Snö till Påsk


Ögonblicksbild; tretton

Imorgon startar påsken 2018. Jag minns snön 2013 som vi hade kvar till påsken i Ystad och på Österlen, platsen där vi skulle ta omslagsfotot till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Detta foto är från Påskafton 1992. Platsen är Hjo. Datumet är 18 april.
I min dagbok står det på Skärtorsdagen. ”Vilket ruskväder. Kom inte in i bilen. Solveig fick putta ut Corsan. Jag körde i 40 km. Halt och massor av snö. Tog lång tid att komma till bibblan. Tur jag inte skulle ut i skogarna till mina tanter och gubbar.”

Ögonblicksbild; fjorton
På vår gata i Hjo två dagar senare. 20 april. Då var det svårt att tro att vi skulle sitta ute och äta lunch i Uppsala med kompisar fem dagar senare och få uppleva vackert väder i Vaxholm och i Örebro hos vänner. 🙂
Aprilväder kan bära på många överraskningar.
Ni som bor längre norr ut är givetvis vana vid snö under påskhelgen. Mitt enda barndomsminne från snö långt in på det nya året är från när jag befann mig vid en Valborgsbrasa med mamma och pappa. En fotograf från Hallandsposten tog kort när det snöade vid majfirandet. Det blev en tuff bild med snöflingor, bål, korvgrillning och en ensam grabb framför de värmande lågorna.
Första gången som jag befann mig på förstasidan på bild i vår lokaltidning. Svart siluett. Ingen kompis såg att det var jag med mössan med tofs och jag berättade aldrig det för någon. Nu är det ingen hemlighet längre. 😉 I min stora låda som det står ”Urklipp” på lär det ligga ett gulnande urklipp som bevis.

Ps. Nästa gång kommer min fototävling/lek. Den ligger här och väntar på dig. Den som fixar flest rätt först får en lott som vinst. En vecka kommer tävlingen vara aktiv. Maxpoäng är 10. Undra om vinnaren/någon kommer att fixa alla rätt. Eller kommer segraren bara att ha 5 rätt? Tänk om bara en ställer upp och får zero poäng och sedan blir miljonär på sin vinstlott. Det hade varit något alldeles extra. 😀

Här kom rejält med snö i natt. Påsken 2018 kommer att starta med snö i Ystad. Dagens fråga: Hur är det hos dig?
Snö:  14 poäng
Barmark: 1 poäng

Jag försöker antagligen starta upp en liten tävling på skoj för att komma in i tävlingstempot. Kommer någon att ha barmark? Om Anne i Australien, Anita på Malta eller Ditte i Peking kommer på fint bloggbesök så kanske… 😉

Annonser

Var har vi trivts bäst?


Vi startade vårt gemensamma liv i detta underbara hus i staden Hjo. Innan vi flyttade därifrån lät vi en duktig konstnär ”fixa” ett minne för oss. Eftersom vi flyttat några gånger genom åren hade vi inte råd att fortsätta med äkta tavelsamlingen. 😉 Istället har det blivit förstoringar av egna foton. Dessutom har ingen bostad varit lika fin utifrån.
De sex tavlorna finns på väggen, mellan våra två våningar, i vår nuvarande bostad i Ystad. Den sjunde bostaden kan jag se om jag går ut en bit på gatan eller i trädgården, så den behövs inte på tavla. 😉

Det hade sina fördelar att bo fem minuters bilfärd från lilla butiken GeKås. Åtskilliga gånger hejade jag på deras tidigare ägare Göran Karlsson som hade sitt kontor nedanför vårt hus. En gata som vi körde förbi sakta varje skoldag. En mycket trevlig man i slitna jeans, svarta tofflor och snusdosan i fickan. Jag minns med glädje när han visade mig sitt bilmuseum.
Kvart över fem på eftemiddagen kunde Solveig ringa till Ullared och få reda på hur läget var. Hade bussarna rullat iväg åkte vi snabbt dit och kunde gå omkring i nästan tomma lokaler. Då trivdes jag. 🙂  Solveig ville titta på kläder. Jag sökte mig till de billiga CD-skivorna.

 

Havet. Jag kan inte klara av att inte bo nära havet. Därför kallade jag Vättern för hav när vi bodde i Västergötland. Här i Hjortsberg i Falkenberg rullade jag ner på två minuter till vattnet.

Om vi inte lovat att fixa ett kaffekoppmuseum hade det varit svårt att lämna lägenheten i Gamla Stan. Jag älskade den tiden.

Som jag letade efter rätt hus och plats. Där vi både kunde bo privat och ta emot busslaster. Jag hittade det till slut. Underbart med solnedgångar från den inglasade terrassen, sovrummet, två balkonger och från köket. Dessutom fick jag jobba sju dagar i veckan. Jippi. Eller inte. Allt har sin tid.

Lättstädat. Från 3 x 120 kvadratmeter till 98. Nu blev vi förstås rejält snuvade på det större drömhuset som låg några stövelkast bort och som vi köpt en trevlig fredag, men det är en helt annan historia, som inte har med detta inlägg att göra. För du har ännu inte läst i vilken kategori jag lagt in detta blogginlägg. STATISTIK. 😀

Jag frågade Solveig om hon ville vara med och leka. Jag tyckte jag hörde ett svagt ja och visade henne en tabell med 29 olika områden där vi skulle sätta poäng mellan 1 och 5 när det gällde husen/omgivningen vi bott i. Jag kan nämna några för att du ska förstå min tanke. Exteriör, interiör, kapitalvaror, köket, badrum/WC, vårt sovrum, grannar, mataffärer i närheten, uppvärmning m.m. Vi diskuterade varje punkt och bostad för att fräscha upp våra minnen. Helst jag när det gälde tvättmöjligheter. 😉
Det var kul att se resultatet. Det stora huset i Ängalag på Bjärehalvön fick flest femmor och flest ettor. Jag kan bjuda på totalpoängen och våra enskilda. S poäng först.
Första: 102 + 102 = 204 poäng
Andra: 87 + 83 = 170 poäng
Tredje: 83 + 87 = 170 poäng
Fjärde:  95 + 103 = 198 poäng
Femte: 88 + 86 = 174 poäng
Sjätte: 91 + 93 = 184 poäng
Sjunde: 102 +105 = 207 poäng

Totalt delade S ut 648 poäng. Jag var frikostigare med mina 659 poäng.

I ”Minnen som stannat kvar” kan du läsa om den jobbiga grannen i första huset. Där blev det två ettor i betyg ”grannar” liksom i kategorin ”trädgård/balkong/plätt” som också hör ihop med den ökända grannen. 😦

Vilken skön gratisterapi – komma fram till att vi trivs bäst i Ystad. ❤
Solveig har gett fem stycken femmor till vår nuvarande bostad. Jag oväntat ”bara” två stycken. Men hon har en etta. I samma kategori har jag konstigt nog gett en tvåa. Som du kan utläsa gav jag totalt tre poäng mer till Ystadbostaden.

Inget är fast och evigt. Vissa saker kan ändra sig på ”en natt”. Några nya grannar är ett bra exempel från andra bostäder som vi bott på. När fastighetsägaren vill ha pengar för sina tomma lägenheter och väljer vem som helst. Då blir det ett nytt klimat där de ”snälla” och skötsamma drar nitlotten. 😦

Fotnot: Denna seriösa lek gjordes för några veckor sedan. Nu är jag fast i 1800-talet och fram tills jag föddes. Riktigt intressant, kul, sorgligt m.m. Jag har blivit en fena på att tolka stavningen från förr. Tror jag skulle kunna skriva en tjock roman om … 😉

Tack Ethel för ditt serietips på Netflix. Jag är såld redan efter första ”fikadelen”.  😀 och såg ledsamt att det bara är sju delar kvar.

Jag svarar med en symbol denna gång:  🙂  😀  😦  ❤  😉

 

Många av de som läser min blogg vet att jag bor i Ystad. Den bostaden finns inte på bild i trappan. 🙂 Mina foton inför detta inlägg är inte tagna mot väggen. Där var för mörkt. Därför la jag tavlorna på golvet. 🙂

 

Var tvungen att leta upp henne

Min nostalgiska sida minns hur jag satt klistrad framför Anita och Televinken. Hur jag sjöng med i Gullan Bornemarks rader.

” Herr Gårman!
Herr Gåman!

På vita strecken får man.
Här men inte där tut tut!…”

Karl-Gustaf ”Kåge” Gustavson var det som tecknade skylten och många andra vägskyltar. 1972 fick Herr Gåman detta utseende. Först 2008 godkände Vägverket Fru Gårman. Tio senare dyker den första skylten upp i Ystad. Inte en dag försent. Fast frågan är om de intensivaste feministerna är nöjda. Fru Gårkvinna är kanske det mest korrekta. Klädesplagget är kanske också ute/omodernt. Vad vet en enkel man… förlåt BOSSE ska det stå med versaler. 🙂

 

Mest gillar jag de andra charmiga varianterna som jag sett lite överallt; både i Sverige och utomlands. Äldre personer med käpp, grodor, ekorrar, gås i Skanör, Pelle Svanslös i Uppsala m.m. 😀
Jag önskar dig besökare en fin marsvecka. Med eller utan snö.

Den var så efterlängtad

Igår var vi och promenerade vid havet i Lilleskog. De enda vi mötte var ett fåtal hundägare. Parkeringen var öde. Havet såg grått och ödsligt ut.

Idag sken solen och det var minusgrader. En härlig vintersöndag. 😀
Vi valde samma plats. Fullt av bilar på parkeringen. Några grillade. Barnen sprang omkring och lekte.

Andra passade på att fika.

Någon stod ute i havet och fiskade. Själv blev jag uppspelt när jag såg guld i vattnet. Utan att fråga Solveig om lov …  😉

Dessutom kändes det tryggt med tanke på den rödvita polkagriskransen. 😉

När vi kom hem tittade vi till snödropparna på baksidan. De är ytterst lite vita. Om några dagar så … En ros på altanen hälsade oss välkomna hem. ❤

Snart dags att säga godnatt till månen. Mysko. Varför ska vi i Ystad får den senare än andra bloggare? Jag har allt sett den hos ex. Anki. Nästa gång vill jag ha den före henne. 🙂

Jag önskar alla läsare en ny fin vecka. Imorgon fyller min fru år. Synd att hon måste jobba.

Färgklickar på Norra Promenaden

Det gäller att passa på när regnet tar paus.

Men det var inte läge att ta cyklarna. För nästa skur väntade runt hörnet. Så är det sommaren 2017 i Ystad. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det som kallas livet. Inte låta det rinna bort med hjälp av gnäll.

Norra Promenaden i Ystad är en oas. Det har jag berättat om förr på bloggen. Nu var det dahliorna som lockade oss igår kväll.

Härifrån är det nära in till centrum. Det finns flera mysiga vägar att välja. Vi har snart provat de flesta. Ex. genvägar genom trånga gårdsportar.

Svårt att säga vilken variant som är finast? Vilken tycker du? Det här fotot med regndroppen på knoppen blev min personliga favorit.

Just nu lever jag i ett vakuum. Efter att ha jobbat intensivt med ett manus, först ensam, sedan med Solveig, går jag nu i väntans tider.

Nästa etapp på mitt tredje skriväventyr är en provbok från Danmark.

Då är det sista chansen att hitta fel och ändra på någonting. Tur jag har experthjälp till hands och huvudansvaret inte vilar på mina axlar. För även efter jag lusläst varje ord och tittat på alla tecken är det lätt att bli hemmablind på sin egen text. Ögat ser det hjärnan läser. Trots att jag kommer att gå igenom allt tre gånger. Med olika tekniker. Varje sida kommer att ta flera minuter. 284 sidor ska granskas med lupp. Inget ord ska läsas på vanligt sätt.

 Om det kunde bli lite varmare kunde jag bytt positioner oftare och gått ut stundtals. Sådant är viktigt för mig. Precis som när jag pluggade inför tentor på Högskolan och på Universitetet. Något som jag faktiskt älskade i smyg. 🙂

När vi firade med en Guld Tuborg efter varje inlämnad tenta var också något som jag längtade efter. Minnen, minnen. ❤
77 st kåserier finns det för närvarande i manuset ”Minnen som stannat kvar” och jag är mycket nyfiken på vilket av dem som kommer att uppskattas mest av läsarna. 😀
Ha en mysig onsdagskväll.

 

Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Antagligen smalaste huset i Ystad

Det vita huset har kallats Ystads smalaste hus i många år. Kvarteret är med på Ystads första stadskarta 1658. Huset är från tidigt 1800-tal. Nu är huset som saknar dörr mot Lilla Östergatan till salu. Då ingår ingen nyckel till grannhuset med blå dörr. 😉


Ingången finns istället på gården. Utgångspriset är på 2,2 miljoner kronor. Vilket motsvarar det billiga priset på knappt 49 000 kr per kvadratmeter. Tomten är på 78 kvadratmeter och boytan på hela 45 kvadratmeter. Flera personer har redan anmält sitt intresse.

Då ingår en ståtlig björk och en stenlagd innergård. Dessutom ett gårdshus. Där kan jag ha min skrivarlya. Eller om det blir tvärtom.  🙂

Jag blev så inspirerad att jag INTE köpte en stor bur och en stor fågel. Otroligt vad viktigt det är att ge frihet och visa att tilltron är megastor. Inte enda gång har Agda stuckit iväg på egna äventyr. Hon sitter där så lydigt och spejar ut på nejderna. Blev inte ens rädd när grannens katt kom på besök.

Det är blommor och vackert lite överallt. Starka dofter som min allergi inte alltid uppskattar.
Igår kväll gick jag ut i sommarvärmen. En igelkott höll mig sällskap utanför häcken. Ett taggigt vårtecken.
I morse åt vi frukost på balkongen för första gången denna säsong. Imorgon ska vi åka ut på äventyr. Hoppas du har en mysig majlördag.

Från lördag till lördag

En vecka rinner iväg fort. Vi lämnade av Jennifer tidigt vid flygplatsen förra lördagen. Skönt för henne att flyga med bara handbagage tillbaka till Uppsala. På vägen ner tog hon tåget och en stor full resväska. (Av kläder)  😉
 För mig kommer det alltid att heta Sturup och Kastrup. Gamla elefanter glömmer inte så fort och lätt sina kära namnkompisar.  🙂 Det händer att jag äter dajm fortfarande.

Osis. Vi hade tänkt att ägna några trevliga timmar åt västra Skåne. Försöka hitta nya smultronställen. Som det här som dök upp oväntat. Vem härmade vem? 🙂  Jag hann läsa på informationsskylten, innan ösregnet fick mig att snabbt skydda kameran. Hit får vi återvända någon gång. Då ska jag gå upp 200 meter i ”skogen” och se var tivolit och dansbanan låg. Regnet höll i sig hela vägen hem och flera timmar till. Resten av veckan har varit riktigt blåsig, regnig och kylig i Ystad. Perfekt skrivväder för mig. Jag fick extra mycket gjort. Inget annat drog i mig.

Igår sprang vi snabbt från bilen till fikastunden i centrum. Vinterjackan var på. Jag hade mössa och vantar i fickorna. Det var jag inte ensam om bland torgbesökarna.
En dag senare tror jag knappt det är sant när vi just nu sitter på altanen och fikar; njuter av sol, fågelsång, blommor och av att det är vindstilla.
Dessutom precis hemkomna från årets första cykeltur.

Lite otränade var vi allt. Backarna är tuffa i vår hemmiljö. Fler och fler grannar fuskar med elcyklar.
Dag Hammarskjölds park är fin när gullvivorna blommar. Det enda störande är den täta trafiken. Om några veckor är den ännu tätare.

Gullvivorna doftar så gott.

Spännande plats.

Vi har ingen lust att gå in i bostaden.

Men värmen finns bara i solen. Några steg in i skuggan är det kyligt och rått.

En av mina favoritblommor. Jag kan stå länge och granska de blå juvelerna.

Snart på gång. Några har hunnit en bit före. Vilka rhododendronbuskar vi hade i Ängalag. Hoppas de som bor i det stora huset på Bjärehalvön njuter av dem ordentligt varje säsong.

Jag önskar dig besökare en fin majhelg.   ❤

Jag såg inget tåg däruppe

Efter vi köpt vår bostadsrätt den andra maj 2011 åkte vi för att äta lunch. Mäklarfirman låg relativt nära en restaurang som vi besökte under semestern på Österlen 2007.

Det har därefter blivit en trevlig tradition att åka till Jaktpaviljongen när de öppnar sommarsäsongen första maj och äta lunch.

Som vanligt brukar Solveig skoja med mig.
”Du tar väl en Oscar? För köttbullar kan du få vilken dag som helst hemma.”

Hon fattar inte. Det är lyxigt att få nyskjutna köttbullar.  😉

Dessutom är de supergoda. ❤

Det blev ingen glass till efterrätt. Bara ett vykort. Inte heller någon strandpromenad.

Usch vad det blåste kallt från havet. Vi vände direkt och gick in i Sandskogen bland stugorna.

Här var det lä. Vackert med grönskan som är på frammarsch.

Den vita mattan finns kvar ett tag till.

Snacka om falskskyltning.  😀

Jag tittade och tittade upp och såg bara en ekorre som inte ville vara med på bild.

Vilken tur att vi inte blev överkörda av första maj tåget. Hade vi kommit en halvminut senare… 😀

15 minutes of Fame

Förra måndagen var vi på premiären av ”15 minutes of Fame” på Ystads Teater. Kul att få se vad avgångseleverna på Nova Academy i Simrishamn bjöd på.
2 timmar och 40 minuter lång var deras slutproduktion, inkl. 20 minuters paus.

Vilket späckat program de hade innan och under de tre dagar då de visade hela sex föreställningar.

Det var endast parkett som var öppen. Här finns det 216 platser. Vi var nog nästan 200 gäster. Totalt finns det 350 platser.
Salongen har hovteaterns klassiska hästskoform. Perfekt utformat. Man både ser och blir sedd. Jag noterade att vår dotter Lizette snabbt såg sin familj. Mysigt att storasyster Jennifer kommit ner från Uppsala.
 Tyvärr fick vi inte använda blixt så mina bilder var inte mycket att ha.

I pausen gick jag på egen utflykt. Vågade inte sätta på blixten. Eller så glömde jag.  😉

Där fanns mycket spännande att se bakom kulisserna.

Ernst-Hugo Järegård (1928-1998) och Lizette på samma foto. Gissa vem som jag tycker är sötast? ❤