Bloggen fyller fem år – bloggtävling

Torsdagen den 22 juni 2017 fyller min blogg fem år. Klockan 08.00 denna dag, är det möjligt att gissa på vilken filmstjärnebild som du tror var min favorit när jag var i tioårsåldern. Du får inte gissa på samma bild som någon tidigare gjort. 32 st bilder finns att välja på. Jag för in ditt namn så fort jag är tillgänglig. Den som först gissar rätt får en skrapkryss lott. (Gissar du innan tävlingen börjat godkänns inte din röst) Någon gång i helgen redovisar jag. Fram till dess är tävlingen öppen om det finns någon ledig bild att chansa på. Lycka till!

1973 blev Björn Borg min stora tennisidol, men fem år tidigare var det en annan BB som jag gillade i smyg. Franska Brigitte Bardot (1934 -) slog igenom som modell i Elle redan som femtonåring. Därefter blev hon skådespelare och sångerska. Hon drog sig tillbaka från dessa tre yrken som 39-åring och har därefter mest varit känd som djurrättsaktivist.

Bild 1 – Gunilla Wahlberg

 

 

 

 

 

 

 

Bild 2- Lollo

 

 

 

 

 

 

 

Bild 3 – Susie på Stjärnarve

 

 

 

 

 

 

 

Bild 4 – Anki Arvidsson

 

 

 

 

 

 

 

Bild 5

 

 

 

 

 

 

 

Bild 6 – Gunnel Moberg

 

 

 

 

 

 

 

Bild 7 – Anita Linder

 

 

 

 

 

 

 

Bild 8

 

 

 

 

 

 

 

Bild 9 – Eva Rohlén

 

 

 

 

 

 

 

Bild 10

 

 

 

 

 

 

 

Bild 11

 

 

 

 

 

 

 

Bild 12

 

 

 

 

 

 

 

Bild 13 – Anne i Australien

 

 

 

 

 

 

 

Bild 14

 

 

 

 

 

 

 

Bild 15 – Lena i Wales

 

 

 

 

 

 

 

Bild 16

 

 

 

 

 

 

 

Bild 17

 

 

 

 

 

 

 

Bild 18

 

 

 

 

 

 

 

Bild 19 – Ingela Harrysson -Nilsson

 

 

 

 

 

 

 

Bild 20

 

 

 

 

 

 

 

Bild 21

 

 

 

 

 

 

 

Bild 22 – Znogge

 

 

 

 

 

 

 

Bild 23 – Lisbeth Åhlskog

 

 

 

 

 

 

 

Bild 24

 

 

 

 

 

 

 

Bild 25 – Göran Nilsson

 

 

 

 

 

 

 

Bild 26

 

 

 

 

 

 

 

Bild 27

 

 

 

 

 

 

 

Bild 28

 

 

 

 

 

 

 

Bild 29 – Gunilla Johansson

 

 

 

 

 

 

 

Bild 30 – Eva-Lotta

 

 

 

 

 

 

 

Bild 31

 

 

 

 

 

 

 

Bild 32

Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Sex mil hemifrån; etapp tio

Det har sina fördelar att vakna tidigt. Redan klockan fem gick vi upp och packade bil och matväska. Härligt att komma iväg på vägarna när det är relativt tomt. Magiskt att nå platser där vi var helt ensamma. Ibland krävs det tur för det sistnämnda.

Vi hade under veckan sett tjusiga bilder på facebook från bokskogen utanför Fågeltofta mot Kronovalls slott. En liten sträcka var extra sagolik. Då var vi ensamma på vägen och bokarna bredde ut sig över oss, som ett lövtak. ❤

Första stopp var Sankt Olofs kyrka. Jag hade läst någonstans att den utsetts till Sveriges finaste kyrka.

Kyrkan låg riktigt fint på en höjd. Eftersom jag är höjdrädd klättrade jag aldrig upp till tornet. Undra om kyrkan var lika fin inuti.

Vi var tre bilar på parkeringen vid Stenshuvud. Personerna som suttit i de andra bilarna gick ner mot havet. Därmed var vi helt ensamma när vi började klättringen. Bara fågelkvitter överallt i skogen. Jag hade tagit med mig rejäla vandringsskor. Det hade inte Solveig som hade sandaler och bara ben. Hon hajade till tre gånger när det slingrade sig över stigen. Orsaken var kopparormar.

Vi vet inte vad blommorna  heter. Vet du?

Detta var första gången som vi var på alla tre utsiktsplatserna. (Norra huvudet heter den tredje) Utsikten skiljer sig åt. Min personliga favorit är Södra huvudet.

Aldrig tidigare har jag suttit där själv under den ”varma” tiden på året. Ibland har det varit rejält trångt när jag kommit dit. Kaffet och wienerbrödet smakade extra gott. Undra hur mycket positiv energi vi samlade på oss. Detta var på Mors dag. Vi tänkte på att det var första gången som Solveig inte fick träffa någon dotter fysiskt sedan 1995. Det året hade vi inga barn. 😉 När vi satt på höjden plingade den moderna tekniken till och S fick kärleksförklaringar från Uppsala och Mallorca. ❤

Blicken sökte sig både långt bort och nära inpå blommor. Men det gällde att se var fötterna placerades. På vissa ställen är det rejält stenigt och kuperat. Annars måste jag berömma för de nya skyltarna och markeringarna. På nervägen tog vi ett annat håll. Nu mötte vi flera personer. Det är mysigt att heja på främlingar och ibland byta några ord. Jag berömde en kvinna med en tjusig klänning. En dansk man hade gått vilse en bit.

Nästa stopp var planerat. Vi hade tagit reda på när de öppnade på Kiviks musteri. Där köpte vi vin och cider inför studentfesten som stundade. Lite annat som INTE klirrade i bagaget åkte också med bland inköpen. Där finns så mycket lockande att välja på. 🙂

Fjärde stoppet blev Viks hamn. Där gick vi en skön promenad längs havet. Första gången som vi gått där. Himlen var vacker med sina molnformationer.

Häftigt att vi kunde se till Södra och Östra huvudet. Platserna vi besökte för några timmar sedan. (Längst bort på vänster sida på fotot.)
Jag har svårt för att låta bli att ta ett sådant här kort. Det ligger så mycket historia och kultur innanför väggarna. Jag avslutar med en färgklick. ❤
Österlen är en magisk trakt av Skåne.

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Det ryktades om regn och åska


För att vara på den säkra sidan togs kortet dagen före.

Vi glömde som tur var inte plakatet i Ystad. För det är trots allt fyra mil mellan de två skånska kuststäderna.

Varken regnkläder eller ytterplagg behövdes. Härligt studentväder. Många hade samlats utanför.

Rektorn som höll tal var stolt eftersom det var första studentkullen på Nova Academy. Därmed en historisk dag.

Givetvis var vi stolta över att Lizette fixat att åka tåg och buss i tre år. Trots alla tågförseningar, inställda tåg och oväder. En gång hamnade bussen i diket. Då var hon skärrad.

Jag gillar spontana bilder.

Synd jag inte vet vad kompisarna heter. Eller så är det tur för mig. 😉

Den här härliga tjejen tackade mig efter jag tagit kortet.

Först kastade han tillbaks nappflaskan, men sedan ångrade han sig.

Många mobiler i luften. Fler än mössor.

Glädjens dag. En sådan här dag återkommer aldrig.

Den här grabben tror jag kommer att bli något stort. Alfred tror jag han heter. Har skolan fostrat många kommande stjärnor inom teater, musik och dans?

Undra om hon valt fotot själv eller om det är anhöriga. Härligt är det i alla fall.

Kul inslag med korten från när studenterna var små.


Siri är ett vackert flicknamn.

Vad söt Otto var
Händig redan som liten. Nu ska jag städa vidare och hämta in möbler som stått i garaget ett par dagar.

Grönalunds tivoli

Skam den som ger sig. Jag har berättat när vi av en slump såg denna skylt. När jag på en informationsskylt läste att det funnits ett tivoli blev jag nyfiken. Men inte så mycket nyfiken att jag ville trotsa ösregnet som plötsligt slog till.

Tänk att järnvägen gick hit från Trelleborg, Malmö och Lund. Att det gick från dansbana, ölhall och skjutbana till att bli så stort att till och med vår landsfader Per-Albin Hansson varit här och föreläst.

Två veckor senare tog vi samma väg från bokskogen i Torup. Solen lyste söndags-vackert. Vad kunde gå fel. Hm! Vi gick fel. Fast vi fick backträning och motion på köpet. 😉

När vi var på väg att åka vidare med bilen såg vi skylten och vände igen. Det var tur. Här var det en lättare väg uppför kullen.

Rofyllt. Vi sa inte många ord till varandra. Istället tänkte vi tillbaka på tiden då platsen blomstrade.

Det är intressant att se vilka kläder människor hade på sig förr. Allt ser så uppstyltat ut.

Hur var atmosfären? Var det romantik? Hängde smockan i luften? Hade kvinnorna något att säga till om? Det verkar ha varit tre generationers nöjesställe.

Allt har sin tid. Vi återvände till dagens liv. Jag och Solveig i skogen. Hand i hand gick vi nerför berget mot den stackars ”Lille blå” som fått vänta därnere.

Betydligt trevligare väder än förra gången som vi hamnade här.
Jag funderade på en viktig sak. Är inte helt säker på det. Kanske är jag helt ute och reser. Finns det inte något liknande ställe med ett litet mindre tivoli?  😉

Nu är rasten slut. Dags att fortsätta att studentstäda. Kram Bosse  ❤

Ibland behöver man inte gå så långt


Det har varit lite sämre väder några dagar. För mig gör det inget just nu. Så fort solen hälsar på går jag ut genom altandörren. Detta fotot som ser tredimensionellt ut, är jag extra nöjd med.  🙂

Jag har hittat en plats på hemmaplan där vinden inte kommer åt. Där sitter jag ibland och tvättar ordmassor. Ibland lyfter jag blicken mot de grönklädda höga lindarna och njuter av livet.


Motionspassen består av olika hemmaprojekt som bockas av efterhand. Dessa blomster behöver jag inte måla. Det sköter naturen själv om.  ❤

 

Idag är det första sommardagen enligt mina gamla läror. Jag ska försöka hålla i varje dag. Vårda dem ömt. Inte reta mig på saker jag inte kan göra något åt.


”Vandra med varsamma steg i staden när kvällsdaggen faller sval över parkernas gräs och blommor med sovande kalkar, se hur gator och hus är svepta i disiga slöjor ifrån den tidiga sommarens sky och träden andas… 
Inledningen till Ragnar Bengtssons ”Vandra med varsamma steg”, 1948

 

 

En fyraåring ska firas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som det var igår som jag för skoj skull la till ordet ÄNTLIGEN.  ❤

Den 30 maj fyller min debutroman fyra år. Detta firas med ett erbjudande som gäller hela vecka 22.

MINA FOTSTEG I DITT HJÄRTA kostar 75 kronor (+ porto 49 kr) denna vecka.
Läs anvisningarna om signering, kontonummer, adressuppgifter m.m.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår gjorde vi tionde resan i kategorin ”Sex mil hemifrån”. Det underbara vädret bidrog till en mycket gemytlig tripp. Skönt att koppla av. Annars håller vi på att förbereda allt omkring studenten för att det ska bli så bra som möjligt. En natt ska vi bege oss till ett slott för att hämta en dotter som varit på bal. Nu håller vi tummarna för att det ska bli ett härligt sommarväder framöver. Jag önskar dig läsare som kommit hit i texten en fin vecka. ❤

Sex mil hemifrån; etapp nio


För ett par år sedan hamnade Torups slott och bokskog i min minnesbok. Dit måste vi åka någon gång. Idag blev det av. Vi åkte iväg redan klockan 07.00.

Vilken tur vi inte hade cyklarna med.  😉

Jag är svag för denna typ av foton.

1970 köpte Malmö stad godset Torup och allt som hörde till.

Bokskogen med alla sina motionsspår, promenadstigar, ridstigar och lekplatser måste vara guld värt för fritidsmänniskor.

Vilket vackert rekreationsområde många tusentals människor har nära till. Svårt att förstå att vi befann oss endast två mil från Malmö och Lund. Den skira grönskan i bokskogen är ljuvlig men svår att fånga på bild.

Jag uppskattade att det fanns så mycket att se, göra och äta på detta stora område. Perfekt att umgås över generationsgränserna. Våra fötter fick pröva flera slingor. Både kuperade och släta. Långa och korta leder. De som är här ofta behöver verkligen inte gå eller springa samma runda varje gång.

Skogens konung hälsade oss en god söndag.

 

Det blev också flera stopp vid rapsfält. På vissa ställen var det gult överallt. Då gillade jag att det var Solveig som var chaufför på ditresan, så jag kunde njuta extra. På hemresan körde jag och då bestämde jag stoppen vilket också har sina fördelar.  😉

 

Sista rastplatsen på E65 innan Ystad tar vid. Vi har det fint på hemmaplan också. Hoppas du haft en fin majhelg och kunnat njuta av naturens smörgåsbord.

 

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2016 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Antagligen smalaste huset i Ystad

Det vita huset har kallats Ystads smalaste hus i många år. Kvarteret är med på Ystads första stadskarta 1658. Huset är från tidigt 1800-tal. Nu är huset som saknar dörr mot Lilla Östergatan till salu. Då ingår ingen nyckel till grannhuset med blå dörr. 😉


Ingången finns istället på gården. Utgångspriset är på 2,2 miljoner kronor. Vilket motsvarar det billiga priset på knappt 49 000 kr per kvadratmeter. Tomten är på 78 kvadratmeter och boytan på hela 45 kvadratmeter. Flera personer har redan anmält sitt intresse.

Då ingår en ståtlig björk och en stenlagd innergård. Dessutom ett gårdshus. Där kan jag ha min skrivarlya. Eller om det blir tvärtom.  🙂

Jag blev så inspirerad att jag INTE köpte en stor bur och en stor fågel. Otroligt vad viktigt det är att ge frihet och visa att tilltron är megastor. Inte enda gång har Agda stuckit iväg på egna äventyr. Hon sitter där så lydigt och spejar ut på nejderna. Blev inte ens rädd när grannens katt kom på besök.

Det är blommor och vackert lite överallt. Starka dofter som min allergi inte alltid uppskattar.
Igår kväll gick jag ut i sommarvärmen. En igelkott höll mig sällskap utanför häcken. Ett taggigt vårtecken.
I morse åt vi frukost på balkongen för första gången denna säsong. Imorgon ska vi åka ut på äventyr. Hoppas du har en mysig majlördag.

Det mesta är gult


Fortfarande är det inte helt gult på rapsfälten. Kanske blir nästa helg klimax när det gäller gula havet.

Jag längtar till nästa helg. Om det inte snöar eller regnar ska vi ta en tur till en plats vi aldrig varit på. Sveriges finaste naturupplevelse enligt en omröstning. Ska bli spännande att se om vi blir impade. Vi ska inte lämna Skåne fast namnet får mig att tänka på Halland. 😉

Det var första gången som vi stannade till vid Stora Köpinge på Österlen.

Okej! Solveig tycker ibland det är svettigt när jag lämnar bilen för att ta ett kort.  😉
Jag körde in på en grusväg för att fota väderkvarnen.
”Det är lugnt. Det kommer säkert ingen bil. Sitt du kvar och ta det lugnt.”
Jag blev aldrig klar. En solreflex busade med mig. Solveig ropade från bilen. Fick kuta dit eftersom det kom en bil. Jag fortsatte köra tills vi kom till en gård. Där tänkte jag backa in, men fick tvärnita. Ut sprang en arg prickig hund. Kaos a la Bosse Lidén som vanligt. 🙂

Slutade med att Solveig tog bilden från bilen när vi körde tillbaka. Utan solreflex.

Jag kan inte bara lägga in kort på gula saker. Det är taskigt mot naturen och bloggen. 🙂

Ska vi slå till?

Wow! Första gången som jag ser en blå vattenkanna.