Om https://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Idag har jag bloggat exakt tio år

Asunden

Idag för tio år sedan blev jag med denna blogg. Dagen innan hade vi kommit hem från en familjesemester på Gotland. Nu har vi snart bott fyra år som fastboende på denna underbara ö. Mitt mål var att få till minst ett inlägg varje månad på denna blogg tills tioårsdagen. För ska sanningen fram har gotlanduppochner varit förstabloggen sedan 1 januari 2019. I ARKIV till höger på min padda finns blåa texter från JUNI 2012 till JUNI 2022. Sviten är 121 månader lång. I nästa månad kommer den att vara bruten. Vad som händer i framtiden står skrivit i stjärnorna. Vi har planerat resor till fastlandet både i slutet av sommaren och i början av hösten. Kanske…
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol och bjuder på en Gotlandsresa från A till Ö, med vissa hopp. Q, W och X-platser har vi inte besökt – ännu. Ha en bra fortsättning på sommaren 2022. Vi finns på https://gotlanduppochner.com/

Bungenäs
Charlottenlund
Djupvik fiskeläge
Ekstakusten
Flugblomster
Gotlandssippor
Helgumannens fiskeläge
Iskonstverk på Södra Hällarna
Jernvägskafeet i Dalhem
Kyllaj
Lergrav
Mästerby änge
Närsholmen
Othem
Polhemsgården
Roma klosterruin
Sigsarve fiskeläge
Tingstäde träsk
Ulla Hau
Visbys mest fotograferade gränd
Ygne fiskeläge
Ålarve
Äldsta huset i Visby
Östergarn

Tusen tack till alla besökare och snälla, roliga, tänkvärda kommentarer genom åren. ❤

Mina smaklökar har börjat vela

Tidigare var jag mer konsekvent. Då var jag med på tåget eller hoppade direkt av på perrongen. Samtidigt är det lärorikt att pröva nytt. Jag fick en snilleblixt. Bästa läget borde vara att ta en nerkyld burk och ge se ut på balkongen, där solen gassar med sina junistrålar. Gillar jag inte drycken då, borde det vara kört för all evighet.
Här gick jag totalt bet. Intrycken flaxade som en skadeskjuten kråka. Först var det obehaglighetskänslor. Sedan jag överlever tankar. Därefter funderade jag under och efter flera klunkar om den ändå inte var rätt okej. Kunde vi bli vänner på sikt? Möjligtvis blir det en andra chans…

Solveig köpte två kartonger med en ny grön tesort. GREEN TEA, Blueberry & Raspberry, stod det på utsidan.
Jag doppade i första påsen under en frukost. Nä. Vilken speciell eftersmak. 😦 Ska den hänga med mig i flera förmiddagstimmar? Måste snabbt borsta gaddarna. Kanske googla med Flux.
Sedan gav jag sorten ett par chanser efter några dagar och jag måste medge att den rann ner och vi blev som trevande kompisar. Inte vänner. Absolut inte NÄRA vänner.
Igår kväll när vi såg sista avsnittet av nionde säsongen av Badhotellet drack vi båda samma sort.
”Riktigt gott”, sa Solveig spontant, som annars ytterst sällan dricker grönt te.
Jag måste hålla med om att vänskap kan gå åt olika håll. Vem vet? Vi kanske blir ö-vänner. Tror däremot inte att vi ska umgås på någon Hemester. Ingen påse fick hänga med förra veckan till stugan i Holmhällar på Storsudret. Men då hade ännu inte Solveig smakat.

En halv miljon visningar

På gränsen till läbbigt när jag begrundar antalet visningar. Med tanke på allt personligt som jag bjudit på genom åren. Ångra jag mig? Non på franska. Det gör jag inte. Vad många fantastiska medmänniskor, som jag fått bekanta mig med längs med bloggvägen. ❤
Tiden har mestadels gått fort. Detta är inlägg nummer 1559. Inte speciellt många i jämförelse med snart tusen på gotlanduppochner, under betydligt kortare tidrymd. Så har heller inte denna blogg varit huvudblogg sedan 1 januari 2019. Men jag har hitintills haft som personligt mål att lägga in minst ett inlägg i månaden. En lek med mig själv. En osynlig mjuk piska. Annars risk att saker ebbar ut. Jag är den som känner mig själv bäst.
Under några favoritprograms otaliga reklamavbrott roade jag mig med denna triviala uppgift: Se efter hur många och vilken typ av inlägg som fått tresiffrigt i bloggmolnet. Jag anade att det lättsamma och lekfulla skulle dominera i högsta toppen. Minns under ”grävandet” att jag hade varit tacksam för att ondskan inte skulle ta hem ”guldet”.

MolnKategoriTitelPersonligt
244GotlandDags att släppa en bomb – ett drama i många akterSkönt break i allt jobb som vi hade i Ystad. En knasig idé som föddes i min hjärna
187Skrivande/BoktipsEn märklig och behaglig känslaMinnen som stannat kvar
147NätmobbingMin mörkaste bloggveckaTack BP för kniven i ryggen och ni andra i mobbsvansen. Så fult, elakt och onödigt. ☹
142TävlingarVilket rumsnummer hade vi?Vårt favorithotell i Helsingborg
129Skåne &ÖsterlenStanna kvar – eller flytta iväg?Snöänglar från bloggvänner
127Sött sovandeVälkommen att röstaVår yngsta dotter sover sött
121Korsordsmästersk.TrediveTack Boel för tröjan
120Bobo minnsBrandgul eller orange?Ungdomsfotbollsspelare
118Skåne & ÖsterlenDen blå dörrenFemtonde uppgiften
117TävlingarBloggen fyller fem år-bloggtävlingFilmisar på Brigitte Bardot
111KåserierSkyddsänglarna jobbade övertidInte första gången ❤
108Kåserier/SkrivandeDen pinsamma upptäcktenKul i efterhand, då läbbigt
108StatistikSå exotisk är jag inteVår skörd minskar och minskar
106Diabetes/SkrivandeEn kvart att minnasStolthet och svaghet
105Diabetes 1Min sista friska dagDet dygnet minns jag än
102KåserierNittonhundratalets sista utestundVad jag skämdes
102Korsordsmästersk.Läs gärna mina slutord/eftertext171128
101Skåne & ÖsterlenEn stadsdel i MalmöHyllievång
100JenniferTänd ett ljusDen här videon är privat
100Kåserier/SjukdomarVi väljer inte våra dusterOtvättad text om ny sjukdom
100KåserierSmällen bakom ryggenIbland doftar avundsjuka
    
 JagKanHa
 MissatNågra inläggSom
 NåttTresiffrigaGränsen 😊

Vilka var de första tjugofem som 2012 kommenterade på bloggen?
(Jag var själv nyfiken)

NrNamn & AliasDatumKänd/okänd
1Margareta Börjesson / Beskrivarblogg1207101 av 3 vän
2Kerstin Steen-Andersson120723Känd
3Christina Agerlöv120808Känd
4Kerstin Johansson120808Känd
5Maria120810Känd
6Monica i Varberg120812Känd
7Göran Nilsson120820Känd
8Signhild skrivmoster1208211 av 3 vän
9Allo120821Känd
10A-lott1208221 av 3 vän
11Yvonne Carlsson120825Känd
12Kristin Nilsson120909Okänd
13Lena1209131 av 3 vän
14Anna-Karin Mattsson1209211 av 3 vän
15Ingrid120930Okänd
16Ing-Britt Jönsson121022Traderavän
17Jennifer Lidén121011Känd
18Solveig Lidén121012Känd
19Runar Björklund121014Känd
20Britt-Marie Nilsson121021Traderavän
21Spanaren121016Okänd
22Calsingen/Carl L121018Okänd
23Annemede121019Okänd
24Berit Holm121020Traderavän
25Sven-Arne Jansson1210211 av 3 vän
 Tusen tack till de 483 som kommenterat genom åren. ❤Okändaskumma
 fula fiskar/robotar är inte medräknade, eller godkända.Tack wordpress

Antalet i molnet har inget med kvaliteten på inlägget att göra. Personligen anser jag att jag lagt in texter/kåserier med noll i molnet som håller betydligt högre klass än gruppen tresiffriga. Men väldigt få visste i inledningen om att jag hade en blogg. En skön tid den också. Då var jag mer förtrollad i skrivsajten som jag älskade. Där fick jag direkt vänner som också brann för det skrivna ordet.  

Tioårsdagen som bloggare börjar närma sig med stora kliv. Bara drygt två veckor kvar. Den dagen kommer ett inlägg här. Nästa månad… 😉

Ps. Jag kommenterar med en symbol. Här planeras och packas det. Trevliga aktiviteter. Hoppas det blir fint väder i… 😉 Kan inte min älskade pusselbit komma hem snart? ❤

Jag har mina vanor och ovanor

Numera är det bara jag som stoppar kapslar i maskinen. Solveig föredrar bryggkaffe. När vi hade den förra maskinen användes olika sorters kapslar. Men det var när vi var fyra i hushållet. Själv får jag hålla till godo med CAFÉ AU LAIT med lagom kolhydrater. Jag uppskattar den fortfarande. Men betyget har väl sjunkit några snäpp. Min mage instämmer på sitt bullrande sätt.

Väldigt ofta tänker jag på helt andra saker än just det jag håller på med i köket. Samtidigt är jag medveten om att maskinen trilskas när den brummar och det inte kommer ut en enda brun droppe. Då måste jag ta ut behållaren och stoppa i kapseln på ett lite nytt sätt (så det finns plats för pinalen att göra ett nytt hål). Därför brukar jag hålla mig i närheten. Det hörs tydligt på ljudet att någon, som inte är jag, är på taskigt måndagshumör. Snabbt och vant gör jag i sådana akutfall de tre ”magiska” ingreppen; ta ut, vrida lite, stoppa in igen. Lätt som en plätt. Nästan varje krångelgång räcker det med ett andra försök. Men här kan du med matematisk falksyn se att det var en tuff maktkamp mellan bloggägaren och Dolce Gusto.
Sju hål i burken!!!
Jag är trots allt halvsmålänning och hade inga planer på att slösa med en ny kapsel från kartongen. Den här matchen SKA jag vinna. Till vilket pris som helst.
Minns inte om det var ljudet som lät på ett nytt sätt. Lät inte som när det definitivt var dags för att rengöra utrymmet inne i maskinen. Imorgon ska jag fixa rengöringen. Eller åtminstone i nästa vecka. Om det var en vecka med åtta dagar. 😉
Sanningen kröp allt närmare. Den nafsade på min samvetsdörr. Rev upp irriterande ”tankesår”. Fick mina fötter att ta några kökssteg mot… fick min ena hand att hålla i plastbakstycket. Den andra näven bände loss behållaren.
Min hönshjärna konstaterade att maskinen höll på att dö av uttorkning. 160 ml vatten behövde hällas i behållaren. Skulle den förlåta mig?
Den som väntar på något gott att dricka… ❤

JAG HAR ALLTID VARIT EN BADDARE PÅ ATT VARIERA MINA FEL. Sedan finns det ett tusental som jag lyckas göra om. 😉

Sommarens första dag – ettårsdagen

Idag firar jag 1 år med den här blå ”hjälpsaken”. Har du en aning om vad det är? Någon gång i slutet av förra våren såg jag information & reklam om något som heter IQoro.
Varför inte chansa? Det jag läste lät seriöst och var något som undersökts länge på ”hemmaplan”. (Sverige)

Mitt huvudskäl var att komma åt de jobbiga besvären som jag kan råka ut för när våren spricker upp för fort och allt händer på en gång. Beror också på var jag vistas. Första gången var när jag vaknade av väckarklockan vid fyratiden och skulle iväg till jobbet. Jag kunde inte ”öppna ögonen”. Det var så mycket ”gegg” som kämpade emot. Jag hade precis flyttat hemifrån och saknade just då min mamma. Hon hade vetat vad jag skulle göra. Just då förstod jag inte att skurken stod utanför min nerdragna persienn. En stor ståtlig björk.

Jag lät Solveig läsa om IQoro och hon tyckte att jag skulle slå till. Inte av samma skäl som mitt. Hon pekade med ett ”fult” finger på texten snarkning, sömnapné. Jag stretade emot och nämnde kanske inte med min vackraste röst, att vi kanske skulle köpa två stycken. 🙂

Jag beställde och fick supersnabbt både träningsredskap och häfte. Först gjorde jag de föreslagna testerna (utom en då jag saknade ”redskap”) och insåg att min hälsa var riktigt bra: Muskelfunktionen i ansiktet, sväljförmåga, dregling/salivkontroll, muskelstyrka i diafragman och mjuka gommen. Guldstjärna på allt. 😀
Du ser mina kråkfötter. Jag fick ta paus när det gjorde för ont av ”såren”. Annars skötte jag mig. Tog aldrig någon allergispray. Har inte tagit en enda dos under hela året. Att träna tre ggr om dagen, med minst två timmars mellanrum, endast 3×10 sekunder var inga problem. Nästäppa tänkte jag aldrig mer på. Fullt upp med allt annat. Helst trevliga saker.
Grundrekommendationen är att träna enligt program i 3-6 månader, i vissa fall längre. Därefter krävs underhållsträning då muskler bryts ned vid inaktivitet.
Sådan information ger jag en guldstjärna. ❤
För det var just så det var. När jag under nattid märkte försämringar började jag om igen ett tag. När jag skrev 1-2-3 överst på varje dag i ”Stor Plankalender” och färglade försvann mina problem snabbt. Nu sista veckorna har jag börjat slarva och har mig själv att skylla. Därför passade det bra att det kom info från företaget om en app att ladda ner för några dagar sedan.

Slutord:
Besök IQORO.COM om du är extra nyfiken och tror det kan passa dig personligen eller någon i din närhet.

Fotnot: Det finns två sätt att hålla IQoro. Antingen handtaget riktat uppåt eller nedåt. Mellan pek-och långfinger eller i dalen mellan tummen och pekfingret. Efter att varierat första tiden kör jag alltid med första varianten. Det går lika bra att stå eller sitta.

Ps. Jag har fullt upp med förberedelser för den intensiva och stimulerande ”bloggtid” och annat, som vi har framför oss. Därmed har jag personligen inte någon tid över för att svara eventuella kommentarer med annat än en ”snäll” symbol. Ha en bra dag.

Hamnade i en tät guidad klunga

Igår bestämde jag mig för att ta med fika på min cykeltur. Slutmålet var en speciell plats som jag tidigare sett vara möjlig att nå, utan att behöva riskera livet. Endast lite klättring. Sedan förhoppningsvis en läcker utsikt åt olika håll. Vad kunde gå fel?
Innan hade jag förberett mig med att fota med mobilen aktuella bilder i kategorin FYRA ÅRSTIDER på gotlanduppochner. Förhoppningsvis var det vårfagert och jag skulle försöka ställa mig på ungefär samma ställen som tidigare gånger/årstider. Jämföra på plats med mobilbilden. En vikt lapp i bakfickan skulle lotsa mig till nio stopp + annat spännande som dök upp längs cykelsträckan. För det finns alltid plats för improvisation i min värld.

Det är numera betydligt fler bilar i Visby mitt på dagen. En snäll äldre kvinna stannade för mig. Men det gällde att se till att chauffören i andra riktlinjen på Kung Magnus väg var med på noterna. Det gick bra. Nu kom jag in på grusvägen mot Dalmansporten. Dags att njuta av vädret, nerförsbacken och min vackra hemstad. Bor jag verkligen i Visby? Som det kan bli.

Hm. Sista gången som jag cyklade här för ett par veckor sedan var jag helt solo. Mötte bara en kvinna som var ute med sin söta hund. Jag började nu höra en engelsktalande guide.

Ingen idé att plinga på engelska. Undra om guiden tog med att konstaffärsägaren en tidig morgon hittades hängd i Dalmansporten? (Knutasbok). En äldre kvinna började be om ursäkt till mig. För mig gjorde stoppet inget. Jag skulle inte med tåget och hade ingen mötestid att passa. Men självklart hoppades jag att de inte skulle svänga vänster in på smala Norra Murgatan. Nu gällde det att vända sig om och ta ett foto på baggen och… dumma skugga som… jag hoppade upp på cykeln och trampade genom den nu tomma porten och svängde höger…

Tvärstopp. Jag hoppade av cykeln och lyssnade på fakta om Visbys äldsta hus. Tror jag lyssnade bättre än några i skaran, som nästan kröp in i fönsterrutorna för att få till bra bilder. Härligt att vara på semester. Cykelsemester. Utan trampning för min del. 😉
Plötsligt vände sig gruppen om och gick mot mig – innan de vek in på Lancaster gränd mot Kyrkberget. Där är det mer plats att bre ut sig. Ingen bil som vill fram.
Jag stannade och tog några kort lite överallt. Njöt verkligen av senvåren och denna idylliska medeltidsstad.

Mina nya kompisar började hålla egna tempo. Eller? Kanske skulle de avsluta med gömme. Dunkgömme mot en bestämd plats. Sist hittad vann en gratis kvällsmiddag på hotellet?
Jag parkerade cykeln vid Rackarbacken och fick annat att tänka. Här skulle jag ta årstidsbilder på tre olika ställen. Det var när jag skulle ta andra bilden som jag noterade… zoomade in och såg…

… två tjejer sitta på MIN PLATS! 🙂
Jag gick en runda och tog fler bilder. Satte mig därefter på en bänk. En riktig fin plats. Men första parkett lockade fortfarande. Jag hörde att de pratade finska med varandra. Kom att tänka på min bästa tjejkompis när jag gick på BHS i Borås. Hon var finska. Synd hon inte lärde mig mer av språket. Kanske sa de att de måste dra snart? Taktiskt tog jag upp min lilla leksak och förde den mot min höger arm. Fortfarande ett lagom blodsocker. En stund till kunde jag vänta ut dem. Detsamma gjorde en kaja som satt två meter från mig. Eller. Den väntade ut om jag var en gästvänlig tvåbent varelse.

Värmen gjorde att jag blev törstig. Då kunde jag likaväl fortsätta gräva i kylväskan efter något ätbart. Kajan fick zero bitar av mig. Plötsligt hördes den sjungande finskan bättre. Precis som om den kom bakom min rygg.

Nu bestämde jag mig för att spela cool. Tänkte att de slagit vad om hur många sekunder det skulle ta innan jag klättrade dit upp. Kanske hade de satsat money? Jag satt kvar med blicken mot havet. Ögonvrån mot vilken väg de skulle ta. De gick ner en bit på den branta Rackabacken och kunde fortfarande se mig. Sedan vek de av in på Nygatan och jag vände mig om för att…

Var kom snubben från? Jag skrattade tyst för mig själv en stund. Sedan var det bara att fortsätta cyklingen i andra gränder. Längtar tills Solveig har sommarlov och vi kan sticka iväg tidigt någonstans. Jag överdriver inte om jag avslutar med att jag i åtta blå pärmar och flera böcker har flera hundra ställen som jag skulle vilja se & besöka innan vi nått mitten av oktober. Det svåra är att kombinera så vi når platser i rätt tid. Tänker på exempelvis orkidéer. Öppettider. Stabilt väder. Bilträngsel. I-problem när de är som värst och störst. 😉 Sedan finns även en önskan om att besöka fastlandet innan det blir höstkallt. Kanske kan Solveig ta ledigt en vecka i september? Juni, juli och augusti vet jag att döttrarna ska hit i olika grupperingar.

Eloge till Sofia

Förra våren blev min moster och Gudmor änka. Då var hon givetvis ledsen, trött och kände sig ensam. Hon hade ont och svårt att röra på sig. Trappan inomhus var en stor utmaning. Artrosen tog alltmer över makten.
Av någon händelse fick hon tipset om Sofias sällskap på TV och började träna regelbundet. Hon blev alltmer bekväm med rörelserna och tempot. En dag i höstas skulle jag ringa henne. Jag tänkte på gympan, läste tiden i tidningen. Aha! Jag ska minsann kolla in vad Majsan sysslar med just nu. Sedan ska jag ringa moster och berätta om mina personliga upplevelser. Bör tilläggas. Egentligen känns hon inte som en gammal moster. Betydligt mer som en storasyster och kompis. Vi ventilerar om det mesta. Ofta med inslag av humor. ❤

Jag trodde aldrig att tjugo minuter kunde gå så långsamt. Bodde det en snigel i klockan? Strutsgången som du ser ovan var det enda som jag kände mig bekväm med. Sofia var duktig, driftig och pedagogisk. Förklarade på ett enkelt sätt. Gjorde övningarna personlighetsanpassade. Ändå. Jag orkade inte. Gjorde fel. Trasslade nästan in mig i min motsträviga kropp. Till slut sträckte det till någonstans och jag fick så ont att jag tvärt fick avbryta aktiviteten.
Majsan hade pratat om en vattenpaus i halvtid. Jag minns att jag fuskade och drack tidigt.

När jag satt utmattad och hade ont lite överallt tog Sofia äntligen fram flaskan och sa att vi var värda pausen och slurken. Tror inte hon menade mig och mina tre droppar som fanns kvar i glaset. Jag har för mig att hon vände sig till mig och viskade: ”Snälla Bosse. Sitt bara still tio minuter till. Så det inte händer mer dumt.” 😉

Jag fick vänta en stund innan jag ringde till Huskvarna. Inte för att jag tog någon hänsyn till henne. Utan enbart för att jag själv skulle kunna föra ett vanligt samtal och inte flåsa högt. Jag berättade sanningen och vi skrattade gemensamt. Hon berättade att det var likadant för henne i början.
Om några dagar fyller hon 88 år. Hon har kontinuerligt fortsatt att hemmagympa med Sofia.

För drygt två månader sedan gjorde jag comeback. Sedan har det blivit en härlig vana, tre-fyra vardagar i veckan, köra ett pass på SVT, direkt efter frukost. Numera har jag spetsat in mig på programmen från säsongen 2020, som tyvärr går ut till hösten. 😦

Från början behövde jag en stol för att hitta balansen. Det problemet är borta. Jag tar nästan aldrig några egna vattenpauser. Men Sofia busar med mig ibland och nämner inget om någon vattenpaus i vissa program. Jag förlåter henne så gärna. Vilken härlig kvinna som passar till alla åldrar. Hennes positivitet går rakt genom skärmen. Hon måste vara guld värd för många tusentals medmänniskor.
Jag har blivit starkare i muskler, senor och självförtroende. Jag har mindre värk. Mitt tempo har höjts. Jag behöver mindre insulin. Känslan efteråt, som håller i sig länge, är njutbar att känna. Den tar jag med mig under resten av dagen.
Hatten av för dig Sofia. ❤

Superstars eller Mästarnas Mästare?

Novi Resort Visby
Strand Hotel
Hotell Stallbacken
Kalk Hotel
Clarion Hotel Wisby
Hotel Kokoloko

Vi fick en strålande idé 2020 när vi konstaterade att hotellpriserna under lågsäsong låg riktigt lågt. Genast bestämde vi oss för att under januari-maj bo på minst ett hotell i månaden. Därefter skulle vi ”som vanligt” välja stugor under sommaren.
Vi började med att välja ut personliga favoriter. Inte lätt. Vi var sugna på många hotell innanför ringmuren.
Hur gick det? Vi hann boka och avboka. Orsaken var att det dök upp någon märkligt snabbt spridande sjukdom. 😦 Men det har i comebacken blivit tre stycken i år. Nästa gång blir det stuga.
Vad har hotell att göra med bloggrubriken? Mycket enkelt. Jag ”hatar” reklam som idiotförklarar mig. Som förstör filmer och tävlingsmoment. Hackar sönder och tjatar sönder. Därför gör jag något annat. Ibland rör jag på mig. Bär iväg saker till diskmaskinen. Tömmer den. Åker och köper… skämt med allvar. Ibland känns/är reklamtiden längre än programtiden. Så att jämföra Superstars med Mästarnas Mästare är som att jämföra ärtsoppa med favoritglassen. Bryta mitt i en tävling borde få varenda reklamtittare att aldrig välja de produkter som visas just då. Tyvärr vet jag personligen inte vilka de är. Produkterna såklart. 😉
I det här ”Hotellfallet” ska jag om någon kväll ge Solveig en lapp och behålla en själv. På lappen finns sex hotellnamn. Ett poängsystem. Olika genrer. Exteriör. Interiör. Rum. Säng. Badrum. Utsikt. Frukost. Personal m.m. Sedan lägger vi ihop våra poäng och får fram vilket hotell – som än så länge leder i vår interna tävling. Om något år hoppas jag det finns med åtminstone tio hotellnamn. Nej. 😉 Vi kommer inte att redovisa det på blogglandia.
Däremot kan du gå in på https://gotlanduppochner.com/category/hemestra/ och se fler bilder och läsa om de sex olika hotellen som i kategorin givetvis är blandade med stugor som vi uppskattat. Ha en bra majdag.