Om detta tyckte jag inte

Detta hände i början av sommaren. Vår yngsta dotter ville ha en ny säng. Den gamla var minst två år.  😀

Hon är duktig på internet och letade fram en säng som hon ville ha. Vi såg på bilderna och godkände affären. Samtidigt tyckte vi att hon kunde få träna på att sköta alla bitarna själv.
När speditionsfirman (vet inte vilken) kom med sängen var tursamt båda tjejerna hemma. De lyfte in sängen och …

dsc_39700008

Jag frågade sedan varför inte budbilen tog med sig containern. Det hade chauffören inte sagt något om.
Det gick några dagar. Vi fick dottern att skicka ett mail. Hände inget. Både livet och containern rullade på.

dsc_39730005

Jag tänkte tanken att några nattflanörer kommer att rulla iväg med den en glad sommarnatt. Den var ju långt ifrån lika tung och stabil som de containrar som vi hade på postterminalen. Tänk att jag kunde rulla iväg med tre stycken fullastade på en gång. Det gick men inte fort. Oftast tog jag två stycken som var den bästa taktiken för att snabbt bli klar och kunna sticka hem på betald arbetstid.

dsc_39770003

Solveig tog över kontakten och ringde först till möbelaffären. Sedan till de som kört hit sängen. Hon fick reda på att detta kallades för transportmaterial och var vårt ansvar.  😦

Vi fick bråttom eftersom vi skulle hämta vår nya mindre bil inom en snar tid. Hur sjutton skulle vi få in den i vår Volvo V40? Solveig gick ner i förrådet för att hämta lämpliga verktyg. Jag som börjat bli riktigt sur och tävlingssugen började bearbeta och lyckades med hjälp av mest fotbollsfötterna att slå sönder delarna så de gick in i bilen. Tankarna gick till ex. äldre personer som bor på sjunde våningen i ett hyreshus i en storkommun. Egentligen vem som helst utan tillräckligt stor bil. När blev vårt samhälle så himla korkat och dumt?
Ingen tar ansvar vid telefonkontakt. Om det nu råkar stå ett telefonnummer längre. Vill en gammal blind tant åka taxi på julafton till sin son kan det hända att hon vid beställningen pratar med någon som sitter i ett land i Afrika och kan ”frassvenska”. Sedan kan hon bli avsläppt på rätt gatunamn men i fel ort.

Mycket var bättre förr. Tänk om besluten fattades på andra baktankar än att spara pengar för att ge dem till de högre hönsen. Utvecklingen ska gå framåt, men på rätt grunder.

Vår sista längre tur med Volvon gick till Hedeskoga återvinningscentral. Jag tror inte vi sparade pengar åt ”miljön” med den sysslan.

Snart blir jag inte förvånad längre och det är inget bra tillstånd.

Fotnot: Jag väljer att svara med symbol i detta inlägg. November är en intensiv bloggmånad för mig. Nästa gång ska jag kanske berätta om två möten som naglat sig fast i mitt minne. Första gången var jag ungefär tio år. Nästa gång sexton år.

Annonser

Ner kommer vi alltid – förr eller senare

Ibland har jag svårt för att bestämma mig. Vilket ”tilltalar” mig mest? Är det termen en utvecklad fallskärm eller ett saftigt avgångsvederlag?  😉

Jag gissar på att det är sig likt på flera platser i Sverige. När vi bodde i Laholms kommun fanns en ”Nisse” som skrämde iväg tre personer från samma post på kort tid. De ändrade titeln och bytte hatt på tjänsten för att det utåt sett inte skulle uppfattas som stötande. Under en lång tid gick en stor kaka av kommunens pengar iväg till personer som jobbade på nya poster i andra kommuner…   😦

Här i gemytliga Ystad finns det 2 500 kommunanställda. Varje månad betalar kommunen nästan 200 000 i lön till fem personer som inte längre arbetar i kommunen, läste jag i Ystads Allehanda. En turistchef vecklade ut sin fallskärm 2002. Han har rätt att ta ut runt 400 000 kronor om året från Ystads kommun fram till pensionen om sex år. Sammanlagt 8 miljoner kronor. I förra veckan slutade bygglovschefen sitt jobb efter bara sex månader. Hon får bara 16 månadslöner med sig. Stackars kvinna. Hur ska hon klara sig på 47 000 kronor i månaden till januari 2018? Sammanlagt blir det 752 000 kronor. Kommer hon att frysa och bli hungrig när hon inte har råd att fylla kylskåpet? Borde jag inte skicka henne en filt eller sätta in en ”Ingmar Bergman” till henne då och då?
Något sunt inom min själ säger att dessa slantar skulle kunna användas på många vettigare sätt för att förbättra tillvaron för de svaga, utsatta och eftersatta grupperna i vårt gemensamma samhälle. Där skulle jag kunna göra en lång seriös lista inom olika områden. Ibland skäms jag över att vara människa i den värld som jag lever i.

I evigheten är en människas liv bara som ett tomtebloss. Jag tror det kommer att skipas en rättvisa på alla fronter, runt hörnet. På jorden råder sällan rättvisa. Det händer att jag är nyfiken på vad som kommer att hända efter sista andetaget.  ❤

Fotnot:
Eventuella kommentarer besvaras av en symbol som bevis för att jag läst. Själv ska jag ägna mig åt att skriva gratisbloggtexter och som vanligt hushålla med min energi. Fallskärmar blir jag alltid extra trött av. De borde för länge sedan skrotats av alla kommuner i vårt land, i alla dess former. För det finns även många liknande hemliga ”glidflygar- avtal”.

Ögonblick som stannar kvar

Ett

Vi har fortfarande minusgrader på nätterna. Frosten har gjort konstverk av spindelnätet. Om man har alla sina sinnen öppna och inte rusar genom livet kan man få se magiska ögonblick i vardagen. ❤

Pyroman fasadklättrare

Är den ökända nyrika ”gryningspyromanen” redan utsläppt eller är det en fasadklättrare hos grannen? Min nyfikenhet fick ut mig från sovrumsdörren.

Andra saker händer då och då. Tänk vad många ögonblicksbilder som vi ser och kanske automatiskt bara registrerar lite svagt. Är vi stressade eller har tankarna på annat är det fullt möjligt att vi missar något intressant eller viktigt.

Jag berättade i ett ”Månadens kåseri” förra året om hur jag såg snabba bildsekvenser från mitt artonåriga liv, sekunderna innan min hjärna trodde att jag skulle dö. Undra vilka bilder som jag skulle sett i den här åldern, i en liknande situation. Av alla dessa ”extraår” finns det mycket mer att välja på. Både roliga och sorgliga saker. Tänk alla tusentals människor jag mött på min livsstig. Vilka hade fått plats i en sådan ytterst personlig kortfilm? Vilka hade fått plats i din? Här är länken till kåseriet:

https://bosseliden.wordpress.com/2015/02/23/skyddsanglarna-jobbade-overtid/

Ny vän
Någon gång är det den allra första gången som vi träffar en ny människa. Den här kompisen träffade jag i lördags. Minns du när du mötte din bästis första gången?

Ibland händer det något riktigt konstigt. Själv minns jag ett stjärnfall en mörk sommarkväll. Det pratar jag och Jennifer om fortfarande. För det var hon och jag som var ute på kvällspromenad i grannskapet.
Vissa ögonblick kan man drömma om eller önska ska ske. Jag skulle väldigt gärna vilja se ett norrsken live.
Igår eftermiddag såg jag min första blå scilla hos en granne. Härligt ögonblick som gjorde mig glad inombords. Det finns mycket att se fram emot när naturen vaknar till liv igen efter vinterdvalan. Jag är tacksam för att jag får vara med om detta en gång till. Inget som jag tar för givet längre. ❤

Första skrattet

Jag hade själv tillverkat den stora garnbollen. Aldrig kommer jag att glömma vad som hände och vad som inte hände.
Vår första dotter Jennifer hade aldrig skrattat. Vi hade sett henne le, men det var allt. När jag satte bollen i rörelse kom det därför så oväntat. Flera skratt efter varandra som om hon kiknade. Aldrig tycktes hon få nog. Gissa om hennes föräldrar älskade henne extra just då.
På kvällen pratade jag med min mamma som skulle besöka oss i norr nästa dag. Sofia såg fram emot att få träffa sitt barnbarn och få lite ensamtid med henne.
Inget hände. Inte ens ett gulligt leende skymtades i ansiktet. Jennifer låg och tittade på garnbollen som åkte fram och tillbaka över henne och verkade likt en tonåring tycka att det var det töntigaste som hon sett på länge. Den sög antagligen.  😉
Allt går inte i repris i livet. Andra gånger kanske vi måste förtjäna det först. Vad vet lilla jag.

Fem skrap kvar och

Stunden innan jag blir miljonär. Vi satt på Sveriges äldsta hotell i lördags och jag drömde om allt vi kunde göra för alla pengarna. Fem chanser kvar + extrachansen. Vad kan gå fel?  Bäst att sätta sig ner så jag inte glädjesvimmar. Det här kan inte gå fel.  🙂

Ibland har något hänt tidigare. Något som vi missat eller inte sett.
Det rörde sig inte om svart guld.
Svart guld

Jag undrade först vem som var den skyldige till te-högen. Sedan såg jag den skyldige som hade gömt sig bakom julgardinen. Han visade fram en svart tunga, när jag frågade om det var han som gjort det. Härligt skyldig. Familjefriden intakt. Jag var som vanligt oskyldig. 😉
Skägget i burken

Dags för ELFTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 23 mars.)

Bara en visare

A. Detta speciella ögonblick händer en gång i timmen på kyrkklockor. Om du tar ett kort på en kyrkas klocka där bara en visare syns får du två poäng. (Det måste vara en kyrkklocka.)

Bara gult
Om du tar ett kort på ögonblicket då det bara lyser gult på trafikljuset får du också två poäng.
Enbart en poäng

Får du med grönt eller rött blir det ”bara” en poäng för den fotouppgiften.

Lycka till med dessa två moment där du antagligen måste ”jobba” lite för att få uppleva ögonblicket/ögonblicken. Välkommen att läsa vidare. 😀

Fem egna saker:
Därutöver är det upp till dig vad du vill bjuda dina bloggtittare på. Du får välja både från gamla bilder/minnen och från saker som händer under dessa dagar som leken pågår. Inget kan vara fel när det gäller personliga ögonblick, stunder som kommer och som passerar förbi. Där en del intryck stannar kvar en tid i minnesskafferiet. Där ännu färre övervintrar i hela ditt liv. Både de goda och de sorgliga. Sida vid sida är kanske inte rätta sorteringen. Framför allt inte hand i hand. (Även om jag personligen oftast ironiskt kan driva med jobbiga saker). De värsta ögonblicken är nog inlåsta i en mörk hjärnkällare och vädras bara i down-lägen, eller när det är nödvändigt att gå vidare i livet.

Fem bilder behövs för att få ihop fem poäng. Om det finns en bild som berör mig extra mycket kan det bli två bonuspoäng till den bloggägaren. Håll alla era sinnen öppna för ögonblick runt hörnet. Eller gräv i bildarkivet om det känns bättre.

B: Lägg in ett inlägg med de en-sju bilderna på din blogg.

C: Skriv därefter en kommentar i detta inlägg.

D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)

E: Du får poäng i mitt svar på din kommentar (eventuell bonuspoäng delar jag såklart bara ut när leken är stängd). Allt från 0-11 poäng. Två poäng för ”rätt” kyrkklocksbild. Två poäng för enbart gult sken på trafikljuset. Max fem poäng för egna ögonblick. Gamla som nya.

F: Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)

G: Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst.
Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.

Tjat tjat. Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar. 🙂
Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 80 p.
2. Wiolettan, 79 p.
3. Ditte Akker, 75 p.
4.  Znogge, 70 p.
5. Ethel Hedström, 69 p.
6. Anki, 67 p.
7. Gunilla Wahlberg, 66 p.
8. Villa Herberts, 63 p.
9. Kersti, 52 p.
10. Sanna, 51 p.

11. Comsi Comsa, Mia, 49 p.
13. Sussie, 48 p.
14. GunBritt, 45 p.
15. Maria Bromander, 39 p.
16. Gunnel Moberg, 34 p.
17. Primrose, 28 p.
18. Lma, 27 p.
19. Gerd Lindblom, 20 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng.  🙂

Blått namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://egopyret.blogspot.se/2016/03/bosse-lidens-tavling-ogonblick-som.html?showComment=1458462545467#c8180735298057118550
https://znogge.wordpress.com/2016/03/19/ogonblick-som-stannar-kvar/#comment-190752
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/03/21/11286115-minnen-i-mitt-hjarta/
http://akker.blogg.se/2016/march/ogonblick-som-stannar-kvar.html#comment
http://tittelina.blogspot.se/2016/03/ogonblick-bosses-tavling.html?showComment=1458571975142#c5843320947055800439
http://ankistankar.blogspot.se/2016/03/bosse-igen_21.html?showComment=1458573598562#c3715086711453150
http://dammsamlare.blogg.se/2016/march/ogonblick-2.html#comment
https://lma7.wordpress.com/2016/03/21/ogonblick/comment-page-1/#comment-12765
http://gunwah.bloggo.nu/Ogonblick-i-minnets-vav/#comments
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/03/ogonblick-som-stannar-kvar.html
http://eva49.bloggo.nu/Glimrande-ogonblick-/#comments
http://minsoltrappa.se/2016/03/22/underbart-ar-kort/
https://villaherbert.wordpress.com/2016/03/23/kyrkur-trafikljus-och-minnen-som-fastnat/comment-page-1/#comment-853
http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/03/bosses-lekuppdrag-11.html?showComment=1458725899055#c114372081676246075
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/03/bara-halvvags.html?showComment=1458755943786#c7162396626853131613

Fjärilar i magen

Jag har resfeber och känner mig nervös. Det är första gången 2016 som vi ska åka iväg och bo på stort fint hotell. Utan barn. Allt kan hända. Allt är möjligt.

Måtte jag inte glömma något. Pass, pengar, pennor, … portfölj och privatchaufför hoppar jag över.  😉

Jag vet att man inte ska upplysa i förväg på sociala medier om att man ska lämna bostaden. Sorry alla tjuvar. Vårt hem kommer garanterat inte att vara tomt och grannarna som bor tight har hökblick både åt framsidan och åt baksidan. Vår rottweiler har inte fått mat på tre dagar och har taskigt humör på nätterna. En hårig och köttig vad på en inbrottstjuv skulle säkert sitta fint att sätta huggtänderna i. Sådant tar jag inte ansvar för.
Tänk om vi kör vilse. Vi är inte moderna och har ingen GPS. Jag har alltid skrutit om att jag har en inbyggd i hjärnan och inte behöver någon irriterande röst eller blinkande figurer eller annat som gör mitt grovjobb på mobilen och förstör charmen med resandet. För det är ju när man kommer vilse som det stora äventyret börjar. När saker man annars hade missat visar upp sig och pockar på uppmärksamhet. Då upptäckarglädjen viftar med solskensfingrarna. Kom hit och se! Missa inte din enda chans!

Visst är det trevligt att äta middag på restaurang, men jag ser mest fram emot hotellfrukosten, där hotellet inte snålar. På detta lyxställe känner jag mig trygg.

Vi har redan gjort upp med aktiviteter som vi ska ägna oss åt. De är privata och inte tänkta att annonseras på bloggen.

Ofta återvänder vi till favorithotell som vi sovit på genom åren. Denna gång blir det debut. Hoppas de förstår halländska. Jag är rädd för att det kommer att bli problem på den fronten som vanligt. Tur att Solveig kan tolka. Bäst jag håller mig i bakgrunden och är tyst. Jag kan leka i hissen eller spana med kameralinsen in i alla små vrår. Tänka att här har … suttit flera gånger och …

Jag återkommer med ett resereportage i nästa vecka. Om inte beror det på att min övertro var för stark och att vi lyckades hamna vilse i pannkakan…  🙂

Du får ha en trevlig helg. Ska du se finalen i Mello imorgon? Om du ska leta hundar får du akta dig så du inte blir ”hundbiten”. Speciellt valpar är svåra att motstå. Vov vov!

 

Jag kan inte bestämma mig

BambuBosse

Vi slog till och köpte två stycken ”Bambukuddar”. Det har gått 3-4 veckor, men jag kan fortfarande inte säga rakt av om jag är för eller emot, (inte Solveig heller). Visserligen säger Solveig att jag slutat snarka. Hur skulle det gått till? Jag kan inte sluta med något som jag aldrig börjat med.  😉

DSC_39750020

Innan kudden användes skulle den ligga öppet och vädras i sjuttiotvå timmar ( 3 dygn). Jag kan förstå det. Fortfarande känns en doft som jag heller inte kan bestämma mig för om jag gillar eller ogillar.

Måste erkänna att jag bara använt mig av den som vanligt, platt. Det görs reklam om 3-kuddar i en. Någon natt när jag är rastlös får jag prova de två andra varianterna.

Vaknar helt utvilad. Den frågan kan jag svara på snabbt, eller inte. Minns inte när det hände senast. Våren 1933? 🙂

Så har den förändrat mitt liv? Näpp! Vika den dubbel? Ska huvudet in emellan? Måste jag inte ha ett tjockt rep och binda omkring? Något annat viktigt. Ett rykte florerar om att Per Gessle ska komma ut med en ny låt som heter. ”Jag går och snarkar”. Stämmer ryktet att man inte ska väcka den som går i sömnen? Förstår du att jag har svårt för att sova, med alla mina djupa tankar? Nu kom jag på ett nytt ordspråk. ”Väck inte den Bo som inte sover”. Måste fila lite på orden. Byta ut Bo mot bov? Undra om inte Gessles sista låt ska heta ”Jag går i idé”. Sant i alla fall är att jag ska se på ”Badhotellet” om en stund. Jag älskar ju danska serier. Undra sa flundra vad de har för kuddar på hotellrummen. Antagligen fulla av danska wienerbröd.  😉 Snart ska jag också bo på hotell. God natt.

Sommarskor & Sommarkläder

DSC_29650044

 

DSC_29670046

Det verkar som det här med däckhotell har blivit en fluga som är här för att stanna. Jag är övertygad om att det går att utveckla. Fler verksamheter kommer att hoppa på tåget. Tänk när man ”nyfrukosterad” checkar ut från hotellet.
”Ska vi ta hand om toalettväskan, pyjamas och nattlinne? Vi tvättar alltid nattkläderna.” Kan jag lita på det? Visst händer det att jag återkommer till ett bra hotell, men det kan gå år mellan gångerna och modet ändrar sig. Jag slår vad om att, om hotellpersonalen har firmafest och temat är pyjamasparty, kommer de att … och mitt gosedjur kommer säkert att trösta främmande ledsna vuxna män i medelåldern. 😉

DSC_29680047

Bilen fick sommardäck i lördags och en minut senare fick vi efterlängtat försommarväder som på beställning. 😀
Libra ville också ha nya sommarkläder. Jag tycker det är tufft med limegrönt.

DSC_29710049

Man ska vara rättvis som husse. Men jag tycker Melissa har taskig färgsmak och jag kommer att skämmas om någon ser henne tillsammans med mig. Usch vad pinsamt! Hoppas bara färgblinda läser min blogg idag. 🙂  Min diabetessköterska hade bara en färg. Skälet till att jag vill ha skydd är att Melissa börjar bli gammal och jag vill ha en problemfri sommar i sanden på stranden.

Jag grubblade så jag fick lätt huvudvärk över en viktig sak. Varför har Melissa som snart är fyra år koppel (slang för ni som inte förstår min sjuka humor) när Libra som bara är en månad redan klarar sig utan? Visst händer det att hon smiter, men oftast finns hon där i min närhet och berättar roliga och mindre roliga saker. Hon har en förkärlek för att visa pilar och påminner en del om meteorologer (där fick jag ha tungan rätt i munnen) på TV eller en viftande sockerpolis. Det där tror jag att jag vidareutvecklar på torsdag. 😉

DSC_29230005

Hoppas ni är många som kan njuta av värmen och det vackra vädret som vi bjuds på. Till helgen ska det bli svalare och sämre igen. Nu ska jag gå ut och visa vem det är som regerar – hoppas att inte duvorna vinner balkongkriget.

Ps. Sven på bilden är oskyldig och är en fredsälskande varelse som håller till nära Fridolfs Konditori. 😉

 

Här rullar det inte alls

Ystad morgon tre

Då var jag tillbaks på bloggen igen efter sex kreativa dagar, under tiden som ”Månadens kåseri” förhoppningsvis roat några besökare.

Någonstans

Min egen belöning dessa skrivdagar var att jag längtade efter att Solveig skulle komma hem och inleda sitt påsklov. Vi tänkte rivstarta med att besöka anrika Ystad Teater och gå på konsert med kultgruppen Freda´, som vi har många personliga minnen av. Två biljetter har i flera veckor suttit på a-tavlan i köket.
Igår såg vi fram emot att styra kosan till Skillinge på Österlen för att besöka Bokoteket som slog upp sina portar. Där hade vi på tisdagen lämnat in försäljnings exemplar av både ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.
Idag söndag hade vi planerat in två hemliga möten som jag inte kan skriva om här. Jag vill inte att överraskningseffekten ska förstöras.
Efter det längtar min rygg, nacke och överarm till att träffa Ethel Gustafsson i Halmstad. Min favoritosteopat. Vi har också planerat andra bilburna aktiviteter … så varför ösregnar det just nu? 😦

Freda

Jag låg fräsch och slappade i soffan och klockan hade passerat sex. Förväntansfullt väntade jag in vacker fru och tidpunkten tills vi skulle köra ner till centrum. Jag hade hunnit drömma mig tillbaks till när jag spelade ”Tusen eldar-kassetten” hundratals gånger i min freestyle, i Täby, Stockholm och Borås. Minns hur jag sprang som en galning och släpade en stackars tjej efter mig för att hinna med sista tåget på Roslagsbanan efter en konsert med gruppen Fredá på en nattklubb. Genomsvettiga och hyperventilerande hann vi hoppa på en vagn. ”I en annan del av världen” var min största favorit från den skivan, men jag gillade alla låtarna. Därefter har jag köpt alla deras CD, tills de tog sitt långa break och skaffade mig under flera år många favorithits med sångaren med den speciella rösten. ❤
Bloggbild

Jag log när jag tänkte på när vi bodde i trästaden Hjo och blev bjudna på kvällsfika hos några trevliga nyinflyttade grannar som bodde i den mysiga vindslägenheten. Som vanligt råkade jag fastna i en CD-samling och sa spontant.
”Har ni alla Freda´s skivor. Coolt. Jag älskar Gnosjögruppen.”
”X är min storebror”, sa tjejen och hällde upp te i tjusiga Rörstrands Muminmuggar.

Världen är ibland liten. Avståndet mellan längtan, lycka och besvikelse behöver inte vara långt.

Bloggbild

Vår bil strulade i början av förra veckan. En ung tjej kom hit med bärgningsbilen och jag stod beredd med systemkameran för att ta bilder till bloggen, när bilen skulle åka iväg. Tjejen lyckades få igång batteriet och därför blev det ingen tur till Bil-Bengtsson. Istället värmde jag upp bilen och åkte till Mossbystrand och andra ställen under en timme. På eftermiddagen var vi som jag skrev tidigare i Skillinge och lämnade böcker. Solveig körde och handlade i torsdags.
Det fanns visserligen ett nytt problem som uppstod efter det att tjejen fått i gång bilen. Centrallåset och larmet funkade inte. Jag minns som tur var hur man förr vred om nyckeln för hand, så vi har klarat oss dessa dagar. Annars har jag mest försvunnit in i fiktiva världar och levt ett spännande liv under veckan.
”Klockan har sprungit iväg. Man måste vara där en kvart innan annars stänger de dörrarna, stod det på hemsidan.”
Fortfarande var det lagom med tid om jag körde lite för fort nerför Malmövägen. Jag visste var vi skulle ställa bilen, när jag hoppade in bakom ratten och väntade på Solveig som gick runt bilen och … bankade på rutan. Hm. Hon fick inte upp dörren och jag fick inte upp passagerardörren inifrån.
Under tiden som jag hejade på Jennifer som kommit hem från sin praktikplats försökte jag trycka på några knappar. Jag gav upp och sa till Solveig att hon fick visa hur smidig hon var och kravla sig in från chaufförsidan. Jag har en vig fru. Solveig kom på plats och jag hoppade in bakom ratten och vred om startnyckeln. Då kom den stora tystnaden på oväntat besök. Livet stod stilla. Inte det minsta gensvar eller ljud hördes från motorn. Stendöd. 😦 Nu var det inte gott om tid längre. Min cykel har bott på väggen under vintern. Den saknar därför luft i ringarna. Mina nya byxor satt för tajt för att cykla över huvud taget. Försöka få tag i en taxi som kommer på studs, nä… Ringa på hos en granne? Pinsamt. Mitt blodsocker var perfekt inställt för att sitta stilla under ett par kvällstimmar. Allt var suveränt ordnat. Vi hade tänkt på alla små detaljer. Trodde jag. Inte första gången jag bitit i ett surt äpple. Konstigt nog kom jag ut från bilen och blev inte fredagskvällsinlåst. Jag slängde upp entrédörren på vid gavel.
”Jennifer! Du får nöja dig med en banan. Du kommer att vara yngst på Ystad Teater. Vi kan inte slänga iväg åttahundra spänn hur som helst en Fredá. Era cyklar står ute. Om du och mamma drar iväg fort som tusan, så hinner ni innan sista inringningen.”

Uno Svenningsson 2015

Vad snäll Jennifer var som spelade in mina favoriter så jag kunde lyssna och se senare. ”Nåväl. Vad är en kväll på slottet. Den kan ju vara all … ”

Vilket sammanträffande. Det ösregnar utomhus denna söndag och gör det en aning inombords också. Asch! Det är bara att rycka upp sig. Det skulle inte förvåna mig det minsta om det i eftermiddag kommer hem en suverän grupp och spelar enbart för mig.   ”Hej! Är det du som är Bosse Lidén? Bra. Då har vi kommit rätt. Vår grupp Söndá ska testa våra nya hits på dig.” 😀

Livet kan vara stenkul

 

DSC_07290012

Mitt liv har varit stenkul de senaste tjugo timmarna. 😀 Jag hade samma känsla för tre veckor sedan. Då varade känslan i sjuttiotvå timmar. Sedan dånade det till och solen gick i moln. 😦 Nu hoppas jag på bättre tur. Jag ska berätta i ett blogginlägg senare vad det handlar om.
Ser ni att det är jag och Solveig på bilden? Vi fick stenarna när vi gifte oss. Det är Solveigs svägerska som målat dem.
Vilket härligt vårväder vi haft i några dagar. Igår var jag rädd att jag skulle missa  strandpromenaden som jag riktat in mig på. Orsaken var att en äldre man befann sig i mitt sovrum. En annan lång yngre man i vardagsrummet. Själv satt jag i köket och skrev på Månadens kåseri. Utanför köksfönsterna sprang det både män och kvinnor som emellanåt gick in i hallen och hade konversation med övriga gänget. De verkade ha problem under några förmiddagstimmar. Aldrig har jag känt mig så uttittad som när jag åt lunch och en kvinna och man stod precis utanför fönstret under hela måltiden. Jag kunde inte med att dra ner persiennerna eller flytta iväg mat och kropp. 🙂 Orsaken var att de skulle se om fibernätet funkade efter två veckors grävande runt om våra tjugo bostäder. En grunka sattes upp på väggen i sovrummet. Snart är Telia en old story.

Ibland får jag dåligt samvete

Stenkastning0001

Varje gång jag kommer till en strand med stenar blir jag frestad. Då vill jag kasta smörgås eller kasta macka som en del säger. Min blick söker efter en lämplig flat sten. Jag har lärt mig att små fördjupningar i stenen är fördelaktigt. Som grabb var jag mycket skickligare. Jag läste på google att världsrekordet innehas av en Russel Byars från Pennsylvania i USA med 51 studsar i ett kast. Vilken kille? Varför har jag inte slagit honom? Kan det bero på att jag får dåligt samvete precis i ögonblicket som jag ska snärta iväg stenen. Tänk själva. Det tog ”tio miljoner år” för stenen att nå in till land och jag slänger ut den på tio sekunder. 🙂  Kan min blödighet ha med ålder att göra? För på sista tiden har jag bytt stenen mot riktiga … 😉

DSC001630001

 

Vinnare eller förlorare?

I somras ringde det på vår dörr. Solveig öppnade och utanför stod en medelålders kvinna, som undrade om det var okej att ställa några frågor om städning. Efter frågorna frågade hon om Solveig ville lämna sitt telefonnummer och på så vis vara med i en utlottning där man kunde få en gratis tvätt av en matta. Solveig nappade. Vi hade ändå tänkt lämna in en röllakansmatta på kemtvätt. Eftersom det är ganska dyrt hade vi skjutit upp det.

Veckorna gick. En dag under hösten ringde en annan kvinna. Hon gratulerade Solveig och meddelade att en kvinnlig kollega skulle komma och tvätta mattan. Det enda kravet var att mannen i huset var med och såg på när mattan tvättades. De hade den policyn. Solveig kunde inte lova att jag skulle ställa upp. Det skulle bara ta en stund, fick hon reda på. Ett datum och en kvällstid bokades. Jag sa till Solveig att jag kunde slita mig från slutarbetet med vårt bokmanus, men sa även att jag undrade vad som var dolt i vinsten. Min gissning gick till att vi skulle vara med på bild och berätta att vi var sååå glada över den otroligt rena mattan. 😉

Det stämde att jag hade fullt upp med ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Från nedre plan hörde jag att den där kvinnans röst var väldigt lik en mansröst. Solveig och personen pratade på däruppe. Direkt förstod jag att det var en man som ersatt kvinnan. Han poängterade att det inte var fråga om någon vinst, utan plockade fram alla sina grejor i ett projekt, som mer kunde gått under titeln ”övertala kunden till att köpa en Water-produkt”. Solveig insisterade på att hon inte skulle köpa något, att telefonkvinnan inte informerat om vad det hela gick ut på och att det nog var bättre att han åkte vidare. Han gjorde en kovändning och ställde bara det ursprungliga kravet – att mannen i familjen var med under tvätten av mattan (som egentligen var en demonstration av en mycket dyr produkt).

ett

Författaren Bosse Lidén offrade snällt en stund av sitt dyrbara liv. En stund som växte till två timmar och fem minuter. Mannen var trevlig. Vi hade samtalsämnen som var utanför själva området, men mannen var direkt tillbaka till försäljningskonceptet när han ideligen satte igång med att visa olika finesser och möjligheter. Det tog lång tid innan vi kom till själva mattan. Innan dess skulle han ironiskt driva med vår städning av bostaden genom att visa hur mycket damm som fanns under soffan, på Tv:n och på gardinerna. Till saken hör att jag hade dammsugit övervåningen tidigare under dagen, men inte våttorkat golven och inte grävt under sofforna.

tre

”Titta här”, sa han stolt och log som solen i Karlstad.
”Det var väl inte så farligt”, turades jag och Solveig om att upprepa på olika sätt. Vi trodde det skulle vara mycket värre.”
Endast en liten stund gick snedleendet i dvala och han kom av sig i tugget. Sedan var tjatet igång om denna förträffliga apparat som skulle förändra hela vårt liv. Hur farligt det var att bo i detta direkt osunda hem som vi bodde i. Där tror jag att min mamma hade bett honom att snabbt lämna hennes bostad. Hon hade inte gillat att någon drev med hennes städvanor. Istället valde vi att skämta med honom. För det gick inte att sticka under stol med, indirekt smutsförklarade han våra städvanor. Orsaken var visserligen inte personlig, men ett liv utan Water var inget hälsosamt liv. Jag gav honom vatten till kvarnen när jag bjöd på det personliga att jag hade en släng av kvalsterallergi. Jag riktigt såg hur han fylldes av energi och segersötma. Direkt berättade han att de brukade ha möjligheten för kunden att få välja på en matt-tvätt eller en sängtvätt. Han som inte visste något om tävlingar ville verkligen komma ner till vår säng och visa alla farliga djur som vi hade i vår dubbelsäng.
”Det går inte. Jag har över 80 st kåserier som ligger i vår säng.”
Jag skonade honom från att upplysa om att han inget visste om tävlingar. 😦
Till slut blev det matt-tvätt. Solveig fick till och med äran att en stund dela ut priset till sig själv. Under tiden planerade säkert mannen sitt nästa trumfkort – sänka priset några tusenlappar.

två

Vi var som sagt riktigt duktiga på att vara trevliga och skojiga under ”samvaron” och han var trevlig tillbaka. Han berättade en rolig anekdot om enda gången han blivit utslängd, men hoppade snabbt tillbaka till försäljningsrösten och tendensen att driva om vårt sätt att städa.
Han stal faktiskt min arbetstid. Ändå såg jag detta som en sport. När kommer han att ge upp? Kommer han att klara av ett nederlag? Det lyste ibland igenom att han var självgod och säker på att varje gång lyckas ”lura” på kunderna sin ”billiga” leksak. Som ni ser blev Solveig allt tröttare. 🙂

fyra

Sedan insåg han att det fanns en tid att passa på ett annat ställe. Vi hjälpte honom med att få ned i sakerna i väskorna. Ha sa inte adjö till mig utan avslutade med repliken: ”Jag var helt säker på att ni skulle nappa på detta kanonerbjudande. Jag vet inte vad som gick fel. Vi får fundera över detta på ett säljarmöte.” Rösten var djupt besviken.

Frågan är vem som vann och vem som förlorade? Solveig fick sin vinst till slut. Jag förlorade arbetstid. Watermannen hade mycket svårt för att ta denna motgång. Helst med tanke på att vi inte gick med på det som enligt honom alltid ingick; lämna namn och telefonnummer till minst 10 av våra vänner som han sedan kunde kontakta. Vi är allergiska mot kedjebrev och liknande, både jag och Solveig, och ville inte utsätta någon i vår bekantskapskrets för att förlora drygt två timmar av sin tid till ett Waterprojekt.
Vad tufft det känns att veta att vi låter våra döttrar växa upp i en så ostädad lägenhet. 😉

Water var säkert en bra produkt. Det handlade inte om det. Den kostade en bra bit över 30 000 kr, men vi skulle få en riktig rabatt och endast behöva betala 26 000 kr om vi lämnade in vår gamla (dåliga) dammsugare. Fast med vårt sätt att bedöma dammsugare så är den riktigt bra och den duger för oss ett bra tag till… Så lätt är det att spara 30 000 kr på bara en kväll. 😀