I november vid den här tiden

Hjärtligt välkommen den 1 november till Korsordsmästerskapen 2018.

Det viktigaste för mig är att du tycker detta är trevligt och ser det både som en tävling, en lek och ett sätt att umgås under en ”mörk” månad. Du behöver bara delta när du har tid och lust. Det kan räcka med att vara med EN enda gång för att bli miljonär. Framför allt vill jag att du trivs med gemenskapen och gärna gör fler återbesök under månaden.
Tio Skrap-Kryss kommer jag att dela ut. Se nedan.

Här ett provexempel på hur det kommer att se ut:

Uppgift 1 av 30: En dag i veckan
Svar: 6 bokstäver
Facit: X
Vinnare: X
Tävlingstid: 30 minuter

Årtal: XXXX
Vinnare: X
Tävlingstid: 30 minuter

Antal uppgifter:
30 st. Uppgifterna läggs in någon gång mellan 18.00-18.30 under novemberkvällarna.
Jag stänger uppgiften efter exakt en halvtimmes tävlingstid.
(Är det strömavbrott vid inlägg får du vänta in strömmen – precis som jag gör.)

Glöm inte att trycka på FÖLJ i högermarginalen så att du inte missar något.

Poängfördelningen i korsordstävlingen:
Uppgiftsvinnaren: 10 p.
Tvåan med rätt svar: 8 p.
Trean med rätt svar: 7 p.
Fyran med rätt svar: 5 p.
Femman med rätt svar: 4 p.
Sexan med rätt svar: 3 p.
Alla med rätt svar: 2 p.
Alla som deltar men lämnat fel svar: 1 p.
Alla som inte deltar: 0 p. 😉

Årtalstävling:
Varje uppgift kommer överst att ha ett foto: Den som först gissar ÅRTALET (fyra siffror) då fotot togs får en poäng. Ditt korsordssvar behöver inte vara rätt för att du ska vinna. Du väljer dessutom fritt om du vill lämna årtal i korsordskommentaren eller göra det separat.
OBS! Det är okej att endast deltaga i årtalstävlingen.

Jultema: (lekmoment)
När som helst under månaden kommer det att dyka upp 24 st blogginlägg med jul-inslag. Din enda uppgift är att skriva en kort kommentar eller skicka en symbol för att visa att du sett fotot.
Poäng: 5-3-2-1-0 poäng. Ettan, tvåan, trean, deltog, deltog inte. Jag bryter när det passar mig tidsmässigt. Jag skriver ordet STÄNGD. (TIDIGAST en timme efter inlagt foto.)

PRISKATEGORIER:
Jag bjuder totalt på 10 stycken Skrapkryss. Det är givetvis gratis för dig att deltaga.

Kategori ett:
Segraren, tvåan och trean i Korsordstävlingen får var sin lott.

Kategori två:
1 lott till en deltagare som kom på plats fyra till tio.

Kategori tre:
1 lott till en deltagare som kom på plats elva till tjugo.

Kategori fyra:
1 lott till en deltagare som kom på plats tjugoett till trettio.

Kategori fem:
1 lott till en deltagare som kom på plats trettioett till fyrtio.

Kategori sex:
Jag viker ihop lappar med namn på de trettio uppgiftssegrarna. Namnet på den första lappen som vecklas upp vinner en lott. Ju fler segrar – desto större procentchans att vinna. En eventuell titelsegrare med namnet ”Ingen Vinnare” får inte vinna en lott.

Kategori sju/ Årtalet då fotot togs:
En lott till den som ensam fick flest poäng först i sluttabellen. (Avgör om det skulle vara mer än en deltagare som har lika många poäng.)

Kategori åtta/ Jultema:
En lott till den deltagare som fick flest rätt först i sluttabellen. (Se ovan)

Den deltagare som kommer på plats fyrtio i sluttabellen kan teoretiskt bli rikare än den som vinner tävlingen. Men att vinna titeln ”Korsordsmästare 2018” måste vara en tung och härlig utmärkelse att få. Eller vad tycker ni fyra segrare härunder? 😀

Tidigare vinnare:
Lisbeth ”Lippe” Forsberg (2013) – tävlingen gick på Facebook
Göran Nilsson (2014) – tävlingen gick på Facebook
Anki Arvidson (2015)
Anki Arvidsson (2016)
Gunnel Moberg (2017)

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift. Som enväldig domare är det mitt facit som gäller (ingår i charmen).
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent.
Varje uppgift är öppen i exakt 30 minuter.
Vid lika poäng väger antalet segrar tyngst i sluttabellen. Sedan silverplatser, bronsplatser osv. Under mina tjugonio första tabeller håller jag bara reda på antalet segrar. Annars skulle det ta alldeles för långt tid för mig att redovisa ”Dagens tabell”.

Tillkommer det nya personer som jag måste godkänna först, kommer deras svar och tid in på rätt plats i efterhand. Nästa gång de deltar brukar deras text ”hoppa” in direkt.

Aktuell tabell:
Facit, vinnare och aktuell tabell förs in efter avslutad uppgift. Alltid före nästa uppgift.

Ännu en gång. Välkommen 1 november 2018 vid ”sextiden”. Då möts du av ett foto och en kort text.
Jul-foton dyker upp när som helst på dygnet under månaden. Vem vet? Kanske mer än ett på dygnet? 😉
Här är ett varuprov:

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

… mysig småstad

Jag är tacksam för att vi kom iväg till Ystad en sväng. Extra bonus var det vackra höstvädret. Redan på Pågatåget kom lugnet. Endast en kvinna i trettioårsåldern satt i vår vagn på hela resan dit. Hon hade inte högtalaren på, men det var svårt att missa något av hennes alla egna mobilord.
Hon pratade med bästisen sedan barnsben. Det hade kommit en fnurra på tråden. En allvarlig. Hon beklagade sig för att de inte kunde reda ut det sist de träffades. Orsaken var att hennes pappa just då var på besök. Nu är det upp till mig som skribent att förvalta denna gratisnovell och göra min egen tolkning och då är det riktigt allvarligt och pinsamt eller en blandning av olika ingredinser. 😉 Mer spelrum för mig jämfört med kåserier där jag vill förvalta ”sanningen” så långt det är möjligt utan att såra/skada.

Drygt två månader sedan sist. Vi pratade om våra minnen från vackra teatern. Som när Lizette uppträdde med sin teatergruppklass.

Våra tanker gick också till vår yngsta dotter när vi gick in i Mariakyrkan. Här var hennes konfirmation. Vi minns ett par fullsatta Julottor och när en kär gammal arbetskamrat sjöng tillsammans med sin kör.
 Bara att se de häftiga gatunamnen piggade upp.

Hm! Här minns jag något mindre trevligt minne från hösten 2010. Jag kunde då skylla på feber. Konstigt nog blev det inget stor plåtskada på vår Volvo när någon antagligen hade flyttat på porten när jag skulle köra ut från hotellets parkering.

Jag har alltid varit förtjust i att spankulera omkring bland gatuhusen i Ystad. Både innan vi bodde där och under de sju åren vi levde där permanent. Redan 2007 hyrde vi en vecka i tornet du ser längre fram på gatan.

Detta foto fick bli en ny header.

Innan vi gick och fikade och köpte mina goda osötade chokladkakor blev det ett besök vid klostret.

Vi bjöd inte på något.

Givetvis var det inte så mycket som blommade i klosterträdgårdarna.

Men denna var fortfarande ganska fin.
Vi hann med ärenden på torget och på gågatan. Efter några timmar var den viktiga frågan om jag skulle följa med Solveig och äta lunch eller ta ett snack med Kurt Wallander på Continental. Så där lite i smyg. 😉

Med tanke på att vi ska fira bröllopsdag i helgen ❤  och ta in på hotell, ska jag inte gå in på val och detaljer. 😉
Hoppas vi får uppleva solnedgång. Solveig har ett önskemål om att jag i så fall inte ska ta hundra bilder. Jag lovade att nöja mig med nittionio. 🙂

Fotnot: 16 dagar kvar tills korsordstävlingen. Idag måste jag välja ut ”rätt foton”. I natt kom jag på tre nya lämpliga kandidater. 

Från storstad till …

Om sanningen ska fram hade jag bara systemkameran tillhands vid två längre tillfällen under de fyra dagarna. Detta var ett av dem. Annars låg den ensam på hotellrummet.

Jag som trodde att vi skulle vara ett litet sällskap som lämnade Visby flygplats. Istället var planet fullsatt enligt flygvärdinnan.
Jag gick på som en av de första resenärerna. En fräsch kvinna satte sig på andra sidan gången. Hon tog också en fönsterplats. Då var det fortfarande ledigt på de flesta sittplatser som jag såg framför mig. Eftersom jag väntade på Solveig hade jag uppmärksamheten kvar bakåt åt den långa kön.
Först i kön var en lång man i 45-årsåldern. Jag beskriver inte mer av utseendet. 🙂 Däremot hörde jag hans raggningsreplik. ”Är det ledigt här?” Jag hörde bara att hon sa nej och några ord till. Konstigt att han inte därefter valde platsen framför henne. Istället gick han väldigt lååååångt fram. 🙂 Sedan kom en kvinna och satte sig på platsen mannen trånade efter.

Vi bodde på detta hotellet förra sommaren också. Det var då vi grät i sängen när vi såg dokumentären ”Den blå dörren”. Den här gången fick vi rum på 8:e våningen, halvvägs upp till toppen. Härlig utsikt över havet och Öresundsbron. Bra koll på allt som hände på gatan nedanför. Vilken puls det var på vägarna ex. klockan 17.10. När många människor slutat jobbet. Jag hade inte velat vara en av dem.
Det är sällan allt funkar på en resa med många tider. Men denna gång var det nästan för bra för att vara sant. ALLA tåg kom och gick i rätt tid! Flygbusschauffören stack 20 minuter för tidigt. Båda flygplanen lyfte tidigare än den angivna tiden. Berodde såklart på att alla var incheckade och fastspända ombord. Visst fick vi öka tempot i de två branta rulltrapporna vid Triangeln och lyfta de tunga resväskorna med jämna mellanrum för att hinna ner till tåget. Gubben är inte van längre vid att sprinta iväg på en perrong. Det var annat förr. Pust. Allt för tre minuters stående tågresa.
Lockelsen var en mysig familjemiddag på en restaurang. ❤
Jennifer hade tagit tåget ner från Halmstad där hon gör praktik medan lillasyster Lizette hade kortare resa. Härlig stund och god ofotograferad mat liksom vid de andra restaurangbesöken.
Måndagen var min solodag medan Solveig åkte iväg till ett annat hotell i centrum, där hon sedan var på en heldagskurs. Hon skickade SMS under dagen och var väldigt nöjd med alla ”föredrag” och fick många nya idéer inför framtiden. 😀
Visst kan det vara ensamt att gå och äta på restaurang. Men samtidigt är öron och ögon öppna för många intressanta intryck. 😉 Blev bara lite störd när jag fortfarande hade mat kvar på tallriken och med mening hade en tredjedel kvar av ölen i glaset. Då kommer ”hon” och frågar om det smakade bra och vips var tallriken i hennes händer. Visst hade jag lagt ihop besticken, men jag hade tänkt njuta en stund till och det fanns gott om lediga platser i lokalen. Nu bröt hon stämningen.

Sådant hade jag glömt när jag vandrade vidare i staden med puls.
Solen var i vägen så jag kunde inte fota hela befintliga huset.
Överallt byggs det. Häftigt att slänga på lika många våningar till. Hoppas det inte ramlar ner en extra blåsig dag. Något liknande hände nämligen med ett nybygge i vår gamla hemstad några mil bort. Tur att ingen då kom till skada.

Mätt och nymotionerad kom jag tillbaks till hotellet. Innan jag tog hissen upp tittade jag till mannen som låg där och spottade vatten i rondellen.

När jag tog detta kortet en stund senare hade jag ingen aning om att en berättelse föddes i min hjärna och tog form. Orsaken till det var mannen innanför fönstet som både fängslade och inspirerade mig. Vilken arbetsflit. 🙂 Han blev min hemliga kompis följande dagar. Jag skrev och jag tittade ut med jämna mellanrum från hotellfönstret. Tiden gick otroligt fort till Solveig kom hem. Då var det bråttom. Vi var bjudna hem till en mysig studentlägenhet och hade med oss tjugo paket. Tack Lizzan för allt gott. ❤
När vi sent i mörkret åkte hem därfrån bytte vi ut tåg och buss mot en taxichaufför eller var det en racerförare? Vi hade ett fast pris så vi tjänade inte in några pengar, men fick behålla våra liv.
Jag är glad för att vi i tisdags hann med en solig tågresa till vår förra hemstad. Där tog jag fler bilder. Visas i nästa blogginlägg. Nu ska här städas. Vi ska ha trevligt helgbesök. Ute är det sommarvarmt.

 

Mer aktuell nu

När jag valde omslagsfoto till min tredje bok hade jag ingen aning om allt som skulle komma att hända mig och Solveig på bostadsfronten. Fortfarande är det overkligt på många sätt och vis.

Nu bor vi själva på Gotland och kan åka till omslagsfotots fiskeläge Herrvik på en dryg timme. Till våren skulle jag tro att vi strövar omkring på östkusten. Då vill jag ex. gärna uppleva en soluppgång. ❤

Ett år går snabbt. Jag har på dessa 365 dagar varit med om flera episoder som skulle kunnat platsa i en ny kåseribok.
Jag vill tacka för de blurb och favoritkåserier som kommit in under året på olika ”transportsätt”. 😀
(Ursäkta. Men jag har inte haft tid att fylla på de som kom under den intensiva varma flyttsommaren. Egentiden blev kortare och kortare.)

Här är namnet på de tre som kommer att få var sin Skrap-Kryss via posten. Hoppas någon vinner på sin lott.
Stort GRATTIS till:
Ethel Hedström ❤
Sten Johansson ❤
Charlotte Svensson ❤

Tills jag lägger in nästa blogginlägg sänker jag priset på ”Minnen som stannat kvar” för bloggläsare. 😊
Du betalar under denna tid 100 kr/bok + porto (55 kr).
Det går utmärkt att swisha.
Tänk på att portot är det samma om du köper två böcker/titlar. Orsaken är att det går två böcker i Postens vadderade påse.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Här ovan står hur du ska göra.
Bokkramar från Bosse/Bobo/Sebastian som har 386 sidor att gå igenom på en padda -om den nya kameran. Du milde tid. Dessutom har jag en störande i-pump att lära känna och börja använda. Helst innan jag hoppar in i flygplanet.

 

 

 

Hoppade jag upp som en groda?

Ögonblicksbild; nitton

En solig septemberdag tog vi bilen upp till Göteborg. Där gick vi med många andra fackmänniskor på bok & biblioteksmässan. När benen började tappa tempo och magarna kurrade drog vi oss upp till avenyn för att äta en mustig lunch ihop med gamla kurskamrater. Nästa etapp blev ett besök på ett känt museum vid Götaplatsen. 😉

Du ser fotot och jag kan berätta att jag ALDRIG var närmare väggen och fotot, som jag tycks studera i detalj. Tyvärr minns jag inte motivet. Bildens motiv syftar jag på. 😉
Jag erkänner. Kvack, kvack. Jag hade ätit kryddstark internationell mat. De bruna ögonen kan ha glott intensivt. Men fingrarna lämnade inga fingeravtryck på tavlan. På heder och samvete. Möjligtvis ett knä eller låravtryck. 😉
En stund senare reste jag på mig och anslöt till kompisgruppen som stod i en bredare korridor en liten bit bort. Jag hann delta i konversationen en stund innan vi hörde en duns. När jag tittade åt ljudets håll såg jag att … just den tavlan låg på golvet. Sedan är minnet helt blankt. Vilken metod valde jag? Gick jag och kollade om det gick att sätta upp den igen? Om något gått sönder? Försvann jag diskret iväg till Poseidon? Alla dessa dimmiga minnen av dammiga tavlor som jag gjort genom åren. Vissserligen med stor variation.

Fotnot: Igår hämtade jag den nya systemkameran. Varje gång vi åker till det utlämningsstället tänker vi samma sak. Den där gamla muren. Är den på riktigt? Bor vi verkligen i Visby? Eller Wisby som de försökte bokstavera på tolvhundratalet, när de inte hade lego, utan fick roa sig med annat bygge. 😀

Jag har ägnat flera timmar åt Novembertävlingen. Hoppas du som är intresserad kommer att gilla min fasta inlämningstid på 30 minuter. Gissa på bilmärke är utbytt mot att komma på rätt årtal på fotot. Sedan tillkommer en lek där jag helt väljer tider på dygnet. 😉 Mer om detta kommer i en inbjudan om ca en månad. Vad tiden rusar iväg.

Inom en snar framtid ska vi flyga iväg. Jag ser med spänning fram emot när vi landar på Gotlands flygplats. Ja du läste rätt. Förhoppningsvis kommer jag att njuta och uppleva det, som när vi kom till Svarte och jag såg havet och visste att det bara var en tågstation kvar till gemytliga Ystad, efter flera timmars vistelse i en större stad med mer puls. Dunk, dunk. Borta bra men hemma bäst.
Måtte den underbara känslan gå i repris. ❤

Jag önskar dig besökare och läsare en fin septemberhelg.

Ett tag blev jag tokorolig

Visst är det spännande att rulla runt på en egen ö utan karta och kompass. Inte en turist i sikte. Först mådde jag som en prins. Hur mår de förresten? Inte ville jag gå och lyfta tunga vikter. Någon prinsessa hade jag inte behov av just då. Nåväl. jag njöt av friheten och möjligheterna. ❤
Det var då det hände … jag började känna mig vilsen och var det inte en smula rädsla som kom på ofint besök? Hade det inte studsat till och visst hade jag kört i ganska mycket vatten. Kunde det vara så illa att jag var lost. Helt vilse. Inte kände jag mig lugnare när jag såg denna växt. För det var då jag blev tokorolig. Tänk om jag hamnat i Byxelkrok? 😦

Rädslan hade satt sina klor i min hönshjärna. Ville inte släppa greppet. Hur skulle Solveig ta det om jag ringde från norra Öland och ville ha hjälp? Hade inte varit bättre om det var från södra Öland. Plötsligt började jag se tokigt suddigt. Fanns det ingen mänsklig varelse i närheten? Bara får och får. Det var då jag såg honom.

”Ursäkta. Man får inte rö… hur hittar jag tillbaka till Visby?”
”Är det du som är Thomas Pettersson? Har du peruk på dig?”
”Nä. Jag är född med kalufsen och…”
”Kära Thomas. Du följer bara Gotlandstokarna som växer i en allé längs hela vägen till Kärleksporten. Trevlig tripp.”

Kontrasternas helg

Det sägs att det finns alltid någon plats på Gotland där solen lyser – varje dag. Det skulle inte förvåna mig. För det är något jag ofta har lagt märkte till under vistelser på öar. Senast Bornholm förra sommaren. Otroligt häftigt när jag fotade det vilda havet där vi bodde. Tio minuter senare anlände vi med bil till ett spegelblankt hav. Overkligt.
Vet du vad Gotlands högsta rauk heter?  😉

Förra helgen höll vi till vid kusten. Då var det behagligt vandringsväder. Ovädret höll sig snällt på avstånd. Denna lördagen tänkte vi passa på och besöka några medeltidskyrkor innan de kanske stänger för säsongen. (15 maj -15 september) Jag har skrivit om att vi kom precis innan ett bröllop i Tofta. Dennna gång blev det ännu tightare vid en kyrka. Jag slank in snabbt innan ett dop och såg det söta barnet på några decimeters avstånd när jag gick ut genom porten och det bars in.
Två kyrkor var faktiskt stängda. De blir utan interiörreklam nästa år. 🙂

Vi tog med egen fikakorg som vi tänkte njuta av, på något fint ställe längs med de slingrande vägarna. Så blev det inte. Vi var inte klädda för kylan som bet sig in i kroppen. Istället blev det fika i bilen. Det som var kul var, att när vi vände tillbaks mot Visbykusten, såg vi en blå molnfri himmel och sol.

Dosen av det som väntar runt hörnet byttes ut mot motsatsen i söndags, när vi bestämde oss för att stanna  i vår hemstad. Klokt val.

Det  var som att förflytta sig tillbaka till sommaren. Tre turisbussar utanför Almedalsparken. Turisterna lotsades av en person med en skylt i handen. Själv lotsar jag dig bloggbesökare till fel tillfälle. För denna bilden tog jag en vecka tidigare när vi var och hämtade böcker på bibblan. 😉
Vilken vacker park som utnyttjas till lite av varje. Denna gång strosade vi på kullerstenarna, på andra sidan muren, och gled in och ut genom portarna.

Planerade vad vi ska göra/besöka när det blir gråa och regniga höstdagar. Detta är ett av de givna ställena.

Jag är otroligt förtjust i de trånga gränderna som binder ihop/ramar in hus och gator. Tänk om jag fick komma in i de gamla husen. 🙂 Jag har sett foton i böcker från en del rum med vackra målningar. Både på väggar och uppe i taken.

Ibland kommer man nära muren även vid fikatime. Nu kom kvinnan på fotot med ett brunt paket till mig som hon hämnat på ett utlämningsställe. Alldeles för lätt för att innehålla en kamera som inte skulle finnas i lager förrän i slutet av denna veckan. Antagligen väskan som jag köpte från ett annat ställe.
Prassel, prassel. Visade sig innehålla det extra objektivet och minneskort. Alltid en början. 18-200 mm. Kommer jag att bli en bättre eller sämre fotograf? Antagligen det sistnämnda…  och ute ösregnar det och blåser i träden. Vilken tur att jag har tak över huvudet och strömmen är på besök igen. 😀

Fönster och dörrar på glänt har jag tagit en del bilder på redan. Måste erkänna att jag är småirriterad. Strömavbrott nummer nittioelva. Den lilla texten jag hann skriva var kvar. Men när jag skriver visas bokstäverna med fördröjning. Därför blir det fel och fel och fel hela tiden. 😉 Det är ju 11 september så mina problem är ringa. En faktura på 400 kr för uteblivet besök på sjukhuset i Ystad störde mig också när posten kom. Liksom en annan mysko räkning på ett konstigt belopp. Jag skrev faktiskt ett avbokande mail och berättade att jag var på väg att flytta och tackade för de sju åren. Imorgon har jag beställt en ”gladdag”.
Tack för besöket. ❤

 

Saknar er

Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.

Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀

Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”

Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus.  😉

Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤

Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”

Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉

Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉

Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂

Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.

Alla dessa namn

Vi köpte vår bostadsrätt i Ystad andra maj och flyttade ner till Skåne när döttrarna och Solveig slutat sina skolor, strax innan midsommar.
Under dessa åtta veckor åkte vi dit flera gånger från Skummeslövsstrand och fixade och donade. Det fanns både helger, KHFD, pingst och andra möjligheter att välja på.
Vi sov på medhavda sängar och hade köpt barstolarna till barköket som var förankrat och ingick i köpet. 😉
Närmaste grannen på gatan var ordförande i b-föreningen, som bestod av tjugo hushåll. Vi pratade under dessa veckor med Tommy om olika saker och en gång dök hans fru upp.
”Kommer du ihåg vad Tommys trevliga fru hette?”, frågade Solveig på kvällen från sin barstol.
”Annika”, svarade jag snabbt mellan två tuggor.
”Är du säker eller hittar du på?”
”Jag tror det var Lilla Gubben”, svarade någon smart yngre från en annan barstol, som just då åkte som en hiss upp och ner.
”Du får inte göra så Bosse. Nu kommer vi garanterat att säga fel i fortsättningen”, sa hon som jag gifte mig med.

Tiden rann iväg och blev snabbt till sju år. Själv klarade jag galant att hålla isär de två namnen; Barbro på bortaplan/utomhus och Annika på hemmaplan/inomhus. Tror det var svårare för övriga familjemedlemmar. Det hände allt oftare att de tvivlade på sig själva och inte skojade när de sa Annika inomhus.
”Jag som trodde att hon heter Barbro”, sa jag hjälpsamt då och då.
”Du gör bara inte likadant när vi kommer till Gotland.”
Min tunga lovade inget.

Den första som vi mötte av grannarna i Visby var trevlig och pratglad. Solveig stod lite tungt med händerna fulla av gamla flyttkartonger, som vi skulle åka och slänga. Därför hörde hon inte alla ord och frågade dumt nog MIG i bilen vad grannen hette.
Jag vände mig mot henne och knep ihop läpparna och släppte försiktigt fram frasen.
”Det får jag inte berätta. Jag har lovat. Minns du inte det?”
”Sluta larva dig. Var det inte Agneta?” testade Solveig innan hon vred om startnyckeln.
Jag la korten direkt på bordet. ”Hon presenterade sig som Annika. Men det är bäst jag kallar henne Barbro. Så det inte blir galet i namnbokföringen. Rätt ska vara fel.”

När jag googlade på kvällen kunde jag bevisa att mina nytvättade öron hade hört rätt. Till hundra procent. Om inte mina ögon ser fel går just nu Barbro iväg mot parkeringen. När vi känner varandra bättre ska jag fråga om hon heter Barbro i andranamn. 😉 Då kan jag bjuda på att jag heter Anders. Är bäst att jag inte nämner ”Sebastianperioden”. Allt har sin tid.

Ps. Nu vaknade Jennifer i gästrummet och vi kan snart åka iväg på äventyr och bus. ”Mot havet!!!” Det är sol och bara en svag bris.