Unnar oss blommor

Dagens blogginlägg består av makrobilder, som jag tror Solveig tog i slutet av januari. Alla foton tagna inomhus.

Min älskade hustru brukar säga att man får vad man betalar för. Jag måste instämma i den frasen.

Vi har under många år unnat oss att inomhus ha olika sorters blommor under aktuell säsong. Ofta försöker jag se det vackra i vardagen, som just nu utanför mitt fönster är grå, dyster, regnig och mycket mer.

Vår lägenhet är en av väldigt få på markplan, som har fri insyn på dagarna. Otaliga medmänniskor har tittat in, stannat till och spanat in från den smala trottoaren. Givetvis oftast under första tiden. Först av orsaken nyfikenhet. Nu förhoppningsvis mer av att njuta av…

orkidén som lever farligt när det manliga inslaget i lyan drar ner persiennen på kvällen. Måste erkänna att det hände några olyckor i början. 😉 Numera har jag blivit bättre på att handskas med trångheten, som finns överallt bland de 55 kvm. Bo på liten yta (kunde varit en häftig och kul rubrik i ett annat inlägg).
Vi har alltid varit driftiga på att anpassa oss. Annars har vi snabbt i vårt gemensamma liv försökt göra något åt situationen. Den här gången gäller andra spelregler, där termen tålamod ofta kommer i fokus.

Jag svarar med en symbol – om det dyker upp några trevliga kommentarer. ❤

Du måste läsa den här…

Bosse! Du måste läsa den här boken, sa Solveig till mig när hon kom hem från bokrean.

Hon hade såklart rätt. Det var verkligen en bokpärla. ❤ För mig känns den definitivt inte bara som en briljant barnbok. Visst förstår jag att den är utmärkt som högläsningsbok i skolan, förskolan och framför allt på hemmaplan. Tänk att vara nära sina egna kids och tillsammans upptäcka de små detaljerna. Ni som har barnbarn har flera högtidsstunder framför er. Dessutom perfekt att på ett lekfullt sätt berätta storyn om Neil Armstrong och annat spännande som det tävlades om på den tiden och fortfarande gör. Numera kanske på högre nivåer.
Människor i alla åldrar borde ha behållning av en härlig stunds avkoppling med ”Armstrong – Den första musen på månen.”

Här får du info om mannen bakom pennan. Detta är Kuhlmanns tredje utgivna bok. Jag tror allt att vi får köpa de två andra också. 🙂

Jag lägger bara in ett bildsmakprov i inlägget.
Ett mycket bra upplägg av olika ingredienser för alla åldrar. Kul att han på slutet har med sig själv, där han sitter med ryggen mot oss betraktare. Jag går igång på den här mixen av en ljuvlig humor, små och stora detaljer och gratis historiekunskaper på köpet. Tack älskade fru för boktipset och att boken numera finns i ”vår egen bokhylla”.
Betyg: 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 (Full pott med ord.)

”Sista minuten”

Sex och en halv månad har ”Den lilla blå” stått parkerad här på innegården. Säkert har han haft flera fasta kompisar som han berättat om sina äventyr på Gotland och Österlen.

”Nu är det slut på gamla tider…”

Sjuan ska inte rivas (Som kåken i 34:an), men någon annan får pröjsa 450 kr i månaden för att stå här. Antagligen tjurade ”Den lilla blå” igår trots att den fick ett extra dygn tack vare skottdagen. För när Solveig kom hem med bussen sa han inte ett knyst. Vi fick ta till el-chockar för att tvinga honom att låta igen. Därför blev det en längre tur söder ut för att värma upp hans stämband. Riktigt mysigt i solsken trots en intensiv trafik. Det var första gången som vi tog en liten titt på Glumslöv. Vi ville inte stänga av motorn utan spejade från bilfönstret. Den vitkalkade kyrkan med trappstegsgavlar ska vi försöka hinna med att göra ett blogginlägg om.

Här har ”Den lilla blå” sovit gratis i natt. Jag kan se honom från två av våra fönster. Du kan däremot inte se våra fönster. Den asfalterade bilvägen runt vårt område är som ett stort U. Få sätter sin bil just här. Sedan finns det tre sidor där det kan bli tajt när alla är hemma. Jag tror ”Den lilla blå” kommer att få många nya kompisar. Vi kommer att testa olika möjligheter. När bilen är full med mat backar vi såklart fram till vår ytterdörr som vanligt.