Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Grönalunds tivoli

Skam den som ger sig. Jag har berättat när vi av en slump såg denna skylt. När jag på en informationsskylt läste att det funnits ett tivoli blev jag nyfiken. Men inte så mycket nyfiken att jag ville trotsa ösregnet som plötsligt slog till.

Tänk att järnvägen gick hit från Trelleborg, Malmö och Lund. Att det gick från dansbana, ölhall och skjutbana till att bli så stort att till och med vår landsfader Per-Albin Hansson varit här och föreläst.

Två veckor senare tog vi samma väg från bokskogen i Torup. Solen lyste söndags-vackert. Vad kunde gå fel. Hm! Vi gick fel. Fast vi fick backträning och motion på köpet. 😉

När vi var på väg att åka vidare med bilen såg vi skylten och vände igen. Det var tur. Här var det en lättare väg uppför kullen.

Rofyllt. Vi sa inte många ord till varandra. Istället tänkte vi tillbaka på tiden då platsen blomstrade.

Det är intressant att se vilka kläder människor hade på sig förr. Allt ser så uppstyltat ut.

Hur var atmosfären? Var det romantik? Hängde smockan i luften? Hade kvinnorna något att säga till om? Det verkar ha varit tre generationers nöjesställe.

Allt har sin tid. Vi återvände till dagens liv. Jag och Solveig i skogen. Hand i hand gick vi nerför berget mot den stackars ”Lille blå” som fått vänta därnere.

Betydligt trevligare väder än förra gången som vi hamnade här.
Jag funderade på en viktig sak. Är inte helt säker på det. Kanske är jag helt ute och reser. Finns det inte något liknande ställe med ett litet mindre tivoli?  😉

Nu är rasten slut. Dags att fortsätta att studentstäda. Kram Bosse  ❤

Ibland behöver man inte gå så långt


Det har varit lite sämre väder några dagar. För mig gör det inget just nu. Så fort solen hälsar på går jag ut genom altandörren. Detta fotot som ser tredimensionellt ut, är jag extra nöjd med.  🙂

Jag har hittat en plats på hemmaplan där vinden inte kommer åt. Där sitter jag ibland och tvättar ordmassor. Ibland lyfter jag blicken mot de grönklädda höga lindarna och njuter av livet.


Motionspassen består av olika hemmaprojekt som bockas av efterhand. Dessa blomster behöver jag inte måla. Det sköter naturen själv om.  ❤

 

Idag är det första sommardagen enligt mina gamla läror. Jag ska försöka hålla i varje dag. Vårda dem ömt. Inte reta mig på saker jag inte kan göra något åt.


”Vandra med varsamma steg i staden när kvällsdaggen faller sval över parkernas gräs och blommor med sovande kalkar, se hur gator och hus är svepta i disiga slöjor ifrån den tidiga sommarens sky och träden andas… 
Inledningen till Ragnar Bengtssons ”Vandra med varsamma steg”, 1948

 

 

Antagligen smalaste huset i Ystad

Det vita huset har kallats Ystads smalaste hus i många år. Kvarteret är med på Ystads första stadskarta 1658. Huset är från tidigt 1800-tal. Nu är huset som saknar dörr mot Lilla Östergatan till salu. Då ingår ingen nyckel till grannhuset med blå dörr. 😉


Ingången finns istället på gården. Utgångspriset är på 2,2 miljoner kronor. Vilket motsvarar det billiga priset på knappt 49 000 kr per kvadratmeter. Tomten är på 78 kvadratmeter och boytan på hela 45 kvadratmeter. Flera personer har redan anmält sitt intresse.

Då ingår en ståtlig björk och en stenlagd innergård. Dessutom ett gårdshus. Där kan jag ha min skrivarlya. Eller om det blir tvärtom.  🙂

Jag blev så inspirerad att jag INTE köpte en stor bur och en stor fågel. Otroligt vad viktigt det är att ge frihet och visa att tilltron är megastor. Inte enda gång har Agda stuckit iväg på egna äventyr. Hon sitter där så lydigt och spejar ut på nejderna. Blev inte ens rädd när grannens katt kom på besök.

Det är blommor och vackert lite överallt. Starka dofter som min allergi inte alltid uppskattar.
Igår kväll gick jag ut i sommarvärmen. En igelkott höll mig sällskap utanför häcken. Ett taggigt vårtecken.
I morse åt vi frukost på balkongen för första gången denna säsong. Imorgon ska vi åka ut på äventyr. Hoppas du har en mysig majlördag.

Det mesta är gult


Fortfarande är det inte helt gult på rapsfälten. Kanske blir nästa helg klimax när det gäller gula havet.

Jag längtar till nästa helg. Om det inte snöar eller regnar ska vi ta en tur till en plats vi aldrig varit på. Sveriges finaste naturupplevelse enligt en omröstning. Ska bli spännande att se om vi blir impade. Vi ska inte lämna Skåne fast namnet får mig att tänka på Halland. 😉

Det var första gången som vi stannade till vid Stora Köpinge på Österlen.

Okej! Solveig tycker ibland det är svettigt när jag lämnar bilen för att ta ett kort.  😉
Jag körde in på en grusväg för att fota väderkvarnen.
”Det är lugnt. Det kommer säkert ingen bil. Sitt du kvar och ta det lugnt.”
Jag blev aldrig klar. En solreflex busade med mig. Solveig ropade från bilen. Fick kuta dit eftersom det kom en bil. Jag fortsatte köra tills vi kom till en gård. Där tänkte jag backa in, men fick tvärnita. Ut sprang en arg prickig hund. Kaos a la Bosse Lidén som vanligt. 🙂

Slutade med att Solveig tog bilden från bilen när vi körde tillbaka. Utan solreflex.

Jag kan inte bara lägga in kort på gula saker. Det är taskigt mot naturen och bloggen. 🙂

Ska vi slå till?

Wow! Första gången som jag ser en blå vattenkanna.

Hörte brygga


I söndags gjorde vi en tur till Sveriges sydligaste udde, Smygehuk. På hemvägen blev vi kaffesugna. Då passade det bra att stanna till vid Hörte hamn.

För ett par år sedan öppnade paret Martin och Emma Sjöstrand krogen Hörte Brygga som har fått mycket beröm i tidningar och tidskrifter.

I rätt väder är det en mysig plats vid havet.

Här satsar de stenhårt på närproducerat.

Det som är nytt inför denna säsong är en lanthandel strax intill krogen. Tidigare hade den sista fiskaren sina pinaler i detta hus.

Där ska Cecilia Spong som jobbat i flera år i matbutiken Cajsa Warg i Stockholm husera.

Inne i lanthandeln fanns mängder av intressanta produkter. Det blir kanske en tur dit inför studentskivan om några veckor.

Utsikten från fönstret var inte helt fel.

Producenterna kallas för mathjältar. De ska besöka butiken dessa datum och prata med kunder.

Efter att ha druckit kaffe och ätit granpraliner, tångpraliner och saltpraliner var vi redo för havspromenad.

Vissa problem att ta sig fram. Plötsligt blev det tvärstopp. Simma ut en bit?

Eller återvända samma väg och hoppas att Trädsjöodjuret inte äter upp oss denna gång heller. Vi chansar på det sistnämnda och smyger försiktigt.  😉

Från lördag till lördag

En vecka rinner iväg fort. Vi lämnade av Jennifer tidigt vid flygplatsen förra lördagen. Skönt för henne att flyga med bara handbagage tillbaka till Uppsala. På vägen ner tog hon tåget och en stor full resväska. (Av kläder)  😉
 För mig kommer det alltid att heta Sturup och Kastrup. Gamla elefanter glömmer inte så fort och lätt sina kära namnkompisar.  🙂 Det händer att jag äter dajm fortfarande.

Osis. Vi hade tänkt att ägna några trevliga timmar åt västra Skåne. Försöka hitta nya smultronställen. Som det här som dök upp oväntat. Vem härmade vem? 🙂  Jag hann läsa på informationsskylten, innan ösregnet fick mig att snabbt skydda kameran. Hit får vi återvända någon gång. Då ska jag gå upp 200 meter i ”skogen” och se var tivolit och dansbanan låg. Regnet höll i sig hela vägen hem och flera timmar till. Resten av veckan har varit riktigt blåsig, regnig och kylig i Ystad. Perfekt skrivväder för mig. Jag fick extra mycket gjort. Inget annat drog i mig.

Igår sprang vi snabbt från bilen till fikastunden i centrum. Vinterjackan var på. Jag hade mössa och vantar i fickorna. Det var jag inte ensam om bland torgbesökarna.
En dag senare tror jag knappt det är sant när vi just nu sitter på altanen och fikar; njuter av sol, fågelsång, blommor och av att det är vindstilla.
Dessutom precis hemkomna från årets första cykeltur.

Lite otränade var vi allt. Backarna är tuffa i vår hemmiljö. Fler och fler grannar fuskar med elcyklar.
Dag Hammarskjölds park är fin när gullvivorna blommar. Det enda störande är den täta trafiken. Om några veckor är den ännu tätare.

Gullvivorna doftar så gott.

Spännande plats.

Vi har ingen lust att gå in i bostaden.

Men värmen finns bara i solen. Några steg in i skuggan är det kyligt och rått.

En av mina favoritblommor. Jag kan stå länge och granska de blå juvelerna.

Snart på gång. Några har hunnit en bit före. Vilka rhododendronbuskar vi hade i Ängalag. Hoppas de som bor i det stora huset på Bjärehalvön njuter av dem ordentligt varje säsong.

Jag önskar dig besökare en fin majhelg.   ❤

Jag såg inget tåg däruppe

Efter vi köpt vår bostadsrätt den andra maj 2011 åkte vi för att äta lunch. Mäklarfirman låg relativt nära en restaurang som vi besökte under semestern på Österlen 2007.

Det har därefter blivit en trevlig tradition att åka till Jaktpaviljongen när de öppnar sommarsäsongen första maj och äta lunch.

Som vanligt brukar Solveig skoja med mig.
”Du tar väl en Oscar? För köttbullar kan du få vilken dag som helst hemma.”

Hon fattar inte. Det är lyxigt att få nyskjutna köttbullar.  😉

Dessutom är de supergoda. ❤

Det blev ingen glass till efterrätt. Bara ett vykort. Inte heller någon strandpromenad.

Usch vad det blåste kallt från havet. Vi vände direkt och gick in i Sandskogen bland stugorna.

Här var det lä. Vackert med grönskan som är på frammarsch.

Den vita mattan finns kvar ett tag till.

Snacka om falskskyltning.  😀

Jag tittade och tittade upp och såg bara en ekorre som inte ville vara med på bild.

Vilken tur att vi inte blev överkörda av första maj tåget. Hade vi kommit en halvminut senare… 😀

Med eller utan S?

Denna oas vid Skånekusten blir jag aldrig mätt på. Däremot brukar jag inte längre ta med kameran hit varje gång. Skulle jag drabbas av fotofeber finns alltid mobilen till hands.

Tänk att vara ett får här uppe och ha tillgång till denna vy varje dygn. Då hade jag inte haft tid att gå med blicken mot marken. Synd att jag saknar talang för att måla/teckna.

Jag kunde inte låta bli att googla på vad som är rätt och vad som är fel. Ska det vara Ale stenar som jag alltid sagt, eller ska det heta Ales stenar? Genast insåg jag att det trätas både bland myndigheter och privatpersoner. I den första noteringen som hittats står det Als Stene. Det är en prästnotering från 1624. Vad säger DU bloggbesökare?

Länsstyrelsen och Region Skåne verkar tycka som jag. Ystads kommun, NE och vägverket lägger på ett s. Jag anser att det är fuskigt med tanke på att vägverket har skyltmakten. 🙂

När jag befann mig däruppe i söndags släppte jag snabbt dilemmat. Det var bara när vi passerade skylten som jag hajade till. Resten av tiden njöt jag istället av ALLT. Det är en mäktig plats. ❤

Ändå dröjde det till 1997 innan jag gjorde mitt första besök. Undra hur många besök det blivit sedan vi flyttade hit sommaren 2011.

Solen lyste över havet, men mörka moln varnade för en ny skur.

Vi tackade för denna gång och drog oss neråt.

Vilket härligt team. Vi människor har mycket att lära av djuren. ❤

Det stod på en handskriven skylt som fårägaren skrivet, att det inte var tillåtet att klappa fåren. Självklart FÅR man inte det. Därför hade jag händerna på ryggen när jag … 😉

 

Lunchen på Ahl´s brygga igår smakade …

… förträffligt. ❤
Kåseberga Fisk med flera har lyckats förlänga säsongen och sudda ut gränserna till en viss del mellan årstiderna. Det har vi haft glädje av de sista höstarna. En stor skillnad mot tidigare då allt var dött när vi ”rullade” dit. Ex. har satsningen för ett par år sedan på att utöka familjeföretaget Kåseberga fisk AB med en inglasad brygga, fallit många på läppen.

Vår mataptit växte eftersom det var fullt vid hamnparkeringen. Därför fick vi vända bilen och ta den kurviga smala backen upp igen. Efter parkering av ”Den lilla blå”  började klättringen segnälkab”  🙂  för att sedan vika vänster ner mot den kända vackra vyn. Annars brukar vi alltid gå ner denna sträcka och gå upp ett annat håll.

 

Numera ägs familjeföretaget av Jimmy Ahl som tillsammans med sambo, gemensamma barn och arton helårsanställda driver vidare och förvaltar den stabila grund som hans far Leif, farfar och farfars far byggde upp redan 1968. Jag har ofta varit förtjust i konceptet där barn växer in i uppgifterna och lärs upp av äldre närstående. Tillsammans driver de nya projekt framåt, samtidigt behålls det bra in i nästa generation o.s.v.

Vi var inte inne i butiken igår. Nästa gång borde jag testa lakritssillen. Tänk att all fisk röks på gammalt vis med alved och alspån.

Det satt djärva besökare på platserna utan tak. (Det testar vi hellre en ljummen sommarkväll) Vi sökte oss däremot in mot det inglasade partiet några meter från mitt älskade hav. Skönt med infravärme.

Fiskstim till och med på torra väggarna.  😉

Undra hur många affärskunder de besöker med ”lastbilen” och den här tuffa varianten. Sträcker sig distriktet ända till Danmark och andra landskap i vårt land? Hoppas det.

Erkänner. Jag har gjort det igen. Pratat om mat, ätit supergod mat. Tagit noll bilder på våra tallrikar. Ändå tog jag 112 st foton under gårdagen. Inte ett enda på den knaprigt friterade rödspättan som vi båda uppskattade.  😀
Jag skyller på Libra och Melissa som alltid får min uppmärksamhet innan första tuggan. Vad har jag i blodsocker? Hur många enheter insulin ska jag pumpa in? När jag mumsat på halva tallrikens mat kom jag på det. Då var Solveigs tallrik nästan tom. 😦

Vi rekommenderar varmt ett besök på Ahl´s brygga om du har vägarna förbi. Det går även utmärkt att köpa mat i butiken och sedan sitta vid något av borden i backen om vädret tillåter. Många tar med sig det inköpta ”hem”.  Eller varför inte en kombination.  😉

Dags för motion och annan slags njutning. Aprilvädret gjorde skäl för namnet. Sol en stund och sommarvärmen kom på efterlängtat besök. En stund senare regnade det och blåste iskallt. På himlen fanns mörka moln som fick oss att vela mellan tre olika promenadstråk.
 Vi chansade och bestämde oss för årets första besök hos de berömda stenarna. Började det ösregna innan det var dags att vika vänster skulle vi ändå vara tvungna att bege oss till bilen, som från detta hållet stod och frös till höger med sina sommarskor.  🙂

Hur många gånger har vi sett denna välkända vy? Aldrig tröttnar jag.

Jag fick till relativt bra foton på Ales stenar tack vare himlens variation. Några utvalda bilder ska jag lägga in i ett eget blogginlägg. Ikväll ska vi på Ystads teater. Där blir säkert fullsatt. Jag vet inte om jag får fota under framträdandet. Kanske blir jag ökänd och Lizette kommer att skämmas över sin pappa.

På nervägen skämtade vi som vanligt om att Solveig skulle bo i det röda huset och jag i det blå. När jag blev hungrig och sällskapssjuk skulle jag komma och hälsa på hos henne. Vilken härlig skrivarlya jag skulle haft.  🙂

Oj vad här regnar i Ystad. Perfekt skrivarväder.  I natt kom jag på en hel del som …  🙂