svante att få komma ut lite, han vill väl se sig om medan ni bor kvar. Planen var väl bara ett år? Det har det snart gått. Helt galet ju!
Glad måndag!
En av få fördelar med att åren springer iväg.
Självklart är han nyfiken av sig. Själv är jag lite skraj för att bli anmäld för djurmisshandel. Sedan vet jag inte om han är rätt ”snickare” för att klaga. Han har varit i fler världsdelar än jag. Minns min mammas min när jag svarade att jag väljer ”han” och lyfte upp honom. 🙂 ”Du skojar va?” Hon tänkte såklart på sina fem barnbarn. (enbart grabbar). Jag hade precis flyttat hemifrån till en etta (visserligen stor) och var inte intresserad av souvenirer från mina föräldrars semesterresa. Vilken tur att jag kom först hem till vårt föräldrahem. Jag hade då inte en aning om att han skulle bli mer populär än mig. 😉
Var tvungen att kolla exakt längd på boendet. Idag är det 8 månader och 14 dagar. Planen var 0 dagar. Det fanns bara Ystad och Bornholm i vår personliga plan. Möjligtvis Simrishamn när vi fortfarande hade lite egen makt.
Tiden springer läbbigt iväg. Vi har alltid varit ganska bra på att ”gilla läget”. Men den här gången finns för oss nya spelregler att förhålla sig till. Cancer var inget vi hade förberett oss på. Därför bör vi vara tacksamma för att vi hamnade här och inte bor kvar på min favoritö. Annars så kunde… ❤
Tack ska du ha.
Intressant att höra om hur du fick honom.
Det var verkligen tur med er avstickare till Helsingborg. Ibland är saker uppenbarligen meningen. Tur❣️
Det gäller aldrig att glömma den biten. Den måste plockas fram när livet inte rullar på en rak räls.
Svante behövde nog få komma ut och se sej omkring… Folk får prata bäst dom vill, om dom inte har vettigare saker för sej…😁
Det var han värd efter alla dygns inneliv sedan vi hamnade här. Helt rätt resonerat. 🙂
personligen har jag svårt att förstå hur man kan glömma bort att ta med Svante han är ju så söt! Du kan väl ha honom i luvan om du har en sån på jackan eller tröjan. Annars kan han sticka upp i halsringningen. Är han busig kan du ha koppel men DÅ kanske folk börjar titta konstigt
Idag hände en kul grej när jag gick i den omgivningen. En man som såg mig vid det tillfället gick mot mig och jag såg att hans blick sökte sig till min jacköppning, samtidigt som han hade ett leende i ansiktet. 🙂
Idag gick det knappt att ha på jackan. Hade han varit med hade han börjat brumma och gnällt högt. 😉
Jag är rädd för att han skulle bli mallig om jag sa till honom att han är söt. Han har garanterat kramat fler tjejer än jag gjort.
Bra idé med kopplet. Om det händer MIG något ”konstigt” skyller jag på dig, om S blir sur för att hon måste hämta ut mig från någon institution. 😉
Helt okej att skylla på mig, skulle kunna bli ett helfestligt kåseri!
Tack på förhand. 😉
Det var väl bara trevligt för Svante att få komma ut så vissa saker får man bara bjuda på. Någon ska ju vara ortens kuf också 😉 Visst är det bättre att deppa ihop även om jag har svårt att tror att just denna tulpan fick råg i ryggen.
Kram och god måndag!
Tack för titeln. 🙂 Tidigare har jag nästan varje dag känt mig som anonym. Dags att ändra på det nu… 🙂
Du måste erkänna att det var tur att det inte gjordes tvärtom. Att jag satt på trottoaren bredvid tulpanen och Svante lekte fotograf. 😉
Tack. Vilken värme det plötsligt blev.
Kram
Ha ha! Förlåt att jag skrattar men jag är verkligen glad för att det inte var du som satt där. Ändå kan jag se bilen av Svante med kameran i högsta hugg…
Härlig vårvärme ja så nu njuter vi så länge den varar 😀
Kram
Igår blev det årets första fikakorg, i härligt väder på en plats som vi aldrig besökt förr. Det grönblå havet framför oss. Mums!
Så klart Svante skulle följa med ut. Hade jag sett er skulle jag trott att du var buktalare. Jag tror inte tulpanen deppar. Jag tror att den böjt sig ner för att studera en maskros som jag ser är på väg upp mellan stenplattorna. Kanske de fattat tycker för varandra.
Nu är vårvärmen på väg. Just nu skiner solen och temperaturen är tvåsiffrig. Anar och hoppas att ni har det riktigt varmt och skönt hos er.
Kram från ostkusten!
Jag har provat på i olika sammanhang att vara buktalare åt honom. Tror inte jag skulle våga det längre. 😉
Det lät blomstrigt romantiskt. ❤
Gissar på att du haft det riktigt skönt i helgen.
Kram från ett varmt och soligt västkusten
Anna har helt rätt tror Jag, tulpanen hat nog blivit kär i maskrosen och försöker nå fram till den…
KRAM-SUSIE 🙂
Jag får ta en runda dit och se om ni har rätt. Det gäller bara att inte börja prata högt med mig själv. 😉 Inomhus behöver ingen höra..
Kram, Bosse
Ps. Det är så dumt att jag inte kan komma vidare om jag trycker på ”ditt blå”. För då kommer jag till din nerlagda blogg.
Men åh..en tulpan som gett upp .. så känner jag mig oxå ibland som en vissen skugga av mig själv som behöver vattnas och vårdas lite extra.
Jag instämmer och känner mig ibland tillhöra samma skara.
Oj, vad roligt att Svante har också flyttat till Helsingborg! Kram Anne