Tiden har gått så otroligt fort

Idag är det femtio månader sedan vi blev fast boende på Gotland. En aning läbbigt hur tiden nästan springer iväg. Av våra åtta gemensamma hem ligger Visby på fjärde plats när det gäller ”botid”.
På bilden ser du Bara kyrkoruin. Efter lunch, om solen stannar kvar synlig, tänkte jag cykla & gå ner och fota en annan kyrkoruin. Synd att de inte längre håller den öppen för allmänheten, som de gjort tidigare.
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Just nu lägger jag ner mest tid på att fixa till två kommande tävlingar och hitta material till 2023 års almanacka. Det sistnämnda ska ha ett tema för första gången.

En skånetripp i värmen

När flygtiderna stämmer är det inte långt mellan Visby och det jag fortfarande envist kallar för Sturup flygplats. Är det medvind kan det gå på mindre än femtio minuter. Om det handlar om ett direktflyg såklart. Länge gick det knappt något sådant under comebacken efter P. Våra döttrar har flera gånger fått göra en resa upp till Bromma och byta plan där.
Vad mysigt det var att få uppleva en solnedgång från ovan. ❤ Just nu minns jag bara att jag upplevt det en gång tidigare inför en landning i Wien. Augustikvällsmörker och ljumma vindar när vi gick mot vårt första hotell. Vi hade valt närliggande Sturup Airport Hotell. Mellannamnet gjorde skäl för namnet. Hur många gånger vaknade vi i ”bastun” av plan som lyfte eller landade? Men frukosten var god. Jag hann kasta lite dart, men hade ingen kompis till ett parti biljard.
Vad lyxigt att bli hämtad av en privatchaufför utanför hotellet. Dessutom var den unga kvinnan både en utmärkt chaufför och guide på den ort hon numera huserar i. Mysigt att få umgås några timmar i en lägenhet som vi inte sett förut. Mums för fikat. Undra om hon inte borde blivit inredningsarkitekt? Tyvärr hade hon ett arbetspass som väntade runt hörnet. Hon körde först ner oss till spåret. Vi tog Pågatåg till Hyllie, hade tur och fick två platser bredvid varandra. I denna stadsdel har vi varit flera gånger när vi bodde i Ystad. Senare har vi återkommit dit och bott på samma hotell.

Solveig hade kollat om det var okej att lämna in våra resväskor trots att vi ännu inte fick checka in. Det gick som vanligt bra. Därför rullade vi iväg mot hotellet innan vi skulle äta lunch på Jens Boefhouse. När Solveig pratade med receptionisten spanade jag runt lite. Funderade på om vi istället skulle äta lunch på hotellet som jag gjort själv tidigare gånger.
Det var nu som det började strula. Jag hörde fragment av samtalet. Sedan kunde jag inte låta bli att börja skratta. Vad komiskt. Det här har vi aldrig råkat ut för tidigare. Vi hade bokat in oss på ett helt annat hotell. 🙂 Men det bästa var att det låg exakt bredvid där vi kom upp från tåget. Måste ha poppat upp på de sista åren. Det ligger till vänster om denna höga byggnad. Ännu en hög byggnad. Inte lika hög som den vänstra. Av något fel kan det komma ut något bättre.

Vi hade bestämt oss för att åka med lätt packning, Inga tunga kameror och objektiv. Därför tycker jag det ser ut som min pappa varit framme och fotat med sin kamera från sextiotalet. Min mobilkamera håller tydligen låg nivå – även på hög nivå.

När jag är med till Emporia vill jag alltid gå upp på taket och blicka ut över bron, Danmark och omgivningarna. Titta en stund i kikaren. Under denna resa var vi i Emporia flera gånger. Ofattbart det som hände några dagar senare. Så sorgligt. Vart är vi på väg? Vad har hänt med Sverige?

Det var otroligt hett i luften. Ändå tyckte jag vi som vanligt löste problem på bästa möjliga sätt. Min mage däremot strejkade. Jag vågade inte ta ett knökat tåg med avhopp i Ystad och Simrishamn, som vi planerat att göra. Trist eftersom skulle träffa människor som vi tycker om. Vi gör alltid det bästa av saker och ting. Satt ofta i skuggan. Flyttade oss som ett pensionärspar mellan bänkarna. Gick också på upptäcktsfärder som vi annars aldrig skulle gjort. Som ”kvarteren” har växt. Jag blev ibland sugen på att bo på vissa områden. De har verkligen försökt att göra det trivsamt och grönt mitt i betongen. Vattenparken och Hyllievångens stadsodling hade vi tidigare inte besökt. Trots att det låg så nära. Annars är vi oftast på väg mot Helsingborg eller Ystadhållet.

Segast var naturligtvis sista dagen. Vi höll oss på hotellet så länge som möjligt. För det var samma visa som vid ditresan. Endast kvällsflyget gick direkt till Visby. På något vis flyttar sig alltid tiden framåt. Den står aldrig stilla. Kan dock upplevas göra det. Tiden rör sig aldrig bakåt. Eller gör den det? 🙂 Viktigt är att dela in väntetiden i små bitar. Som när man äter en elefant. Det går inte att sätta i sig hela köttstycket för då blir det inte lyckat med matsmältningen. På tal om att äta. Vi drog ut på lunchen så länge som möjligt. Samtidigt gäller det ändå att ta med i beräkningen att saker kan hänga upp sig någonstans i ”kedjan”. Därför tog vi ett tåg till Triangeln. Ståplats. Människor överallt. Undra om en satt på mina axlar en bit? Tur det bara är en station. Upp till hettan igen. Kollade upp så flygbussarna fortfarande gick från samma plats.
Nästan en timme kvar. För varmt i solen. För kyligt i skuggan för min ”varma” kropp. Inga lediga platser vid torget. Då föddes en smart idé. Solveig läste på långt håll om lunchmusik i den stora kyrkan. Vad mysigt det plötsligt blev. Svalt och skönt. Sittplats. Underhållning av en duktig ”orgelspelare”. Bra akustik. Storskärm därframme. Ändå blev jag plötsligt jättevarm tjugo minuter senare. Vi gick iväg till busshållplatsen.
Det finns en ”kölista” med bussar, eller snarare namn på en skärm. Inget om någon flygbuss. Lite osäkerhet smög sig in. Till slut kom bussen, försenad. Framme vid Sturup igen. Endast fem timmar kvar. Vi valde att börja med att sitta utomhus på en bänk i skuggan. Solveig hade en bra bok. Jag löste korsord, störde henne ibland mellan raderna, i raderna. När det blev mellan bokstäverna gick jag iväg på egna upptåg. Men den gula lampan var intensiv. Nästa etapp var att gå in i första delen. Tyvärr var kiosken borta. En annan lämplig affär hade tillfälligt stängt. Vad är tillfälligt? Tills barnen är äldre än föräldrarna? Hade jag inte drabbats av akut solsting? Går det att få inomhus? Förstår du läsare. Varje klipsk fråga jag ställde till mig själv fick de sega minuterna att försvinna iväg. Ändå skönt att ta nästa steg. Skicka iväg de stora väskorna. Ta sig in i nästa avdelning. Vi hittade två sköna fåtöljer som vi växte fast med under en längre tid. Ibland landade ett plan och vi hade ”nya” människor att titta på. Snabbt försvann de iväg och det blev lugnt och tyst igen. Vi köpte några lotter som vi inte blev rika på. Men det gick säkert iväg tio minuter och vi hann med att berätta vad vi skulle göra för miljonen som vi snart skulle äga.
Piloten hem var lite mer skakig vid två tillfällen än när vi åkte åt andra hållet. En gång i luften och vid landningen som jag tillskriver hans ”omeritlista”. Hur kan jag vara säker på att han var pilot? Jag kom nämligen att tänka på en bok om en sanning om en man som inte var…
Borta bra men hemma bäst. Nu ska jag packa vidare. Imorgon far vi på hemester. Hoppas vi lyckades boka stuga på rätt plats. Nu ska jag inte sitta här och Ljuga ihop en story om var vi ska bo. Kanske kunde du räkna ut det ändå. Alltså du som orkade ta dig ända ner hit. Starkt gjort. Applåd utan ljud.
Tror jag börjar med att först höra hur första veckan varit i Småland för… tänk att vi plötsligt har en småländska i familjen. Synd det inte går några flyg till staden som börjar på samma bokstav som vår hemstad.

Jag svarar med en symbol om någon skulle få för sig att kommentera de snygga bilderna eller den kooooorta texten. 😉
Ha det gött.
Ps. Vill du se betydligt tjusigare foton är det bara att scrolla ner till föregående inlägg.

Idag har jag bloggat exakt tio år

Asunden

Idag för tio år sedan blev jag med denna blogg. Dagen innan hade vi kommit hem från en familjesemester på Gotland. Nu har vi snart bott fyra år som fastboende på denna underbara ö. Mitt mål var att få till minst ett inlägg varje månad på denna blogg tills tioårsdagen. För ska sanningen fram har gotlanduppochner varit förstabloggen sedan 1 januari 2019. I ARKIV till höger på min padda finns blåa texter från JUNI 2012 till JUNI 2022. Sviten är 121 månader lång. I nästa månad kommer den att vara bruten. Vad som händer i framtiden står skrivit i stjärnorna. Vi har planerat resor till fastlandet både i slutet av sommaren och i början av hösten. Kanske…
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol och bjuder på en Gotlandsresa från A till Ö, med vissa hopp. Q, W och X-platser har vi inte besökt – ännu. Ha en bra fortsättning på sommaren 2022. Vi finns på https://gotlanduppochner.com/

Bungenäs

Charlottenlund

Djupvik fiskeläge

Ekstakusten

Flugblomster

Gotlandssippor

Helgumannens fiskeläge

Iskonstverk på Södra Hällarna

Jernvägskafeet i Dalhem

Kyllaj

Lergrav

Mästerby änge

Närsholmen

Othem

Polhemsgården

Roma klosterruin

Sigsarve fiskeläge

Tingstäde träsk

Ulla Hau

Visbys mest fotograferade gränd

Ygne fiskeläge

Ålarve

Äldsta huset i Visby

Östergarn

Tusen tack till alla besökare och snälla, roliga, tänkvärda kommentarer genom åren. ❤

Förvirring

Puh såg på sina två tassar. Han visste, att en av dem var den högra, och han visste, att när man hade beslutat sig för vilken som var den högra, så var den andra den vänstra, men han kunde aldrig komma ihåg, hur man skulle börja. ❤

Mina smaklökar har börjat vela

Tidigare var jag mer konsekvent. Då var jag med på tåget eller hoppade direkt av på perrongen. Samtidigt är det lärorikt att pröva nytt. Jag fick en snilleblixt. Bästa läget borde vara att ta en nerkyld burk och ge se ut på balkongen, där solen gassar med sina junistrålar. Gillar jag inte drycken då, borde det vara kört för all evighet.
Här gick jag totalt bet. Intrycken flaxade som en skadeskjuten kråka. Först var det obehaglighetskänslor. Sedan jag överlever tankar. Därefter funderade jag under och efter flera klunkar om den ändå inte var rätt okej. Kunde vi bli vänner på sikt? Möjligtvis blir det en andra chans…

Solveig köpte två kartonger med en ny grön tesort. GREEN TEA, Blueberry & Raspberry, stod det på utsidan.
Jag doppade i första påsen under en frukost. Nä. Vilken speciell eftersmak. 😦 Ska den hänga med mig i flera förmiddagstimmar? Måste snabbt borsta gaddarna. Kanske googla med Flux.
Sedan gav jag sorten ett par chanser efter några dagar och jag måste medge att den rann ner och vi blev som trevande kompisar. Inte vänner. Absolut inte NÄRA vänner.
Igår kväll när vi såg sista avsnittet av nionde säsongen av Badhotellet drack vi båda samma sort.
”Riktigt gott”, sa Solveig spontant, som annars ytterst sällan dricker grönt te.
Jag måste hålla med om att vänskap kan gå åt olika håll. Vem vet? Vi kanske blir ö-vänner. Tror däremot inte att vi ska umgås på någon Hemester. Ingen påse fick hänga med förra veckan till stugan i Holmhällar på Storsudret. Men då hade ännu inte Solveig smakat.

En halv miljon visningar

På gränsen till läbbigt när jag begrundar antalet visningar. Med tanke på allt personligt som jag bjudit på genom åren. Ångra jag mig? Non på franska. Det gör jag inte. Vad många fantastiska medmänniskor, som jag fått bekanta mig med längs med bloggvägen. ❤
Tiden har mestadels gått fort. Detta är inlägg nummer 1559. Inte speciellt många i jämförelse med snart tusen på gotlanduppochner, under betydligt kortare tidrymd. Så har heller inte denna blogg varit huvudblogg sedan 1 januari 2019. Men jag har hitintills haft som personligt mål att lägga in minst ett inlägg i månaden. En lek med mig själv. En osynlig mjuk piska. Annars risk att saker ebbar ut. Jag är den som känner mig själv bäst.
Under några favoritprograms otaliga reklamavbrott roade jag mig med denna triviala uppgift: Se efter hur många och vilken typ av inlägg som fått tresiffrigt i bloggmolnet. Jag anade att det lättsamma och lekfulla skulle dominera i högsta toppen. Minns under ”grävandet” att jag hade varit tacksam för att ondskan inte skulle ta hem ”guldet”.

Moln	Kategori	Titel	Personligt
244	Gotland	Dags att släppa en bomb – ett drama i många akter	Skönt break i allt jobb som vi hade i Ystad. En knasig idé som föddes i min hjärna
187	Skrivande/Boktips	En märklig och behaglig känsla	Minnen som stannat kvar
147	Nätmobbing	Min mörkaste bloggvecka	Tack BP för kniven i ryggen och ni andra i mobbsvansen. Så fult, elakt och onödigt. ☹
142	Tävlingar	Vilket rumsnummer hade vi?	Vårt favorithotell i Helsingborg
129	Skåne &Österlen	Stanna kvar – eller flytta iväg?	Snöänglar från bloggvänner
127	Sött sovande	Välkommen att rösta	Vår yngsta dotter sover sött
121	Korsordsmästersk.	Tredive	Tack Boel för tröjan
120	Bobo minns	Brandgul eller orange?	Ungdomsfotbollsspelare
118	Skåne & Österlen	Den blå dörren	Femtonde uppgiften
117	Tävlingar	Bloggen fyller fem år-bloggtävling	Filmisar på Brigitte Bardot
111	Kåserier	Skyddsänglarna jobbade övertid	Inte första gången ❤
108	Kåserier/Skrivande	Den pinsamma upptäckten	Kul i efterhand, då läbbigt
108	Statistik	Så exotisk är jag inte	Vår skörd minskar och minskar
106	Diabetes/Skrivande	En kvart att minnas	Stolthet och svaghet
105	Diabetes 1	Min sista friska dag	Det dygnet minns jag än
102	Kåserier	Nittonhundratalets sista utestund	Vad jag skämdes
102	Korsordsmästersk.	Läs gärna mina slutord/eftertext	171128
101	Skåne & Österlen	En stadsdel i Malmö	Hyllievång
100	Jennifer	Tänd ett ljus	Den här videon är privat
100	Kåserier/Sjukdomar	Vi väljer inte våra duster	Otvättad text om ny sjukdom
100	Kåserier	Smällen bakom ryggen	Ibland doftar avundsjuka
	Jag	Kan	Ha
	Missat	Några inlägg	Som
	Nått	Tresiffriga	Gränsen 😊

Vilka var de första tjugofem som 2012 kommenterade på bloggen?
(Jag var själv nyfiken)

Nr	Namn & Alias	Datum	Känd/okänd
1	Margareta Börjesson / Beskrivarblogg	120710	1 av 3 vän
2	Kerstin Steen-Andersson	120723	Känd
3	Christina Agerlöv	120808	Känd
4	Kerstin Johansson	120808	Känd
5	Maria	120810	Känd
6	Monica i Varberg	120812	Känd
7	Göran Nilsson	120820	Känd
8	Signhild skrivmoster	120821	1 av 3 vän
9	Allo	120821	Känd
10	A-lott	120822	1 av 3 vän
11	Yvonne Carlsson	120825	Känd
12	Kristin Nilsson	120909	Okänd
13	Lena	120913	1 av 3 vän
14	Anna-Karin Mattsson	120921	1 av 3 vän
15	Ingrid	120930	Okänd
16	Ing-Britt Jönsson	121022	Traderavän
17	Jennifer Lidén	121011	Känd
18	Solveig Lidén	121012	Känd
19	Runar Björklund	121014	Känd
20	Britt-Marie Nilsson	121021	Traderavän
21	Spanaren	121016	Okänd
22	Calsingen/Carl L	121018	Okänd
23	Annemede	121019	Okänd
24	Berit Holm	121020	Traderavän
25	Sven-Arne Jansson	121021	1 av 3 vän
	Tusen tack till de 483 som kommenterat genom åren. ❤	Okända	skumma
	fula fiskar/robotar är inte medräknade, eller godkända.	Tack	wordpress

Antalet i molnet har inget med kvaliteten på inlägget att göra. Personligen anser jag att jag lagt in texter/kåserier med noll i molnet som håller betydligt högre klass än gruppen tresiffriga. Men väldigt få visste i inledningen om att jag hade en blogg. En skön tid den också. Då var jag mer förtrollad i skrivsajten som jag älskade. Där fick jag direkt vänner som också brann för det skrivna ordet.  

Tioårsdagen som bloggare börjar närma sig med stora kliv. Bara drygt två veckor kvar. Den dagen kommer ett inlägg här. Nästa månad… 😉

Ps. Jag kommenterar med en symbol. Här planeras och packas det. Trevliga aktiviteter. Hoppas det blir fint väder i… 😉 Kan inte min älskade pusselbit komma hem snart? ❤

Jag har mina vanor och ovanor

Numera är det bara jag som stoppar kapslar i maskinen. Solveig föredrar bryggkaffe. När vi hade den förra maskinen användes olika sorters kapslar. Men det var när vi var fyra i hushållet. Själv får jag hålla till godo med CAFÉ AU LAIT med lagom kolhydrater. Jag uppskattar den fortfarande. Men betyget har väl sjunkit några snäpp. Min mage instämmer på sitt bullrande sätt.

Väldigt ofta tänker jag på helt andra saker än just det jag håller på med i köket. Samtidigt är jag medveten om att maskinen trilskas när den brummar och det inte kommer ut en enda brun droppe. Då måste jag ta ut behållaren och stoppa i kapseln på ett lite nytt sätt (så det finns plats för pinalen att göra ett nytt hål). Därför brukar jag hålla mig i närheten. Det hörs tydligt på ljudet att någon, som inte är jag, är på taskigt måndagshumör. Snabbt och vant gör jag i sådana akutfall de tre ”magiska” ingreppen; ta ut, vrida lite, stoppa in igen. Lätt som en plätt. Nästan varje krångelgång räcker det med ett andra försök. Men här kan du med matematisk falksyn se att det var en tuff maktkamp mellan bloggägaren och Dolce Gusto.
Sju hål i burken!!!
Jag är trots allt halvsmålänning och hade inga planer på att slösa med en ny kapsel från kartongen. Den här matchen SKA jag vinna. Till vilket pris som helst.
Minns inte om det var ljudet som lät på ett nytt sätt. Lät inte som när det definitivt var dags för att rengöra utrymmet inne i maskinen. Imorgon ska jag fixa rengöringen. Eller åtminstone i nästa vecka. Om det var en vecka med åtta dagar. 😉
Sanningen kröp allt närmare. Den nafsade på min samvetsdörr. Rev upp irriterande ”tankesår”. Fick mina fötter att ta några kökssteg mot… fick min ena hand att hålla i plastbakstycket. Den andra näven bände loss behållaren.
Min hönshjärna konstaterade att maskinen höll på att dö av uttorkning. 160 ml vatten behövde hällas i behållaren. Skulle den förlåta mig?
Den som väntar på något gott att dricka… ❤

JAG HAR ALLTID VARIT EN BADDARE PÅ ATT VARIERA MINA FEL. Sedan finns det ett tusental som jag lyckas göra om. 😉

Sommarens första dag – ettårsdagen

Idag firar jag 1 år med den här blå ”hjälpsaken”. Har du en aning om vad det är? Någon gång i slutet av förra våren såg jag information & reklam om något som heter IQoro.
Varför inte chansa? Det jag läste lät seriöst och var något som undersökts länge på ”hemmaplan”. (Sverige)

Mitt huvudskäl var att komma åt de jobbiga besvären som jag kan råka ut för när våren spricker upp för fort och allt händer på en gång. Beror också på var jag vistas. Första gången var när jag vaknade av väckarklockan vid fyratiden och skulle iväg till jobbet. Jag kunde inte ”öppna ögonen”. Det var så mycket ”gegg” som kämpade emot. Jag hade precis flyttat hemifrån och saknade just då min mamma. Hon hade vetat vad jag skulle göra. Just då förstod jag inte att skurken stod utanför min nerdragna persienn. En stor ståtlig björk.

Jag lät Solveig läsa om IQoro och hon tyckte att jag skulle slå till. Inte av samma skäl som mitt. Hon pekade med ett ”fult” finger på texten snarkning, sömnapné. Jag stretade emot och nämnde kanske inte med min vackraste röst, att vi kanske skulle köpa två stycken. 🙂

Jag beställde och fick supersnabbt både träningsredskap och häfte. Först gjorde jag de föreslagna testerna (utom en då jag saknade ”redskap”) och insåg att min hälsa var riktigt bra: Muskelfunktionen i ansiktet, sväljförmåga, dregling/salivkontroll, muskelstyrka i diafragman och mjuka gommen. Guldstjärna på allt. 😀
Du ser mina kråkfötter. Jag fick ta paus när det gjorde för ont av ”såren”. Annars skötte jag mig. Tog aldrig någon allergispray. Har inte tagit en enda dos under hela året. Att träna tre ggr om dagen, med minst två timmars mellanrum, endast 3×10 sekunder var inga problem. Nästäppa tänkte jag aldrig mer på. Fullt upp med allt annat. Helst trevliga saker.
Grundrekommendationen är att träna enligt program i 3-6 månader, i vissa fall längre. Därefter krävs underhållsträning då muskler bryts ned vid inaktivitet.
Sådan information ger jag en guldstjärna. ❤
För det var just så det var. När jag under nattid märkte försämringar började jag om igen ett tag. När jag skrev 1-2-3 överst på varje dag i ”Stor Plankalender” och färglade försvann mina problem snabbt. Nu sista veckorna har jag börjat slarva och har mig själv att skylla. Därför passade det bra att det kom info från företaget om en app att ladda ner för några dagar sedan.

Slutord:
Besök IQORO.COM om du är extra nyfiken och tror det kan passa dig personligen eller någon i din närhet.

Fotnot: Det finns två sätt att hålla IQoro. Antingen handtaget riktat uppåt eller nedåt. Mellan pek-och långfinger eller i dalen mellan tummen och pekfingret. Efter att varierat första tiden kör jag alltid med första varianten. Det går lika bra att stå eller sitta.

Ps. Jag har fullt upp med förberedelser för den intensiva och stimulerande ”bloggtid” och annat, som vi har framför oss. Därmed har jag personligen inte någon tid över för att svara eventuella kommentarer med annat än en ”snäll” symbol. Ha en bra dag.

En speciell tår

Nasse: ”Kommer du alltid att älska mig, Puh?”
Nalle Puh fäller en tår ner i vattnet och säger. ”Nasse, den dagen du hittar den tåren igen, då ska jag sluta älska dig.” ❤

Hamnade i en tät guidad klunga

Igår bestämde jag mig för att ta med fika på min cykeltur. Slutmålet var en speciell plats som jag tidigare sett vara möjlig att nå, utan att behöva riskera livet. Endast lite klättring. Sedan förhoppningsvis en läcker utsikt åt olika håll. Vad kunde gå fel?
Innan hade jag förberett mig med att fota med mobilen aktuella bilder i kategorin FYRA ÅRSTIDER på gotlanduppochner. Förhoppningsvis var det vårfagert och jag skulle försöka ställa mig på ungefär samma ställen som tidigare gånger/årstider. Jämföra på plats med mobilbilden. En vikt lapp i bakfickan skulle lotsa mig till nio stopp + annat spännande som dök upp längs cykelsträckan. För det finns alltid plats för improvisation i min värld.

Det är numera betydligt fler bilar i Visby mitt på dagen. En snäll äldre kvinna stannade för mig. Men det gällde att se till att chauffören i andra riktlinjen på Kung Magnus väg var med på noterna. Det gick bra. Nu kom jag in på grusvägen mot Dalmansporten. Dags att njuta av vädret, nerförsbacken och min vackra hemstad. Bor jag verkligen i Visby? Som det kan bli.

Hm. Sista gången som jag cyklade här för ett par veckor sedan var jag helt solo. Mötte bara en kvinna som var ute med sin söta hund. Jag började nu höra en engelsktalande guide.

Ingen idé att plinga på engelska. Undra om guiden tog med att konstaffärsägaren en tidig morgon hittades hängd i Dalmansporten? (Knutasbok). En äldre kvinna började be om ursäkt till mig. För mig gjorde stoppet inget. Jag skulle inte med tåget och hade ingen mötestid att passa. Men självklart hoppades jag att de inte skulle svänga vänster in på smala Norra Murgatan. Nu gällde det att vända sig om och ta ett foto på baggen och… dumma skugga som… jag hoppade upp på cykeln och trampade genom den nu tomma porten och svängde höger…

Tvärstopp. Jag hoppade av cykeln och lyssnade på fakta om Visbys äldsta hus. Tror jag lyssnade bättre än några i skaran, som nästan kröp in i fönsterrutorna för att få till bra bilder. Härligt att vara på semester. Cykelsemester. Utan trampning för min del. 😉
Plötsligt vände sig gruppen om och gick mot mig – innan de vek in på Lancaster gränd mot Kyrkberget. Där är det mer plats att bre ut sig. Ingen bil som vill fram.
Jag stannade och tog några kort lite överallt. Njöt verkligen av senvåren och denna idylliska medeltidsstad.

Mina nya kompisar började hålla egna tempo. Eller? Kanske skulle de avsluta med gömme. Dunkgömme mot en bestämd plats. Sist hittad vann en gratis kvällsmiddag på hotellet?
Jag parkerade cykeln vid Rackarbacken och fick annat att tänka. Här skulle jag ta årstidsbilder på tre olika ställen. Det var när jag skulle ta andra bilden som jag noterade… zoomade in och såg…

… två tjejer sitta på MIN PLATS! 🙂
Jag gick en runda och tog fler bilder. Satte mig därefter på en bänk. En riktig fin plats. Men första parkett lockade fortfarande. Jag hörde att de pratade finska med varandra. Kom att tänka på min bästa tjejkompis när jag gick på BHS i Borås. Hon var finska. Synd hon inte lärde mig mer av språket. Kanske sa de att de måste dra snart? Taktiskt tog jag upp min lilla leksak och förde den mot min höger arm. Fortfarande ett lagom blodsocker. En stund till kunde jag vänta ut dem. Detsamma gjorde en kaja som satt två meter från mig. Eller. Den väntade ut om jag var en gästvänlig tvåbent varelse.

Värmen gjorde att jag blev törstig. Då kunde jag likaväl fortsätta gräva i kylväskan efter något ätbart. Kajan fick zero bitar av mig. Plötsligt hördes den sjungande finskan bättre. Precis som om den kom bakom min rygg.

Nu bestämde jag mig för att spela cool. Tänkte att de slagit vad om hur många sekunder det skulle ta innan jag klättrade dit upp. Kanske hade de satsat money? Jag satt kvar med blicken mot havet. Ögonvrån mot vilken väg de skulle ta. De gick ner en bit på den branta Rackabacken och kunde fortfarande se mig. Sedan vek de av in på Nygatan och jag vände mig om för att…

Var kom snubben från? Jag skrattade tyst för mig själv en stund. Sedan var det bara att fortsätta cyklingen i andra gränder. Längtar tills Solveig har sommarlov och vi kan sticka iväg tidigt någonstans. Jag överdriver inte om jag avslutar med att jag i åtta blå pärmar och flera böcker har flera hundra ställen som jag skulle vilja se & besöka innan vi nått mitten av oktober. Det svåra är att kombinera så vi når platser i rätt tid. Tänker på exempelvis orkidéer. Öppettider. Stabilt väder. Bilträngsel. I-problem när de är som värst och störst. 😉 Sedan finns även en önskan om att besöka fastlandet innan det blir höstkallt. Kanske kan Solveig ta ledigt en vecka i september? Juni, juli och augusti vet jag att döttrarna ska hit i olika grupperingar.