Färgklickar på Norra Promenaden

Det gäller att passa på när regnet tar paus.

Men det var inte läge att ta cyklarna. För nästa skur väntade runt hörnet. Så är det sommaren 2017 i Ystad. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det som kallas livet. Inte låta det rinna bort med hjälp av gnäll.

Norra Promenaden i Ystad är en oas. Det har jag berättat om förr på bloggen. Nu var det dahliorna som lockade oss igår kväll.

Härifrån är det nära in till centrum. Det finns flera mysiga vägar att välja. Vi har snart provat de flesta. Ex. genvägar genom trånga gårdsportar.

Svårt att säga vilken variant som är finast? Vilken tycker du? Det här fotot med regndroppen på knoppen blev min personliga favorit.

Just nu lever jag i ett vakuum. Efter att ha jobbat intensivt med ett manus, först ensam, sedan med Solveig, går jag nu i väntans tider.

Nästa etapp på mitt tredje skriväventyr är en provbok från Danmark.

Då är det sista chansen att hitta fel och ändra på någonting. Tur jag har experthjälp till hands och huvudansvaret inte vilar på mina axlar. För även efter jag lusläst varje ord och tittat på alla tecken är det lätt att bli hemmablind på sin egen text. Ögat ser det hjärnan läser. Trots att jag kommer att gå igenom allt tre gånger. Med olika tekniker. Varje sida kommer att ta flera minuter. 284 sidor ska granskas med lupp. Inget ord ska läsas på vanligt sätt.

 Om det kunde bli lite varmare kunde jag bytt positioner oftare och gått ut stundtals. Sådant är viktigt för mig. Precis som när jag pluggade inför tentor på Högskolan och på Universitetet. Något som jag faktiskt älskade i smyg. 🙂

När vi firade med en Guld Tuborg efter varje inlämnad tenta var också något som jag längtade efter. Minnen, minnen. ❤
77 st kåserier finns det för närvarande i manuset ”Minnen som stannat kvar” och jag är mycket nyfiken på vilket av dem som kommer att uppskattas mest av läsarna. 😀
Ha en mysig onsdagskväll.

 

Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Antagligen smalaste huset i Ystad

Det vita huset har kallats Ystads smalaste hus i många år. Kvarteret är med på Ystads första stadskarta 1658. Huset är från tidigt 1800-tal. Nu är huset som saknar dörr mot Lilla Östergatan till salu. Då ingår ingen nyckel till grannhuset med blå dörr. 😉


Ingången finns istället på gården. Utgångspriset är på 2,2 miljoner kronor. Vilket motsvarar det billiga priset på knappt 49 000 kr per kvadratmeter. Tomten är på 78 kvadratmeter och boytan på hela 45 kvadratmeter. Flera personer har redan anmält sitt intresse.

Då ingår en ståtlig björk och en stenlagd innergård. Dessutom ett gårdshus. Där kan jag ha min skrivarlya. Eller om det blir tvärtom.  🙂

Jag blev så inspirerad att jag INTE köpte en stor bur och en stor fågel. Otroligt vad viktigt det är att ge frihet och visa att tilltron är megastor. Inte enda gång har Agda stuckit iväg på egna äventyr. Hon sitter där så lydigt och spejar ut på nejderna. Blev inte ens rädd när grannens katt kom på besök.

Det är blommor och vackert lite överallt. Starka dofter som min allergi inte alltid uppskattar.
Igår kväll gick jag ut i sommarvärmen. En igelkott höll mig sällskap utanför häcken. Ett taggigt vårtecken.
I morse åt vi frukost på balkongen för första gången denna säsong. Imorgon ska vi åka ut på äventyr. Hoppas du har en mysig majlördag.

Från lördag till lördag

En vecka rinner iväg fort. Vi lämnade av Jennifer tidigt vid flygplatsen förra lördagen. Skönt för henne att flyga med bara handbagage tillbaka till Uppsala. På vägen ner tog hon tåget och en stor full resväska. (Av kläder)  😉
 För mig kommer det alltid att heta Sturup och Kastrup. Gamla elefanter glömmer inte så fort och lätt sina kära namnkompisar.  🙂 Det händer att jag äter dajm fortfarande.

Osis. Vi hade tänkt att ägna några trevliga timmar åt västra Skåne. Försöka hitta nya smultronställen. Som det här som dök upp oväntat. Vem härmade vem? 🙂  Jag hann läsa på informationsskylten, innan ösregnet fick mig att snabbt skydda kameran. Hit får vi återvända någon gång. Då ska jag gå upp 200 meter i ”skogen” och se var tivolit och dansbanan låg. Regnet höll i sig hela vägen hem och flera timmar till. Resten av veckan har varit riktigt blåsig, regnig och kylig i Ystad. Perfekt skrivväder för mig. Jag fick extra mycket gjort. Inget annat drog i mig.

Igår sprang vi snabbt från bilen till fikastunden i centrum. Vinterjackan var på. Jag hade mössa och vantar i fickorna. Det var jag inte ensam om bland torgbesökarna.
En dag senare tror jag knappt det är sant när vi just nu sitter på altanen och fikar; njuter av sol, fågelsång, blommor och av att det är vindstilla.
Dessutom precis hemkomna från årets första cykeltur.

Lite otränade var vi allt. Backarna är tuffa i vår hemmiljö. Fler och fler grannar fuskar med elcyklar.
Dag Hammarskjölds park är fin när gullvivorna blommar. Det enda störande är den täta trafiken. Om några veckor är den ännu tätare.

Gullvivorna doftar så gott.

Spännande plats.

Vi har ingen lust att gå in i bostaden.

Men värmen finns bara i solen. Några steg in i skuggan är det kyligt och rått.

En av mina favoritblommor. Jag kan stå länge och granska de blå juvelerna.

Snart på gång. Några har hunnit en bit före. Vilka rhododendronbuskar vi hade i Ängalag. Hoppas de som bor i det stora huset på Bjärehalvön njuter av dem ordentligt varje säsong.

Jag önskar dig besökare en fin majhelg.   ❤

Jag såg inget tåg däruppe

Efter vi köpt vår bostadsrätt den andra maj 2011 åkte vi för att äta lunch. Mäklarfirman låg relativt nära en restaurang som vi besökte under semestern på Österlen 2007.

Det har därefter blivit en trevlig tradition att åka till Jaktpaviljongen när de öppnar sommarsäsongen första maj och äta lunch.

Som vanligt brukar Solveig skoja med mig.
”Du tar väl en Oscar? För köttbullar kan du få vilken dag som helst hemma.”

Hon fattar inte. Det är lyxigt att få nyskjutna köttbullar.  😉

Dessutom är de supergoda. ❤

Det blev ingen glass till efterrätt. Bara ett vykort. Inte heller någon strandpromenad.

Usch vad det blåste kallt från havet. Vi vände direkt och gick in i Sandskogen bland stugorna.

Här var det lä. Vackert med grönskan som är på frammarsch.

Den vita mattan finns kvar ett tag till.

Snacka om falskskyltning.  😀

Jag tittade och tittade upp och såg bara en ekorre som inte ville vara med på bild.

Vilken tur att vi inte blev överkörda av första maj tåget. Hade vi kommit en halvminut senare… 😀

15 minutes of Fame

Förra måndagen var vi på premiären av ”15 minutes of Fame” på Ystads Teater. Kul att få se vad avgångseleverna på Nova Academy i Simrishamn bjöd på.
2 timmar och 40 minuter lång var deras slutproduktion, inkl. 20 minuters paus.

Vilket späckat program de hade innan och under de tre dagar då de visade hela sex föreställningar.

Det var endast parkett som var öppen. Här finns det 216 platser. Vi var nog nästan 200 gäster. Totalt finns det 350 platser.
Salongen har hovteaterns klassiska hästskoform. Perfekt utformat. Man både ser och blir sedd. Jag noterade att vår dotter Lizette snabbt såg sin familj. Mysigt att storasyster Jennifer kommit ner från Uppsala.
 Tyvärr fick vi inte använda blixt så mina bilder var inte mycket att ha.

I pausen gick jag på egen utflykt. Vågade inte sätta på blixten. Eller så glömde jag.  😉

Där fanns mycket spännande att se bakom kulisserna.

Ernst-Hugo Järegård (1928-1998) och Lizette på samma foto. Gissa vem som jag tycker är sötast? ❤

Jag sa inte nej

Jag fick ett SMS från min fru som funderade på att ta ut några timmar komp och undrade om vi skulle träffas. Sådant flott erbjudande säger jag aldrig nej tack till.

Första stopp blev ”Dagens rätt” på Surbrunnsparken. Det är pampigt att köra igenom porten till det anrika gamla nöjespalatset. Bäst dock att köra en bil i taget.

 

 

 

 


Jag fastnar lätt i detaljer och glömmer bort ändamålet – mat.

Smart sätt att visa upp ”Dagens rätt”. Undra om det är tradition att krögarens hund får äta det kallskuret efter stängningsdags.  🙂

Vi hade tur och fick sista lediga fönsterbordet. Vilken lång kö det var en stund senare. Populärt ställe. Har många stamkunder.

Här står två av stamgästerna.

 

”Den lilla blå” skulle behöva tvättas. Hoppas den inte börjar bråka med de två röda.

Ska det bli dansbandskväll på teatern? Vilket gäng. Jag fastnade i google och läste på om bandet som bildades 1960. Första stora låten var ”Lillla Ann” 1966. Själv minns jag när de låg på Tio i topp med ”Happy birthday sweet sixteen”.

Efter allt ätande och tvättande var det skönt med en vårpromenad i vår lilla kuststad.

 

 

 

 

 

Blommor behöver inte mycket utrymme för att glädja sina betraktare.

Fyllda med positiv energi lättade vi ankar och rullade hemåt. Ovetande om vad som precis hade hänt på en annan plats i vårt fina land. Vilka skiftningar livet kan ta. På alla plan. ❤

Nu ska jag hänga ut tvätt. Det är viktigt att ha både rent samvete och rena kläder. För mig är det även viktigt att tvätta ord. Därför ska jag ägna de närmaste timmarna åt den trevliga sysslan. Blir svårt för mig eftersom jag även ska hålla tummarna för en annan viktig sak. En tenta i norr.
Jag önskar dig läsare en fin start på påskveckan. Var rädd om dig. ❤

Ps. Det strular med att lägga in två bilder efter varandra. Ser normalt ut i redigerandet. Där finns det inga vita tomrum. Jag har ingen tid att börja om på noll. 😦

Det kunde blivit en restaurang

Det kan vara intressant att följa hur ett bygge utvecklas från månad till månad.
Under fyra månader åkte jag samma datum till platsen för att jämföra med hur det var förra gången.

ett

Det handlar om en ackumulatortank med en volym på¨6700 kubikmeter vatten, med en temperatur på upp till 95 grader, som ska hjälpa till främst på mornar och kvällar till oss i Ystad. Det är då behovet av varmvatten är som störst.

tva

Den största ackumulationstanken i Sverige finns i Borås. Den är 75 meter hög. Den häftigaste bör vara den i Åre. För på toppen finns en restaurang/café med utsikt över den vackra omgivningen.
Först var det meningen att det skulle bli en restaurang även i Ystad. Priset och läget på ett industriområde gjorde att planerna ändrades.

tre

Byggtekniken kallas för spiralmetoden och kom till redan på 50-talet. Tanken roteras upp successivt. Arbetet kan skötas från en liten yta från ett och samma ställe. Byggföretaget är ensamma i världen om tekniken. De behöver inga ställningar. Allt sköts från markplan. De bygger bit för bit som en spiral. Taket läggs på efter första varvet och trycks sedan upp med hydraulkraft. Varje byggdel är sju meter lång. Den svetsas och skjuts sedan på plats.
”Termosen” växte två till fem meter om dagen.

fyra
Så nu har vi fått ett nytt lutande torn … skojar bara. 🙂 Ystad har fått en ny skyline. Högsta byggnaden är numera 63 meter över marken. Skånes högsta är Turning Torso i Malmö, som är tre gånger så hög.
Till sommaren är det dags för premiären. Först återstår vattenpåfyllning som tar 2-3 veckor, isolering och mängder av tester.
Jag ser fram emot det lovade spektakulära ljuset från lamporna innanför hålen i olika storlekar. Det är bra att det finns en buffert om det skulle bli extra kallt en vinter. Eller om ”alla turister” vill åka till Wallanderstaden. 🙂
Men jag är inte det minsta sugen på att ta spiralstegen upp. Är du? Hade jag fått en miljon skulle jag funderat på saken. Då hade jag valt att göra det när det är mörkt ute.
Lika bra att droppa förslaget. Istället får jag ta trapporna till tandläkaren i eftermiddag. Därefter tänkte jag hålla tummarna för Stina Nilsson. 😀

 

Jag gjorde en kovändning

Solen har tagit rejält på snön de sista dagarna.
Det ska bli skönt att gå en rofylld promenad runt det gamla klostret. Jag måste erkänna att jag blev lite sur på okända människor som gick mitt i gatan när jag körde dit. Trottoarerna var faktiskt skottade. Tyckte de att jag skulle köra med bilen på trottoaren?

a
Nu är jag harmonisk och irritationen har lagt sig som is på sjön.

bUndra vad som är på G?

c

Vilken upplevelse som jag fick vara med om. Jag som inte ens visste att det fanns ett program som heter ”Så ska det måsa”. Domaren satt i det gula huset. Det var två lag som tävlade. Temat var låtar som hade med ämnet flyga att göra. Jag frågade en deltagare när det kommer på TV och i vilken kanal. Jag fick det dumma svaret ”Göta kanal”.

d

Jag blev så trött av det dumma svaret att jag tog en siesta på bänken och drömde om de pioner som ska växa upp i rabatten om några månader.

e

Efter den goa vilan fick det bli en promenad i stan.

f

En liten kort stund hann jag njuta av värmen från solen innan jag hörde ljudet. En slags förvarning från ovan. Vilken tur att jag hade snabba reflexer.
”Dumma bilar. Komma och störa mig när jag traskar omkring mitt i gatan. Vad är det för stil? De kan väl köra på andra gator?”  😉

g

Egentligen borde jag haft en bygghjälm på huvudet. Fyra-fem gånger var det nära att jag blev träffad. Undra vad som händer när is träffar en träskalle? 🙂
Ett tag blev jag sittande på huk för att studera vintermyrorna som hade just det, små söta hjälmar i olika färger på sina kloka huvuden. Vad smarta de är.
En gång blev jag för nyfiken. Det var när jag frågade en tant som gick förbi om hon trodde att färgerna på hjälmarna hade med olika familjer att göra. Vilken konstig blick jag fick? Henne ska jag aldrig fråga mer. Istället ska jag gå en snabbkurs i Myriska och fråga dem själv nästa gång.
h

Nu ska jag se vad som händer på Teatern i vår.
i
Imorgon ska jag på årskontroll. Alla proven togs i förra veckan. Hoppas de inte ger mig några tabletter mot min fantasi. Visserligen är den lite galen ibland. Men det är väl bättre än att inte ha någon alls? 🙂 Först ska de ta EKG på mig. Vad fort det går nu för tiden. Förr var det många fler moment och jag fick ligga länge på en brits med fler kablar.

Ps. Som den vaksamme kan se la jag in detta inlägg i kategorin ”Lite galet”.

Från vinter till vår

Jag har skottat snö flera gånger under senaste veckan. För till slut kom vintern till Ystad och det med besked.
Annars är det uppskattat från mitt håll med ljuset som återvänt. Igår när jag pratade i telefon med bror var det ljust ute vid femtiden på eftermiddagen. I morse när jag och Solveig såg ett avsnitt av ”Vi på Saltkråkan” från Öppet arkiv vid frukoststunden, hade vi inga levande ljus tända som vi haft de andra gångerna. Istället lyste solen och vi fick ta ner persiennerna. Därför lockade det mig att åka ner till havet och ta med kameran.
Först blev det ett ärende på sjukhusapoteket. Konstigt att jag inte noterat denna stenstaty tidigare. En mamma och ett litet barn i famnen.

1

Vi parkerade ”Den lilla blå” nära det stora kända hotellet. Jag hann inte riktigt fram till att få en närbild på svanklubben. Fortfarande såg jag fram emot en härlig solskenspromenad.

2

Ack vad jag tog fel. En sak slog mig. Jag har inte haft på mig någon halsduk sedan vi flyttade till Ystad. Idag hade jag kunnat tänka mig en tjock varm tygorm  🙂  runt huvud och ansikte. Vilken kylig vind från havet. Värst bet den i min haka. Om jag åtminstone tagit på mig jultomtemasken. Fast då hade nog inte Solveig velat gå bredvid mig.

3

Men denna bild gillar jag. Egentligen stod jag och lurpassade när jag såg ett större sällskap komma ut från hotellet i vita badrockar. Jag hoppades att de skulle vinterbada. Springa rakt ut på bryggan och doppa sig.
För att inte skämmas vände jag mig om och tog ett par bilder mot havet. Tyvärr gick gruppen bara in till relaxbyggnaden. Vilka fegisar. 🙂

4

Betydligt skönare att gå upp bland tallarna. Där kom inte vinden åt oss.
Innan vi åkte hem till Skidskytte-VM blev det ett varmare och trevligare besök i blomsteraffären. Där fick vi vårkänslor.

6

Vi blir alltid glada ända in i själen och njuter av alla blommor. Svårt att välja vad vi ska köpa.

7

Själv hade jag svårt att välja vilken stol jag skulle sätta mig på. ”Ska jag sätta mig på vårblomsstolen?”

8
Eller är det bättre att jag …

9

Denna gång fick dessa brudorkidéer följa med hem till oss. I papperskorgen åkte de vita trötta julstjärnorna. De röda i köksfönstret fick en veckas dispens. Mycket beroende på snön utanför och deras utseende. Jag syftade inte på snöflingornas utseende. Näpp.

10

Jag är nervös. Imorgon fyller jag 26 +. Undra om jag kommer att somna i natt. Hoppas jag inte ligger vaken hela natten och funderar på vad jag ska döpa ragdoll katten till. Den som står tvåa på önskelistan. Överst står en pålitlig bukspottkörtel. Den kommer inte att få något namn. På tredje plats står … asch. Lite hemligheter måste jag få ha för mig själv. Ikväll ska jag hålla tummarna för Mariette från Harplinge. Hoppas hon går direkt till final. Om låten är bra. 😉

Kram till alla bloggbesökare. ❤