Tusen tack till alla

I min ”döstädning” har jag kommit till en personlig avdelning. Jag har de senaste två veckorna läst igenom flera hundra brev, som jag fått genom åren från olika platser i världen. Från jag var en liten grabb tills jag blev en fullväxt gubbe i mina bästa år. 😉
Min första tanke var att jag skulle spara ett brev från varje avsändare. Den planen sprack direkt. ”Så kan du inte göra”, tänkte jag och drabbades av nostalgi.
En del är helt suveräna brevskrivare. Jag är djupt imponerad. Därför gjorde jag på mitt vis och jag lyckades faktiskt riva sönder flera hundra brev. Kvar blev 303 st. Dessa får följa med mig till ”hemmet”. Där får någon anställd läsa högt för mig. 😉

 

Att  breven med de olika namnen kom i rätt låda är inte så konstigt så länge som jag bodde i samma stad som jag var känd på jobbet/postverket, för mina smeknamn Sebastian & Bobo. Men att det funkade på alla de andra 22 adressplatserna var mer en gåta. Eller finns det tusen brev till som aldrig kom fram till Eastbourne, Täby, Umeå, Borås, Hjo, Skummeslövsstrand (inte så konstigt med tanke på det skumma namnet) Båstad, Ullared, Falkenberg m.m? Bäst att inte veta sanningen.

De flesta av breven är handskrivna. Handstilen varierar, men sak som återkommer i texterna är MIN handstil. Jag har fått många pikar och utförligt analyserande av den. Det kan jag inte begripa alls. 😉 Tur jag fick beröm för andra saker.
Jag bugar och tackar till er alla som skrivit till mig. Att ni tog av er personliga tid. Hoppas ni haft ett bra liv. 2018 dyker det aldrig upp några handskrivna brev till mig. Kanske är det tur på ett vis. 😉 Aha! Solveig gömmer såklart dem. Inte mer än rättvist med tanke på att jag gömmer hennes. Efter jag besvarat dem på mitt personliga vis. 😉

 

Jag har lyckats slänga massor av stora saker. Till och med mina senaste spikskor har jag tagit farväl av. Solveig har undrat om jag är sjuk. Hon har retats och känt efter på min panna. För hon känner inte igen ekorren som hon gifte sig med.

Okej. Småsaker som biljetter till konserter, pjäser, bio, tävlingar m.m. får såklart plats i små gulliga skolådor. En del minnen har jag totalt glömt bort. Men långt ifrån allt. ❤

Nästa gång ska jag vidare till stenar (lätta saker) som jag sparat genom åren. På baksidan har jag skrivit med tuschpenna platsen som jag lånade dem från. 😉 Mitt bloggande på Blogglandia har blivit lidande för mina aktiviteter på hemmaplan. Men nu ska jag ut i solen. Kanske träffar jag på min nya kompis från igår.

Trevlig helg önskar jag till eventuella bloggbesökare. Jag tänkte jag skulle se om jag kan få med ett foto när det står 333 333 besökare längst upp på bloggen. Det hade varit nice. 😀

Annonser

Är jag ensam om det?

Jennifer kom precis innanför dörren efter en långpromenad i solen. Jag satt på golvet bakom barköket. Genast dök jag verbalt på henne.
”Är det du som slagit sönder något dyrt och glasigt? Erkänner du direkt kommer du undan med fotboja.” 😉

Givetvis gick det inte att lura henne. Hon har dels varit med förr och dels känner hon igen plastsakerna. Istället bjöd jag in henne till en kreativ sysselsättning. 🙂

1185 st plastföremål finns på golvet. Exakt så många gånger har jag bytt slang/nål på min mage under 10 år och snart 6 månader. I paketet som heter ”Quick-set” finns en tunn plastslang på 60 cm. ”Nålen” är endast 6 mm. Smärtmässigt tycker jag att vanliga sprutor/pennor gjorde mindre ont än ”pumpleksakerna”. Men den gamla metoden gjorde jag sju gånger om dygnet. Nu behöver jag bara byta nål var tredje dag. Måste erkänna att ofta upplever jag det som om det är var tredje dag varje dag. Vilket givetvis är orimligt.

Vi fick så många plastgrunkor över att vi bestämde oss för att lägga på en andra våning. Vilket var extra pillrigt. Helst för mig som förvandlades till ringräckare/ringvändare. 😉

I ”Quick-set” paketet finns även en liten plastgrunka. Istället för att slänga prylen har jag sparat dem i en stor plastpåse. Är jag ensam om det i Sverige, Norden, Världen? Inte säkert. Någon konstnärssjäl har kanske också sparat dem och gjort ett tjusigt konstverk.

Jag använder dessa föremål vid två sammanhang.
A: När jag badar i badkar.
B: När jag badar i havet/bassänger.
Då kopplar jag av pumpen. (tar 1-2 sekunder) och sätter dit plastgrunkan som skydd mot bakterier. När jag duschar kommer det bara rent vatten och då behövs inte skyddet.

Vi hade kul under några timmar. En ”söt” pappa och en sötare dotter. ❤

En mors bekännelse

 

”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer

– Fem stjärnor av fem…

Häromdagen städade jag i en låda och i den hittade jag ett ”manus” till ett av de föräldramöten jag deltog i under min tid som barnbibliotekarie. I min text hade jag hämtat inspiration från en bok av Jan Nilsson (f.d. mellanstadielärare, författare m.m.) där han berättade om varför barn ska läsa böcker: Böcker ger kunskaper och insikter om hur andra människor har det, om världen vi lever i och hjälper läsaren att förstå verkligheten omkring. (Tror att citatet är från hans bok: ”Barn, föräldrar, böcker”)

Jag har aldrig upplevt hur det är att bli slagen och aldrig behövt dölja blåmärken eller andra skador. Därför vet jag inte hur det känns. Inte heller kan jag förstå, grundat på egen erfarenhet, vad det är som gör att man väljer att stanna i en relation där man blir slagen. Det mest logiska vore väl att fly direkt efter det första slaget? Nu när jag läst ”En mors bekännelse” av Kelly Rimmer känns det som att jag fått en viss insikt i hur en kvinna kan välja att stanna kvar hos en man som, trots att han säger sig älska henne, behandlar henne som en ägodel som han inte behöver vara det minsta rädd om.

”En mors bekännelse” berättas från två olika perspektiv, dels Olivias som berättar i nutid med många tillbakablickar och dels Ivys, Olivias svärmor, som berättar om tiden innan David föddes och vad som hänt under hans barn- och ungdomstid. Boken blir därför som ett pussel, där de olika bitarna sätts samman och gör att man inser, undan för undan, hur allt hör ihop.

När boken börjar har David nyss dött och Olivia saknar honom, på samma gång som hon verkligen hatar honom. Dottern Zoe är bara en liten bebis och hon är den enda anledningen till att Olivia inte kryper ner i ett hål och försvinner för gott.

Olivias man, David Wyatt Gillespie, var 37 år, satt i kommun-fullmäktige och hade en blomstrande bilfirma i en småstad i Australien. Han var 183 centimeter och hade tjockt svart hår. Under gymnasietiden var han killen som alla tjejer drömde om. När Olivia träffade honom gick de båda på universitetet och hon trodde inte att det var sant att den attraktive och charmige David kunde bli intresserad av henne. Men så blev det. Olivia utbildade sig till veterinär och ville egentligen stanna kvar ytterligare ett år för att vidareutbilda sig, men eftersom David var bra på att övertala valde hon att strunta i sitt extraår och flyttade istället ”hem” och gifte sig med David.

Trots att Ivy från början var bäst i sin årskurs, högpresterande, lärarnas favorit och hade planer att fortsätta på universitetet blir livet som hemmamamma perfekt för henne. Hon bygger upp sitt liv runt sonen och målar upp en bild av en helt underbar liten pojke som när han väl kommit till världen blev den som gjorde henne fullkomlig. Alla tecken på att David kanske inte helt är den ängel som Ivy beskriver honom som väljer hon att hitta bortförklaringar till.

I samtalen med terapeuten Natasha målar Olivia upp sin bild av David. En man som övertygar Olivia om att det helt och hållet är hennes fel att han slår henne. Hon som är så vacker och så briljant att hon driver honom till vanvett. En David som förklarar att hans kärlek till Olivia är så intensiv att den får honom att tappa kontrollen.

Den bild som Olivia målar upp för Natasha får Ivys bild att krackelera, men som läsare inser man istället att det är den berättelse om Ivy berättar som förklarar varför David är den han är.

Som barn gillade jag att lägga pussel. Som speciallärare gillar jag att göra pedagogiska kartläggningar, mycket eftersom det är ett sätt att pussla ihop en hel bild av hur en elev har det i skolan. Kanske är det en förklaring till att jag tycker så mycket om den här boken. En annan förklaring är att Kelly Rimmer är otroligt duktig på att skriva så att boken berör. Ett kriterium för att en bok ska få fem stjärnor av fem är att jag tänker på handlingen även då jag inte har boken i handen. Att bokens karaktärer blir så verkliga så att det känns som om de finns på riktigt. Så är det med ”En mors bekännelse”. Olivia, Ivy, David, Natasha m. fl. Jag har verkligen lärt känna dem och levt med dem under berättelsens gång.

I författarporträttet, på bokens bakre flik, jämförs Kelly Rimmer med Jojo Moyes och Nicholas Sparks, två av mina favoritförfattare. Därför är det kanske inte så konstigt att jag gillar hennes sätt att skriva…

Har jag gjort dig tillräckligt intresserad nu? I så fall – bege dig till närmaste bibliotek och leta upp den här boken. ❤

M v h Solveig Lidén, gästbloggare

 

 

 

 

 

 

 

Hitta rätt personer – bloggtävling; tio frågor

Foto A: Min förmiddagsgrupp i lekskolan – Jag sitter längst ner till vänster. ”Anna” står längst upp till höger, bredvid fröken.

Foto B: Min pappa som grabb. Han står längst upp till höger. 

Foto C: Min konfirmationsgrupp. jag står längst upp. Trea från vänster. 

Foto D: Seriesegrarna i Smålandsserien div 2 våren 1939. Redo för kval till div. 1 mot Moheda IF. Min morbror Ihre står knästående. Etta från höger. 

Foto E: Klass 9D. ”Anna” sitter på en stol. Trea från höger. ”Boel” står i översta raden. Trea från höger. ”Cecilia” står i mellersta raden. Tre från höger. 

Foto F: Treårig ekonomisk linje. ”Boel” står längst till vänster i mellersta raden. ”Cecilia” står bredvid. Tvåa från vänster i mellersta raden. 

 

Tio frågor till dig:

Fråga 1: Vem är jag på foto A från min lekisgrupp?

Fråga 2: Vem är min pappa på foto B?

Fråga 3: Vem är jag på foto C?

Fråga 4: Vem är min fotbollsspelande morbror Ihre på foto D?

Fråga 5 och 6: Vilken klasskamrat i nian (foto E) gick också i min lekskolegrupp? (Foto A)
OBS!! Två svar. Två poäng.

Fråga 7-10: Vilka två gymnasiekamrater till mig (foto F) hittar du även på kortet från nian (foto E).
OBS!!!! Fyra svar. Fyra poäng. Förklara extra tydligt.

Familjemedlemmar, släkt, lärare och f.d. klasskamrater som jag träffat IRL får inte delta i tävlingen eller ge några upplysningar. 😊

Regler:
Skriv de tio svaren. Var noga med att beskriva detaljerat så jag förstår vem/vilka du menar. Inga luddiga svar eller ”genvägar”. Domaren är hård och fäller före friar – om han/andra inte direkt begriper. 😉 Följ gärna min mall. Hitta gärna på egna namn till frågorna 5-10. Lättare och roligare för domaren och läsarna.

Fråga 1: Du står etta från vänster i översta raden.
Fråga 2: Din pappa står etta från vänster i andra raden.
Fråga 3: Du står längst till höger i översta raden.
Fråga 4: Din morbror står knästående i mitten. (Målvakt).
Fråga 5: ”Eva” i nian. Mellersta raden …
Fråga 6:  ”Eva” i lekis är flickan …
Fråga 7:  ”Stefan” i gymnasiet är…
Fråga 8: ”Camilla” i gymnasiet är …
Fråga 9: ”Stefan” i nian är …
Fråga 10: ”Camilla” i nian är…

Inga minuspoäng. Chansa på de frågor som du inte kan.
Den som har flest rätt först vinner en lott (värde 30 kr) 😀
Tävlingstid: En hel vecka. Jag stänger ”slussarna” torsdagen den 5 april klockan 19.00.
Stort LYCKA TILL!  ❤

Vem leder och på hur många poäng? 
Efter en dag: Långfredagen, Ethel, 6 poäng 
Efter två dagar: (Påskafton) Ethel, 6 poäng  
Efter tre dagar: (Påskdagen) Eva Rohlen, 8 poäng
Efter fyra dagar: (Annandag påsk) Eva Rohlen, 8 poäng 
Efter fem dagar: (3 april) Eva Rohlen , 8 poäng
Efter sex dagar: (4 april) Eva Rohlen, 8 poäng
Kommer någon att klara att fixa alla 10 poängen?  Du har inget att förlora. Efter tre ”lyckade” skrap på lotten kan du kalla dig miljonär. 😀

Vinnare är Eva Rohlen 🙂 Trots att hon bjöd in sina motståndare och skrev samma alternativ/position två gånger. Fast hon skrev ”Lena” på fyra ställen. Aha! Hon trodde jag var extra lurig. 😉 Det fick räcka med att jag tog ”Stefan” som ett alias. Den/det medvetna ”fällan”/namnet fångade några. 😉  Alla namn inom ””, ”Sixten/Sara” är givetvis bara exempel. Ett tag var jag inne på att använda mig av namnet” KIM”. Eller varför inte ”Bo” som tjejer också kan heta. (Bo Derek)
Stort GRATTIS Eva. ❤ Förhoppningsvis köper jag en vinnarlott i eftermiddag. Sedan är det din uppgift att skrapa den ordentligt.

Snö till Påsk

Ögonblicksbild; tretton

Imorgon startar påsken 2018. Jag minns snön 2013 som vi hade kvar till påsken i Ystad och på Österlen, platsen där vi skulle ta omslagsfotot till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Detta foto är från Påskafton 1992. Platsen är Hjo. Datumet är 18 april.
I min dagbok står det på Skärtorsdagen. ”Vilket ruskväder. Kom inte in i bilen. Solveig fick putta ut Corsan. Jag körde i 40 km. Halt och massor av snö. Tog lång tid att komma till bibblan. Tur jag inte skulle ut i skogarna till mina tanter och gubbar.”

Ögonblicksbild; fjorton
På vår gata i Hjo två dagar senare. 20 april. Då var det svårt att tro att vi skulle sitta ute och äta lunch i Uppsala med kompisar fem dagar senare och få uppleva vackert väder i Vaxholm och i Örebro hos vänner. 🙂
Aprilväder kan bära på många överraskningar.
Ni som bor längre norr ut är givetvis vana vid snö under påskhelgen. Mitt enda barndomsminne från snö långt in på det nya året är från när jag befann mig vid en Valborgsbrasa med mamma och pappa. En fotograf från Hallandsposten tog kort när det snöade vid majfirandet. Det blev en tuff bild med snöflingor, bål, korvgrillning och en ensam grabb framför de värmande lågorna.
Första gången som jag befann mig på förstasidan på bild i vår lokaltidning. Svart siluett. Ingen kompis såg att det var jag med mössan med tofs och jag berättade aldrig det för någon. Nu är det ingen hemlighet längre. 😉 I min stora låda som det står ”Urklipp” på lär det ligga ett gulnande urklipp som bevis.

Ps. Nästa gång kommer min fototävling/lek. Den ligger här och väntar på dig. Den som fixar flest rätt först får en lott som vinst. En vecka kommer tävlingen vara aktiv. Maxpoäng är 10. Undra om vinnaren/någon kommer att fixa alla rätt. Eller kommer segraren bara att ha 5 rätt? Tänk om bara en ställer upp och får zero poäng och sedan blir miljonär på sin vinstlott. Det hade varit något alldeles extra. 😀

Här kom rejält med snö i natt. Påsken 2018 kommer att starta med snö i Ystad. Dagens fråga: Hur är det hos dig?
Snö:  14 poäng
Barmark: 1 poäng

Jag försöker antagligen starta upp en liten tävling på skoj för att komma in i tävlingstempot. Kommer någon att ha barmark? Om Anne i Australien, Anita på Malta eller Ditte i Peking kommer på fint bloggbesök så kanske… 😉

Ett halvår kan gå både fort och långsamt

Det har för mig personligen varit ett mycket speciellt halvår sedan ”Minnen som stannat kvar” kom till min trappa. Jag skulle ha kunnat skriva ett manus till en ny kåseribok, bara genom att använda detta tidsintervall i mitt liv. Skämten hade lyst med sin frånvaro. Tillkortakommanden, bakslag och ironi skulle fått hedersplatsen. Sårbarheten hade också fått glänsa. Tester av skilda slag skulle offentliggjorts. Tankar om undersökningar som borde gjorts. En orolig väntan på vaddå? Alla sovande timmar för att smita ifrån den tuffa verkligheten en stund och för att energipilen visade på rött. Det absurda med att ha oturen att vara född fel datum o.s.v. Det är stödet från min klippa i livet som hållit mig över vattenytan – även denna gång.  ❤
Vi små människor har bara ett enda liv. Det gäller att fylla det med de möjligheter som står till hands och med de redskap som finns till förfogande. Vårda tiden vi har till låns. Ta chanser. Undvika fallgropar så gott det går. Vara tacksam för det lilla. Bara vara och ge plats för eftertanke. Inte stressa genom vardagen. Njuta av kaksmulorna.

I kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” delar jag med mig av sjuttiotre texter med skilda ingredienser. Jag hoppas nå ut till den publik som uppskattar mitt sätt att skriva. En blandning av smått som stort. Allvar och humor. Jag vill att läsaren ska trivas bland mina personliga ord. Le. Skratta. Bli tårögd. Nicka igenkännande. Lära sig något nytt. Minnas något gammalt från sitt eget liv.

Grusvägen på omslaget är inte jämn och rak. Husen är inte supermoderna och trendiga. Byggnaderna har sina skavanker. Framför allt bär de på flera års upplevelser av skilda slag. Om väggarna kunde talat skulle jag satt mig på en bänk och lutat huvudet bakåt, blundat och lyssnat intresserat som ett nyfiket barn på väggens knarriga stämma: En kvinna från Herrvik på Gotland kunde trolla med knäna. En mörk stjärnfri höstnatt smög hon ut och bestämde sig för att äntligen …

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/
Några tankar/blurb/åsikter från läsare av ”Minnen som stannat kvar”. Tusen tack till er alla. 😀

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/11375-2/
Aktuella listan med poäng som delats ut till de tre favoritkåserierna och till det sämsta kåseriet. Du läsare som inte lämnat får gärna skriva en kommentar under detta blogginlägg. 25 september, på ettårsdagen, drar jag tre namn som vinner en lott.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Vill du köpa en bok går det bra här. Swisha är snabbaste sättet. Följ instruktionerna. Glöm inte porto.

Alla tre länkarna finns under min header (fotot längst upp på bloggen). Jag lägger in ny information med jämna mellanrum.

Fotnot:
Detta är inlägg nummer ettusen tvåhundranittioåtta.
Jag svarar med en symbol. 😉  🙂  😀  ❤  😦
Sedan några veckor tillbaka ”döstädar” jag bland gömmorna. Roligt, intressant, sorgligt, nödvändigt och mycket mer. Många känslor tittar fram. En del lämnar salta spår på mina kinder. Andra gör mina skrattrynkor djupare.

Det drar ihop sig till en veckas påsk-tävling när jag lägger in inlägg nummer 1 300. Leken kommer att bestå av frågor kring sex stycken foton. Bland annat ska du berätta vem som är jag på bilderna. För att inte göra det för enkelt vill jag veta vem som är min pappa och vem som är min fotbollsspelande morbror på lagfotot. Slutligen handlar det om tre tjejer från förr. 😉
Släkt, syskon och de som kände mig IRL på den tiden får självklart inte deltaga eller lämna några ledtrådar. Flest rätt först kommer att vinna en lott. Undra om någon kommer att fixa full pott. (10 poäng/10 ägg) 😉

 

 

Vilken var din favorit?

Jag sätter mig i en bekväm fåtölj och låter mig svepas tillbaka till förr i tiden. Vissa stunder befinner jag mig på 1880-talet. I nästa bok/brev förflyttas jag till mörkläggning i ett neutralt Sverige under andra världskriget. Vad intressant att lära känna släktingar och utomstående på ett nytt sätt. Flera av kvinnorna var lärare. Ibland blir det rörigt för allt för många har samma förnamn. Gammalstavningen är både härlig och ”förstoppande”. Vad kan det ordet betyda?

I en dagbok hittade jag detta tyska julkort. Min fantasi behövde inte ens skruvas på mer än till hälften. Var jag något STORT på spåren? 😉 Det där med dein A lät laddat.
(West-Germany borde jag redigerat bort.)  😉

Bäst att smyga iväg till sjuttiotalet och mina egna pocketböcker. Kanske ska jag läsa om dessa två böcker igen.

Jag längtade till klockslaget när nästa avsnitt skulle visas av deckarna på det glada 1970-talet.

Det var något nytt med att vi TV-tittare direkt visste vem som var mördaren. Columbo som alltid hade en fråga till, efter han var på väg ut genom dörren. Cigarrökaren med den skrynkliga trenchcoaten, som fick den skyldige att tycka att poliskommissarien var virrig och ofarlig.

 

Här handlade det om en mer hårdkokt hårfager man, som bytt ut cigarren mot en godisklubba. 🙂

Mannen som använde hästkrafter istället för polisbil på de trafiktäta gatorna.

Nu till frågan i rubriken? Vem av dessa fem var din absoluta favorit?
Jag kommer att skriva in din röst och avslutar denna spontana tävling när jag lägger in nästa inlägg på söndag.
A. Columbo, 11 röster.
B: Kojak, 2 röster.
C: McCloud, 0 röster.
D: Baretta, 4 röster.
E: Cannon, 0 röster.

Ps. Som du kan se har jag passat på och lämnat min poäng/röst. Jag tyckte extra mycket om Columbo men gillade skarpt tre av de andra. Kojak tyckte jag minst om.

Trevlig helg önskar jag till alla bloggläsare. 😀

Var har vi trivts bäst?

Vi startade vårt gemensamma liv i detta underbara hus i staden Hjo. Innan vi flyttade därifrån lät vi en duktig konstnär ”fixa” ett minne för oss. Eftersom vi flyttat några gånger genom åren hade vi inte råd att fortsätta med äkta tavelsamlingen. 😉 Istället har det blivit förstoringar av egna foton. Dessutom har ingen bostad varit lika fin utifrån.
De sex tavlorna finns på väggen, mellan våra två våningar, i vår nuvarande bostad i Ystad. Den sjunde bostaden kan jag se om jag går ut en bit på gatan eller i trädgården, så den behövs inte på tavla. 😉

Det hade sina fördelar att bo fem minuters bilfärd från lilla butiken GeKås. Åtskilliga gånger hejade jag på deras tidigare ägare Göran Karlsson som hade sitt kontor nedanför vårt hus. En gata som vi körde förbi sakta varje skoldag. En mycket trevlig man i slitna jeans, svarta tofflor och snusdosan i fickan. Jag minns med glädje när han visade mig sitt bilmuseum.
Kvart över fem på eftemiddagen kunde Solveig ringa till Ullared och få reda på hur läget var. Hade bussarna rullat iväg åkte vi snabbt dit och kunde gå omkring i nästan tomma lokaler. Då trivdes jag. 🙂  Solveig ville titta på kläder. Jag sökte mig till de billiga CD-skivorna.

 

Havet. Jag kan inte klara av att inte bo nära havet. Därför kallade jag Vättern för hav när vi bodde i Västergötland. Här i Hjortsberg i Falkenberg rullade jag ner på två minuter till vattnet.

Om vi inte lovat att fixa ett kaffekoppmuseum hade det varit svårt att lämna lägenheten i Gamla Stan. Jag älskade den tiden.

Som jag letade efter rätt hus och plats. Där vi både kunde bo privat och ta emot busslaster. Jag hittade det till slut. Underbart med solnedgångar från den inglasade terrassen, sovrummet, två balkonger och från köket. Dessutom fick jag jobba sju dagar i veckan. Jippi. Eller inte. Allt har sin tid.

Lättstädat. Från 3 x 120 kvadratmeter till 98. Nu blev vi förstås rejält snuvade på det större drömhuset som låg några stövelkast bort och som vi köpt en trevlig fredag, men det är en helt annan historia, som inte har med detta inlägg att göra. För du har ännu inte läst i vilken kategori jag lagt in detta blogginlägg. STATISTIK. 😀

Jag frågade Solveig om hon ville vara med och leka. Jag tyckte jag hörde ett svagt ja och visade henne en tabell med 29 olika områden där vi skulle sätta poäng mellan 1 och 5 när det gällde husen/omgivningen vi bott i. Jag kan nämna några för att du ska förstå min tanke. Exteriör, interiör, kapitalvaror, köket, badrum/WC, vårt sovrum, grannar, mataffärer i närheten, uppvärmning m.m. Vi diskuterade varje punkt och bostad för att fräscha upp våra minnen. Helst jag när det gälde tvättmöjligheter. 😉
Det var kul att se resultatet. Det stora huset i Ängalag på Bjärehalvön fick flest femmor och flest ettor. Jag kan bjuda på totalpoängen och våra enskilda. S poäng först.
Första: 102 + 102 = 204 poäng
Andra: 87 + 83 = 170 poäng
Tredje: 83 + 87 = 170 poäng
Fjärde:  95 + 103 = 198 poäng
Femte: 88 + 86 = 174 poäng
Sjätte: 91 + 93 = 184 poäng
Sjunde: 102 +105 = 207 poäng

Totalt delade S ut 648 poäng. Jag var frikostigare med mina 659 poäng.

I ”Minnen som stannat kvar” kan du läsa om den jobbiga grannen i första huset. Där blev det två ettor i betyg ”grannar” liksom i kategorin ”trädgård/balkong/plätt” som också hör ihop med den ökända grannen. 😦

Vilken skön gratisterapi – komma fram till att vi trivs bäst i Ystad. ❤
Solveig har gett fem stycken femmor till vår nuvarande bostad. Jag oväntat ”bara” två stycken. Men hon har en etta. I samma kategori har jag konstigt nog gett en tvåa. Som du kan utläsa gav jag totalt tre poäng mer till Ystadbostaden.

Inget är fast och evigt. Vissa saker kan ändra sig på ”en natt”. Några nya grannar är ett bra exempel från andra bostäder som vi bott på. När fastighetsägaren vill ha pengar för sina tomma lägenheter och väljer vem som helst. Då blir det ett nytt klimat där de ”snälla” och skötsamma drar nitlotten. 😦

Fotnot: Denna seriösa lek gjordes för några veckor sedan. Nu är jag fast i 1800-talet och fram tills jag föddes. Riktigt intressant, kul, sorgligt m.m. Jag har blivit en fena på att tolka stavningen från förr. Tror jag skulle kunna skriva en tjock roman om … 😉

Tack Ethel för ditt serietips på Netflix. Jag är såld redan efter första ”fikadelen”.  😀 och såg ledsamt att det bara är sju delar kvar.

Jag svarar med en symbol denna gång:  🙂  😀  😦  ❤  😉

 

Många av de som läser min blogg vet att jag bor i Ystad. Den bostaden finns inte på bild i trappan. 🙂 Mina foton inför detta inlägg är inte tagna mot väggen. Där var för mörkt. Därför la jag tavlorna på golvet. 🙂

 

Allt har sitt slut

Måste erkänna att vi inte var så förtjusta efter det första avsnittet. Därför gick det en tid innan jag ensam gav serien en andra chans – vilket var tur. Därefter har det blivit en trevlig vana att titta på ett avsnitt vid förmiddagsfikat under måndag-fredag.
Det kommer att bli tomt imorgon. Inga maktspel, otrohetsaffärer, kungliga ritualer till fikat. Efter tjugo avsnitt under två säsonger slutade serien tvärt. Mitt i livet. Givetvis undrar jag över hur många procent som är baserat på rena sanningar. Några svar fanns kanske i en Expressen-text som jag googlade fram.

Min personlige favorit var briljanta John Lithgow som Winston Churchill. Just när jag tog denna bild ringde telefonen. Därför satt inte cigarren ”fastklistrad” i högerhanden. Men om du tittar till vänster så ser du hur det pyr från dagens sjuttonde giftpinne. 😉
Har du sett serien? Vad tyckte du? Vem var din favorit?

 

Daggdroppens saga

 

Ord som berör mig; 21

Daggdroppens saga
Du daggdroppe lilla,
i grönskande lund,
som sänker sig stilla
i midnattens stund,
ej susar du neder,
som regnskuren gör,
men svalka bereder,
Som öra ej hör.

Så tälj mig din saga,
just sådan den är,
förr´n bort du skall draga
till ljusare sfär.
En lifslängd, ej anad,
bakom dig du har –
ej mänskan blef danad
förr´n redan du var.

I dag är jag vorden
ett daggstänk – ej mer.
Härnäst mig på jorden
en människa ser.
Kanhända jag sitter
i ögat som tår,
då sorgen så bitter
det uttrycket får.

I former så många,
som trotsa allt tal,
jag åter kan komma
till mödornas dal.
På odlarens panna
jag satt vid hans id,
men sällan att stanna
det gafs någon tid.

På skyar jag suttit
i kvällssolens glans;
på hafvet jag flutit
vid vågornas dans
och solstrålen speglat,
och buren af den
ånyo jag seglat
i rymden igen.

Jag dansat med vinden
den kalla, från nord,
tills bleknad om kinden
jag fallit till jord.
I drifvan jag rastat
en stund på min färd,
men åter jag hastat,
sen hon var förtärd.

Hvad likhet sig röjer
emellan oss tu!
En stund jag ack dröjer
på jorden, som du;
så slutes mitt öga,
så lyktas mitt lopp,
och hän mot det höga
min ande lyfts opp.

Som dagg uppå gräsen
är människans lif.
Hvad är då allt väsen,
all strid och allt kif
i väktarna korta,
som gifs henne här?
Ack, snart är hon borta,
som daggdroppen är!
Albert Å.

Fotnot: Hittade ett slitet, gulnat urklipp i en dagbok från 1883 med denna vackra vemodiga poesi. Dags att dikten får en ny chans 2018. ❤