Författare till romanen "Mina fotsteg i ditt hjärta", "Minnen som stannat kvar" och medförfattare till kåseriboken "Skimrande ögonblick – och dagar i grått". Alla tre böckerna går att köpa här på bloggen. Tryck på köp bok/böcker under min header för vidare information. Dessutom finns det 37 st kategorier på bloggsmörgåsbordet. Förhoppningsvis hittar du något som tilltalar dig. Du får väldigt gärna lämna en trevlig kommentar. Tack för besöket. Välkommen tillbaka.
Fortfarande kommer jag ihåg sekvenser från när jag gick med mina föräldrar och frågade stup i ett efter vad det stod på skyltarna. Det måste till slut ha varit jobbigt för mamma och pappa. Allt ville jag veta. Med min vetgirighet och nyfikenhet började jag succesivt få ihop bokstäverna och slapp fråga så ofta.
Det var likadant på kyrkogården med mormor. Där tillkom mitt intresse för siffror och åldrar. Mormor gav mig grunderna, sedan tog jag mina första avancerade matematiska steg.
Det var extra sorgligt att läsa att ett barn hade dött. Ibland visste mormor orsaken, annars fantiserade jag ihop luckorna själv.
På lekfulla sätt skedde pedagogiskt en undervisning både i svenska, matte, sjukdomar, sympati, empati, fantasi och mycket annat på den småländska kyrkogården på sextiotalet.
Vilken bra grund som jag fick av mina två favoritkvinnor. Mamma och mormor.
På detta kort vid min mormor och morfars grav är det en dag kvar till det sorgliga. Redan nu kan man på fotot se sorgen i storasysters ögon. Lillasyster kunde däremot skina upp för fotografen.
Dagen efter sjöng Jennifer, flera mil från denna trakt, solo på sin älskade morfars begravning. Sången var den som min svärfar helst ville höra de sista månaderna, när Jennifer kom på kärt besök.
Betydligt mer uppmuntrande är att hitta människor som levt extra länge. Tänk vad mycket de måste ha varit med om. Hoppas de var klara i tanken in i det sista (jag måste få önsketänka) och att de hade människor omkring sig som älskade dem och hade tid att lyssna på deras berättelser. Uppskattade dem som de var och inte bara som en belastning under många långsamma år, när de jämngamla vännerna, syskonen m.m. en efter en fallit ifrån.
Min aktuella tanke var att hitta människor som fått uppleva sin hundraårsdag. Första gången som jag och Solveig letade började det att hagla och det var en isande vind från havet. Vad vi frös. Inte hittade vi något. Däremot verkade det som om en del personer snubblat på målsnöret. Tjatade omgivningen för mycket om det stora firandet de skulle ha och de valde att ”smita” i väg från den stora scenen? Eller är det vanligt att den inre klockan slutar precis innan den magiska gränsen?
Det gick bättre när vi letade på några andra kyrkogårdar. Denna gång i uppehållsväder. Till slut dök den första upp.
Okej! Lika bra att erkänna. Det var Solveig som hittade ”alla hundraåringar”! 😀
Själv var jag förhoppningsvis ett trevligt sällskap och jag lovar …
Det var inte jag som lekte domino.
Dags för NIONDE UPPGIFTEN i min lilla lek: (Stängs klockan 20.00 söndagen den 6 mars.)
A: Försök hitta och fota 3 stycken som fått uppleva sin hundraårsdag. Det gälls om det t.ex. står 1896-1996. (givetvis vet man inte i detta fall, om det blev ”lite mindre” eller ”lite mer” månader och dagar)
Försök också hitta ett par, där båda blev minst 95 år.
Viktigt:
Skriv därefter i ditt meddelande till mig (så att alla medkompisar kan följa med i bonusleken) exakt hur gammal den person blev som var äldst av de tre du hittade, om det står År + månader + dagar på stenen. Du får räkna på fingrarna. 🙂
Annars skriver du bara antalet år. Har du två kön bland de tre fotona skriver du både äldsta kvinnan och äldsta mannens levnadsålder. (Se mitt exempel i första kommentaren nedan)
Bonuschanser:
2 bonuspoäng till den som fotat den äldsta kvinnan (om du slår Solveig).
2 bonuspoäng till den som fotat den äldsta mannen (om du slår Solveig).
OBS! Bara nya kort, tagna på en kyrkogård med kamera/mobil. (Under denna vecka!). Den som kan redovisa månader och dagar går givetvis före den som bara har årtal (om det är samma antal år). Därmed jämnar det ut sig jämfört med första uppgiften där sanningen skulle kunna vara 99 år.
B: Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
C: Skriv därefter en kommentar i detta inlägg och redovisa åldern för den äldsta eller de äldsta om du har båda könen. (Du måste göra B före C.)
D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)
E: Du får poäng i mitt svar på din kommentar (eventuell bonuspoäng delar jag såklart bara ut när leken är stängd). Allt från 0-12 poäng. Två poäng för varje som fyllt 100 år. (max 6 poäng) Två poäng för ett par där båda fyllt 95 år.
F: Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)
G: Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.
Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤
Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.
Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar. 🙂 Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.
Lek-Tabell: 1. Eva Rohlén, 64 p.
2. Wiolettan, 62 p.
3. Ditte Akker, Gunilla Wahlberg, 57 p.
5. Znogge, 53 p.
6. Ethel Hedström, Kersti, 52 p.
8. Villa Herberts, 51 p.
9. Anki, 49 p.
10. Sussie, 48 p.
11. GunBritt, 45 p.
12. Comsi Comsa, Mia, 40 p.
14. Sanna, 37 p.
15. Maria Bromander, 32 p.
16. Gunnel Moberg, 29 p.
17. Gerd Lindblom, Lma, 20 p.
19. Primrose, 12 p.
20. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
23. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng. 🙂
Blått namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken
Det är lätt att bli som man umgås.
Först boken.
Sedan filmen.
Därefter min lek här på bloggen som gav många härliga upplevelser när jag bloggvandrade hos mina lekkompisar. Då är det inte konstigt att jag fortfarande kan sura till. 😦
Tanten parkerade flinkt framför oss. Jag tittade bistert på sanningen och svalde hårt två gånger. Bestämde mig på studs för att se om hon ljög, för jag hade mina onda aningar.
Det var det jag trodde. Vem som helst kan se att det är FRAM på bilen. Falskskyltad så det skriker om det. Hade inte tanten sprungit iväg så fort skulle jag nypt henne i örat och bett om en bra förklaring till brottet. 🙂
Solveig undrade varför jag morrade mitt på kundparkeringen.
Borde vara förbjudit att köra omkring och göra reklam för ett gammalt varuhus. Mitt på ljusa dagen.
Vad hände mitt i min härliga Ove-tjuriga tanke? Varför blev jag så konstig? Varför undrade Solveig varför jag log fånigt?
Nu undrade hon vem jag hejade på, på den folktomma parkeringen.
Den där Cort Flint har rätt i sina ord. ”Det är svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig.” ❤
Jag önskar dig bloggläsare en fin vecka nio. På tisdag tycker jag vi alla bestämmer oss för att gå ut i skogen och göra Ronja Rövardotters vårskrik och samtidigt begrava Ove till November. Blir det bra klockan 09.00?
Alltför många människor inbillar sig att gräset är grönare på andra sidan staketet. Det kan handla om gräsmatta, bil, uterum, grill, kvinna, man och mycket mera. Själv lever jag alltid i övertygelsen om att det inte alls är grönare. Men däremot kan det vara mycket …
… gulare hos grannen. 😉
Men det är lättare att titta på dem en i taget. 🙂
Vilken härlig tid vi har framför oss. ❤
Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. ❤
”Jag tycker om att ströva omkring om hösten på det ödsliga Mossbystrand.” Henning Mankell
Andra boken i Wallandersviten:
Hundarna i Riga, 1992, 339 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The Dogs of Riga. Publicerad i 31 länder.
Personligt:
Redan i andra boken flyttas handlingen i längre partier från Ystad och Skåne. Denna gång till Baltikum. Detta blir en extra krydda och förnyelse. Antalet mord ökar jämfört med första boken. Även berättartempot höjs.
Mankell skrev att han ville skildra vad som hände i Europa efter Berlinmurens fall. Han flög till Riga och tillbringade några veckor där. Han beskrev det som en märkvärdig tid. Spänningarna mellan ryssar och letter hade ännu inte exploderat. När han ville prata med en lettisk polisman fick det ske i hemlighet på något dunkelt upplyst ölcafé.
Tidsintervall: Vad häftigt att startdatumet i andra boken var den 12 februari 1991, (min födelsedag). (”Mördare utan ansikte” startade på Solveigs födelsedag).
Slutdatum i 18:e kapitlet är 27 mars. I epilogen är det en dag i början av maj 1991.
Huvudperson: Kurt Wallander. Kriminalpolis. Ensamstående. Bor i en ostädad lägenhet på Mariagatan där det ofta, utanför på gatan, svänger en gatlykta i den byiga vinden. 😉
Familj: Linda. Dotter. Läser på en folkhögskola i Bromma. Karl Wallander. Far. Nästan alltid klädd i overall och avklippta gummistövlar. Bor kvar i huset i Löderup på Österlen, där han fortsatt med att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv. Har numera hemhjälp som kommer till honom regelbundet.
Kollegor: Otto Björk. Polischef. 55 år. En aning lynnig. Karl Evert Svedberg. 40 år. Nästan flintskallig, född i Ystad! Kunde ofta verka vara sävlig och ointresserad. Men han var noggrann och något som Kurt satte värde på. Svedberg är fågelskådare. Martinson. Knappt fyllda 30 år. Född i Trollhättan. Var på många sätt Svedbergs motsats. Impulsiv och en smula slarvig. Satsar hårt på att göra karriär inom poliskåren. Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter. Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm. Ebba. Alltiallo i receptionen. Ove Hansson. Jobbar med ett annat fall i denna boken. Evert Rydberg. Förlorat kampen mot prostatacancern i januari. Kurt saknar honom på många sätt och för ofta inre samtal med honom när han kör fast i tankarna.
Sent på kvällen den 4 augusti 1990 tog Wallander med sig en flaska whisky och körde hem till Rydberg. I bilen lyssnade han på kassetten med ”La Traviata” med Maria Callas. Medan han och Rydberg delade på whiskyn på Rydbergs balkong insåg Wallander att hans vän och mentor var på väg att dö.
Hjälp utifrån efter att rikspolischefen bestämt det: Bertil Lovén. Utredare på Våld i Stockholm. Femtioårsåldern. Sture Rönnlund. Utredare på Narkotika i Stockholm. Femtioårsåldern. Birgitta Törn. Cirka 30 år. Tjänsteman och observatör från Utrikesdepartementet med uppgift att hjälpa till med kontakter i dom länder där Interpol inte har något inflytande. Hon bor på Hotell Sekelgården. ”Jag är inbokad på ett hotell som heter Sekelgården”, sa hon när de körde mot Ystad. Hotell Sekelgården låg på en gata bakom torget. Wallander stannade bilen och sträckte sig efter rapportpärmen. Sen lyfte han ut hennes väska ur bagageluckan.
Personer utanför polishuset: Major Karlis Liepa. Kriminalpolis i Riga. Kedjerökare. Mycket närsynt. Wallander fattade sympati för mannen och tyckte han hade likheter med Rydberg med en skarp hjärna och stor erfarenhet. Baiba. Gift med Major Liepa sedan åtta år. Ingenjör och översättare. Jazeps Putnis. Polisöverste i Riga. Bra på engelska. Ausma Putnis. En mycket ung fru till Jazeps. Polisöverste Juris Murniers i Riga. I femtioårsåldern. Ryss från födseln. Sergeant Zids. Chaufför åt Wallander under Rigabesöket. Upitis. Lett. Fjärilssamlare och poet. Inese. Planterad älskarinna till Kurt. Mörth. Obducent på sjukhuset i Ystad. Jacobson. I fyrtiårsåldern. Bor i Svarte. Säger sig vara fiskare. Sten Holmgren. Bor på Mariagatan i Ystad. Äger fiskebåten ”Byron” som ligger i Branteviks hamn och som aldrig doftar fisk. 😉 Joseph Lippman. I 60-årsåldern. Driver en handelsträdgård enligt visitkortet. Preuss. Mager ärrig man som talar enbart tyska.
Bokens dos av kärlek åt Kurt: ❤
Han höll om henne när hon skakade av gråt. Det var då han definitivt gick över gränsen, och började bejaka sin kärlek. Han undrade om han någonsin hade känt något liknande i sitt liv.
En hemlig natt i en kyrka.
Två nätter och en dag i en lägenhet i Riga.
Kurts bil:
En Peugeot (antagligen har Nissan bytts ut under hösten).
Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman: Ni får arbeta efter eget huvud så länge. Jag har ett gammalt ärende som jag måste reda ut i Malmö. (Sanningen: Han skulle köra sin far till en färghandel.)
Han håller gärna inne med upplysningar han fått eller kommit på.
Han går in till Björk och frågar om han kan ta ut tio dagars innestående ledighet och hänvisar till en påhittad bilresa till Alperna för att åka skidor.
Björk ber honom att överta ett föredrag som skulle hållas för stadens Rotaryklubb. Han tog över uppdraget och höll ett misslyckat föredrag om moderna tekniska hjälpmedel inom polisarbetet, vid en lunch på Hotell Continental. Vad han sagt mindes han inte sekunden efter det att han hade uttalat sina ord.
Kurts hälsa:
En muskel under hakan låste sig. Smärtan var våldsam.
Strax efter klockan två på natten vaknade Kurt Wallander av en våldsam smärta i bröstkorgen. Han låg i mörkret och tänkte att nu dog han.
Känningar av ett gammalt ryggskott.
En böld på ena skinkan som återkom då och då.
En morgon när han vaknade fick han för sig att han var sjuk. Han gick till polisläkaren och gjorde en ordentlig hälsoundersökning. Läkaren friskförklarade honom, men föreslog att han skulle fortsätta hålla ett öga på sin vikt.
När han vaknade på söndagsmorgonen hade han hjärtklappning.
Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt: Rydberg skulle sagt åt mig att inte vara så otålig.
Rydberg hade ofta talat om förmågan att se det osynliga. Att upptäcka det oväntade i det skenbart naturliga.
Återvänd till utgångspunkterna, skulle Rydberg ha sagt. Börja med det du vet alldeles bestämt.
Sök efter samband även där du inte tror att dom kan finnas, kunde Rydberg ofta säga.
Rydberg hade många år tidigare lärt honom att inte dröja med att utforska förnimmelser av att en ledtråd dinglade så nära hans ögon att han hade svårt att se den.
Han gjorde som Rydberg, så ofta sagt till honom: Säg som det är, ont blir inte värre, men säg som det är!
Hastigt påminde han sig något som Rydberg en gång hade lärt honom. Man ska alltid bestämma sig för om det är lämpligt att vara den förste eller den siste som anländer till en utvald mötesplats.
Mossby Strand var övergivet. Kiosken var igenbommad och gungorna slängde och gnällde i sina kedjor. När han steg ur bilen kände han den kalla vinden i ansiktet. Högst uppe på gräsklinten där den sluttade ner mot sanden stod en ensam människa och fäktade med ena handen.
Nyckelspår & Villospår:
Räddningsflotte, öststaterna, överlöpare, skenrättegångar, en kondor och en vipa inom polisen, leksakslager, LP-fodral, polishögkvarter, kinesiska asken och Centrala Varuhuset.
Wallander gick de smala och vindlande gatorna till Fridolfs Konditori. Där åt han några smörgåsar och drack ett glas mjölk. Under tiden tänkte han igenom vad som hade hänt.
Kopplingar till första boken (Mördare utan ansikte): En av mördarna i Lenarp fick permission häromdagen för att hans mamma skulle begravas. En mamma som varit död i minst tio år.
”Du vet väl att vi läcker”, sa Wallander och mindes återigen dubbelmordet i Lenarp.
Tidigare hade han känt sig trygg i sitt yrke som kriminalpolis. Men nu gjorde han det inte längre. Känslan av osäkerhet hade drabbat honom när han året innan hade hållit på med att försöka lösa det brutala dubbelmordet i Lenarp.
Kurt minns med obehag när han mist sitt omdöme som berusad och kastat sig över Anette Brolin.
För ett år sen framförde jag min bil i kraftigt berusat tillstånd. Men ingenting hände eftersom mina kollegor ställde sig runt och skyddade mig, och även där skakar alltså förbrytaren hand med sin jägare.
Han for kustvägen och stannade vid det ödsliga fält där Kivikska marknaden hölls varje sommar. Där hade han rusat som en galning året innan, med en pistol i handen, jagande en mördare.
Det var ett klagorop som påminde honom om året innan, när en somalisk flykting brutalt hade blivit mördad i Sverige, och Martinson hade försökt lugna den förtvivlade änkan.
Grodor i boken: Text från ”Mördare utan ansikte”, förra och första boken: ”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.” Senare i boken.Svedberg upprepade sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm. Text från ”Hundarna i Riga”: Svedberg var en nästan flintskallig fyrtioåring, född i Ystad, och illvilliga rykten skvallrade om att han drabbades av hemlängtan redan när han passerade stadsgränsen.
Wallander tänkte tillbaka på året innan, då en polisman i Malmö kallblodigt skjutit ner en asylsökande flykting. Sanningen: Det var hans äppelätande kompis som stod för dådet.
Vid 43 års ålder saknade han en förtrogen människa vid sin sida. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 44 år 30 januari 1991.
Han körde in i Kåseberga och fyllde på bensin. Eftersom han var tidigt ute fortsatte han ner till hamnen. Han parkerade och gick ut i blåsten. Det fanns inte en människa i hamnen. Kiosken och fiskrökerierna var igenbommade. Det är en egendomlig tid vi lever, tänkte han. Vissa delar av det här landet har bara öppet under sommarmånaderna. Hela samhällen hänger upp skyltar att det är stängt.
Kuriosa: Han slog 90 000 och begärde Polisen. Fortfarande inga mobiler hos poliserna.
Wallander har fyllt i en ansökan till ett jobb som säkerhetschef hos Trelleborgs Gummifabrik. Han funderar flera gånger starkt på att skicka in den innan han till slut gör slag i saken.
Man tog för givet att personen som kom från UD och hette Törn var en man. Visade sig heta Birgitta.
Hans skånska skorrade. Wallander tänkte att ingenting kan låta hotfullt när det uttalas på skånska. Han visste ingen annan dialekt som hade så mycket omtänksamhet inbyggd.
På Arlanda såg Kurt Wallander hur skräddarsydda män oavbrutet talade i mobiltelefoner och till sin förvåning hörde han hur en överviktig handelsresande läste sagan om Hans och Greta för ett barn i sin overkliga telefonapparat.
På kvällen gick Wallander på den enda biografen i Ystad som fortfarande var i drift. Han såg en amerikansk polisfilm. Motvilligt tyckte han den var spännande, trots alla overkliga överdrifter.
Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok: I kväll ska jag möta en av dessa fåglar med skadeskjutna vingar.
Bach har inget hemland, tänkte han.
Men ni måste förstå att varje förtroende vi ger en annan människa kan vara en belastning.
Vissa människor väcks av tuppar, andra av att tystnaden är för stor.
I lögnens rike kanske halvsanningen är kung.
Jag dricker med en av de värsta brottslingar jag någonsin varit i närheten av, tänkte Wallander. Jag vet bara inte vem av dem det är.
Vi lever i en tid när råttorna jagar katten, tänkte han. Men inte heller det är sant, för ingen vet längre vem som är råtta och vem som är katt.
I vårt land kan man dö om man talar, sa hon. Man kan dö om man tiger. Eller säger fel saker. Eller talar med fel människor.
Han levde som en man som var tvungen att vända på alla stenar som kom i hans väg. Han måste alltid veta vad som fanns under.
Jag vet att paradiset har många portar. Liksom helvetet. Man måste lära sig att skilja på dessa portar. Annars är man förlorad.
Då och då måste man ställa världen på huvudet, för att få den på fötter.
Han var på väg till sitt svåraste uppdrag någonsin. Ett uppdrag som inte ens existerade.
Telefonen ringde och en man som talade bruten svenska bad honom att komma till den pizzeria som låg snett emot Hotell Continental.
Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Stranden var ingen brottsplats. Flotten flöt ute i vattnet. Skulle vi ha satt plastband runt vågorna?”
Kanske det finns en mikrofon i askfatet, tänkte han ironiskt. Kanske det sitter en man under bordet och mäter min puls?
Trädgrenar rev och piskade i Wallanders ansikte. Nu överskrider jag den yttersta gränsen, tänkte han. Men taggtråden har jag i magen.
Antal mord/dödsfall:
13 st + fler i styrkorna.
Foto från Lidéns Samlingsmuseum.
Antal urdruckna kaffekoppar:
63 st. 😉
Bosse nörd kunde inte låta bli (ta det med en nypa salt).
Bosse Lidéns betyg: 5/5 😀
Sista tre meningarna:
Pappersbitarna strödde han som brödsmulor över vattnet. Ännu visste han inte vad han skulle skriva till henne. Men hans längtan var mycket stark.
Baksidestext: En vinterdag 1991 flyter en räddningsflotte i land vid den skånska sydkusten. I flotten ligger två män, mördade. För kriminalkommissarie Kurt Wallander och hans kolleger vid Ystadspolisen börjar en mödosam brottsutredning. Vilka är de döda männen? Varifrån kommer flotten? Kurt Wallander tvingas åka till Riga för att lösa dubbelmordet. Och så småningom inser han att han har blivit en bricka i en konspiration som direkt hänger ihop med de dramatiska omvälvningarna i de baltiska staterna. Alltför sent inser Wallander att det inte bara är han som jagar en okänd brottsling. Någon jagar även honom …
Inläggets fråga till dig läsare:
Vilket hade du valt helst om ”Wallanderserien”, om Mankell bett dig att ha en åsikt?
a) Att handlingen enbart handlade om Ystad och dess närmaste omgivning.
b) Att det alltid fanns en parallellhandling mellan Ystad (Wallander) och utomlands (utan Wallander).
c) Att Kurt Wallander flyttar sig mellan Ystad och något annat land.
d) Du tycker att Henning Mankell har klarat av den biten förträffligt själv utan din insats och är nöjd över resultatet.
Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Alternativ D: 13 röster.
Alternativ A: 1 röst.
Alternativ B: 0 röster.
Alternativ C: 0 röster.
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Det är lätt att bli smittad av sina egna lekar. Fortfarande har jag de brandgula glasögonen på mig. Både när jag rör mig i verkliga livet eller som här i gamla fotomappar. Energikramar som Gunilla skrev i sin kommentar, som så bra beskriver färgen som doftar sjuttiotal lång väg … ❤
… Ändå händer det mig någon gång då och då, att fel glasögon sitter på näsan. Fast jag vet att brillorna slukar energi kan de gråsvarta synfälten klistra sig fast på linsen och irritationen ta över makten. Som när jag först satt vid köksfönstret och såg en kvinna som inte var en brevbärare, stå parkerad tätt intill vår postlåda. När hon mötte min blick såg hon skyldig ut och blev ryckig i ansiktet. Några sekunder senare insåg jag, att jag hade rätt i min fördom. Det var en liten hund hon hade med sig. Raskt så att hunden knappt hann med i svängarna slet kvinnan i kopplet och hunden åkte rutschkana på asfalten, innan den kom in i rätt tempo och bort från mitt synfält i köksfönstret.
Min nyfikenhet tog överhand. I alltför kalla kläder greppade jag kameran, för min intuition var stark, och jag kände mig segersäker trots att jag inte kunde se igenom en hög, stor postlåda som är förankrad i marken.
Bingo. 1-0 till Bosse.
Den portofria leveransen bekräftade mina elaka tankar. Då var den oskyldiga hunden och dess skyldiga matte borta från min gata.
Jäpp! Tack för den illaluktande posthögen. 😦
Jag gissar på att matte väljer ett annat promenadstråk de närmaste veckorna.
Inte blev jag gladare när jag måste hålla uppsikt var jag sätter mina fötter istället för att njuta av trevligare saker. Hundbajs lite överallt. Vissa hundägare tror tydligen att det är okej att låta hunden bajsa i snön för att det kommer ny snö och gömmer godiset. Samma sak varje gång snön försvinner och jag lovar, efter att ha trampat fel, jag sjunger inte på Robbans klassiker. ”Det som göms i snö kommer upp i tö. Pling pling.”
Gott Nytt År. Två månader har snart runnit iväg. När ska de komma och hämta hem resterna av nyåret? Jag var ute tillsammans med andra grannar på vår gata och tittade på fyrverkerierna från hamnen och då såg jag sällskapet som kom gående på vår gata och gick ner till grönområdet med sina raketer. Tre generationer.
När jag dyster går vidare ser jag en välfylld papperskorg. Behövs inga ord. Undra om det går ner ett enda skräp till. Om bara viljan finns …
Jag tror jag tar bilen och …
Inte första gången som det parkeras bilar utanför vårt garage. Det gör mig lika sur varje gång. Jag vill inte stöta mig med grannar och deras gäster i onödan. Till saken hör att det är förbjudet att parkera på gatan (finns möjlighet hundra meter bort i backen). Det som stör mig mest är att det blev ett himla rabalder och rättegång när en polisman stod fel med sin bil utanför sin villa två gator härifrån. Jag känner inte mannen. Vet inte hur han ser ut. Men för mig låter det bara som en hämndreaktion från någon som inte gillar mannen eller poliser. Varför skulle han annars åka fast? När ingen annan gjort det under dessa fem år då hundratals bilar har stått fel i vårt närområde (vad jag vet).
Jag minns hur det var på andra sidan staketet. När jag bodde i Umeå och som student fick p-böter på bilrutan. Inte visste jag om att man måste parkera på jämna gatunummer när det var udda veckodatum och tvärtom nästa dygn. Detta skulle jag kunna tänka mig i centrum, men inte i ett villakvarter. En dyr ny erfarenhet som stal en flik på mitt studielån. Men jag gjorde aldrig samma misstag igen.
Nu spyr jag ut gallan i detta ämne när jag ändå har brillorna på mig:
Det skulle inte vara trevligt att köra på en cyklist som inte har ljus på hojen.
Det både cyklas och körs bil mot rött ljus och mot enkelriktat.
Inte sjutton har alla tillstånd som ställer sig på de få parkeringsplatser som ska underlätta för dem som av olika skäl behöver en p-plats på nära håll.
Jag stör mig på mammor som låter sina barn äta av affärens frukter och glassar innan varorna är betalda.
Personer på stranden som helt käckt låter sina engångsgrillar ligga kvar och tror att de gått upp i rök nästa dag.
Inlägget kunde varit ännu längre och skulle gjort fiktiva Ove supernöjd.
Tillkännagivande: Det är många hundägare som passerar utanför min bostad. Många trevliga personer som jag brukar heja på och vissa byter jag några ord med. De är givetvis oskyldiga som de flesta andra hundägare. Jag har själv varit en av de oskyldiga. Fast en gång glömde jag att ha med påsar och det var ytterst pinsamt …
Allt detta hände givetvis inte samma dag. Då hade mitt blodtryck gått i taket. Bäst är det att tänka på trevligare saker och inte fastna i det störande. Det är förmodligen svårt att lära gamla hundar sitta. Jag begär heller inte att hundarna själva ska …
En ironi som jag älskar. Jag såg skylten utanför ett gatuhus i centrum.
Har jag sagt förresten att jag älskar Ystad? 😀
Tillbaks till ”En man som heter Ove” titeln i detta inlägg. För nu lämnar jag över stafettpinnen till dig. Det är din tur att spy ur dig galla över andras fel. Välkommen att bli ordningspolis Ove för en dag.
Första ordningsregeln: Du ska ta kort själv. Mitt mål är att du ska lämna din bostad. Inte leta i ditt fotoarkiv. Gör denna lekuppgift med glimten i ögat. När du är klar byter du glasögon till de vänliga och medmänskliga igen.
Dags för ÅTTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek: (Stängs klockan 21.00 den 29 februari.)
A. Ta kort på fem AKTUELLA saker som stör dig i din närmiljö och hemort. Se bara upp så du inte råkar illa ut. En del människor som gör fel kan kontra med att göra ännu mer fel om man konfronterar dem. Har du också upptäckt det? Anfall är det bästa försvaret enligt dem.
Bonuspoäng: Om jag kan utse det värsta ”buset” kan det ge någon två extrapoäng. Annars uteblir bonuspoängen.
B. Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
C. Skriv därefter en kommentar i detta inlägg. (Du måste göra B före C.)
D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)
E. Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-5 poäng. En poäng för varje foto. Eventuellt två poäng till den sak som domaren hade retat sig mest på.
F. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)
G. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. Det är bilderna du får poäng för. Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.
Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤
OBS! Jag vill att du använder egna ”nytagna” bilder med mobil eller kamera. Om du inte hittar allt är det helt okej. Du får poäng efter vad du gör under uppgifterna.
Fast text: Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.
Fortfarande vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Ett antal privata frågetecken behöver rätas ut först. Till dess kör jag på som vanligt här på bloggen. Slut på uppslag har jag inte. Hela tiden föds nya tankar. 🙂 Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.
Lek-Tabell: 1. Wiolettan, 54 p.
2. Eva Rohlén, 53 p.
3. Ditte Akker, 51 p.
4. Gunilla Wahlberg, 49 p.
5. Ethel Hedström, Sussie, 48 p.
7. Anki, Znogge, 45 p.
9. Villa Herberts, Kersti, 43 p.
11. Comsi Comsa, 40 p.
12. GunBritt, Sanna, 37 p.
14. Mia, 34 p. 15. Maria Bromander, 32 p. 16. GunnelMoberg, 29 p.
17. Gerd Lindblom, Lma, 20 p.
19. Susan Johansson, Tant Glad, Ninnie, 11 p.
22. Ezter, Mickan, Gun Toresson, Primrose, 10 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Susie på Stjärnarve, 2 p.
29. Övriga 0 poäng. 🙂
Lila namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken.
Det stod i tidningen att fyra ska bli fem i Ystad. I mars öppnar en ny glasögonbutik. Vi har sedan tidigare Synsam, Specsavers optik, Synoptik och Ystad optik som öppnade för ett år sedan. Snart kommer optikerkedjan Smarteyes. Ingen tycks var rädda för konkurrensen eftersom glasögon har blivit en modetrend och en accessoar. Själv saknar jag affärerna som hade verksamhet i butikerna tidigare. Helst den mysiga ”Levande hem” på Stortorget 1, som det doftade så härligt i när jag öppnade dörren och klev in. Kvinnan var jättetrevlig. Många fina saker i utbudet. 🙂
Undra om jag inte behöver göra ett besök snart på Specsavers. Förr trodde jag att jag var klyftig. Nu kan jag inte se skillnad på en citron och en … 😉
Här kan du läsa mitt inlägg från 14 februari 2015 om min sista friska dag, som jag fortfarande minns kristallklart.
Mindre mätare, måltidsinsulin och pump i all ära… det har varit trevliga nyheter för mig men …
… knappen på armen har gett mig en mycket större frihet och förståelse för min svårinställda diagnos.
Om jag inte vill kan jag till och med stänga av pipljudet. Då skulle ingen ens bli störd i mörkret i en biosalong.
Än så länge har jag haft 26 knappar på armen. Om de sitter kvar fungerar de i fjorton dagar. ”Libra” meddelar hur många dygn/timmar som jag har kvar av tiden.
När jag tryckte in den första sensorn (en liten sensor sitter under knappen) och den trillade av efter 72 timmar när jag tog av mig min tröja, tänkte jag besviket på hur det antagligen skulle bli om det blev en tropisk sommar 2015. Det blev inte så farligt. Än så länge har 7 av de 26 ramlat av innan tiden gått ut. Riktigt snabbt efter ett telefonsamtal har jag fått en ny av företaget.
Jag tror att klistret blivit bättre på sista tiden. Hoppas min hy fortsätter att acceptera läget. Så är det tyvärr inte för alla användare.
Annars har de vanliga beställningarna via min mottagning tagit längre tid. Företaget hade troligtvis inte räknat med den stora framgången och växte därför snabbt ur sin ”kostym”.
”Libra” mäter inte blod som de andra mätarna. Istället är det kroppsvätska. Nackdelen är att värdet ligger 10-15 minuter bak i tiden. Har jag riktigt lågt på ”bortaplan” fixar jag till det snabbt med dryck & druvsocker innan jag jämför värdet med en blodsockermätare och vidtar åtgärder därefter.
När jag sätter dit en ny knapp tar det exakt en timme innan den går att läsa av. När jag provar under ”väntetimmen” får jag inget värde utan antalet minuter som är kvar tills enheten är kalibrerad. Konstigt nog har jag aldrig känt någon stress under dessa sextio minuter. Jag har ju alltid en vanlig blodsockermätare att ta till.
Det kan kännas lite de första sekunderna, men oftast inget alls när jag trycker in ”prylen”. Sedan känner jag inget av det under de två veckorna. Rätt snabbt blev det inbyggt i hjärnan att se upp med trånga utrymmen och dörrkarmar.
Mina omtänkstankar går till oroliga föräldrar med sovande små barn som fått diabetes 1. Vad skönt att de inte behöver väcka sina barn med att sticka dem i fingret. Många saker blir smidigare i vardagen, under skoldagen, i förskolan, på aktiviteter på fritiden, under resor o.s.v. Samtidigt gäller det att ha med en extra gul låda vid längre turer, om knappen åker av. 30 minuter är gränsen för att ha ”överarmsknappen” i vatten. Bastu och flygplatser ska gå bra. Några användare har haft problem på sina stadsbibliotek, då det börjat tjuta när de gått in genom ”stöldskyddet”. Jag som är van vid vardagsäventyr tyckte det var lite spännande första gången som jag gick till bibblan. Det har hänt förr där att det börjat pipa om mig. 😉
Givetvis har jag skaffat kläder till ”Libra”. Hon trivs bäst i den limegröna dressen. 😀
Jag hoppas FreeStyle Libre under 2016 blir ett kostnadsfritt hjälpmedel för alla diabetes 1 patienter i Sverige. Det dyra priset på sensorerna kompensas med en låg kostnad för blodstickor och ett sänkt HBA1C som kommer att spara miljarder i framtiden när det gäller senkomplikationer. Politiker borde tänka långsiktigt. Slopa istället t.ex. alla fallskärmsavtal. Om jag gjorde ett experiment med ”Libra” skulle jag kunna följa hur mitt blodsocker höjs när jag tänker intensivt på just ämnet fallskärmsavtal och andra orättvisa ämnen i samhället. Bäst att lämna de mörka tankarna. Jag får ända inte bestämma om saker där alla partier plötsligt håller ihop. 😦
Här är en mycket kort fakta om de olika typerna av diabetes:
Diabetes 1: Är en autoimmun sjukdom. Det har blivit fel i det egna immunsystemet och det har bildats antikroppar i blodet som anfaller de Langerhanska cellöarna i bukspottkörteln. Personen blir insulinberoende. Diabetes 2: Kallas också till vardags för vuxendiabetes eller åldersdiabetes. Kroppens förmåga att producera insulin är hämmad men har inte upphört helt. Det kan gå bra med att lägga om kosten, eller ta tabletter i flera år. Endast 10 % behandlas med insulin. LADA: Är en form av typ 1 diabetes med insjuknande i vuxen ålder som orsakas av kroppens eget immunsystem. Personer med LADA är oftast inte överviktiga och de är mycket insulinkänsliga. Ofta har de kvar en egen insulinproduktion under många år. Man räknar med att 10-15 % av de som fått diagnosen typ 2 diabetes egentligen har LADA. Man kan bekräfta diagnosen genom att mäta sk. GAD-antikroppar.
Faktatexten är tagen från Ragnar Hanås böcker om ämnet.
Dags för SJUNDE UPPGIFTEN i min lilla lek: A. Ta kort på fem saker som du förknippar med diabetes 1 (förklara med text i ditt blogginlägg dina fotoval).
Dessutom chans till bonuspoäng. DEN person som först har lagt in ett foto på en rund knapp på överarmens baksidafår två poäng. (OBS! Den ska sitta på baksidan av överarmen, men många väljer att göra precis som de vill och sätter dem på olika ställen på kroppen) Inga googlebilder i min lek tack.
Det hade givetvis varit busenkelt om det varit bad eller kortarmad säsong. Du som läst detta inlägg och nu sett min överarm kommer troligen att veta vad det är frågan om när du ser ”knappar” till våren och sommaren. 😀
B: Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
C: Skriv därefter en kommentar i dettainlägg. (Du måste göra B före C.)
Gärna med förklarande ord (ex kost, motion) för de fem bilder som du deltar med (sex bilder om du hittat en knapp) Helst inget ”skyddsnät” med extrabilder. 🙂
D: Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbare se ditt blogginlägg. (Mina gamla bloggvänner har jag som favoriter så er kan jag nå.)
E: Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-7 poäng. En poäng för varje diabetes 1 bidrag. Två poäng till den som är först med en godkänd knapp på överarmen.
F: Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)
G: Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.
Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤
OBS! Jag vill att du använder egna ”nytagna” bilder med mobil eller kamera. Om du inte hittar allt är det helt okej. Du får poäng efter vad du gör under uppgifterna.
Fast text: Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag och meddelande.
Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.
Lek-Tabell:
1. Wiolettan, 49 p.
2. Ditte Akker, Eva Rohlén,46 p.
4. Gunilla Wahlberg, 44 p. 5. Ethel Hedström, Sussie, 43 p. 7. Znogge, Anki , 40 p.
9. Kersti, Villa Herberts, 38 p.
11. GunBritt, 37 p. 12. Comsi Comsa, 35 p.
13. Sanna, 32 p.
14. Mia, 29 p.
15. Maria Bromander 27 p.
16. Gunnel Moberg, 24 p
17. Gerd Lindblom, Lma, 15 p.
19. Susan Johansson, 11 p.
20. Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
23. Tant Glad, Ninnie, 6 p.
25. Primrose, 5 p.
26. Anna Andersson, 4 p.
27. Pia Boman, 3 p.
28. Övriga 0 poäng. 🙂
Limegrönt namn = Har gjort aktuell uppgift. Denna färg= Ledare av leken.
Vi lämnade av Jennifer som skulle öva med kantorn inför bröllopet. Niffe kände sig inte alls nervös, som hon ibland gjort de sista åren, timmarna innan offentliga framträdanden.
Vilken stor kyrka. Vi hade gärna gått in och tjuvlyssnat. Istället promenerade vi en kort tur på kyrkogården, innan vi körde iväg mot Sjöbo centrum.
”Här vattnas det. Har ni haft hemska torrtider i vinter?”
”Vilken fin båt! Har du gjort den helt själv? Fryser du inte om … ?”
Stängt. Där rök chansen att besöka bibblan och konsthallen. Vi var där faktiskt i samband med vi fick den galna idén om att röra oss söder ut i landet.
Sjöbo Gästgifvaregård ska vi lägga på minnet. Det kunde vara kul att variera matstoppen, när vi gör våra rundor längs med väg 13. Oj vad många resor det blivit de sista sex åren mellan Ystad-Ängelholm. Vackrast är vägsträckan när rapsen och bokarna visar sin bästa sida. Den gula och den ljusgröna. Snart är vi där igen. ❤
Tufft med en väderkvarn mitt mellan hyreshusen. Maler de mjöl till frukostbrödet? Eller står den bara där vackert för syns skull. 🙂
Här hade vi garanterat gått in och köpt ett mjukisdjur om det varit öppet. Solveig fick en favorit här under.
Enda affären som vi besökte blev denna.
Först då, strax innan vi gick in, upptäckte Solveig ett SMS från Jennifer där hon hade varnat oss från att lämna bilen ”ensam” på parkeringen vid kyrkan. Kantorn hade berättat att det varit inbrott under de två dopen under dagen.
Den nya tekniken är här. Det behövs inte slåss sönder fönsterrutor och stöka till det i bilen. Istället har de elektronisk utrustning som slår ut tjuvlarmet. Det syns inga skador. Bara lite tomt när ex. de nya barnstolarna är borta. 😦
Jag lämnade Solveig i kön på Dollar Store och skulle gå ut när någon uppifrån tilltalade just mig.
”Hej Bosse. Hade du en bra födelsedag igår. Grattis i efterskott.”
”Jo men visst. Den var trevlig. Helst när …”
”Bosse du står väl inte och pratar med dig själv. Har du tomtar på loftet.”
Under bilfärden hem sjöng Jennifer de två låtarna som hon precis hade sjungit på bröllopet. Allt hade gått bra för henne. Om våra tjejer gifter sig tror vi att de kommer att sjunga på varandras bröllop. ❤
Jag tittade på andra delfinalen i Mello. Hög lägstanivå på de sju bidragen. Ingen var urkass. Min favorit var Wiktoria. Sedan höll jag tummarna för de tre gamla rävarna – som kom sist.
Perrellis parodi var lysande. 😀 Det är även Sarah Brightman som sjunger bara för mig just nu. Jag önskar dig läsare en trevlig söndag.
Vad kallt det var att lyftas upp till världen denna tidiga råkalla vinterdag. Om jag fått välja själv skulle jag gärna stannat kvar och plaskat i det varma vattnet och istället tittat ut till sommaren. Men det var bara att gilla läget.
Jag ville ha blåa ögon som pappa och rakt blont hår. Varför fanns det inga syskon i min egen ålder? Har de ingen bil? Sova verkar vara trist. Sådant spar jag tills jag blir en gammal gubbe.
Det gällde att vara smart. Inte gnälla och visa att man var vaken. Bättre att krypa iväg till köket och leka med bilar, eller tända ficklampan under täcket och sluka serietidningar och böcker. Annars åkte jag i säng igen om mamma upptäckte mig.
Som vuxen frågade jag henne ibland:
”Hade det blivit några fler barn om jag kommit först?”
”Nä. Det hade jag inte orkat med”, svarade hon ärligt och jag tog det som en glad förstående man och kramade om henne. 🙂
Sedan brukade mamma berätta om när hon till slut inte orkat med att ha mig hemma efter alla månaders sömnlösa nätter. Hon sa att jag inte skrek mer än mina syskon. Men doktorn tyckte att hon skulle få sova ut och samtidigt kunde de ta prover på mig och leta eventuella fel.
När mamma kom upp till sjukhuset på besök och såg att jag var smutsig bestämde hon sig på studs för att ta hem mig direkt. Något fel hade experterna inte hittat. Istället hade de kommit fram till att jag hade överskottsenergi, något som skulle växa bort när jag kom i skolåldern.
Jag minns hur jag fick ha stolar runt om sängen, annars kunde det hända att jag vaknade på golvet under mina korta sömnperioder. Tur att det låg en tjock heltäckningsmatta i mitt rum.
Det är klart att jag sov. Men inte tyckte jag att man skulle ligga i sängen klockan tre en härlig tisdagsmorgon när solen höll på gå upp.
Tidigt lärde jag mig klockan och att listigt fråga pappa när på natten han skulle komma hem från jobbet som lokförare. Så fort jag hört pappa borsta tänderna och kliva i säng väntade jag bara till de första tre snarkningarna, sedan smög jag upp. 😉
Den där energin höll i sig i nästan trettio år. De sista åren kunde det hända att jag behövde en stunds siesta på eftermiddagen när vi var utomlands, så jag orkade ha kul till tre-fyratiden på morgonen alla fjorton dagarna. Ändå var jag pigg som en mört och stack iväg och köpte nybakat bröd i affären tidigt på morgonen efter en uppfriskande joggingtur. Mina ressällskap var morgontrötta efter festnätterna, men jag lyckades alltid få igång dem till frukosten. Minns inte att någon, någonsin var sur av den anledningen.
Inte det minsta konstigt att jag klev in i den berömda väggen, med tanke på sjukdomarna och skadorna som ville bestämma i min envisa kropp. Jag hade inte tid att lyssna på deras klagomål. Jag och Solveig var övertygade om att jag skulle bygga upp väggen på en helg.
”Se nu till och bli frisk tills på måndag. Jag har sommarlov”, sa Solveig den där dagen i början av juli.
Ack vad fel vi hade.
Tillsammans har vi kämpat på, mot både det ena och det andra. Bäst mår jag alltid när jag inte tjatar om mina sjukdomar. Det kostar bara energi. Energi som jag inte har. Synd om mig tycker jag nästan aldrig. Istället tänker jag på medmänniskor som har det tufft. Mitt gamla jag hade gärna jobbat med att hjälpa till på olika sätt. Det tillhörde min personlighet och det var det jag skaffade mig utbildning och erfarenhet av på mina arbeten. Annars kommer man långt med sunt förnuft och medkänsla.
Empati.
Tyvärr tvingas jag ofta att stänga av de ”mörkaste” tankarna. Orkar inte ta in allt som väller in via sociala medier, TV och tidningar. Ser jag på Aktuellt känns det som om 95 % är negativa nyheter. Allt dystert sänker mig. Låter fegt för vissa att läsa, men handlar om självbevarelsedrift. När lampan lyser rött finns det två vägar att gå. Ingen blir gladare om jag väljer fel.
Vilken tur att det finns nummerljus. Annars hade min lungkapacitet inte fixat att blåsa ut alla ljus. Förresten hade de inte fått plats på tårtan. Nu ska jag göra som jag gjort de tre sista födelsedagarna under dagtimmarna. Jag gillar traditionen som jag började med i min ensamhet. Först njuta av filmen …
… ”Bara en natt” sedan efter en paus se uppföljaren …
… ”Bara en dag”. Jag älskar både filmerna, skådisarna och storstäderna Wien & Paris. På något vis kunde jag både gjort regi, varit skådespelare eller hoppat in i en sådan verklighet från förr. Alltför ofta hade jag för kul i livet. Därför sköt jag gärna upp pluggandet på hög nivå. Nästa termin blir bättre att börja läsa på universitet eller högskolan, tänkte jag. Först ska jag bara …
När jag klagar till Solveig, efter ännu en insulinkänning, och säger den slitna frasen: ”Jag är slut som artist”, svarar hon alltid:
”Det har du sagt i tjugosex år. Du har aldrig varit artist. Nu tar vi nya tag. Om några månader ska du och jag åka till …”
”Du försöker bara lura mig att komma igen.”
När jag ser de gröna ögonen som är fyllda av kärlek och värme, är det svårt att säga emot min klippa i livet.
”Bara jag får allt på min önskelista imorgon.”
”Vissa saker kan bli svåra att fixa.”
”Du menar en bukspottkörtel, en sköldkörtel, två axlar, en rygg, två knän, sömnflingor och … det kan väl inte bli så svårt? Fick jag inte välja från översta hyllan?”
Fotnot 1:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. På lördag ska vår dotter Jennifer sjunga två sånger på ett bröllop för första gången. Det är en kompis storasyster som ska gifta sig i en kyrka några mil härifrån. Vi ska skjutsa dit henne, men mitt önskemål om att sitta långt bak och försvinna ut innan bröllopsparet börjar sin gemensamma vandring i livet, gick inte igenom. Hon är kanske rädd för att en gammal gubbe ska ställa till med något hyss och kidnappa bruden. Nåväl. Jag har hört Niffe träna flera gånger på hemmaplan, men det blir så mycket bättre i en kyrka med all dess akustik, om hon nu inte sätter en groda i halsen. Vad skulle hända då? Blir det ”sju olyckliga grodår för brudparet” och … bäst att avrunda där. Kvack kvack. 😀
(ursäkta alla tuppar för att jag bytte ut er mot en groda)
Fotnot 2:
Torsdagen den 12 februari 1959. Råkallt. Klockan 07.10, 3700 g, 53 cm, mörkt hår, blågrå ögon. Susanne Alfvengren 1959 och Sofia Zelmani 1972 delar samma datum. Det får bli en Zelmani-skiva imorgon också.
Jag gick i Halmstad Bollklubbs fotbollsskola som liten grabb. Men det var i ett annat lag som jag fortsatte lira fotboll.
Färgerna är inte lätta att se på detta svartvita lagfoto. Men våra tröjor var svart/orangerandiga. Lagets namn var IF Leikin. Trots att lagets A-lag inte höll till i de högre serierna var det vårt lag som var bästa ungdomslaget och ofta en plantskola till de stora klubbarna HBK och IS Halmia. (Det är jag som sitter lite inklämd bakom en av reserverna. Trea från höger).
Här är ”överdragsklädseln” i färg. Bilden måste varit tagen några år tidigare.
Som liten sa jag alltid brandgul om den färgstarka färgen. Mina fotbollsskor hade tuffa ränder med orange färg. 1974 fick jag ett nytt orangefärgat favoritlag bland de stora grabbarna i fotbollsvärlden. Holland stod för totalfotboll, anföll på alla kanter och spelarna bytte positioner med varandra på ett mycket imponerande sätt. Ett offensivt spelsystem som tilltalade mig och tog fotbollsvärlden med storm. De tre största stjärnorna då var lagkaptenen Johan Cruyff, straffmästerskytten Johan Neeskens och Johnny Rep.
Nederländerna var så mycket mer publikvänliga än ex. Italien som med de gamla reglerna kunde ta ledningen med 1-0 i en match och sedan låta resten av speltiden försvinna iväg tack vare ypperlig teknik, bollkontroll och alla bollar tillbaka till målvakten, som var tillåtet på den tiden. Det fanns bara en fotboll och den kunde försvinna iväg upp till läktaren i fem minuter, skosnörena gick alltid upp, längtan efter att räkna grässtrån tycktes intressant och att känna alla världens krämpor… 😦
Allt detta var alltid starkast när ett lag ledde och det gällde att få tiden att krympa tills domaren blåste i pipan …
Tyvärr lyckades Västtyskland slå Holland (1974), namnet som jag och många med mig sa då, i finalen efter att ha legat under med 0-1. Därefter har Nederländerna bjudit på många sköna fotbollstunder med nya storstjärnor och vann ex. EM 1988. Laget kallas ofta för Oranje.
Igår såg jag en intressant, rolig och upplysande film på nätet som behandlade frågan om det heter Holland eller Nederländerna. Svaret är Nederländerna. Mestadels. Första skämtet var att vi säger ex. inte Texas om USA. Synd tycker jag. Om jag skulle börja kalla landet till väster för Texas. Så kunde Naerke står för ett annat smalt avlångt land.
Jag tror att orange är en färg som man antingen tycker mycket om eller inte alls. Själv tycker jag det är en tuff färg som sticker ut och som gör mig glad.
Ursäkta gubben. Han känner jag inte igen. I nästan alla sammanhang har jag annars blå som min favoritfärg. Igår såg jag dock blå ljung (sprayad) som jag tyckte såg onaturlig och felplacerad ut.
När jag tittar ut mot grannarna som bor på andra sidan av vår gata ser jag deras dörr. Allas dörrar på den sidan har denna färg. På vår sida har alla vinröda.
När turisterna intar vår stad om några månader kommer jag oftast inte ut på Malmövägen från vår gata på allt för lång stressande tid. Då är det bra för mina nerver att fästa blicken på den stora villan mitt emot korsningen. När det är som värst brukar jag välja att köra ”fel” väg en bit och vända i en rondell.
Ibland skulle man kunna tro att vissa saker är fejkade. Inte sjutton finns det apelsiner med denna frisyr …
Brukar de inte ha mer lockigt hår och … 😉
Vår nya granne som var ute med sin söta hund undrade säkert vad hon fått för några nya grannar, när hon såg hur jag …
… Sådant bjuder jag på. Frågan är vad du bjuder på. Jag är nyfiken som en brandgul klementinklyfta. 😉
Dags för SJÄTTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
Lycka till! Glöm inte att läsa reglerna nedan. 🙂
Ta under veckan kort på objekt i orange färg. Du får välja både inomhus och utomhusbilder. Egna prylar i hemmet eller garaget, saker som du ser ute på stan, i skogen, i trafiken, hos kompisar m.m. (Hela fågeln behöver inte ha färgen för att ta ett exempel.)
En poäng för varje orange/brandgult foto. Maxpoäng tio (+ en bonuspoäng till den snabbaste inlämnaren med alla tio objekten godkända). Kanske kan du fånga en sol eller himmel som går i rätt ton.
Ta chansen att leka med din kamera och ha kul.
Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
Skriv därefter en kommentar i detta inlägg.
Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg. Därmed kan du få nya bloggvänner.
Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-10 poäng. Den som lämnar in först får denna gång även en bonuspoäng. (ska ha klarat alla tio objekten)
Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)
Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.
Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤
OBS! Du får bara använda egna foton.
Fast text: Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg.
Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.
Lek-Tabell:
1. Wiolettan, 44 p.
2. Ditte Akker, Eva Rohlén, 41 p. 4. Gunilla Wahlberg, 39 p.
5. Sussie, Ethel Hedström, 38 p. 7. GunBritt,37 p.
8. Anki, Znogge, 35 p. 10. Villa Herberts,Kersti, 33 p.
12. Sanna, 32 p.
13. Comsi Comsa, 28 p.
14. Maria Bromander 27 p. 15. Gunnel Moberg, Mia, 24 p 17. Gerd Lindblom, 15 p.
18. Susan Johansson, 11 p.
19. Lma, Ezter, Mickan,Gun Toresson, 10 p.
23. Tant Glad, Ninnie, 6 p.
24. Primrose, 5 p.
25. Anna Andersson, 4 p.
26. Pia Boman, 3 p.
27. Övriga 0 poäng. 🙂
Orange namn = Har gjort aktuell uppgift. Blått namn= Ledare av leken.
Bloggäventyr med Bosse Lidén 