Det har sina fördelar att vakna tidigt. Redan klockan fem gick vi upp och packade bil och matväska. Härligt att komma iväg på vägarna när det är relativt tomt. Magiskt att nå platser där vi var helt ensamma. Ibland krävs det tur för det sistnämnda.
Vi hade under veckan sett tjusiga bilder på facebook från bokskogen utanför Fågeltofta mot Kronovalls slott. En liten sträcka var extra sagolik. Då var vi ensamma på vägen och bokarna bredde ut sig över oss, som ett lövtak. ❤
Första stopp var Sankt Olofs kyrka. Jag hade läst någonstans att den utsetts till Sveriges finaste kyrka.
Kyrkan låg riktigt fint på en höjd. Eftersom jag är höjdrädd klättrade jag aldrig upp till tornet. Undra om kyrkan var lika fin inuti.
Vi var tre bilar på parkeringen vid Stenshuvud. Personerna som suttit i de andra bilarna gick ner mot havet. Därmed var vi helt ensamma när vi började klättringen. Bara fågelkvitter överallt i skogen. Jag hade tagit med mig rejäla vandringsskor. Det hade inte Solveig som hade sandaler och bara ben. Hon hajade till tre gånger när det slingrade sig över stigen. Orsaken var kopparormar.
Vi vet inte vad blommorna heter. Vet du?
Detta var första gången som vi var på alla tre utsiktsplatserna. (Norra huvudet heter den tredje) Utsikten skiljer sig åt. Min personliga favorit är Södra huvudet.
Aldrig tidigare har jag suttit där själv under den ”varma” tiden på året. Ibland har det varit rejält trångt när jag kommit dit. Kaffet och wienerbrödet smakade extra gott. Undra hur mycket positiv energi vi samlade på oss. Detta var på Mors dag. Vi tänkte på att det var första gången som Solveig inte fick träffa någon dotter fysiskt sedan 1995. Det året hade vi inga barn. 😉 När vi satt på höjden plingade den moderna tekniken till och S fick kärleksförklaringar från Uppsala och Mallorca. ❤
Blicken sökte sig både långt bort och nära inpå blommor. Men det gällde att se var fötterna placerades. På vissa ställen är det rejält stenigt och kuperat. Annars måste jag berömma för de nya skyltarna och markeringarna. På nervägen tog vi ett annat håll. Nu mötte vi flera personer. Det är mysigt att heja på främlingar och ibland byta några ord. Jag berömde en kvinna med en tjusig klänning. En dansk man hade gått vilse en bit.
Nästa stopp var planerat. Vi hade tagit reda på när de öppnade på Kiviks musteri. Där köpte vi vin och cider inför studentfesten som stundade. Lite annat som INTE klirrade i bagaget åkte också med bland inköpen. Där finns så mycket lockande att välja på. 🙂
Fjärde stoppet blev Viks hamn. Där gick vi en skön promenad längs havet. Första gången som vi gått där. Himlen var vacker med sina molnformationer.
Häftigt att vi kunde se till Södra och Östra huvudet. Platserna vi besökte för några timmar sedan. (Längst bort på vänster sida på fotot.)
Jag har svårt för att låta bli att ta ett sådant här kort. Det ligger så mycket historia och kultur innanför väggarna. Jag avslutar med en färgklick. ❤
Österlen är en magisk trakt av Skåne.
Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.
