Med eller utan S?

Denna oas vid Skånekusten blir jag aldrig mätt på. Däremot brukar jag inte längre ta med kameran hit varje gång. Skulle jag drabbas av fotofeber finns alltid mobilen till hands.

Tänk att vara ett får här uppe och ha tillgång till denna vy varje dygn. Då hade jag inte haft tid att gå med blicken mot marken. Synd att jag saknar talang för att måla/teckna.

Jag kunde inte låta bli att googla på vad som är rätt och vad som är fel. Ska det vara Ale stenar som jag alltid sagt, eller ska det heta Ales stenar? Genast insåg jag att det trätas både bland myndigheter och privatpersoner. I den första noteringen som hittats står det Als Stene. Det är en prästnotering från 1624. Vad säger DU bloggbesökare?

Länsstyrelsen och Region Skåne verkar tycka som jag. Ystads kommun, NE och vägverket lägger på ett s. Jag anser att det är fuskigt med tanke på att vägverket har skyltmakten. 🙂

När jag befann mig däruppe i söndags släppte jag snabbt dilemmat. Det var bara när vi passerade skylten som jag hajade till. Resten av tiden njöt jag istället av ALLT. Det är en mäktig plats. ❤

Ändå dröjde det till 1997 innan jag gjorde mitt första besök. Undra hur många besök det blivit sedan vi flyttade hit sommaren 2011.

Solen lyste över havet, men mörka moln varnade för en ny skur.

Vi tackade för denna gång och drog oss neråt.

Vilket härligt team. Vi människor har mycket att lära av djuren. ❤

Det stod på en handskriven skylt som fårägaren skrivet, att det inte var tillåtet att klappa fåren. Självklart FÅR man inte det. Därför hade jag händerna på ryggen när jag … 😉

 

Annonser

Lunchen på Ahl´s brygga igår smakade …

… förträffligt. ❤
Kåseberga Fisk med flera har lyckats förlänga säsongen och sudda ut gränserna till en viss del mellan årstiderna. Det har vi haft glädje av de sista höstarna. En stor skillnad mot tidigare då allt var dött när vi ”rullade” dit. Ex. har satsningen för ett par år sedan på att utöka familjeföretaget Kåseberga fisk AB med en inglasad brygga, fallit många på läppen.

Vår mataptit växte eftersom det var fullt vid hamnparkeringen. Därför fick vi vända bilen och ta den kurviga smala backen upp igen. Efter parkering av ”Den lilla blå”  började klättringen segnälkab”  🙂  för att sedan vika vänster ner mot den kända vackra vyn. Annars brukar vi alltid gå ner denna sträcka och gå upp ett annat håll.

 

Numera ägs familjeföretaget av Jimmy Ahl som tillsammans med sambo, gemensamma barn och arton helårsanställda driver vidare och förvaltar den stabila grund som hans far Leif, farfar och farfars far byggde upp redan 1968. Jag har ofta varit förtjust i konceptet där barn växer in i uppgifterna och lärs upp av äldre närstående. Tillsammans driver de nya projekt framåt, samtidigt behålls det bra in i nästa generation o.s.v.

Vi var inte inne i butiken igår. Nästa gång borde jag testa lakritssillen. Tänk att all fisk röks på gammalt vis med alved och alspån.

Det satt djärva besökare på platserna utan tak. (Det testar vi hellre en ljummen sommarkväll) Vi sökte oss däremot in mot det inglasade partiet några meter från mitt älskade hav. Skönt med infravärme.

Fiskstim till och med på torra väggarna.  😉

Undra hur många affärskunder de besöker med ”lastbilen” och den här tuffa varianten. Sträcker sig distriktet ända till Danmark och andra landskap i vårt land? Hoppas det.

Erkänner. Jag har gjort det igen. Pratat om mat, ätit supergod mat. Tagit noll bilder på våra tallrikar. Ändå tog jag 112 st foton under gårdagen. Inte ett enda på den knaprigt friterade rödspättan som vi båda uppskattade.  😀
Jag skyller på Libra och Melissa som alltid får min uppmärksamhet innan första tuggan. Vad har jag i blodsocker? Hur många enheter insulin ska jag pumpa in? När jag mumsat på halva tallrikens mat kom jag på det. Då var Solveigs tallrik nästan tom. 😦

Vi rekommenderar varmt ett besök på Ahl´s brygga om du har vägarna förbi. Det går även utmärkt att köpa mat i butiken och sedan sitta vid något av borden i backen om vädret tillåter. Många tar med sig det inköpta ”hem”.  Eller varför inte en kombination.  😉

Dags för motion och annan slags njutning. Aprilvädret gjorde skäl för namnet. Sol en stund och sommarvärmen kom på efterlängtat besök. En stund senare regnade det och blåste iskallt. På himlen fanns mörka moln som fick oss att vela mellan tre olika promenadstråk.
 Vi chansade och bestämde oss för årets första besök hos de berömda stenarna. Började det ösregna innan det var dags att vika vänster skulle vi ändå vara tvungna att bege oss till bilen, som från detta hållet stod och frös till höger med sina sommarskor.  🙂

Hur många gånger har vi sett denna välkända vy? Aldrig tröttnar jag.

Jag fick till relativt bra foton på Ales stenar tack vare himlens variation. Några utvalda bilder ska jag lägga in i ett eget blogginlägg. Ikväll ska vi på Ystads teater. Där blir säkert fullsatt. Jag vet inte om jag får fota under framträdandet. Kanske blir jag ökänd och Lizette kommer att skämmas över sin pappa.

På nervägen skämtade vi som vanligt om att Solveig skulle bo i det röda huset och jag i det blå. När jag blev hungrig och sällskapssjuk skulle jag komma och hälsa på hos henne. Vilken härlig skrivarlya jag skulle haft.  🙂

Oj vad här regnar i Ystad. Perfekt skrivarväder.  I natt kom jag på en hel del som …  🙂

 

Betyg mellan ett och fem

Snart har det gått fyra månader på 2017. Jag vet inte hur många timmar som jag lagt ner på text och skrivande. Bäst att inte veta. 🙂 Jag älskar att hålla på med olika skrivprojekt. Ibland gör jag pauser och ägnar mig åt att läsa andras böcker. Dessa är mina senaste lästa böcker. Ett par pärlor. ❤  Några som jag kunde varit utan.
Här är skannade framsidor och mina personliga betyg. (Maxpoäng 5.) Jag har inte tid att skriva utförliga recensioner eller svara med bokstäver. Läser gärna kommentarer och andras smak. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig helg. Hoppas det blir varmare inom en snar framtid. Jag har tröttnat på att frysa och gå i vinterkläder.

3/5

 

 

 

 

 

 

5/5

 

 

 

 

 

 

2/5

 

 

 

 

 

 

 

1/5

 

 

 

 

 

 

 

2/5

 

 

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

5/5

 

 

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

3/5

 

 

 

 

 

 

 

4/5

 

 

 

 

 

 

 

Denna bok håller jag på att läsa i.

Bilderboken ”extra allt”: Ett lamm till middag

(Det är Solveig som skriver detta blogginlägg)

Jag har en viss förkärlek till bilderböcker. Tycker om samspelet mellan text och bild, hur det ibland kan finnas flera berättelser parallellt i en och samma bok – en för barnen och en annan för den vuxne som läser. För mig är en riktigt bra bilderbok inte åldersrelaterad, även om jag såklart vet att de flesta bilderböcker är skrivna för förskolebarn.

Jag tror att jag lätt kan få ihop 100 olika titlar som jag tycker om eller till och med tycker riktigt mycket om. Utav dessa har jag en ”tio i topp” lista – och överst på den listan står ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. Boken gavs ut på Bokförlaget Libris, 2006, och är dessvärre slutsåld och svår att få tag på. Jag vet för jag har försökt i flera år.

För några år sedan var jag klasslärare i en tvåa och mina elever hade fått som läxa att välja en bilderbok som deras föräldrar skulle läsa för dem. Läxan gick sedan ut på att återberätta sin bilderbok med hjälp av bilderna. En av mina elever lånade ”Ett lamm till middag” på skolbiblioteket och några dagar senare var det hans tur. Jag höll i boken och visade bilduppslagen samtidigt som han berättade i stort sett hela berättelsen. Han visade sig vara en naturbegåvning och trollband både sina klasskamrater och mig under hela berättarstunden. Alltsedan dess har denna bok stått överst på listan.

Vargen avskyr grönsakssoppa och blir överraskad men framförallt glad när det plötsligt knackar på dörren. Där utanför står ett litet fruset lamm och frågar om hon får komma in. ”Visst sötnos, kom in bara. Du kommer lagom till middag!” svarar vargen. Men inte kan han äta ett lamm som fryser. Han avskyr ju djupfryst mat. Först måste lammet tinas vid brasan. Dessvärre kan han inte äta ett lamm som har en kurrande mage eller som får hicka heller. Vargens tålamod och uppfinningsrikedom sätts på hårda prov allteftersom och till sist inser han att det enda han kan göra är att slänga ut henne i kylan igen. Men tänk om…

I den här boken finns ett hundraprocentigt samspel mellan text och bild. Illustratören Joelle Dreidemy har en fantastisk förmåga att skapa uttryck i sina bilder och att förmedla känslor, oftast med enkla detaljer. Själva berättelsen är lika varm som illustrationernas färger. Det skulle gå att förstå hela boken, bara genom att titta på bilderna. Det är en story som håller rakt igenom, som får mig att skratta men också att känna så djupt att det nästan lockar fram tårar i ögonen.

Den som vill träna sina elever i att ”läsa mellan raderna”, den som vill bjuda sitt barn eller barnbarn på en härlig läsupplevelse, den som vill njuta av ett alltigenom lyckat samspel mellan text och bild, den som vill hitta  bilderboken ”extra allt” – Läs ”Ett lamm till middag” av Steve Smallman. ❤

Skulle det vara så att du är lycklig ägare till denna bok och kan sälja den till ett överkomligt pris så får du gärna höra av dig. Jag är mycket intresserad av att köpa den. Har t.o.m. skrivit till förlaget och föreslagit att de ska ge ut den igen… men de tyckte nog inte att det var någon bra idé för de svarade aldrig.

Ett par gånger om året …

… besöker vi Benestads backar. Naturreservatet som grundades 1961. Första gången brukar vara för att se blåsippor och få en första inblick i vad som är på gång i naturen.

Vid nästa besök är det betydligt grönare ner mot Fyledalen. Nere i dalen rinner Fyleån.

Vackra små aprilblommor. ❤

Det är värt att hoppa på tuvorna och riskera att bli blöt. Ibland fick vi fundera en stund vilken väg vi skulle ta i den kuperade miljön. Svårast var det att komma över rännilarna med den höga halten av kalk. Området är på grund av kalken mycket örtrikt och fjärilsfaunan ska vara artrik och innehålla flera utrotningshotade arter enligt Länsstyrelsens hemsida. Fjärilarna får vi studera vid nästa besök.

Skönt att ta siesta. Solen gjorde ett besök och det blev varmt och skönt på filten. Solveig slöt ögonen och njöt. Själv fick jag syn på två rovfåglar som jag tror är glador.

Jag fick lust att vara med i programmet ”Det stora fågeläventyret”. Tänk att få åka till Peru och se kondorer. För att få en bättre bild lämnade jag filten utan att säga något.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev inte klok på om fåglarna bråkade om pinnen eller var kära i varandra.

Naturen är fiffig och fantastisk. Synd att inte alla människor är mer rädda om den.

Tur att Grästrollet klarat av vintern.
Kul när jag hittat tillbaka till Solveig och filten. Hon berättade att hon legat där och blundat. Ibland sagt något till mig. Undrade till slut varför jag aldrig svarade. Trodde att jag somnat. Så visade det sig att hennes gubbe var puts väck. Inte första gången. 😉

Det tog minst en minut innan jag hittade knappen så rulltrappan gick igång. 😉
Vi träffade ett trevligt Stockholmspar som satt och fikade längre upp. De trodde att det inte var tillåtet att vistas längre in på området. Hoppas de inte råkade illa ut efter vi lockat dem med upplysningar om blåsipporna och en jägare kom på oväntat besök.
Glad Påsk önskar jag alla bloggbesökare.

 

 

Jag sa inte nej

Jag fick ett SMS från min fru som funderade på att ta ut några timmar komp och undrade om vi skulle träffas. Sådant flott erbjudande säger jag aldrig nej tack till.

Första stopp blev ”Dagens rätt” på Surbrunnsparken. Det är pampigt att köra igenom porten till det anrika gamla nöjespalatset. Bäst dock att köra en bil i taget.

 

 

 

 


Jag fastnar lätt i detaljer och glömmer bort ändamålet – mat.

Smart sätt att visa upp ”Dagens rätt”. Undra om det är tradition att krögarens hund får äta det kallskuret efter stängningsdags.  🙂

Vi hade tur och fick sista lediga fönsterbordet. Vilken lång kö det var en stund senare. Populärt ställe. Har många stamkunder.

Här står två av stamgästerna.

 

”Den lilla blå” skulle behöva tvättas. Hoppas den inte börjar bråka med de två röda.

Ska det bli dansbandskväll på teatern? Vilket gäng. Jag fastnade i google och läste på om bandet som bildades 1960. Första stora låten var ”Lillla Ann” 1966. Själv minns jag när de låg på Tio i topp med ”Happy birthday sweet sixteen”.

Efter allt ätande och tvättande var det skönt med en vårpromenad i vår lilla kuststad.

 

 

 

 

 

Blommor behöver inte mycket utrymme för att glädja sina betraktare.

Fyllda med positiv energi lättade vi ankar och rullade hemåt. Ovetande om vad som precis hade hänt på en annan plats i vårt fina land. Vilka skiftningar livet kan ta. På alla plan. ❤

Nu ska jag hänga ut tvätt. Det är viktigt att ha både rent samvete och rena kläder. För mig är det även viktigt att tvätta ord. Därför ska jag ägna de närmaste timmarna åt den trevliga sysslan. Blir svårt för mig eftersom jag även ska hålla tummarna för en annan viktig sak. En tenta i norr.
Jag önskar dig läsare en fin start på påskveckan. Var rädd om dig. ❤

Ps. Det strular med att lägga in två bilder efter varandra. Ser normalt ut i redigerandet. Där finns det inga vita tomrum. Jag har ingen tid att börja om på noll. 😦

Den mörka fredagen

Hemskt! Inte oväntat. Tyvärr tror jag inte gårdagen handlade om ett undantag i vårt avlånga land. Ändå kan vi inte gå omkring och ständigt vara rädda. Då har ondskan vunnit mark.  😦
Jag lider med de drabbade och de anhöriga. Sorgligt. ❤
I förmiddags tacklade jag mina mörka tankar på mitt personliga sätt. Den metod som passar mig bäst, efter jag matats i timmar med bilder och reportage.
Jag skrev två kåserier. Båda texterna behöver distans och tvättning innan någon annans ögon får läsa orden. Skriva i silver. Visa i guld.  😉

Utanför min täppa fick jag besök i luften. Jag hann inte ställa in skärpan.

Jag ser ingen ondska i de ögonen. Kanske har vi människor en del att lära av djur och små barn. För ingen människa föds elak och ond.

Kärt återbesök

Igår blev det ingen vårutflykt med picknickkorg till Fyledalen på grund av väderleken. Hoppas blåsipporna finns kvar ett tag till. Tur vi hade förra helgen i färskt minne.

Otroligt att det var så varmt och behagligt vid havspromenaden och inte ens kallt att äta utomhus på bänkarna. (Givetvis rätt sorts sittdyna under) Många människor hejade och verkade glada.

För två år sedan åkte vi efter ett bloggtips från Åse till Gislövshammar och njöt av ”Det blå havet på land”. Äntligen var det dags för ett återbesök.

Det gällde att hålla reda på var vi satte ner fötterna.

En vacker trakt på Österlen.

Jag skulle kunna tänka mig att sitta därinne och skriva på en roman. Gå ut tre gånger om dagen för att få inspiration och motion.

Vi rattade vidare i ett långsamt tempo. Lite överallt såg vi vårtecken. Givetvis passade vi på att besöka favoritfiket.

Det dröjer ett tag till vindruvorna finns till beskådande.

Kul att träffa på en ny kompis. Dino pratade en svårförstådd skånska och var väldigt intresserad av min morotskaka.

När vi nöjda nådde Ystad och bostaden konstaterade vi att det fanns gott om vårtecken även i egen täppa. Sista dagarna lyser här gult överallt av påskliljor och min favoritblomma, förgätmigej blommar vackert. ❤
Jag önskar dig en fin aprilvecka.