Sanningen om Gotlands raukar

Vet du varför det finns så gott om raukar på Gotland? Nähä!

Det raukade bara bli så. 😉

Bilen i väggen

Ögonblicksbild; Tjugonio

Jag hade otur med tjugofemte bilden. Mitt sjätte sinne klickade inte till, trots att jag såg bröllopsgästerna.
Här förstod jag vad som kunde hända. Bilen kom i alltför hög fart på de slingrande vägarna ner mot havet. Den 103-åriga damen lekte racerförare. Så gick det som det gick. Damen som efter alla års timmar med husmorsgymnastik hoppade vigt ner och satte sig vid det dukade middagsbordet i huset. Tror inte ens hon hann presentera sig förrän hon hade munnen full med slottsstek. 😉

Lite mer avskalat och vuxenmoget. Jag tycker fotot platsar perfekt in i kategorin ÖGONBLICKSBILDER. Vi hade precis varit och fikat och njutit av ett besök på Liste gård, nära Norrlanda. Som vanligt uppskattar jag att göra ”en runda” och inte åka tillbaka exakt samma väg. Därför frågade jag Solveig om jag kunde ratta … givetvis hade jag och visste hon, att jag hade minst ett hemligt kort i armen. 🙂 Mitt huvudmål var att få en dos av ett nytt fiskeläge. Tacksamt såg jag att det var asfaltsväg ner till Baju fiskeläge. Det var då vi åkte förbi platsen med bilen i väggen (som jag aldrig hört talas om). På tillbakavägen stannade vi till och tog några kort. Här får du ett till. Undra hur många som stannat till ”lite dumt” för att ta kort eller titta lite extra?

Ett dussin gånger

Jag minns så väl när jag fick denna splitternya bok i min hand på jobbet. Den fick följa med hem för ”gratisläsning” och förhoppningsvis ett bra boktips inför mina kommande ”kunder”.

Det blev ”kärlek” vid första genomläsningen. Detta var ett nytt sätt att skriva en kriminalbok. Inte kunde jag då drömma om att jag skulle börja med något som hette blogg och skriva om alla Wallanderböcker i speciella inlägg. Fortfarande kan jag i den ”hemliga” statistiken se att just de här blogginläggen är de populäraste jag – än så länge har lagt in på denna debutblogg. Egentligen känns det en aning snopet med tanke på ex. alla kåserier som jag bjudit på. Strunt samma. 🙂 När andra boken kom ut året efteråt var det festligt att notera att startdatumen för de två första var, först Solveigs födelsedag och sedan min i uppföljaren.

Nu var det första gången som jag läste ”Mördare utan ansikte” på rätt dag. Annars kan jag läsa på försättsbladet, att detta var sjätte gången som jag läser boken i januari. Helt otroligt. Jag har läst boken tolv gånger och uppskattat den av flera olika orsaker, varje gång. ❤ Henning Mankell var en mästare. Så smart att plantera det han ville ha ”sagt” i en ”deckare”, en genre som så många läser.

Dessutom uppstod det en ”kärlek” med staden Ystad och trakterna runtomkring. Tänk att få bo en tid i Ystad. 🙂 Vissa drömmar slår in. Andra inte. Min dröm om att få bo på en ö i minst ett år har passerat med råge. Sedan tar vissa drömmar längre tid. De kan hacka några år. Då gäller det att ha tålamod. Så var det med Umeå. Allt var planerat med en polare. Vi hade klart med antagningen. Vi skulle inte bli kära i en tjej under sommaren i vår västkuststad. Så gick han och blev kär i en Mann. En mycket trevlig tjej med ett vilseledande efternamn. Ändå hamnade jag däruppe några år senare och var fullt övertygad om att inget/ingen skulle få mig att flytta ifrån ”Björkarnas stad”. Det året fick jag exakt 150 brev och säkert minst lika många vykort från otroligt många personer. Jag visste inte vad mobil var för något. Någon fast telefon hade jag inte. Bara enkronor som en telefonkiosktelefon käkade som om det var frestande godis. Nu ska jag inte sitta här och drömma. Det drar ihop sig till skidskytte snart.
Skälet till att det blev ”Mördare utan ansikte” denna gång var att jag var ”utan” bok. Det är stängt på filialen där vi hämtar våra beställningar. Ska finnas minst 8 böcker att hämta. Imorgon hämtar Solveig dem efter jobbet, när hon går förbi där. Hoppas det finns med några guldkorn till mig. Peter May har jag hört ska vara en av dem. Annars läser jag på och planerar inför Gotland 2022.
Fotnot: Svarar eventuella kommentarer med en symbol.

Vi fick en sådan inspiration

Vi fick en sådan inspiration efter att ha tillbringat ett dygn i det gamla huset från 1600-talet, att vi redan igår bokade in en natt på ett hotell i en byggnad som är fyrahundra år äldre. Ska bli kul att om några veckor jämföra Hotel Kalk https://gotlanduppochner.com/2022/01/06/kalk-hotell-en-parla-i-en-vacker-stad/
med … 😉

Idag är det julafton hos mig

Min farsdagspresent fanns att hämta på OKQ8. ”One premium liquorice surprise each day until Christmas”.

Jag är väldigt förtjust i Lakritsfabriken i Ramlösa. Genast öppnade jag kartongen och lyfte upp alla tjugofyra askarna. För jag antog att det var just tjugofyra stycken.
Min inre logik visade sig stämma.

Fast det bara var november ville jag göra snygga staplar. Jag bestämde mig för att göra fyra med sex askar i varje. Givetvis skulle den översta var låda 1 och den understa låda 6, i vänstra stapeln. Efter en grovsortering i fyra högar med 1-6, 7-12, 13-18 och 19-24 var det dags för finsorteringen. Efter några lakritssekunder var jag klar med 1-6. Såg frestande och snyggt ut. Dags för andra högen. Gick inte så bra. Den bestod bara av fem askar. Antagligen hade jag ”novemberslarvat”. Men problemet var inte löst i ett nafs. De andra två högarna hade inte sju askar. En rynka dök upp i min panna. Mitt tempo sjönk.

Jag ropade på Solveig. Höll hon med mig när jag grymtade om slarvet? Icke sa Nicke. Hon sken som början på sitt fina norska namn. ”Vad bra. Det är alltid mycket mer på julafton i askarna”, sa hon glatt och öppnade en av askarna. ”Titta! Har jag inte rätt?”
”Vänta nu. Så får du inte göra. Det är flera dagar kvar tills den första december. Förresten. Är det inte en Farsdagspresent? Är det inte lika bra att du öppnar alla lådor och provsmakar alla bitar?”
”Asch! Det har du ändå glömt den sjunde december. Du med ditt lakritsminne.”
Visst hade hon rätt. Det var en överraskande ”felbonus” åt rätt håll. Hoppas det var en maskin som gjorde fel och att ingen annan mottagare fick två sjulådor. I så fall önskar jag att det var någon som har diagnosen ”lakritsallergi”. 😉

På andra försöket sänkte jag höjden och ökade istället antalet staplar. Nu är första 24:an öppnad. Oj! Vad tiden går fort. Givetvis bjuder jag Solveig varje dag. Är det udda antal får hon en mer. Men i första kartongen fick hon 11 bitar och jag nöjde mig med 6 st. Ändå påminner hon mig om den tredje lådan. Den med fem goda runda bitar. Innan hon gick till jobbet (går inte cykla i halkan) såg hon fatet på sitt kontor med sina tre bitar. När hon kom hem på eftermiddagen såg hon direkt något annat. En av bitarna hade bytts ut mot en hård rund karamell. Min ursäkt när jag berättade om att jag satt i Frank (fårskinnsfåtölj) och såg det lockande fatet och min berättelse om att jag skulle städa och läste en bok i väntan på att mitt blodsocker skulle stiga en bit till. Frestelsen växte sig för stor… Är inte helt säker på att hon köpte den rakt av. Nästa morgon fjäskade jag. Psst! Orsaken var att jag inte gillade mitt röda och mitt svarta hjärta. Spottade ut dem i papperskorgen. De kvarvarande la jag istället på Solveigs fat. ❤

I flera år har vi unnat oss en sådan här Triss-kalender. En mysig frukosttradition där vi turas om att skrapa. Min lott är de jämna dagarna.

Den här blev hellyckad. Passar perfekt i vår hall. Jag tänder den direkt på morgonen. Undra om det blir någon julefrid om jag gör en streckgubbe och en streckgumma där vi bor? 😉

Skyltsöndag med all rätt

Vissa skyltar har sin bakgrund, som läsaren vet alltför lite om. Varför har den hamnat där? Hur många procent humor? Hur mycket irritation finns begravd? Finns det en hund begravd? 😉

En givmild uppmaning som gör mig varm om hjärtat. ❤ Jag kan nästan höra Babbens röst.

Ett tänkvärt uttryck som jag hört lite för många gånger i livet? Vissa fraser kan slitas ut. Både kläder, ord, förhållanden, kamratskap. Ändå är de två orden fortfarande så fina tillsammans, att det platsar på ett brunnslock. Ska inte kastas ner i brunnsmörkret.

Triggar söndagsskylten igång hormonfyllda ungdomar att göra precis tvärtom? Det kan bli med ett högt pris. Eller lågt?

Var sak har sin tid? Det är tyvärr få medmänniskor, som vågar reagera på de offentliga ”felstegen”. Det gör mig nedstämd, ilsk och ledsen. Framtiden känns inte ljus. Kommer tomten med en tuff moppe kan det självklart blåsa andra vindar. 😉 Själv odlar jag skägg.

Inte så pjåkigt. Tänker jag en tanke på Roy & Roger? Tyvärr inte. Sanningen ligger ändå inte så himla långt ifrån macken. Pump som pump.

Bra att de varnar för lösslingrande livsfarliga ormar och giftiga rostaggar som ramlat ner i rabatten. Genast tar jag på strumpor och grova skor som ger rejäla avtryck. 😉

Känns alltid tryggt att veta hur långt jag har kvar att trampa. Helst de veliga dagar där jag inte är helt säker på om jag ska välja. NY, Oslo, Kiruna eller Nya Zeeland? Jo. Lätt vägval. Det sistnämnda skulle det blivit. Helst med tanke på att NZ är ormfritt och halkfritt. Idag hade jag tur som höll i Solveigs hand i en rejält brant nerförsbacke. Där en dold isfläck kunde ställt till det. Sand och saltkorn delas inte frikostigt ut på de allmänna ytorna. Pengarna måste naturligtvis räcka till julfester, fallskärmar, hattar och annat superviktigt.
Själv räcker min tid bara till hemligheter. Trevliga sådana. Eventuella kommentarer besvaras med en symbol.

Sista sjättedelen på hösten

Det här är den nya Headern på gotlanduppochner. Då var hösten mer lik sommaren. Värmen hängde sig var. Kläderna var få på kroppen.

Höstbilder är temat för bilderna i årets korsordsmästerskap. Fotona är bara med för trevnadens skull och har inget att göra med uppgifterna. Ikväll klockan 19:00 är det dags för femtonde uppgiften på http://www.gotlanduppochner.com. Då kommer detta foto att ligga överst.

Men först kommer en fråga till dem som befinner sig djupt ner i en bassäng. Idag extra svår med sina fyra möjligheter istället för de vanliga tre, som också kan ställa till trassel.
Nu dags för förmiddagsfika. Vi ses på andra bloggen. Kram

Hösten går mot sin tredje månad

Men i ”Botan” finns det fortfarande många blommor att beskåda. Jag är där varje månad när Solveig tar sina macrobilder. En vacker plats i en mysig stad.

Det tar inte många minuter för mig att rulla ner på cykeln från vår bostad till Dalmansporten.

Huset finns i Södra Visby.

Eftersom vi varit befriade från frost har färgerna kvar sina vackra höstavtryck. Dock rejält glesare på buskar och träd, än för ett par veckor sedan.
Mina två bidrag till att sätta färg på mörka november har för mig blivit en tradition. För nionde gången startar korsordsmästerskapen 1 november och håller på varje kväll mellan 19:00 och 21:00. Som vanligt försöker jag variera mig själv med något nytt på poängfronten. Tänk att kunna bli miljonär genom att svara sist och inte ens behöva svara rätt. 😉
Det är lätt att deltaga. Alla som svarar rätt får lika många poäng.

Andra tävlingen, som är mer åt lekhållet, är ännu lättare att deltaga i. Antingen skriver du A, B eller C på måndagens första fråga. Men jag måste tillägga att det för syrets skull kan vara bäst att svara rätt då och då under novemberdagarna. För du startar på 100 meters djup i en vattenfylld bassäng. Här kan du läsa om regler, tider, priser m.m. Jag vill gärna se både gamla tävlande och helt nya.  Hjärtligt välkomna. ❤

https://gotlanduppochner.com/2021/10/25/tva-ljus-i-novembermorkret-inbjudan/

Måste passa på

Igår damp det ner en uppehållsdag med sol som trevligt sällskap. Genast ville min cykel ut på utflykt. Eftersom jag behövde ta tre årstidsbilder innanför medeltidsmuren, blev det dit vi rullade ner.

Som vanligt sökte sig min blick ofta till havet. Härlig mörkblå ton denna onsdag.

Det är en ynnest att ha så nära med cykel till innerstan i Visby. Jag var inte ensam bland gränderna. Antagligen lockade solen ut extra många personer i friska höstluften.

Det var när jag fotade det gula huset nära muren som min blick sökte sig till…

…”murgluggen”. Första tanken var definitivt en välgödd katt. Vad tror du bloggbesökare?

Sedan började min fantasi blanda omkring bland möjliga och mindre möjliga sanningar. ”Murtiger” lät som ett passande namn. Är de farliga? Eller är det en apa? Just då insåg jag att jag stod i vägen för en kvinna som skulle lasta in varor i en bostad bakom min rygg. Nästa gång jag är i krokarna ska jag kasta ett murtigeröga upp mot gluggen. Men idag är det fortsatta förberedelser med de två tävlingarna/lekarna i november. Denna gång på gotlanduppochner.com bloggen. Hjärtligt välkomna dit under årets elfte månad. Glöm inte att där trycka på följ så du inte missar något när det gäller att skriva A, B eller C. För den leken kan dyka upp vilken heltimme som helst. Däremot har korsordsmästerskapen 2021 en fast tid varje kväll mellan 19:00 och 21:00. Inbjudan kommer sista veckan i oktober.
Torsdagskram, Bosse Lidén

Dessa underbara lässtunder på hösten

Jag har precis skrattat, haft våta ögon och retat mig stundtals på konsulten Kenneth V Andersson. Det sistnämnda för mina personliga åsikter om konsulter. Kenneth spädde med råge på mina fördomar om ”yrket utan samvete”.
Mikael Bergstrand gör det så bra. Låter läsaren i en långsam takt se hur huvudpersonen granskas från sin barndom till sin gråa nutid när saker ställs på sin spets. Extra kul att läsa om Österlen där jag har många personliga minnen från. Boken ”lever” under de ca trehundra sidorna. Jag hinner ha många funderingar om hur sanningen ser ut. Har hans mamma som var en mycket duktig simmare drunknat i de luriga strömmarna vid Baskemölla? Eller har hon tagit sitt liv? Eller är det så att hon fejkat och lever med en konstnär? Smidigt berör författaren många intressanta ämnen, levandegör personer på sitt speciella sätt, som jag kommit att älska. Kenneth har verkligen skäl att vara som han blivit. Läsaren inser att det är inte alls konstigt att han väljer bort saker som äktenskap, barn och vänner. Materiellt har han nästan allt. Det är först när han själv väljs bort som boken får nerv.

Samtidigt hade herr Bergstrand inte det lätt att fånga mig EFTER megaboken Delhis vackraste händer. Nu har han gjort det 2-3 gånger på raken, på många positiva och skilda sätt. Inser också att hans humor är snarlik min. Vilken tur att jag är lyckligt gift och inte behöver ge mig ut på Tinder. Det verkar vara direkt livsfarligt. 😉

Denna trion kom Solveig hem med igår. Alla är reserverade till mig och de är på bara tvåveckors lån. Med andra ord hårt tryck på titlarna. Vilken av böckerna hade du börjat med? Har du läst någon och kan ge mig ett betyg mellan 1-5? Själv ser jag med spänning fram emot att läsa dem. Kanske kastar jag en tärning och låter ödet bestämma. Egentligen borde jag vänta tills det är ”Winter” med en bok. 😉 Är det sådant som kallas för ”Göteborgsvits”?