Avslut på detta bloggår

Även denna personliga blogg behöver ha någon form av avslut.
Jag tackar för besök & kommentarer under året. Önskar dig besökare en God Jul och Ett gott Nytt År. Inlägg kommer att dyka upp här även 2020. I vilken form och hur ofta vet jag inte i nuläget. Allt som inte rör Gotland borde vara aktuellt. Nu ska jag gå vidare och störa i tjejsnacket. 😉
Glöm inte bort att betydligt oftare hittar du blogginlägg här. https://gotlanduppochner.com/2019/12/18/parkering-av-bloggbilen/
Exakt 250 stycken blev det där, under första bloggåret. Småpotatis i en jämförelse med att detta är inlägg nummer 1 456. 😉

Jag borde förstått

Ögonblicksbild; tjugofem

Det tar inte lång tid att göra systemkameran redo för ett foto. Inte när livet går i en lugn takt. Vi befann oss i Botaniska Trädgården. Jag hade på Botan tagit bilder med mobilkameran. Nu hade jag precis fått tillbaks systemkameran och föreslagit att vi skulle ta Strandpromenaden tillbaks till bilen, som väntade snällt på Hamnplan. Av gammal vana zoomade jag in Kärleksporten och tryckte ner knappen och skulle momentet därefter lägga tillbaks kameran i sin skyddande väska. Den här gången skulle jag njuta av havet och sällskapet.
Innan hade jag kastat en blick åt andra hållet och sett sällskapet och kommenterat, att det antagligen var bröllop på schemat.
Från jag lagt ner kameran rörde det sig om ett ögonblick innan min vy genom porten mot havet byttes ut mot det stiliga bröllopsparet. Det var bara de nygifta och vi. Jag kunde inte låta bli att säga fraserna. ”Där missade jag något stort. Lycka till i livet.”
Vilken härlig bild jag skulle fått om jag tagit mitt foto ”fem” sekunder senare, när de oväntat dök upp genom öppningen. En sådan chans kommer säkerligen aldrig tillbaks.

På min numera förstablogg firar jag 250 blogginlägg och bjuder på vackert ögongodis från just årets Botanbesök. 😀

Parkering av bloggbilen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Når ofta en fyra hos mig

För sjätte gången får jag träffa på persongalleriet i ”Hagforsserien”. Det känns som hemma att träffa på Petra Wilander, Christer Berglund, Urban, Folke, Geir och de andra poliserna. Journalisten Magdalena Hansson däremot känns helt förändrad. Hon har hamnat i en stor hemlig personlig kris.
Schulman ”spottar” inte ut en bok om året sedan genombrottet med ”Flickan med snö i håret” kom ut 2010. Det är både en fördel och en nackdel från min sida. I en annan värld där jag hade en massa tid över skulle jag läst om alla sex böckerna direkt efter varandra. För den klassen håller de definitivt.
Författaren rör sig hemtamt mellan sådant läsaren kan koppla till privat och bygger sakta, men stilrent, upp en spänning av de pusselbitar som vi bjuds på. Det är en ruskig historia som griper tag i mig. Vi serveras som en grunddeg en sann historia i hur det var i Sverige när tvångssteriliseringar genomfördes nästan på löpande band i vissa ”kretsar”. ,Det fanns inte plats för dem som inte passade in i idealmallen.
Ninni skruvar effektfullt upp tempot utan att det spårar ur i slutfasen. Det felet som jag anser alltför många medförfattare gör för att köpa sina läsare. Mig riskerar de bara att förlora i framtiden. Mina tankar går till billig kiosklitteratur. 😦
På tal om titeln till boken. Urmakaren Johan Tinglöf har funnits i verkligheten. Det lär finnas åtskilliga skrönor om den mannen.
Betyg:
4/5

Ps. Återigen ”fixade” jag mördaren när personen klev in i handlingen. Så ”skicklig” som jag varit under de senaste 1-2 åren har jag aldrig varit förr. Då missade jag ofta.