Stunderna på hemmaplan

Jag försöker suga ut de sista resterna av juli 2013, som bjudit på så många sköna soltimmar och behaglig värme. Undra´ hur många måltider vi ätit på balkongen och altanen denna sommar, som långt ifrån är slut. De två sista nätterna har jag haft extra svårt för att sova, därför har jag smugit ut en stund och satt mig utanför. Första natten var det 23.2 grader. Det kändes som om jag var utomlands. Endast ett oljud störde min hörsel. Nyfiket försökte jag lokalisera oljudet. Lyckades inte någon av nätterna. Insåg att det handlade om rejäla snarkningar. Någon sov utomhus eller hade ett fönster på vid gavel. Betydligt trevligare ljud kommer från min vän koltrasten. Den har första tjing på badkaret i trädgården. Hela tiden skvätter den så att jag måste fylla på vatten. Sköldpaddorna verkar vara trötta. Det var länge sedan de rörde sig ur fläcken.

Jag är förtjust i lavendel. Både att titta på och känna doften från.

Praktlysing, stockrosor, margueriter och lobelia.

Huset vi köpte i Falsterbo är redan uthyrt till tyska sommargäster. De snarkar inte. 🙂

Nu ska vi ta en sväng till bibblan.

Månadens boktips – ”Ondskans pris” av Set Mattsson

På ett vis påminner denna bok om förra månadens boktips. Båda böckerna är berättade i ett långsamt tempo. Då handlade det om Stockholm och femtiotalet. I denna bok är handlingen förlagd till Malmö och tiden är precis efter andra världskrigets slut. I maj 1945 ligger Europa i ruiner. Tiotusentals flyktingar som drabbats av ondskan i nazisternas förintelseläger anländer till Malmö. Mordet på en ung polsk kvinna som precis kommit till Sverige sätter igång händelser som sprider sig likt ringar på vattnet och får oanade konsekvenser för många i bokens handling. Det svenska folkhemmet, som först öppnar famnen för flyktingarna, visar allt fler sprickor i fasaden. Detta är en förtätad kriminalroman som bygger på verkliga händelser i Malmö.

Det är intressant att läsa denna välskrivna bok, som är spännande, men samtidigt upplysande om hur det kunde vara i vårt land, som skulle kallas för neutralt. Mattsson är påläst som få. Han har grävt i gamla arkiv och intervjuat poliser som arbetade i Malmö på 1940-talet. Romanen är Mattssons examensarbete från författarskolan vid Lunds Universitet. Huvudpersonen i Ondskans pris är Douglas Palm, kriminalöverkonstapel med ett hopplöst fall på sitt bord. Inte blir det lättare av att hans fru Anna jobbar på förläggningen och ser livet på sitt sätt. Deras barnlösa äktenskap får sina prövningar. Journalisten Torsten Jonnervik har förmånen att kunna vandra ut och in från polishuset och mellan alla hemliga kvinnomöten. Ibland ligger han ett steg före, ibland gör han bara snedsteg. 😉
Det är en svår balansgång när man strävar efter att både skildra väldigt mycket och samtidigt hålla en spänningshistoria vid liv. De som bara är intresserade av kriminalbiten skulle kunna störas av att den biten går på sparlåga i vissa partier. Som vanligt kan jag inte låta bli att fantisera och gissa vem som är den störste skurken. Vet inte om det bara handlar om ren tur när jag för andra gången i rad drar rätt slutsats. En suggestiv, välkomponerad historia, med en utmärkt miljöskildring som får mig att imponeras.

Set Mattsson är sjuksköterskan som utbildade sig till journalist och som nu kan kalla sig författare. Hans debut smakar mer. Redan i år är det dags för del två, en fristående fortsättning med kriminalöverkonstapeln Douglas Palm. Hela serien ska omfatta tre böcker. Jag ser fram emot att få läsa nästa roman.

En rullande etapp på två hjul

Klockan var strax efter halv åtta på morgonen när vi parkerade vår bil bredvid alla utländska husbilar. Matkulturen är olika. Några turister var redan igång och grillade frukostsaker, som doftade så att jag trodde vi var utomlands, fast jag var stensäker på att vi befann oss i Ystad kommun. Av med cyklarna. På med hjälmarna. Nu rullar vi iväg.

Lagom varmt. Solen är på väg att ta sig igenom molnmassan. Hallå! Har ni en aning om att ni har ständig havsutsikt? Eller tycker ni att gräset är grönare på andra sidan?

Inte speciellt ofta vid kusten som det är nästan helt vindstilla. Bara svagt ljumma vindar som smeker de bara benen och armarna. Tänk vad våra sovande tonårstjejer där hemma missar.

Den här vyn ska jag spara till en dyster novemberdag när livet känns segt.

Ingen tidig morgonbadare har tagit chansen. Vi har havet helt för oss själva.

Vänta lite…kan det vara en strandad haj eller val?

Till höger ser jag en bekant baksida. Valen eller hajen får klara sig själv. Måste se vad som fångat Solveigs fotointresse.

Då måste vi byta kamera för att jag ska få svaret på min fråga.

Ännu en gång träffar vi på en ensam barncykel som bär på sin hemlighet.

Nästa gång ska vi trampa till underbara Abbekås.

 

Runt klostret i Ystad

Så många underbart härliga sommardagar vi har haft i ett sträck, här nere i södra Sverige. Nästan alla våra inomhusprojekt har fått stryka på foten. Däremot har vi hunnit med de saker vi ville göra i vår lilla trädgård denna sommar. Stunderna framför datorn har fått ge vika för helt andra aktiviteter. Ofta har vi gett oss ut tidigt på morgonen med cyklarna på bilen, eller rullat iväg direkt från garaget, vädrat våra jojokort på tåg och buss, tagit med hela familjen i en fullastad bil. Stränderna har vi mestadels besökt när de flesta andra åkt därifrån. Då har det fortfarande varit precis lagom varmt i luften och havsvattnet har blivit uppvärmt av ännu en het soldag. Vi leker en lek med badstränderna i Ystad. Det finns nio nerfartsvägar mellan Sandskogen och Nybrostrand. Vi betar av dem en efter en. Tänk att så mycket kan vara så olikt på en strand och i omgivningen, om man bara flyttar sig några hundra meter bort. Ju längre från Ystad Saltsjöbad, ju mer exotiskt upplever jag det. Idag får ni följa med bildmässigt på en cykeltur vi gjorde innan tuppen var vaken. Endast några få hundägare och vilsna turister mötte vi, när vi njöt i Klosterträdgårdarna i Ystad. En samlingsplats för många. En stilla plats där man kan ta paus från mediabruset. Sedan tidigare finns den vackra rosenträdgården, apelträdgården, kålträdgården och örtträdgården. Det senaste tillskottet är pionträdgården, som är skapad i trädgårdsarkitekten Emma Lundbergs anda. Här får ni åtta smakprov. Kan ni se vilken som är vår älsklingsblomma? 🙂 Tittar ni riktigt noga kan ni se en häftig detalj på ett foto. Ett stort spindelnät. Ha en fin torsdag.

Små och stora bollar

Det är något speciellt med att sova utomhus när temperaturen ligger åt det tropiska hållet. En koltrast sjöng en sista kvällsång för oss innan mörkret äntligen föll. Jag älskar att ligga och titta på stjärnor, planeter och flygplan som far omkring däruppe. Alla ljud och dofter förstärks. Först trodde jag att vi var ensamma därute i det fria. Helt fel. Alla Sveriges myggor hade sommarmöte i Ystad denna natt.

Månen ligger just nu lågt. Det tog ett tag innan jag kunde se den en stund mellan träden. Intressant att se hur länge vår yngsta dotter är uppe på nätterna. Balkongen är precis utanför hennes sovrum. Eventuella pojkvänner skulle blivit överraskade om de hade tänkt sig nattbesök. 😉

 

 

Efter en smaskig lunch tog vi cyklarna ner till centrum. Tar inte många minuter i de slingrande nerförsbackarna. Väldigt folktomt mitt på dagen en gassande sommardag. Gissar på det omvända nere vid havet. Innan vi återvände hemåt behövde vi var sin Kaffe Latte på det nyöppnade stället i Norra Promenaden. De nya ägarna har gjort en riktig ansiktslyftning av den gamla klassikern.

Inne eller ute?

Lätt val. Tror ni att vi gick efter årstid eller bordsskick? 😉

Nu blir det svårt. Om Johanna Larsson spelar jämnt mot Serena Williams i finalen i Båstad kommer det att krocka med fotbollstjejernas kvartsfinal mot Island om en stund. I flera års tid följde jag alltid tennisen på plats en dag under tävlingarna. Enda fördelen är att jag slipper vrida på huvudet så många gånger i soffan.

Utflykt i det blå

Efter endast sju minuters nästan konstant uppförsbacke nådde vi svettiga, landsbygden på våra två cyklar. Vi parkerade cyklarna och gick in på Hedeskoga kyrkogård. Kyrkan var tyvärr inte öppen. Gravstenarna låg på andra sidan vägen i en kraftig backe med en öppen utsikt över fälten och med en skola som granne. En mycket fin kyrkogårdsmiljö.

Någon som hade bråttom till sommarlovet eller någon som försäkrat sig om bästa parkeringsplatsen till höstupptakten?

Blir alltid sugen på vad som kan dölja sig efter en hemlighetsfull allé. Idag hade vi inte tid, men nästa gång…

Inte så dumt att ha två vita svampar som riktmärke så man inte cyklar fel. Fast genvägar är inte alltid de snabbaste… vilka fula märken det blev efter oss. Hoppas att bonden är på semester eller skriver brev till ”Bonde söker fru”. 😀

Hemma väntade två badsugna tjejer på oss. Med en välfylld fikakorg, strandstolar, böcker, korsord, strandtennisrack m.m. hoppade vi in i bilen. Idag hade vi bestämt oss för att byta ut havet mot sjön. Sövdesjön är populär en varm sommardag. Sjön ligger en liten bit från Sövde Amfiteater där ex. Amanda Jenssen och Agnes uppträdde i torsdags. Vad väljer du läsare. Hav eller sjöbad? Amanda eller Agnes?

Ibland är det svårt att skilja en båt ifrån en… jag måste ha druckit för mycket Zero Cola för först tyckte jag det såg ut som ett hus på vatten. 🙂

Varför har vi inga småbarn längre? Ingen tar hänsyn till en pappa med barnasinnet intakt. Jag vill ha den gröna spaden. Hoppas att inte Solveig eller tonårstjejerna stoppar mig nu… bara en liten stund. Jag har en idé om hur man kan bygga… 😉

Idag är det den varmaste dagen i Ystad denna sommar.
Jag och Solveig har en hemlig plan om vad vi ska göra i natt. Hoppas att inte Jennifer och Lizette läser bloggen ikväll. 😉

Scoutläger hos Lidéns

Vad mysigt det är att ligga och lyssna på tjejfnitter. Glada tjejer som det bubblar om. Sju tjejer som inte träffats på ett tag. Det är precis som om de aldrig varit ifrån varandra.

Det är två år sedan vi flyttade till Ystad, men det är tredje sommaren vi bor här. Varje sommar har vi skojat om att vi haft scoutläger några dagar på sommarlovet. Kompisar till Lizette och Jennifer från när vi bodde i Skummeslövstrand, har kommit med tåget. Förr skulle en flyttning innebära att kontakterna dog ut efter några brev, vykort och telefonsamtal. Dagens teknik innebär istället att man får se upp om man går lättklädd förbi en öppen dörr där Skype råder, vilken mörk höstkväll som helst. 🙂

Jag och Solveig har gjort våra egna små turer mellan de större måltiderna då Solveigs matkonster fortfarande duger på hemmaplan. Vi har även levt i olika tidsrytmer. Det är bara Kajsa som vi hälsat på när vi kommit med vår frukostbricka till altanen. Då brukar hon sticka ut på en lång joggingtur. Kajsa kan inte tappa formen bara för att de legat och snackat halva natten. Hon ska vara med i O-ringen i Boden snart. Kajsa är riktigt duktig. Det är inte lätt att komma in på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Finns bara ett fåtal platser.

Igår tänkte jag ta en gruppbild på alla tjejerna när de var iväg och spelade fotboll en bit härifrån. Solveig och jag tänkte överraska dem med saft, bullar, skurna melonbitar m.m. Då hade de säkert haft överseende med att hamna i min blogg. Tyvärr kom de hem exakt när vi skulle slå på larmet, så det fick bli fika på balkongen.

Man ska inte tjuvlyssna, men det är intressant att jämföra samtalsämnen. Vilken skillnad det är mellan varje besök. Helst om jag jämför med den första sommaren. Ibland låter det som stora vuxna väninnor som pratar om framtiden och yrkesval. Övningskörning är ett gemensamt aktuellt tema. Jag hörde hur de diskuterade att nästa sommar kan de köra iväg i bil ut på Österlen. Vilken härlig tid i livet de lever i. Fullt av möjligheter och drömmar som kan bli verklighet om turen och arbetsförmågan får råda. Fällorna känns fler än när jag själv var i den åldern.
Samtidigt tycker vi det är så underbart när samma sju tjejer en stund senare låter som en flock lyckliga förskolebarn när de leker med vattenballonger på grönområdet, eller leker gömme i den mörka dungen. Barnasinnet är intakt. Det är goa och ”rediga tjejer”. Hoppas att det kommer att gå bra för dem i livet och att vänskapen kommer att hålla genom alla år.

Just nu är jag och min baksida inte bästa vänner. Ryggen är en akilleshäl hos mig efter alla bilolyckor och arbetsskador. Därför blev jag extra glad när jag på Blogglandia hamnade här. http://fruvenus.blogspot.se/2013/07/boktips-speciellt-boktips.html
En kvinna med över 233 000 visningar på sin blogg kan väl inte ha fel? 🙂

Min debutroman har jag inte skrivit för att smöra med finkulturen utan för att underhålla, roa och oroa vanliga härliga människor som gillar nostalgi, första kärleken och som kanske minns sjuttiotalet själva. Nu ska jag gå ut och vänslas lite med någon som ligger på balkongen och jobbar med att skriva böcker. Jag älskar att störa.
”Vem tycker du mest om? Mig eller dina läromedelsböcker?”
Eftersom jag räknar med att personen kommer att svara det sistnämnda har jag ett triumfkort i fickan och om jag är smart och kommer med en maffig fika räknar jag med att få första tjing en stund.

Imorgon kommer trevligt besök som ska stanna i trakterna några dagar. Därför har vi beställt fint väder. Ni vet väl var man fyller i… till det duger inga Iphone9 eller vad de nu heter. 🙂

Årets Piratenpristagare

Vid Piraten-statyn i Kivik hyllades Claes Eriksson av ett folkhav vid lunchtid igår, när han blev årets Piratenpristagare. Priset var i år på 100 000 kr, ett diplom och en flaska brännvin. Vad tror ni att han blev mest glad för? Diplomet tror jag.
En mycket värdig pristagare tycker jag. Så många klokheter han lyft fram i alla sina produktioner, invävda i en massa skratt. Jurymedlemmen Katarina Mazetti sa i sin presentation att Claes Eriksson har blivit som en varptråd i den svenska kulturella väven.
Claes har inte ägnat speciellt mycket tid åt att promota sig själv utan låtit sina figurer sköta marknadsföringen själva, till skillnad från många andra luftslott, i dagens moderna ”ska synas värld” där vissa personer kan ”vandra över lik” för att få synas i alla lämpliga och olämpliga sammanhang. Enda gången Claes har hamnat i de feta rubrikerna höll jag med honom till hundra procent. Det var när han tog strid mot reklamavbrott i filmer på TV. Enligt mig fördummas vi genom att matas med reklam mitt i en seriös film. Före och efter filmerna ska det ligga. Det tycker jag fortfarande är en självklarhet för att göra en film rättvisa. Tänk vad omodern jag är.
Claes inledde med att berätta en rolig historia:
Det var två bananer som var ute och gick. En var gul och en var grön. Den gröna sprang i förväg och gömde sig. När den gula hann i kapp hoppade den gröna fram och skrek buuu. Då sa den gula: Fy vad du är omogen.
Jag gillar sådan enkel men samtidigt så briljant humor. Där man inte måste använda sig av under bälten humor i alla lägen för att få folk att skratta.

Här lägger jag sist som överkurs motiveringen till att Claes fick priset:
”Med försåtlig humor och finurligt allvar punkterar denne estradör alla sorters dryghet, maktmissbruk och byråkratisk enfald, samtidigt som han hyllar modet hos den enskilde medborgaren. Hans texter i revynummer, sånger och dikter roar och oroar på samma gång.”

Jag bugar och tackar för allt Claes har gjort och hoppas att han har mycket ogjort. 😀

Vilket läte

För några veckor sedan dök ett litet gnällande ljud upp bakom datorn. Jag brydde mig inte så mycket om det eftersom Anne Dorte Michelsen sjöng så vackert för mig. Men nu har oljudet ökat i intensitet och om jag inte har på en punkskiva går det inte att fly från ljudet från vår kopiator, en kär apparat som hängt med ett bra tag utan att aldrig gnälla eller konstra. Kan en äldre kopiator få kolik? Det trodde jag bara drabbade yngre.
”Vad vill du gamle vän? Du har ju fått en alldeles ny bläckpatron för en tag sedan.”
Lite dumt tänkte jag på att det kunde bero på något annat. Den hade säkert varit ute och busat på Hamnfestivalen en sen kväll. Jag slängde in ett par Alvedon i ett lagom stort hål. Krossade en Novalucol under huven. Inget hjälpte. Till slut fick jag köra med en massa knep för att få ut ett enda utskrivet papper som ändå fastnade på halva resan. Nu är det helt kört. Dragspelspapper är inget för mig. Nej, det har inte fastnat  någon liten bit papper någonstans. Så väl är det inte. Pensionsålder. Vet inte vilka regler som gäller. Kan bara människo- och hundår. Säger man att ens dator är tre år hånler datanissarna i en affär, om man har en enkel fråga och vill ha lagningshjälp eller råd.
”Köp ny. Vi lägger den gamla på prylberget.”
”Hoppa upp själv på berget eller tänk med knävecken”, tänker jag tyst elakt för mig själv och inser att vi inte kan hålla på så här i västvärlden. Köp och slängmetoden är inte framtidens melodi.

Mannen i affären idag var jättetrevlig. Rätt snabbt bestämde vi oss för vilken ny kopiator som SolBo Förlag skulle inskaffa sig. Däremot kunde vi inte vårt organisationsnummer som ett rinnande vatten. Jösses. Jag får vara glad så länge jag kan hela mitt personnummer. Ni som läst ex. detta kåseriet vet mina tillkortakommanden. https://bosseliden.wordpress.com/2012/09/07/fyra-nummer-var-det-visst/
På ett par sekunder hade vår nya kompis knaprat in vårt bokförlagsnamn och kunde meddela oss att SolBo Förlag bildades 20 mars 2013. Sedan utbrast han.
”Vad ovanligt. Ni har fem poäng i bedömningen. Brukar aldrig nya företag ha. Inte ens andra som varit med ett tag.”
”Vad kan man ha som högst?”
”Fem. Ni har det högsta man kan ha.”
Stolta och renhåriga gick vi ut till bilen och hann på fyra timmar göra snabba affärer på 28 ställen utan att få magsår. En ny sportbil utan tak så det fläktar härligt i kalufsen. Guldtexten SolBo Förlag lite snett och snitsigt på dörrarna. Bästa systemkameran med det senaste och största objektivet de kunde hitta i datorlistorna. Det är inte klokt med häftiga tekniska prylar det finns om man anstränger sig. Nu har vi exakt 29 dagar och 22 timmar på oss till att fakturorna ska betalas. Jag är rädd för en sak. Tänk om omdömespoängen kommer att gå ner från 5 till 4. Eller kan det sluta ännu värre? Kommer jag att sitta och skaka galler och missa slutet på sommaren? 🙂

Om Solveig fått bestämma så tycker hon säkert inte att dagens blogginlägg skulle få vara med. Hon hävdar bestämt att så gick det INTE till när vi beställde en ny kopiator som vi förhoppningsvis kan hämta imorgon. Hon vill såklart behålla den där femman i betyg. 😉 Vad är det för fel med lite fantasi? Kanske bäst att jag tar ett kallt bad och piggnar till.

I

På spåret igen

Samma kvartett som förra gången vi vädrade jojo-korten. Här är halva styrkan. Den yngre tror jag. 🙂

Ibland kan synen av en främmande människa göra mig glad eller nyfiken.

Vilket gammalt varuhus som hängt med i så många år. Tänk om man kunde hitta ett fik som också slog upp portarna 1910. Hade det varit två bakelser i samma smäll?

Om vårt Lidéns Samlingsmuseum hade varit fyllt av bara Lisa Larsson alster skulle vi kunnat förverkliga många av våra drömmar.

Har vi verkligen lämnat Ystad?

Det är klart vi är i Simrishamn på Österlen. Här är deras berömda hotell med den fina havsutsikten från rummen mot hamnen. Måste googla. Kan hotellet också vara från 1910? 🙂

Nu måste vi leta upp något riktigt sött. Vilken lyckostund för tre av oss. Sigge 8 veckor var på sin första utomhuspromenad med matte. Först var han blyg men sedan kom han självmant till mig och jag fick svårt för att slita mig från småbåtshamnen.

Nu ska vi se här. Där ligger ett fik från 1911 och mitt emot på gatan ligger ett från 1909. Det måste finnas något från 1910. Annars ”fikavägrar” jag. Pust. Vi lyckades till slut.

Brunögonen valde finsoffan.

En av min och Solveigs gamla drömmar är att äga just ett sådant här ställe.

Vilken oas vi kom in på. Hade vi vetat om detta sommarställe skulle vi fikat på deras innegård bland alla fina blommor och växter.

Min kamera gör inte sanningen någon rättvisa.

Vi drabbades av en ny rosförälskelse. Vackert namn efter en berömd man.

Två gamla bibliotekarier söker sig alltid tillbaks till ”brottsplatsen”. En gång i forntiden sökte jag och Solveig sommarjobb här.

Solveig har fått sadelskydd några gånger på samma sätt utanför Ystad station. Skyddande reklam.

Alla Pågatåg har ett namn som är förknippat med Skåne. Nu ska vi se vem som ska köra hem oss. Blir det Piraten eller Nils Poppe? Näpp! Det blev en sångerska.