Det blå huset

Igår när jag vaknade fanns Loreen i mitt sovrum. Undra om det hängde foton från andra artister, som uppträtt på Malmö Arena, i de andra sovrummen. Jag vågade inte knacka på och undersöka saken. Klockan var trots allt bara sex på lördagsmorgonen när min timer på mobilen bryskt väckte mig.

På natten gick jag upp och njöt av det blåfärgade tornet. Då var det tuffare än på denna bilden som är tagen innan kvällen helt hade mörknat.

Det var inte väder för att cykla utomhus. Tur jag hittade innecyklar.  😉

Som alltid är jag förtjust i att hitta detaljer som sticker ut. De gamla resväskorna ovanför entrédörren får pluspoäng av mig.

Såg du den hyllade och underbara brittiska drama/komedin Kalla fötter/Cold Feet på nittiotalet? Jag har alla fem säsongerna och det prisbelönta pilotavsnittet på DVD. 😀 Vi råkade på en betal-kanal hitta detta, som måste vara en fortsättning ”tjugo” år senare. Nu var det bara en kvart kvar av avsnittet, men vi såg fem av de sex dåvarande skådisarna. Numera äldre upplagor. Karen på fotot. Tur att inte Rachel hade återuppstått som Bobby Irwing i Dallas gjorde. Annars var hon min söta favorit. Adam var min klara favorit i serien som jag älskade på många sätt. Den hade många sköna poänger. Vem var din personliga favorit?

Vi bodde på femte våningen på det låga hotellet. Jag hade gärna bott på femtonde våningen.

Utanför fanns denna tuffa staty som jag sett från ett bussfönster för några veckor sedan.

Jag uppskattar Malmös seriösa taktik med att låta de färgade bussarna köra på sina egna distrikt/rundor. De gröna bussarna rullar där det finns gröna balkonger o.s.v. 😉

Axplock om trippen som inte blev som vi planerat:
(Ursäkta stavfel och andra fel. Jag är lite stressad just nu. Mycket ska hinnas med på kort tid)

Vi hade planerat att ta tåget klockan 17.00. Nå Hyllie innan 18.00. Gå och handla kläder på Emporia och avsluta med ett mysigt kvällsfika innan de stängde 20.00. Sedan på hotellet ställa timern på mobilen på 06:00. Äta frukost 6:30. Ta tåg till Malmö och därefter buss till platsen som jag ville både besöka och göra ett trevligt blogginlägg om, med fina foton. Förmiddagsfika på ett speciellt ställe. Hinna tillbaka till hotellet och hämta våra saker innan vi skulle bli utslängda. 🙂

Så blev det inte riktigt. Femtåget inställt och ersatt med buss som åkte in på alla orter. Lät inte lockande. Okej. Vi tog istället 17.30 tåget. Kom iväg på ett knökat tåg där jag fick sitta baklänges som jag inte gjort på minst trettio år. Tågföraren berättade i Skurup att han fått meddelande om att tåget inte körde vidare. Alla skulle slåss om platser på ersättningsbussarna. Vilken lång resa. Tur jag älskar att lyssna på samtal. En vinpåverkad kvinna i 80-årsåldern inledde ett flirtigt samtal med sin manlige granne som smörade på rejält. Han hade en ungdomlig röst. Därför tog jag fel på hans ålder som visade sig vara i 75-årsåldern. Undra hur många gånger han sa ordet trevligt om allt. Hon vindrickare. Han öldrickare. Det var hack i skivan om det och de lät som två fnittriga femtonåringar. Lustigt när han hamnade på det stillastående tåget i Svedala nära mig igen. Nu hade han en helt annan röst när han satt bredvid sin manlige kompis. 🙂 Då berättade han om den jobbiga kvinnan på bussen. Tack för alla repliker som jag kan ha nytta av i kommande manus. 😀
Vi var två timmar försenade. Emporia stängt. När jag vaknade av timern dagen efter såg jag att det ösregnade ute och var helt grått. Inte helt oväntat. Jag hade följt en app de sista dagarna. Hotellet var redan betalt så det fanns inte utrymme för att avboka. Tur vi är smidiga av oss och alltid har kul ihop på våra små resor.
Ofta när vi kommit ner till hotellfrukostar som öppnar tidigt har det varit folktomt. Ibland inte ens färdigframplockat av personalen. Här var det ett annat läge. Det ilade fullt med asiater omkring i lokalen. Troligen skulle de med ett par turistbussar till flyget. Jag störde mig på män som trängde sig in framför mig på flera ställen. Precis som de skulle slänga sig på ett pendeltåg på hemmaplan. 😦 De väluppfostrade kvinnorna var inte så. Jag och kvinnorna tog våra brickor och följde det naturliga ”spåret” runt varje ”matbord”.  Tog en sak i sänder. Vilken retlig stil tänkte jag flera gånger. Blåbärsfläcken på mina nytvättade ljusa jeans ger jag en speciell asiat skulden för. 😦  Funderade på att ta av byxorna och be honom tvätta bort den fula fläcken, men var för blyg för att visa mina manliga underbyxor. Fast de också var nytvättade och rena. Eller så var jag rädd för att han skulle spilla hallon på dem. 😉
Det blev några slapptimmar på rummet i sängen (stör mig på att de inte har råd att ha två fåtöljer i ett tvåbäddsrum) innan vi tog Emporia på lördagen istället när de öppnade klockan tio.
Vi hamnade i en underbar dokumentär från Småland med namnet ”Det blå huset”. Vi älskar att ibland se sådana här stillsamma skildringar. Fotograf var Kalle Segerbäck.Han hade som liten grabb bott i ett stort fint gult hus. Han hade då en rik och framgångsrik pappa. Men äktenskapet mellan föräldrarna var inte bra. Pappan var glad i sprit. Därför sökte sig Kalle till det blå huset på andra sidan ängen. Där fick han trygghet och fick synas hos familjen Persson. Där blev han ompysslad och fick goda bullar och annat gott. Bertil och Ulla hade en son i slutet av tonåren. Jens var urstark och kunde lyfta upp en bil i en ända. Det skulle han inte kunna göra nu eller efter han var 33 år. Då var han med i en ”halkbilolycka” där tre människor dog. Själv blev han förlamad i en kroppssida.
Kalle hade filmat under 20 år. Ville göra en personlig film om det enkla livet och vad som verkligen betyder något. Ville berätta om de vanliga människorna som enligt filmaren inte får så mycket uppmärksamhet. Själv tror jag att han ville hylla dessa snälla människor som betydde så otroligt mycket för honom när det blåste storm i hans föräldrahem . En vacker gest som han lyckades med perfekt enligt min åsikt.
Det rann tårar på mina och Solveigs kinder som alltid när vi ser sådana här program. Mamman Ulla fyllde 90 år. Jens drömde om att träffa en kärleksfull kvinna i framtiden. Jens och Ulla tog sig med fram med sina ”bockar” och hjälpte varandra. ❤ Jag blir så rörd av allt sådant. Sådan är jag/vi.

På Emporia rann det istället svettdroppar. Ändå hade jag det fint i det trånga provrummet. Både Solveig och en vänlig expedit kom med byxor till mig. Glädjande var att jag minskat med två storlekar sedan i våras. Härligt när situps ger resultat. Jag ”fick” både snygga byxor och en tuff jacka.

När vi kom hem med tåget efter bara 55 minuters tågresa utan stopp och bussturer letade jag upp ”Det blå huset” på SVT play och så såg vi början av filmen som vi missat.

Därefter tog vi itu med alla underbara råd från min expert och vän Kerstin när det gällde provboken ”Minnen som stannat kvar”. Sent på kvällen kunde jag skicka in mina anvisningar på de ändringar som jag ville ha i de två PDF-filerna, omslag och inlaga. Vem vet. I nästa vecka kan jag kanske göra den slutliga beställningen till Danmark. 😀

Jag önskar dig läsare, som eventuellt tagit dig ända ner hit i texten, en fin söndag och en trevlig ny vecka. Nästa resa ska vi ta med bil istället för tåg. Våra jojo sommarkort går ut 15:e augusti. Hoppas vår bil inte blir försenad och vi måste ta med den upp på en buss. Vet inte om det är helt okej heller. 😉
Kram Bosse Lidén

 

Alla tåg var inställda en sträcka

Typiskt att det varit kalasväder hela denna fredagen. Det var annat förra fredagen när vi skulle åka ner till stationen. Ösregn. Alla tåg inställda en sträcka hela helgen, på grund av spårarbete. Vårt första tåg hade tekniska fel. 😦
”Ska vi hoppa av och strunta i resan?” frågade Solveig.
”Never. Jag är halvsmålänning. Vi har redan betalt det dyra hotellrummet”, svarade jag med torr stämma. 🙂

Torrheten berodde på efterdyningar av min maginfluensa. Jag var inte sugen på att äta fint ute någonstans. Aptiten var låg. Min shoppinglust lägre. 😉  Därför skickade jag gärna ut Solveig på en egen solotur. Själv hade jag annat att göra.

 Vi har bott på detta hotell tidigare. Suveränt hotell i närheten av Knutpunkten. Första gången som vi har havsutsikt från rummet. Vilka minnen som dök upp i mitt huvud när jag såg det gamla stationshuset som de bevarat och numera har andra aktiviteter i. Hur många gånger har jag vistas i lokalen? Ibland har jag legat på någon bänk och sovit i väntan på första morgontåget till Halmstad. 

Vi brukade variera oss. Antingen stanna kvar på SJ-tåget som rullade på SJ-färjan. Ibland åkte vi vidare till Köpenhamn. När vi kom till Berlin var vi tvungna att betala halva summan på biljetten. Samma sak i hela Europa. Annars var allt gratis för oss som hade en pappa som arbetade på SJ. Oftast gick vi de två hundra meterna till de större LB-färjorna som hade ett större utbud. Andra gånger tog vi flygbåten till Köpenhamn. Vissa gånger ”Turade” vi mellan Helsingborg-Helsingör och gick aldrig i land. Det hände att vi inte visste om vi var i hamnen i Sverige eller Danmark. 🙂 Det kan lätt bli så när man inte är säker på om det sträcka tolv eller tretton.

När det blev mörkt njöt jag av de upplysta båtarna som gled fram på Öresund.

En ful ovana jag har är att ta kort på de ”hotellrumsnummer” jag gillar. Det händer att vi bokar samma rum ett annat år. Gör du också så? Vilken suddig bild. Kameran är kanske sjösjuk. 😉

På kvällen slog vädret om och det blev varmare i luften. Nästan som en idealisk svensk sommarkväll. Mysigt att se alla åldrar av människor flanera omkring och äta ute. Från hotellrummet såg jag det mesta. En helikopter stod stilla i luften länge i jakt på något.

Nu lämnade jag hotellrummet för en mysig kvällspromenad. Härligt att jag inte har ont av att åka glashissen längre. Det tyckte jag var lite läbbigt första gången som vi bodde här. Ändå åkte jag upp till översta våningen redan då för att fotografera.

Gamla Kärnan längst upp.

Pulsen är hög i Helsingborg en fredagskväll på sommaren. De gula bilarna står inte stilla länge. Motorn stängs inte av.

Här är vårt sovställe. Jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle gena över vattnet eller gå en omväg. 🙂

Svårt att slita sig från fönsterutsikten. Men en kvinna ropade att badkaret var förberett med skum och annat mys pys ❤

Vilka sängar. Jag sov utan avbrott i sex timmar. Händer numera nästan aldrig hemma. Vet inte om jag har lust att släppa detta rummet till någon främling. Hoppas det funkade att jag bytte lås. 😉

Helt otroligt. För första gången på elva dagar hade jag aptit vid frukosten. Vilken tajming. 😀
Jag önskar dig läsare en trevlig sista julihelg.

 

Färgklickar på Norra Promenaden

Det gäller att passa på när regnet tar paus.

Men det var inte läge att ta cyklarna. För nästa skur väntade runt hörnet. Så är det sommaren 2017 i Ystad. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det som kallas livet. Inte låta det rinna bort med hjälp av gnäll.

Norra Promenaden i Ystad är en oas. Det har jag berättat om förr på bloggen. Nu var det dahliorna som lockade oss igår kväll.

Härifrån är det nära in till centrum. Det finns flera mysiga vägar att välja. Vi har snart provat de flesta. Ex. genvägar genom trånga gårdsportar.

Svårt att säga vilken variant som är finast? Vilken tycker du? Det här fotot med regndroppen på knoppen blev min personliga favorit.

Just nu lever jag i ett vakuum. Efter att ha jobbat intensivt med ett manus, först ensam, sedan med Solveig, går jag nu i väntans tider.

Nästa etapp på mitt tredje skriväventyr är en provbok från Danmark.

Då är det sista chansen att hitta fel och ändra på någonting. Tur jag har experthjälp till hands och huvudansvaret inte vilar på mina axlar. För även efter jag lusläst varje ord och tittat på alla tecken är det lätt att bli hemmablind på sin egen text. Ögat ser det hjärnan läser. Trots att jag kommer att gå igenom allt tre gånger. Med olika tekniker. Varje sida kommer att ta flera minuter. 284 sidor ska granskas med lupp. Inget ord ska läsas på vanligt sätt.

 Om det kunde bli lite varmare kunde jag bytt positioner oftare och gått ut stundtals. Sådant är viktigt för mig. Precis som när jag pluggade inför tentor på Högskolan och på Universitetet. Något som jag faktiskt älskade i smyg. 🙂

När vi firade med en Guld Tuborg efter varje inlämnad tenta var också något som jag längtade efter. Minnen, minnen. ❤
77 st kåserier finns det för närvarande i manuset ”Minnen som stannat kvar” och jag är mycket nyfiken på vilket av dem som kommer att uppskattas mest av läsarna. 😀
Ha en mysig onsdagskväll.

 

Runt klostret

Jag gillar våra sommarvanor på hemmaplan. Är det skapligt väder blir det en kvällspromenad vid havet eller som här vid klostret. Ibland en rask promenad eller bara ett strövande och en packad fikakorg.  ❤

Vi sökte oss först till rosenträdgården. Där hördes behaglig ”munkmusik” från ett par högtalare på väggen.

Där fanns både knoppar och sådant som redan höll på att blomma över.

Det är trivsamt att spankulera och sticka ner näsan och se om rosorna doftar eller ej. För det skiljer mellan sorterna och det är lätt att få sina favoriter.

Efter att tittat på örtträdgården gick vi vidare till pionträdgården.

Här fanns det många vackra knoppar.

Liksom fantastiskt tjusiga utslagna.

Hemma i vår egen täppa har vi röda knoppar som snart slår ut.

Jag avslutar med en clematis. Tyvärr har vår egen dött.
Efteråt fick kameran vila på bröstet när vi flanerade in bland kvarteren med  gatuhus. En del hade rosor längs väggen.
Är ni laddade för en ny vecka?

Grönalunds tivoli

Skam den som ger sig. Jag har berättat när vi av en slump såg denna skylt. När jag på en informationsskylt läste att det funnits ett tivoli blev jag nyfiken. Men inte så mycket nyfiken att jag ville trotsa ösregnet som plötsligt slog till.

Tänk att järnvägen gick hit från Trelleborg, Malmö och Lund. Att det gick från dansbana, ölhall och skjutbana till att bli så stort att till och med vår landsfader Per-Albin Hansson varit här och föreläst.

Två veckor senare tog vi samma väg från bokskogen i Torup. Solen lyste söndags-vackert. Vad kunde gå fel. Hm! Vi gick fel. Fast vi fick backträning och motion på köpet. 😉

När vi var på väg att åka vidare med bilen såg vi skylten och vände igen. Det var tur. Här var det en lättare väg uppför kullen.

Rofyllt. Vi sa inte många ord till varandra. Istället tänkte vi tillbaka på tiden då platsen blomstrade.

Det är intressant att se vilka kläder människor hade på sig förr. Allt ser så uppstyltat ut.

Hur var atmosfären? Var det romantik? Hängde smockan i luften? Hade kvinnorna något att säga till om? Det verkar ha varit tre generationers nöjesställe.

Allt har sin tid. Vi återvände till dagens liv. Jag och Solveig i skogen. Hand i hand gick vi nerför berget mot den stackars ”Lille blå” som fått vänta därnere.

Betydligt trevligare väder än förra gången som vi hamnade här.
Jag funderade på en viktig sak. Är inte helt säker på det. Kanske är jag helt ute och reser. Finns det inte något liknande ställe med ett litet mindre tivoli?  😉

Nu är rasten slut. Dags att fortsätta att studentstäda. Kram Bosse  ❤

Ibland behöver man inte gå så långt


Det har varit lite sämre väder några dagar. För mig gör det inget just nu. Så fort solen hälsar på går jag ut genom altandörren. Detta fotot som ser tredimensionellt ut, är jag extra nöjd med.  🙂

Jag har hittat en plats på hemmaplan där vinden inte kommer åt. Där sitter jag ibland och tvättar ordmassor. Ibland lyfter jag blicken mot de grönklädda höga lindarna och njuter av livet.


Motionspassen består av olika hemmaprojekt som bockas av efterhand. Dessa blomster behöver jag inte måla. Det sköter naturen själv om.  ❤

 

Idag är det första sommardagen enligt mina gamla läror. Jag ska försöka hålla i varje dag. Vårda dem ömt. Inte reta mig på saker jag inte kan göra något åt.


”Vandra med varsamma steg i staden när kvällsdaggen faller sval över parkernas gräs och blommor med sovande kalkar, se hur gator och hus är svepta i disiga slöjor ifrån den tidiga sommarens sky och träden andas… 
Inledningen till Ragnar Bengtssons ”Vandra med varsamma steg”, 1948

 

 

Antagligen smalaste huset i Ystad

Det vita huset har kallats Ystads smalaste hus i många år. Kvarteret är med på Ystads första stadskarta 1658. Huset är från tidigt 1800-tal. Nu är huset som saknar dörr mot Lilla Östergatan till salu. Då ingår ingen nyckel till grannhuset med blå dörr. 😉


Ingången finns istället på gården. Utgångspriset är på 2,2 miljoner kronor. Vilket motsvarar det billiga priset på knappt 49 000 kr per kvadratmeter. Tomten är på 78 kvadratmeter och boytan på hela 45 kvadratmeter. Flera personer har redan anmält sitt intresse.

Då ingår en ståtlig björk och en stenlagd innergård. Dessutom ett gårdshus. Där kan jag ha min skrivarlya. Eller om det blir tvärtom.  🙂

Jag blev så inspirerad att jag INTE köpte en stor bur och en stor fågel. Otroligt vad viktigt det är att ge frihet och visa att tilltron är megastor. Inte enda gång har Agda stuckit iväg på egna äventyr. Hon sitter där så lydigt och spejar ut på nejderna. Blev inte ens rädd när grannens katt kom på besök.

Det är blommor och vackert lite överallt. Starka dofter som min allergi inte alltid uppskattar.
Igår kväll gick jag ut i sommarvärmen. En igelkott höll mig sällskap utanför häcken. Ett taggigt vårtecken.
I morse åt vi frukost på balkongen för första gången denna säsong. Imorgon ska vi åka ut på äventyr. Hoppas du har en mysig majlördag.

Det mesta är gult


Fortfarande är det inte helt gult på rapsfälten. Kanske blir nästa helg klimax när det gäller gula havet.

Jag längtar till nästa helg. Om det inte snöar eller regnar ska vi ta en tur till en plats vi aldrig varit på. Sveriges finaste naturupplevelse enligt en omröstning. Ska bli spännande att se om vi blir impade. Vi ska inte lämna Skåne fast namnet får mig att tänka på Halland. 😉

Det var första gången som vi stannade till vid Stora Köpinge på Österlen.

Okej! Solveig tycker ibland det är svettigt när jag lämnar bilen för att ta ett kort.  😉
Jag körde in på en grusväg för att fota väderkvarnen.
”Det är lugnt. Det kommer säkert ingen bil. Sitt du kvar och ta det lugnt.”
Jag blev aldrig klar. En solreflex busade med mig. Solveig ropade från bilen. Fick kuta dit eftersom det kom en bil. Jag fortsatte köra tills vi kom till en gård. Där tänkte jag backa in, men fick tvärnita. Ut sprang en arg prickig hund. Kaos a la Bosse Lidén som vanligt. 🙂

Slutade med att Solveig tog bilden från bilen när vi körde tillbaka. Utan solreflex.

Jag kan inte bara lägga in kort på gula saker. Det är taskigt mot naturen och bloggen. 🙂

Ska vi slå till?

Wow! Första gången som jag ser en blå vattenkanna.

Hörte brygga


I söndags gjorde vi en tur till Sveriges sydligaste udde, Smygehuk. På hemvägen blev vi kaffesugna. Då passade det bra att stanna till vid Hörte hamn.

För ett par år sedan öppnade paret Martin och Emma Sjöstrand krogen Hörte Brygga som har fått mycket beröm i tidningar och tidskrifter.

I rätt väder är det en mysig plats vid havet.

Här satsar de stenhårt på närproducerat.

Det som är nytt inför denna säsong är en lanthandel strax intill krogen. Tidigare hade den sista fiskaren sina pinaler i detta hus.

Där ska Cecilia Spong som jobbat i flera år i matbutiken Cajsa Warg i Stockholm husera.

Inne i lanthandeln fanns mängder av intressanta produkter. Det blir kanske en tur dit inför studentskivan om några veckor.

Utsikten från fönstret var inte helt fel.

Producenterna kallas för mathjältar. De ska besöka butiken dessa datum och prata med kunder.

Efter att ha druckit kaffe och ätit granpraliner, tångpraliner och saltpraliner var vi redo för havspromenad.

Vissa problem att ta sig fram. Plötsligt blev det tvärstopp. Simma ut en bit?

Eller återvända samma väg och hoppas att Trädsjöodjuret inte äter upp oss denna gång heller. Vi chansar på det sistnämnda och smyger försiktigt.  😉

Från lördag till lördag

En vecka rinner iväg fort. Vi lämnade av Jennifer tidigt vid flygplatsen förra lördagen. Skönt för henne att flyga med bara handbagage tillbaka till Uppsala. På vägen ner tog hon tåget och en stor full resväska. (Av kläder)  😉
 För mig kommer det alltid att heta Sturup och Kastrup. Gamla elefanter glömmer inte så fort och lätt sina kära namnkompisar.  🙂 Det händer att jag äter dajm fortfarande.

Osis. Vi hade tänkt att ägna några trevliga timmar åt västra Skåne. Försöka hitta nya smultronställen. Som det här som dök upp oväntat. Vem härmade vem? 🙂  Jag hann läsa på informationsskylten, innan ösregnet fick mig att snabbt skydda kameran. Hit får vi återvända någon gång. Då ska jag gå upp 200 meter i ”skogen” och se var tivolit och dansbanan låg. Regnet höll i sig hela vägen hem och flera timmar till. Resten av veckan har varit riktigt blåsig, regnig och kylig i Ystad. Perfekt skrivväder för mig. Jag fick extra mycket gjort. Inget annat drog i mig.

Igår sprang vi snabbt från bilen till fikastunden i centrum. Vinterjackan var på. Jag hade mössa och vantar i fickorna. Det var jag inte ensam om bland torgbesökarna.
En dag senare tror jag knappt det är sant när vi just nu sitter på altanen och fikar; njuter av sol, fågelsång, blommor och av att det är vindstilla.
Dessutom precis hemkomna från årets första cykeltur.

Lite otränade var vi allt. Backarna är tuffa i vår hemmiljö. Fler och fler grannar fuskar med elcyklar.
Dag Hammarskjölds park är fin när gullvivorna blommar. Det enda störande är den täta trafiken. Om några veckor är den ännu tätare.

Gullvivorna doftar så gott.

Spännande plats.

Vi har ingen lust att gå in i bostaden.

Men värmen finns bara i solen. Några steg in i skuggan är det kyligt och rått.

En av mina favoritblommor. Jag kan stå länge och granska de blå juvelerna.

Snart på gång. Några har hunnit en bit före. Vilka rhododendronbuskar vi hade i Ängalag. Hoppas de som bor i det stora huset på Bjärehalvön njuter av dem ordentligt varje säsong.

Jag önskar dig besökare en fin majhelg.   ❤